Se also related pages about Monetarism and Swedish Financial Crisis
|
Sign this treaty and we abolish our country, says JohnRedwood |
Wall Street Journal: Questions and answers on European Monetary Union |
Issue of the Week: The United States of Europe?
Kampsång mot EMU, melodi Pomp and Circumstance
Time Magazine about EMU 97-06-23
Riksdagens info om EU:s regeringskonferens och besluten i Amsterdam
Attila Balaz´s mycket snygga sidor med Sverige-relaterad EMU-info
Johan Hakelius i SvD 97-10-21 (utdrag)
"Blair förvaltar sitt pund"
En intressant fråga att ställa i den brittiska EMU-ankans efterföljd är varför nyheten omedelbart snappades upp och okritiskt upphöjdes till sanning på såväl nyhetsplats som i många opinionsbildande fora. Hur fick skribenter, som rimligen har en god inblick i brittisk politik och ekonomi, beskedet om en tidig brittisk EMU-anslutning att gå ihop med övriga fakta?
Ett möjligt svar är att Tony Blair missförståtts. … Ett annat möjligt svar är att många av dem som är satta att rapportera om och kritiskt granska EU:s utveckling, efter att i åratal ha fått höra att den monetära unionen är oundviklig, omistlig och historiskt nödvändig, har gjort denna övertygelse till norm.
Därför blir varje nyhet som är i linje med övertygelsen trovärdig; medan varje nyhet som inte är det blir osannolik och svårbegriplig.
En sådan historicism - för att använda Karl Poppers begrepp för ideologier som tror sig ha funnit historiens lagar och därför kan förutsäga framtiden - är lika svår att kombinera med god journalistik som den socialistiska motsvarighet som redan är alltför vanlig i tidningar, radio och tv.
Kommentar RE: En sådan historicism, att inte missa EMU-tåget, är oförenlig, anser jag, med en konservativt samhällssyn. Det är romantisk utopism och social ingenjörskonst. Det liknar mer den östtyska definitionen av frihet: "Freiheit ist Einsicht in Die Notwendigkeit".
Rolf Englund kommenterar Carl Bildts veckobrev om EMU
RUPERT DARWALL i Wall Street Journal 97-10-14
It is a sad day when The Wall Street Journal Europe of all papers puts the claim -of economic efficiency over democracy-an argument normally deployed by technocrats and socialists. Yet this is the position of your editorial on Britain adopting the euro. Joining the European single currency has profound constitutional implications for the United Kingdom and would weaken democratic accountability, dismissed by your editorial as "sentiments" to be overcome.
True conservatives have always rejected this trade-off. As Edmund Burke wrote, "A brave people will certainly prefer liberty, accompanied with a virtuous poverty, to a depraved and wealthy servitude. I shall always, however, consider that liberty as very equivocal in her appearance, which has not wisdom and justice for her companions; and does not lead prosperity and plenty in her train." ........ more
John Laughland i Wall Street Journal 97-10-14
The U.S. is a country where constitutional debates are condueted with a rare vigor. It is disappointing, therefore, thal your Oct. 1 editorial, "The Euro, Another Look," should fail to apply American standards of analysis to the issue of European Monetary Union.
Would you condone stripping the U.S. Congress and all the state congresses of their law-making powers in many key areas, and transferring them to an executive committee which met in secret in the White House, and which no electorate or parliament could either dismiss or monitor? Yet this is the position in Europe, where legislative power across a whole range of policies is vested in national governments sitting in the European Council of Ministers. More to the point, would you like such a system to inciude Mexicans, Canadians, Guatemalans and Nicaraguans, members of whose governments would determine U.S. law and policy, both foreign and domestic? ........... more
97-10-16 Dir. 1997:101 Utredning om folkstyret i Sverige inför 2000-talet (inkl kronförsvaret 1992)
The Times October 11 1997
Hague ber om ursäkt för "ERM-debacle"
WILLIAM HAGUE yesterday broke with the Conservative past by delivering an unreserved apology to the country for the last Government's "great mistake" of entering the European exchange-rate mechanism.
It was time, he told the Conservative Party conference in Blackpool, to be "brutally candid" about the fateful move in 1990 that led to the mayhem of Black Wednesday and eventually destroyed the credibility of the Tories.
"I'm sorry we did it. We should have the courage and the confidence to say so, " he said.
Almost everyone thought it was a good idea at the time but the party paid the price, he added. "We went into something when the time was not right and we must never let that happen to our country again."
It was another indication of his decision to take a hard line against entry to the single currency, which he confirmed could not be contemplated in the "foreseeable future".
Mr Hague's decision to apologise and "purge our contempt", as one of his aides put it, brought one of the loudest cheers in his rallying address to the conference.
---
Kommentar RE: Detta är något för alla svenskar, i synnerhet kanske hrr Bildt och Feldt, och fru Wibble, m fl, mfl, att betänka.
Allvarligt talat, det är anmärkningsvärt, men föga uppmärksammat, att det officiella Sverige fortfarande inte har erkänt att det var ett misstag att knyta kronan till ecun. Det var rätt att låsa kronan, och det var rätt att försvara kronan, även om det misslyckades, är den vanliga uppfattningen, i den mån säger något.
Sanningen, som jag uppfattar den, och jag brukar inte ha helt fel, är knytningen av kronan, och kronförsvaret, beslut fattade i det av alla idag efterstärvade stora samförståndet, var misstag av historiska proportioner.
Det är inte konstigt att de ansvariga försöker komma undan sitt ansvar, men det är konstigt att de ha klarat sig så länge.
"Ett misstag skall kallas ett misstag"
SvD-ledare 97-10-11 Fortsatt ovisshet om EMU
Den EMU-proposition regeringen lade i går innehöll inga överraskningar. Det var bara en bekräftelse på vad alla redan vet: Sverige kommer inte att gå med i valutaunionens tredje steg 1999. Två formuleringar är möjligen värda att notera.
