Som SvD så riktigt påpekade i sin ledare (27/6) bör marknadshyror införas. Detta för att skapa balans mellan tillgång och efterfrågan på bostadsmarkanden i dess helhet - och på dess delmarknader. Innan vi gjort det klingar också mångas kritik mot den långsamma privatiseringen och marknadiseringen i fd Sovjet en aning ihåligt.
Som den uppenbarligen ekonomiskt välbevandrade ledarskibenten nog egentligen förstår är det växande berget av tomma lägenheter emellertid en osäker indikator på att "nuvarande hyresnivåer ligger över marknadsnivån". Det är ju uppenbarligen så att hyresnivåerna för vissa lägenheter ligger under (och för andra över) den nivå vi i dag tror att marknadspriset kommer att hamna på.
Om hyresnivån i allmänhet låg över marknaden skulle det finnas lediga lägenheter av samtliga slag och lägen. De lägenheter som i dag är outhyrda resp. osålda är som regel nybyggda. Även efter subventionering är de nybyggda husen så dyra att köpmoståndet är stort.
Främst drabbar detta de kooperativa företagen, som HSB och Riksbyggen. Stora privata eller allmännyttiga fastighetsägare kan ta den förlusten och ta igen det på de nu höjda hyrorna i det äldre beståndet. Någon motsvarande utjämning är inte möjlig inom det kooperativa systemet - där är det egenintresset som styr.
Bygg- och fastighetsföretagen HSB och Riksbyggen har ett litet eget kapital. HSBs redovisade egna kapital uppgår till mindre än 700 milj kr, att jämföra med skulder på cirka 9 miljarder kr. Riksbyggens egna kapital anges nu till 1,3 miljarder. Balansomslutningen var året innan över 20 miljarder.
Både HSB och Riksbyggen förvaltar betydande medel för föreningar och bosparare. Det har tidigare av många setts som ett bekymmer att dessa företag trots detta, till skillnad från t ex Finansbolaget Nyckeln, Första Sparbanken och Nordbanken, inte har stått under tillsyn av Bank/Finansinspektionen. Men det kanske nu kan göra detsamma?
Rolf Englund, civilekonom, Timbro