Home
DN-ledare 98-06-26 Mirakelekonomin stagnerar
utdrag
Japan har fått en prisbubbla - som så många andra länder
Varför tycks allt gå så galet i Japan? Under två decennier handlade alla telegram från Japan om mirakelekonomin som växte rekordsnabbt och konkurrerade ut amerikansk och europeisk industri med produkter som var bättre eller billigare eller, vanligen, bådadera.
... Bakom svårigheterna ligger främst två faktorer. Japan fick i slutet av åttiotalet en prisbubbla. Tillgångar, särskilt mark, hade stigit våldsamt i pris. Uppgången finansierades främst med lån. En rad företag satt snart med stora skulder. Och omkring 1990 brast plötsligt bubblan. Prisuppgången saktade av och vände i en nedgång. Markvärdena har fram till nu fallit med 80 procent. Den förväntade avkastningen uteblev, och skulderna kunde inte betalas. Följden blev att finanssystemet förlamades.
Vi har ingen anledning att kritisera den japanska ekonomin, på den här punkten. Inte alls. Samma prisbubbla med efterföljande kriser i fastighetssektorn och finanssystemet uppstod i en rad andra länder – Finland, Norge, Danmark, Sverige, delvis England och Frankrike, Spanien. (RE: Mene Tekel 1992 - då lät det annorlunda i DN - och på många andra ställen)
De amerikanska sparbankerna gick på en förfärlig smäll. Skillnaden är att särskilt i de nordiska länderna ingrep centralbanker och regeringar och injicerade nytt kapital i finanssystemet, dock först efter konkurser och rekonstruktioner.(RE: Njaaa, riktigt så var det väl inte. I Norge gick bankerna i konkurs och aktieägarna, som inte skött sin uppgift, blev torsk, bankerna förstatligades och privatiserades senare. I Sverige lyckades bankerna och deras låntagare i hög utsträckning växla in sina utlandslån innan kronförsvaret uppgavs.
Sådana prisbubblor är inte okända. Den amerikanske ekonomhistorikern Kindleberger har i sin bok "Manias, panics and crashes, a history of financial crisis" kartlagt en lång rad, från 1648 och framåt.
Sverige fick en prisbubbla 1907, en annan under slutet av första världskriget.
USA fick sin värsta och mest kända från 1929. Bubblorna
drivs vanligen upp med hög belåning men beror i sista hand på
att framtiden är okänd: ingen vet på förhand om och när
en förväntad pris- och inflationstrend ska brytas.(RE: Men
det är för att vara bättre att ana det i tid som
riksbankschefer, ordförande i Riksbanksfullmäktige som Staffan
Burenstam Linder, bankdirektörer, finansministrar och statsministrar
och, i synnerhet chefer
för Bankinspektionen, har sina höga löner.
That's what they are paid for!)
DN-ledare 98-07-17 180 miljarder i ett svart hål
utdrag
... Det är i det här perspektivet man bör se det generösa lån som Internationella valutafonden (IMF) och några regeringar just beviljat Ryssland. Totalt får Ryssland 22,6 miljarder dollar fram till slutet av 1999, motsvarande 180 miljarder kronor. Bakgrunden är farhågor om en devalvering av rubeln.
Den ryska regimen har lånat upp så mycket, kortsiktigt, att obligationsmarknaden fallit samman. Räntorna har den senaste tiden stigit till 150 procent, vilket skapar en snöbollseffekt på budgetunderskott och statsskuld.
Valutareserven har minskat. Ryssland skulle snart ha svårt att klara betalningarna på kortsiktiga utlandslån; en betalningsinställelse skulle stoppat allt privat kreditflöde till landet och sänkt rubeln.
Uppenbarligen har Jeltsin tiggt och bett om riktiga pengar. Clinton och Helmut Kohl har utövat påtryckningar på IMF. Visserligen bör priset på en valuta alltid återspegla ekonomins underliggande värde sådant det kan avläsas i bytesbalans, terms of trade etc.
Det är i längden omöjligt för regeringar och centralbanker att upprätthålla en växelkurs som inte är ekonomiskt underbyggd. (kurs här - annorlunda lät det i DN 1992
Men tydligen har Clinton och Kohl vägletts av ett krisscenario i den här stilen: Om regeringen släpper växelkursen och rubeln faller fritt hamnar en rad banker i svårigheter och går troligen i konkurs. (RE: man bör observera att orsaken till att bankerna går omkull vid en devalvering i Sovjet, Indonesien, Sverige mm är att bankerna tagit upp utlandslån - lån i dollar med låg ränta, som de sedan lånat ut i inhemsk valuta som rubel, kronor eller rupier, till hög ränta - s k räntearbitrage).
En kollaps i betalningssystemet knäcker den redan fallfärdiga ekonomin.
Alla kommer att jaga dollar, och de som kan placerar dem i trygghet utomlands.(RE: Så är det naturligtvis inte. Det är när man, ännu, har en s k fast växelkurs, som man tror skall överges, som alla flyr till dollarn. När valutan väl har fallit, som pundet och kronan, och flyter är kursen bestämd av marknaden och finner det läge där lika många vill köpa som sälja. Detta borde inses av personer som skriver ledare på DN, liksom av statsministrar och finansministrar i de berörda länderna.
... Man kan säga att det tar tid att omvandla en socialistisk ekonomi till en fungerande marknadsekonomi. Visst. Vi vet inte hur lång tid det tar, av det enkla skälet att detta omvandlingsnummer aldrig tidigare har genomförts.
Att förstöra en marknad, konfiskera företag och upprätta en diktatur är enkelt, det har socialiststaterna visat: allt som krävs är tillräckligt många bajonetter.
Men att invertera processen? Hur går det till? Det är enkelt att göra fisksoppa av fisk - men vem kan göra fisk av fisksoppa?