Dels konstaterar regeringen att en anslutning av kronan till ERM II inte fyller någon annan funktion än att förbereda ett EMU-deltagande. Därför finns ingen anledning att överge den flytande kronkursen om inte ett beslut om EMU-deltagande fattats. Det är naturligtvis helt korrekt.
Dels signaleras i propositionen att regeringen helst vill att frågan om ett svenskt EMU-medlemskap "underställs svenska folket för prövning" i ett allmänt val. Det är att föredra framför extraval eller folkomröstning, menar regeringen, utan att utesluta de senare alternativen.
I klartext innebär det att regeringen inte vill att EMU-frågan skall aktualiseras förrän tidigast år 2002. Det måste ses som ett avvisande av Carl Bildts förslag om en EMU-omröstning i samband med valen till EU-parlamentet 1999.
Hur det förhåller sig med just folkomröstningstanken är dock oklart. Och oklarheten står moderaterna själva för. Lars Tobisson hävdade i gårdagens DN att Carl Bildt och moderaterna inte alls föreslagit någon folkomröstning. Allt Bildt hade sagt att han ville, påpekade Tobisson, var att "vi prövade möjligheten att efter den nationella debatt och de ställningstaganden från olika håll som är nödvändiga underställa svenska folket frågan om vårt fulla deltagande i den europeiska valutaunionen för prövning i samband med att vi går till val till Europaparlamentet i juni 1999." Det innebar, menade Tobisson, att utslaget i själva EU-parlamentsvalet kunde ses som vägvisande.
Det veckobrev Carl Bildt skickade ut över Internet i går upprepade förslaget om att söka "ett folkligt mandat" i samband med EU-parlamentsvalet 1999, men utan något förtydligande. Bildt antyder dock att Sverige kan stå utanför EMU utan att begå fördragsbrott - något moderaterna tidigare förnekat - genom att "låta beslutet sommaren 1999 gälla tidpunkten för deltagandet i EMU:s tredje steg". Ett nej skulle då innebära att "frågan skjuts på framtiden". Huruvida en sådan strategi innebär att även en knytning av kronan till ERM II skjuts på framtiden, eller om Sverige riskerar att hamna i den situation med fast växelkurs utanför EMU som internationella valutafonden varnat för, skriver Carl Bildt inget om.
... Den tyska centralbankens, Bundesbanks, oväntat stora räntehöjning i torsdags, trots högre tysk arbetslöshet än någon gång sedan kriget och trots låg inflation, underströk ytterligare denna problematik. Räntehöjningen skedde i huvudsak som ett led i processen att likställa centralbankernas styrräntor inom EMU-området i väntan på att den europeiska centralbanken tar över. Fler manövrer av samma slag kommer att ske fram till 1999. Därmed får Europa en första aning om hur det kommer att vara när en penningpolitik skall gälla i flera länder, oavsett variationer i inflation och ekonomisk aktivitet. Om det kommer att fungera? Vem vet? Ingen har försökt sig på något liknande tidigare. ........... more
DNet. Ledare 971011 Ynkedomens aktstycke
Regeringen drar skam över Sverige med sin EMU-proposition
Så hur skulle då regeringen, den svenska regeringen, formulera sig när den uppmanade till fördragsbrott genom att begära att riksdagen i höst ska rösta emot ett svenskt deltagande i den euroepiska valutaunionen EMU från starten den 1 januari 1999?
Inte blev det särskilt övertygande. Nog fanns där en inställsam formulering ägnad att dämpa kritiken bland europeiska kolleger. EMU är ett viktigt projekt för EU och dess medlemsstater heter det. Dessutom: "Sverige har ett betydande intresse av att EMU lyckas". Men samtidigt förklarade finansminister Erik Åsbrink vid en bedrövlig presskonferens på fredagen att det "inte ligger i svenskt intresse" att gå med i denna valutaunion nu.
Den socialdemokratiska regeringen har därmed angivit statusen för Sverige: Sverige som snyltåkaren, Sverige som fripassageraren - ett Sverige som kliver på om allt går bra, men som inte själv ämnar ta några risker eller lägga två strån i kors för att genom eget aktivt engagemang bidra till detta projekts framgång.
Det är en skam, en nationell skam, som den socialdemokratiska regeringen med sin EMU-proposition nu drar över landet.
När den socialdemokratiska partistyrelsen sent omsider lyckades samla sig till en rekommendation hade den två argument. Projektet var för skakigt. Och den svenska opinionen verkar inte gilla EMU.
I EMU-propositionen har skakigheten raderats som formellt argument. Det skulle se illa ut att i ett officiellt dokument skriva vad statsråden säger. I stället anges just opinionens negativa inställning som det avgörandet motivet bakom regeringens uppmaning till fördragsbrott.
... Finansministern vägrade också trots upprepade anmaningar att ange några som helst sakpolitiska skäl till varför Sverige skulle stanna utanför EMU. I stället hummade han allmänt om fördelar och nackdelar och Calmforsutredningen. Men den som läser EMU-propositionen ska finna att Calmfors analys vinner mycket svagt stöd hos regeringen. På flera centrala punkter skiljer sig regeringens bedömning tvärtom från EMU-utredarnas - vilket kanske inte är så konstigt med tanke på de ganska hårda krav på arbetsmarknadsreformer som Calmfors slutsatser leder fram till....
Regeringens proposition 1997/98:25 om Sverige och den ekonomiska och monetära unionen
.Moderaternas partimotion daterad Stockholm den 22 september 1997
Opinionsläget enligt gallup publicerad i Expressen
27 procent av svenska folket tänker rösta ja. 44 procent tänker rösta nej och 29 procent är tveksamma.
48 procent av moderaterna tänker rösta ja. Mot 72 procent av folkpartisterna.
DN-ledare 97-10-09 Rösta om EMU i valet 1998
utdrag
.... Socialdemokraterna har förklarat att svenska folket innan Sverige går in i EMU ska få säga sitt antingen i allmänt val eller i folkomröstning. Samtidigt har partiledningen hävdat att man inte kommer att begära något mandat om ett svenskt EMU-inträde i valet 1998. Med andra ord: alternativen är en folkomröstning, ett extraval eller - vilket är det egentliga huvudalternativet - ordinarie riksdagsval 2002. Den socialdemokratiska partiledningen kan emellertid knappast fortsätta att ducka.
