Den kraftiga konjunkturuppgången i Sverige under andra hälften av 1980-talet
kunde ha motverkats av en stram penningpolitik om kronan hade tillåtits
appreciera.
Lars Calmfors på DN Debatt 96-12-04
Lars Calmfors på DN Debatt 26/11 1992:
- Det borde ha ståt klart för alla att kollisionen mellan denna valutapolitik och de tidigare kostnadsstegringarna i kombinatione med den internationella konjunkturnedgången, finans- och och fastighetskrisen och neddragningarna i offentlig sektor riskerade att skapa en sysselsättningskatastrof. Detta så mycket mera som vi under åttiotalet lärt oss från EG-länderna hur en snabb nedväxling av inflationen kan medföra bestående arbetslöshet. ...
Hur ska man förklara den närmast dogmatiska envishet med vilken åtgärder för att motverka den exceptionella sysselsättnings- nedgången avvisats? En orsak är förmodligen den tendens till samstämmighet bland svenska ekonomer som många pekat på.
Till skillnad från i de flesta andra länder förekommer i Sverige knappast några olika ekonomisk-politiska skolor utan det finns en stark - och skadlig - tendens att orientera sig mot samma åsikter. På sjuttiotalet var alla keynesianer. Efter några års debatt svängde i stort sett hela ekonomkåren - och tongivande politiker och journalister - till att förorda en icke-ackomodationspolitik utan undantag ens i exceptionella krissituationer. ...
Min slutsats är att vi förr eller senare bör gå tillbaka till en fast växelkurs. Det ligger ett stort pedagogiskt värde i en sådan norm, som ställer krav på att våra löner i längden inte kan öka snabbare än omvärldens om vi vill bibehålla vår konkurrenskraft.
En svårare fråga är mot vad vi ska hålla en fast växelkurs igen och när kursen i så fall ska låsas.
Lars Calmfors på DN Debatt 92-11-26