Moderaterna har hittills sagt nej till tankarna på en folkomröstning. Frågan är nämligen i formell mening redan avgjord. Folkomröstningen om ett EU-medlemskap gällde Sveriges anslutning till EU i enlighet med Maastrichtfördraget. Däri ingår också valutaunionen, EMU. Från detta har Sverige inte begärt några undantag. Det är därför ett mycket djärvt scenbyte som Carl Bildt regisserar när han vill "/Vi kan inte bara vänta. Därför skulle jag vilja att vi prövade möjligheten att, efter den nationella debatt och de ställningstaganden från olika håll som är nödvändiga/ underställa frågan om vårt fulla deltagande i den europeiska valutaunionen svenska folket för en prövning i samband med att vi går till val till Europaparlamentet i juni 1999". ............ more
Kommentar RE: Det låter vackert när Carl Bildt talar om "vårt fulla deltagande i den europeiska valutaunionen". Men något annat är inte möjligt när det gäller valutaunioner. Man är med, eller man är inte med. Det är som med graviditeter, man är gravid eller inte.Det förstår säkert Carl Bildt, om han tänker efter. Men han låter retoriken flöda. Tanken stilla står.
Ny nyckel ger ny låsning SvD-ledare 97-10-09
... Det är ingen hemlighet att EU-kampanjen valde bort EMU-frågan under folkomröstningen, med de EU-positiva partiernas goda minne. Att hävda att EMU var en redan avgjord fråga var därför inte konstruktivt och bidrog inte till att lösa frågan. Pragmatikern Bildt, som upptäckt detta, valde därför under gårdagens partiledardebatt att helt byta fot. (Hinner partikamraterna med i svängarna?) Då avtalstekniska principskäl inte håller, får andra verktyg användas.
...SvD har tidigare med skärpa avrått från ett svenskt deltagande i växelkurssamarbetet ERM II. Som argument räcker det egentligen att säga "500 procent" eller "1992". Men moderaterna och folkpartiet har förespråkat ERM-anslutning, eftersom de är för EMU-medlemskap som i sin tur förutsätter ERM-anslutning. I dag står det klart att en ERM-anslutning, om det blir folkomröstning om EMU, rimligen inte är aktuell förrän därefter, och då bara om resultatet blir "ja".
... Vill partierna ha handlingsfrihet i EMU-frågan och avgöra anslutning efter att det visat sig om EMU-projektet blir lyckat eller inte, så är tidpunkten 1999 synnerligen illa vald. En situation med olyckliga låsningar kommer att skapas, alldeles oavsett om utfallet blir ja eller nej. Kommer man överens om en folkomröstning 1999 så har man visserligen äntligen skaffat sig en strategi. Men sannerligen ingen oproblematisk strategi. ........... more
DN-ledare 97-10-03 Fel debatt om Amsterdam
Ständiga folkomröstningar skulle befria våra folkvalda från ansvar för EU-politiken
Torsdagens ceremoni i Amsterdam, då utrikesministrarna undertecknade det nya EU-fördrag som bär stadens namn, har fått den svenska nej-kampanjens företrädare att vakna till liv igen. Miljöpartiets Per Gahrton levererar en kritisk bok om Amsterdamfördraget med undergångsstämning i titeln: "Vill Sverige bli län i EU-stat?". Fyra av nejsidans EU-parlamentariker målar i en artikel på DN Debatt (2/10) upp Amsterdambesluten som närmast revolutionära i federalistisk riktning.
... En viktig poäng med den svenska linjen i grundlagsfrågan var att undvika att EU-politiken skulle behandlas i särskild ordning, i värsta fall helt vid sidan av partipolitiken. Vi har haft den nödvändiga folkomröstningen om själva medlemskapet. När vi väl är medlemmar gör vi oss själva en demokratisk otjänst om vi genom ständiga folkomröstningar befriar våra folkvalda från ansvar för EU-politiken. Nu bör ju debatten inte handla om medlemskap eller ej, utan om hur vi ska se till att förbättra det europeiska samarbete vi faktiskt har anslutit oss till. På den senare punkten lämnar den svenska diskussionen en del i övrigt att önska.
... Framgången här är att överstatligheten har stärkts i asyl-, invandrings- och gränskontrollsamarbetet. Men det gick inte vägen utan en väl tilltagen övergångstid. I minst fem år till får EU:s arbete inom dessa områden trampa vatten. Och polissamarbetet hade i högre grad kunnat få följa med upp på den överstatliga nivå där brottslingarna redan befinner sig.
SvD-ledare 97-10-03 EU:s självsyn är inte Europas verklighet
Det fördrag EU:s utrikesministrar under högtidliga former undertecknade i Amsterdam i går innehåller inte de långtgående förändringar som sades vara målet för EU:s regeringskonferens. Besvikelsen över Amsterdamfördragets innehåll är utbredd i EU-administrationen och bland många av EU:s medlemsländer. En del av dessa, däribland Frankrike och Belgien, har t o m tillfogat fördraget en deklaration som kräver mer långtgående reformer av EU och hotar med att stoppa östutvidgningen till dess att så sker.
Kraven på ytterligare reformer, som huvudsakligen skulle innebära ökad överstatlighet bland annat genom en kraftig begränsning av den nationella vetorätten, är lätta att förstå mot bakgrund av de förhoppningar mer federalistiskt inriktade EU-länder hyste inför regeringskonferensen. Men det är för den skull inte givet att lösningen ligger i att hörsamma kraven. Det finns skäl till att det fördrag som undertecknades i går inte är så långtgående som en del hade hoppats. Dessa skäl kan inte bara avfärdas genom att hänvisa till vad som är "nödvändigt" eller genom att hota med stagnation och sönderfall.
Regeringskonferensen och Amsterdamfördraget kan ses som ett exempel på hur illa de officiella beskrivningarna av EU stämmer överens med de faktiska politiska förutsättningarna i Europas olika länder. Definitionen av ett framgångsrikt EU har i praktiken överlåtits till de ivrigaste federalisterna. Ett framgångsrikt EU är således ett EU där samarbetet blir allt tätare, allt mer omfattande och allt mindre beroende av medlemsländernas nationella politiska intressen och intressenter. En idealistisk och utopisk politisk föreställning, vars egentliga grund är en tro på nationalstatens otidsenlighet och irrationalitet, dominerar EU-språket.
... Det är sant att större reformer än de Amsterdamfördraget bjuder på behövs för att EU:s allra viktigaste uppgift, östutvidgningen, skall kunna lösas så smidigt som möjligt. Men det är också sant att EU:s medlemsländer, och EU:s politiska byråkrati, skulle behöva omdefiniera vad ett framgångsrikt EU är.
Europa är en kontinent där nationalstaten under överskådlig framtid kommer att vara den naturliga demokratiska arenan. Då är politiska reformer i riktning mot långtgående överstatlighet och sameuropeiska maktcentra som efterliknar regeringar och parlament, utan att ha någon möjlighet att erövra nödvändig legitimitet, inte ett realistiskt alternativ. ............more
DN-Debatt 97-10-02 EU-parlamentarikerna Sören Wibe (s), Jonas Sjöstedt (v), Inger Schörling (mp) och Hans Lindqvist (c) - Frågan om Sveriges anslutning till det nya EU-fördraget från toppmötet i Amsterdam är för viktig för att avgöras av politikerna.
Det är medborgarna som drabbas av den ökade centralisering och rättsosäkerhet som fördraget kommer att leda till. Därför väntas flera länder låta folket avgöra frågan. Sverige bör följa Danmark, som håller folkomröstning om Amsterdamfördraget under våren 1998.
Det finns anledning att erinra om statsminister Göran Perssons markering om EU från den socialdemokratiska partikongressen i september. Han sade då: "De europeiska folkens stöd för EU skulle öka om unionen koncentrerade sitt arbete på de områden som stärker de nationella demokratiernas kraft och förmåga - inte försvagar dem." Han underströk vidare: "Grundmodellen bör vara mellanstatligt samarbete."
Resultatet från toppmötet är tyvärr det motsatta. Viktiga delar av vårt självbestämmande överlåts till EU: överstatligheten förstärks, gränskontrollerna avskaffas, det blir mer av utrikes- och säkerhetspolitik och EMU-processen med en gemensam valuta och centralbank bekräftas. Det finns inte en enda mening i fördraget som innebär att beslutsmakt flyttas från EU till medlemsländernas demokratiskt valda församlingar. Däremot vimlar det av exempel på motsatsen.
Det överstatliga EU-parlamentet ges utökad medbeslutanderätt beträffande 23 nya områden, till exempel folkhälsa, statistik, yrkesutbildning, forskning och u-landsbistånd. När beslut som tidigare har antagits enhälligt i ministerrådet eller bestämts suveränt i de nationella parlamenten överförs till EU:s medbeslutandeprocedur övergår det nationella vetot ytterst till EU-parlamentet. .................. more
Rolf Englund på Nationalekonomiska Föreningen 97-10-02
... Min andra fråga gäller en stabiliseringspolitisk aspekt på EMU. Finansministern motiverar på sidan 16 sin norm om ett överskott på två procent av BNP för den offentliga sektorn. Det skulle betyda att Sverige "i en normal konjunktursvacka upprätthålla en god säkerhetsmarginal" till EU:s krav på högst tre procents underskott.
Min andra och sista fråga till finansminisern är om inte denna marginal inte är alldeles för liten med våra erfarenheter av hur de svenska statsfinanserna svänger med konjunkturen? ..................mer
Veckobrev från Carl Bildt v 40 1997
... I Storbritannien förefaller det också att pågå en svängning i frågan om deltagande i det europeiska valutasamarbetet EMU. Av allt att döma kommer regeringen att komma med någon typ av avsiktsdeklaration i ärendet mot slutet av oktober. Och den kommer med all sannolikhet att göra klart att man under vissa villkor och inom vissa ramar tydligt strävar efter brittiskt deltagande.
Därmed kommer bromsande svenska socialdemokrater att försättas i en ny situation. Det kommer inte att gå att bara stå tyst när Europa går vidare och varje annan europeisk regering har en tydlig inriktning av sin politik. Tony Blair kommer att tvinga Göran Persson att skaffa sig en politik.
Vi har all anledning att nu börja att diskutera hur den svenska vägen in i valutasamarbetet kan komma att se ut. Det handlar om både de tekniska och de politiska förutsättningarna. Ingen borde ha ett intresse av att det svenska utanförskapet blir längre än vad som är ofrånkomligt i ljuset av det nej till att vara med från början som vår sittande regering förefaller att ha låst sig för. Detta är viktigt från flera utgångspunkter.
Det handlar mycket om våra möjligheter till politiskt inflytande i Europa i övrigt. Vem tar på allvar en regering som inte tar de viktigaste framtidsfrågorna i Europa på allvar? Men det handlar i minst lika hög utsträckning om förutsättningarna för att under kommande år få fram nya riktiga jobb ute i företagen, få upp sysselsättningen och skapa en bättre bas för vår samlade ekonomiska utveckling under kommande år.
Till denna fråga kommer vi alla att ha anledning att få återkomma. Och jag tror inte att det kommer att ta så lång tid innan det blir nödvändigt att starta den debatten om vägarna mer på allvar. ......... more
International Herald Tribune, Tuesday, September 30, 1997 Truce Fails to End Paris-Bonn Dispute on European Central Bank
France and Germany may have publicly put aside their disagreement over the independence of the future central bank, but neither has actually abandoned its position, and the underlying philosophical differences remain, European Union officials and diplomats say. Although it concedes that the bank itself should be independent, Paris still insists on an informal but ''visible and legitimate'' political council to coordinate the economies of the countries in the future European single currency bloc. Chancellor Helmut Kohl of Germany said a ''reasonable solution'' would be found to the demand, even though Bonn has made it clear on numerous occasions that it does not like the idea.
Just as crucially, Paris and Bonn have not ruled out a potential dispute over who will become president of the central bank, which will be the guardian of the single currency, the euro, after comes into being in January 1999. The presumed front-runner is Wim Duisenberg of the Netherlands, president of the European Monetary Institute, a tough monetarist who would insist on the central bank being at least as independent and rigorous as the Bundesbank, a necessary condition for the Germans to accept the euro. But the Socialists in France, who railed while in opposition against ''triumphant monetarism'' and the economic rigor imposed by the Bundesbank, may oppose Mr. Duisenberg and insist on a French-speaking candidate, according to some European officials.
Stoiber torpederar EMU med Bayerns röster? (Wall Street Journal 97-09-29)
Edmund Stoiber, regeringschef i Bayern och ledande tysk eurosceptic, som tidigare krävt en strikt tillämpning av inträdeskriterierna, skärper nu sin kritik och varnar nu för att en monetär union utan mer av politisk integration riskerar att bli ett misslyckande. Stoiber säger att Kohl bryter ett avgörande löfte till tyskarna; att den politiska unionen skulle komma först. Stoiber påpekar att den gemensamma valutan, som ursprungligen var tänkt som kröningen på den politiska processen av politisk harmonisering, nu ses som startpunkten för en djupare politisk integration (RE: politisk union låter bättre än Europeisk federal superstat).
"We cannot suddenly change our position on such an essential question. We would have never gained a parliamentary majority [for the single currency] in 1992 if we had said that monetary union is a vehicle for political union, and that we will have to accept insecurity with regard to monetary stability." Stoiber anklagar också Kohl för att dölja riskerna med den gemensamma valutan. För första gången i Tysklands efterkrigshistoria, säger han, har det inte varit någon bred allmän debatt om en stor politisk fråga. Han är beredd att torpedera EMU-projektet med Bayerns röster i Bundesrat. "It's clear that the euro is a big chance, but it also bears enormous risks. ... That's why we must have the greatest possible security that this euro is a stable currency. And that's only possible if it is proven that the criteria we have set are met, and will be met in the future."
Financial Times-ledare 97-09-29 om EMU-anslutning för Storbritannien
Det återstår en lång väg att gå innan pundet kan gå med i EMU. Risken är hög för att sättet och tidpunkten för att gå med kan bli fel. Resultatet av ett fel kan bli disaströst för Storbritanniens relationer med resten av Europa. Pundräntan är sju procent och England har högkonjunktur. Räntan i EMU beräknas bli tre procent lägre. Att binda pundet under sådana förhållanden är att kan leda till katastrof, skriver FT och hänvisar till hösten 1992.
The Times 97-09-29 om EMU-anslutning för Storbritannien
Finansminister Gordon Brown borde tänka på hur det gick för Nigel Lawsons kampanj för att tvinga Margaret Thatcher att gå med i ERM. Resultatet slutade i katastrof, för landet, för regeringen och till slut för den förträfflige finansministern själv.
FT:s Martin Wolf:Financial Times 97-09-30: "No, prime minister"
Dagens pundkurs och engelska högkonjunktur betyder att det skulle vara självmord för Tony Blair att låta Storbritannien gå med i EMU i första omgången. Frågan om deltagande i den monetära unionen är "by far the most important questions facing the British government". Det handlar inte bara om det vore klokt att ingå detta oupplösliga monetära äktenskap. Det handlar också om tidpunkten. Några undrar om tiden någonsin kommer att bli mogen. Vad som är säkert är att tiden inte är mogen nu. ........... more
Anatole Kaletsky i The Times 97-09-30 om pundet och ERM
En ny konflikt mellan grannarna på Downing Street verkar stå för dörren. Det är samma fråga som har förgiftat förhållandet mellan så många tidigare premiärministrar och finansministrar. Regeringens euroentusiaster ("Europhiles") försöker skapa ett momentum för medlemskap i EMU. Om man får det till en vida spridd uppfattning att ett EMU-medlemskap är oundvikligt framstår det bara som slöseri med tid att debattera principerna bakom en gemensam valuta. Marknaden är inte dum även om den lätt blir uppjagad och det kommer snart att bli uppenbart att Storbritannien inte kommer att gå med i EMU före nästa val, om inte annat av det enkla skälet att Tony Blair inte är så galen att han skulle riskera hela sin politiska karriär - och med den Labours framtid - genom att utlysa en folkomröstning som han inte kan vara säker på att vinna. .............. more
1997-09-30 Moderatledaren Carl Bildt ref i Dagens Industri
"Min politiska vilja är att Sverige ska gå med så snart det bara går under nästa mandatperiod", säger han och konstaterar att socialdemokraternas tvehågsenhet i EMU-frågan har gjort att Sverige definitivt missat chansen att vara med från starten 1999.......... more
SvD-ledare 97-09-28 EMU är åsikt utan strategi utdrag
Moderaternas hållning i EMU-frågan är entydig: Sverige skall gå med i EMU så snart som möjligt. Helst vill moderaterna att Sverige deltar fullt ut fr o m den 1 januari 1999, även om denna möjlighet i praktiken är överspelad. Folkpartiet har i allt väsentligt samma inställning. Skulle moderaterna och folkpartiet inte bara ha en åsikt, utan också en strategi i denna fråga, skulle resten av deras ekonomiska politik till en inte ringa del bestå i förslag om hur den svenska ekonomin bör reformeras för att klara ett EMU-medlemskap. (Och nyckelordet är just hur. Inte att.) Så är det inte...
Bristen på en genomtänkt strategi speglas också i att det är ovisst hur en tänkt borgerlig trepartiregering efter valet 1998 skulle hantera EMU-frågan. Kristdemokraterna har en betydligt mer kritisk hållning till ett svenskt EMU-medlemskap än moderaterna och folkpartiet. Utrymmet för kompromisser är samtidigt mycket litet för såväl moderater som folkpartister, eftersom bägge partier hävdar att något annat än ett EMU-deltagande vore ett fördragsbrott....................... mer
Rolf Englund på Internet 97-09-27
The really important question is of course not if the EMU will start on time, or if UK or Sweden will join, or when they will join.
The important question - a question of historic importance - is whether EMU is a good thing for Europe, or not.
I think not. At least not in the nearest 50 - 100 years until the peoples of Europe speak he same language and accept being governed from Brussels or Frankfurt or Berlin, or by the Anglo-Saxons in London.
The economic arguments for EMU are weak or negative. The political arguments against EMU are overwhelming.
Why then do the politicians, like Bildt and Blair and Kohl and Chirac, continue with pressing on with the Maastricht Treaty decided upon in a hurry when the Soviet Union collapsed and Germany was reunited.
Because otherwise they should lose face.
In order not to lose face they seem to be ready to risk the future of Europe on a project which is utopian. To be utopian is not to be conservative or careful. It is, in my opinion, higly irresponsible.
Ledare i The Times 97-09-27
... Mr Blair was elected on the understanding that he would defend British interests in Europe as robustly as any Tory... To enter EMU at all would be to hazard Britain's prosperity and its future on a project which is politically flawed and economically ill-judged. It would manacle the nation's freedom to act. To enter in the wake of the first wave would be to make a mockery of the claim that Labour's position is purely pragmatic.
... Mr Blair's own position on British membership of EMU is agnostic. He is untroubled by the principle of surrendering Britain's economic sovereignty, wrongly believing this argument to be an anachronism in a globalised economy. On the national economic interest, he is open to persuasion. The politics of EMU is what matters to him. His overriding concern is to secure the full two terms in office that, he is convinced, are essential if new Labour is to set its stamp on Britain. He may think that the political bottom line of deciding to join EMU in the lifetime of this Parliament is that Labour must first fight and win a referendum and do so decisively and without losing political momentum.
Mr Blair is now expected to state Britain's position before the December 31 deadline for saying whether Britain will join in January 1999. He may easily be persuaded that the country can be softened up for early entry by a statement of readiness in principle to join. From there, the slippery slope steepens. The Brown camp could, while conceding that to set a firm timetable would be too risky, argue that the Government should seek an "enabling" referendum, which set no date but asked the British people also to give its assent in principle to EMU and leave the timing to the Government. That would seal Labour's pact with business, Mr Blair would be told; and with the Tories disorganised and Labour's standing in the country so high, he should seize the tide of fortune. But if he heeds this advice, he will be swept onto the political rocks. Mr Blair might win the referendum, but at the cost of his outstanding political asset, his reputation for straight dealing.
On the most momentous decision this country has faced since the war, he would have acted as a political opportunist. He would never be forgiven. He would not deserve to be.
David Pryce-Jones i Commentary, June 1997
European Union - A Disaster in the Making
Motivated by emotional and ill-considered attitudes to the past, lured on by the mirage of a Grand Design, the Kohls and Santers and their kind are embarked upon a utopian experiment which is mustering the very same destructive forces it claims to be eliminating.
The national interests of Britain, France, Italy, and Germany remain what they were. On the day these interests collide, there will be nothing except the Euro and a half-formulated anti-American ideology to hold together the artificial scaffolding that is Brussels, and ward off a general collapse in anger, disillusionment, and violence.
Lars Jonung och Fredrik Sjöholm i Ekonomisk Debatt nr 5/97.
Rubrik: Hur ser ett "opitmalt" valutaområde ut för Sverige?"
…. Vad säger detta resultat om ett svenskt medlemskap i det planerade EMU? Den rimliga slutsatsen är att ett svenskt deltagande i EMU knappast kan motiveras med traditionell nationalekonomisk teori för valutaunioner.
EMU är i grunden ett politiskt projekt och bör bedömas därefter. Denna uppfattning är föga orginell. Den återkommer i många analyser av Sverige och EMU.
För det andra, våra beräkningar pekar på en stor valutapolitisk närhet mellan Sverige och Finland. Dessa två länder har ett starkt gemensamt intresse att koordinera sin penningpolitik. Detta utgör ett argument för ett närmare svenskt-finskt valutapolitiskt samarbete oberoende av vilka relationer som Sverige och Finland väljer till EMU.
Till sist, våra beräkningar antyder också en möjlig valutapolitisk väg för Europa, nämligen ett Europa som består av olika regionala valutaunioner, d v s ett Europa à la carte beträffande valutapolitiken.
För att uttrycka oss något tillspetsat: Sverige är kanske för närvarande för litet för att utgöra ett valutaområde men Europa är för stort. En utveckling mot regionala europeiska valutaunioner skulle kunna betraktas som ett led i en process mot en framtida europeisk valutaunion.
1997-09-27 Sverige riskerar att isoleras utanför EMU Sverige kan få betala ett högt politiskt pris när regeringen väljer att stå utanför EMU. Socialdemokraternas uttalande att EMU är skakigt och riskfyllt har irriterat andra EU-länder. Sverige riskerar att isoleras. Den bedömningen gör Kjell-Olof Feldt, ordförande i riksbanken och tidigare socialdemokratisk finansminister.
Sveriges fortsatta inställning till EMU hänger helt på opinionen. Kjell-Olof Feldt tror inte att någon svensk regeringskonstellation vågar ta in Sverige i EMU utan ett ordentligt opinionsstöd. En vändning i opinionen kan komma om EMU visar sig framgångsrikt och bra för medlemsländerna, och om det samtidigt visar sig att det är kostsamt att stå utanför. "Räntorna kommer att vara högre och finanspolitiken mera stram".
DN-ledare 970923 Allt närmare valutaunionen
... Vid det avgörande toppmötet i maj nästa år sitter den brittiske premiärministern Tony Blair ordförande. Hans beslutsamhet att ge Storbritannien tillbaka en central EU-roll, inte minst i fråga om EMU-projektet, är uppenbar, och snabbt har vad många britter kallar ett stämningsomslag börjat inträda. Fram till valet den 1 maj garderade Blair flanken mot EU-motståndarna bland Tories. Segern ryckte undan grunden för isolationistisk nationalism. Premiärministern ser i dag chansen att definitivt knäcka oppositionspartiet genom att dra till sig konservativa EU-anhängare samtidigt som han skulle tillmötesgå finansminister Gordon Browns euroiver och näringslivets ökade intresse av EMU-inträde.
Han skulle snart kunna tillkännage att Storbritannien med kortaste möjliga fördröjning ämnar inträda i EMU, att saken kunde avgöras i en folkomröstning i mitten av 1999 eller rent av omedelbart efter toppmötesbeslutet om de första EMU-medlemmarna i maj nästa år. Att Blair skulle vinna en sådan folkomröstning tvivlar just nu ingen på. Storbritanniens besked väntas i så fall vara nej till EMU 1999, men ja i så god tid att britterna kommer med till själva övergången till en gemensam valuta, sommaren 2002.
Sker detta, lär inte Danmark kunna stanna utanför. Och för Sveriges del har regeringsföreträdare tydligt sagt att ett brittiskt inträde drar med sig ett svenskt; statsminister Göran Persson trodde dessutom vid partikongressen i Sundsvall att en stark krona tvingar med oss i ett EMU, som han räknar med får många medlemmar. Hoppas regeringens tongivande i själva verket på att förändringen i Storbritannien ska avgöra saken för den egna rörelsens aktiva? Ett sådant omslag vore ironiskt med tanke på regeringens tidigare vägran att ta ledningen av opinionen. Det borde inte behöva vara Blair som drar Sverige med in i EMU. Men så ser ett fullt möjligt alternativ ut.
Speech by E A J GEORGE, GOVERNOR OF THE BANK OF ENGLAND, to the British Chamber of Commerce in Hong Kong on Tuesday 23 September 1997
I've chosen to speak about EMU - under the title of "One currency, fifteen countries?" - and I emphasise the question mark....
I don't think one can go so far as to argue that a single European currency is a necessary complement to the European single market - any more than one can argue that exchange rate fixity is necessary to achieving benefits from free trade internationally....
Essentially, the downside is that there is a risk that the single monetary policy - the single short-term interest rate - throughout the euro-area, which is a necessary corollary of the single currency, may not, in the event, prove to be appropriate to the domestic needs of each of the participating countries....
There is no doubting the political determination of most of Europe's leaders to press ahead. But unless, in any particular case, they are convinced that genuine, sustainable, convergence has indeed been achieved, it is difficult to see why the country in question should want to adopt the euro or indeed why it should be permitted to join, putting others at risk.
EMU is, after all, forever - and that seems a very long time to me. I don't really understand the hurry... more.....................
Tomas Fischer i Finanstidningen september 1997
Om den här regeringen har gjort något bra är det att hålla sig utanför EMU. Margit Gennser moderat riksdagsman har hos mig förlagt en charmant bok " EMU-en kritisk granskning". Hon är en mycket slug dam till skillnad från sin partiledare.
Man kan tvivla på Göran Perssons inkompetens, men inte på Carl Bildts, för den är dokumenterad. Att få Bildt som statsminister är som att få Refaat som VD för Astra.
September 15, 1997 Tietmeyer: Introduction Of Euro No Guarantee Of Success
- There is still plenty of chance for economic and monetary union to go wrong even if the European Union succeeds in getting it underway, Deutsche Bundesbank President Hans Tietmeyer warned Monday.
'The introduction of the euro per se is no guarantee of success. Tietmeyer said in a speech to an audience of bankers. 'The institutional framework that has been sketched out must be invigorated with the correct policy decisions, both in the selection of (participating) countries and in subsequent policy on European and national levels.' ......... mer
Peje Emilsson i Svensk Linje 2-3/1997
Jag delar Magnus /Nilssons/ kritik av de utopiska EMU-förespråkarnas visioner om ett Europa med gemensamt skattesystem, gemensam finanspolitik etc. En sådan politisk union vore skadlig för Europa. ..... hela artikeln
Magnus Nilsson i Svensk Linje 4/1997:
Blir det folkomröstning skulle jag trots allt rösta för ett svenskt medlemskap i EMU... .Men jag är fortfarande inte helt tillfreds och övertygad i sak även om min ståndpunkt har förändrats. ..... mer
S-kongressen om Penning- och valutapolitik och EMU
Efter lång debatt gick partistyrelsens förslag om att stå utanför EMU från starten igenom med en enda ändring. Ändringen innebär att avsnittet om att Riksbankens sedelutgivningsmonopol kräver en grundlagsändring ströks. Ändringen föreslogs av Sören Wibe, Västerbotten och bifölls av partistyrelsens föredragande Erik Åsbrink.
Kongress-referat (s) på Internet
1997-09-11
"EMU är nu utan återvändo. Vi har kommit till den punkt där det är rättsligt och tekniskt omöjligt att skjuta upp starten."
Det sa EU-kommissionens ordförande Jacques Santer i ett tal.
- Alla dessa mer eller mindre dagliga uttalanden från alla 'bedömare' som sprider tvivel över EMU är överflödiga och oansvariga. Det är verkligen inte läge att skrämma allmänheten för en svag euro eller göra näringslivet osäkert när det i stället behöver ägna sig åt tekniska förberedelser", tillhöll Jacques Santer EMUs alla kritiker.
I sitt tal lovade han att EU kommer att leverera euron i tid samt att ett stort antal medlemsländer kommer att delta från starten. "Alla beslut är tagna utom vilka länder som ska delta från starten. Det sista kommer att tas i månadsskiftet april/maj", sa Jacques Santer och avvisade bestämt alla påtryckningar om att urvalet av länder ska kunna tidigareläggas
Milton Friedman i Die Zeit 97-09-10:
"Europa är inte redo för en valutaunion och riskerar allvarlig ekonomisk skada och politisk osämja om projektet drivs igenom. "
Europa är inte redo för en valutaunion och riskerar allvarlig ekonomisk skada och politisk osämja om projektet drivs igenom. Det sade den kände ekonomen och nobelpristagaren Milton Friedman i den tyska tidningen Die Zeit på onsdagen.
- Europa exemplifierar förhållanden som är ofördelaktiga för en gemensam valuta. Han påpekade att Europa består av tydligt skilda nationer, vars medborgare talar olika språk och har olika sedvänjor. Medborgarna är mer lojala mot och beroende av sina egna länder än den gemensamma marknaden eller idén "Europa".
Han jämförde Europa med USA som har ett språk och en kultur. USA har också flexibel arbetskraft, handel och rörligt kapital, vilket är nödvändigt för en gemensam valuta.
Om ett land upplever en plötslig ekonomisk nedgång är rörliga växelkurser det bästa sättet att återställa balansen med sina handelspartners. Detta skulle inte vara möjligt i en valutaunion, sade Friedman.
Han sade att viljan att introducera EMU den 1 januari 1999 är snarare politiskt än ekonomiskt motiverad.
fler artiklar av Milton Friedman
S-kongressens EMU-handlingar inkl. Partistyrelsens yttrande
Carl Bildt om EMU och ledarskap
Ref i DN 97-08-31
Samma förmiddag som stämman i timmar debatterat sociala frågor valde Carl Bildt att tala om en betydligt mindre folklig fråga, nämligen den europeiska valuta-unionen, EMU, på ett torgmöte i Vänortsparken i Umeå.
Regeringen har sagt nej till att gå med från start och går vi inte med alls splittras Sve-rige, enligt Carl Bildt. Sverige får en delad ekonomi - ett Eurosverige med företag som har världen och Europa som marknad, och ett annat Sverige som släpar efter.
Bildt anser också att det svenska ordförandeskapet i EU år 2001 kommer att bli att halvt ordförandeskap med bara ett halvt inflytande eftersom vi själva ställt oss utanför en central del av samarbetet. Han varnade för en tudelad ekonomi med ökade risker för utflyttning och investeringsstopp.
- Opinionen är inte mer delad i Sverige än i andra länder när det gäller EMU, menade Carl Bildt.
- Göran Persson vill vänta och se men i stället behövs det ledarskap och vägledning, vilket vi inte sett mycket av.
SvD-ledare 97-08-30 EMU - ett alldeles unikt projekt
Sedan den s k EMU-utredningen avslutades har förutsättningarnaför en stabil valutaunion försämrats. Det konstaterade utredningens ordförande professor Lars Calmfors när Studieförbundet näringsliv och samhälle i tisdags höll seminarium om EMU. Calmfors pekade på två viktiga anledningar till detta. Den ena är attsåväl Tyskland som Frankrike kommer att få svårt att möta budgetunderskottskravet. Detta innebär att någon form av uppmjukning av detta krav måste ske, vilket i sin tur innebäratt det blir näst intill omöjligt att inte bevilja även svagare europeiska valutor inträde i unionen. Följden blir sannolikten svagare gemensam valuta och därmed en högräntepolitik från den europeiska centralbankens sida.
Den andra förklaringen till att förutsättningarna för en fungerande valutaunion försämrats är att nästan inget land inom EU (med undantag för Storbritannien, som kommer attstå utanför EMU om starten sker 1999) visar någon egentlig vilja att reformera sina arbetsmarknader. Sådana reformer är visserligen nödvändiga under alla omständigheter, men blir än viktigare med en gemensam valuta, eftersom växelkursförändringar inte längre kan mildra ekonomiska spänningar mellan länderna.
För Sveriges del drar Lars Calmfors slutsatsen att det inte alls behöver vara en nackdel att stå utanför EMU vid dess start. Det kan tvärtom visa sig vara en fördel, särskilt om euron blirsvag och särskilt som inte heller reformeringen av den svenska arbetsmarknaden påbörjats. Calmfors resonemang kan inte avvisas lättvindigt. Det skär i själva verket rakt in i hjärtat på argumentationen för EMU.
Ända sedan EMU-debatten tog fart i Sverige har EMU-anhängare förutsatt att euron skall bli en stark och stabil valuta. I ett tidigt skede var detta själva huvudargumentet för ett svenskt EMU-medlemskap:Sverige skulle kunna pressa sina räntor nedåt genom att "låna"trovärdighet av Tyskland. Euron skulle i praktiken bli som D-marken, bara än mer avpolitiserad och än mäktigare.
Resonemangenom att "låna" trovärdighet torpederades snart av kunnigaekonomer, men axiomet om den nya valutans stabilitet och styrka lever kvar. Nu, när planen snart skall omsättas i verklighet, tyder mycketpå att axiomet är falskt. Det är ingen liten korrigering.Det innebär i praktiken att den valuta som skapas är en annan än den som planerades.
Det är inte orimligt att tänka sig att detta borde föranleda en del omprövning på sina håll. Istället utbredersig tystnaden, alternativt fortsätter argumentationen som om ingenting har hänt. Det skall sittas i båten.
Denna ovilja att befatta sig med information som inte stämmer överen smed flera år gamla ritningar är inte unik i sammanhanget. I själva verket är det i stor utsträckning kännetecknande för spelet kring EMU, såväl i Sverige som i resten av Europa.
Lars Calmfors påpekande om den bristande viljan till reformerpå de europeiska arbetsmarknaderna är ett gott exempel på detta. Det har diskuterats i vilken utsträckning det nya valutaområdet riskerar att utsättas för påfrestningar som kommer attresultera i ökad arbetslöshet. Några entydiga bevis fördet ena eller det andra går inte att framställa. Men känt är att ingen valutaunion i modern tid har fungerat utan en betydanderörlighet i arbetskraften och/eller ett betydande inslag av politisktstyrda överföringar av ekonomiska resurser från en de linom valutaområdet till en annan.
USA, som ibland framhålls som ett exempel av EMU-anhängare, är ett exempel på detta. Den amerikanska arbetsmarknaden är extremt flexibel och den genom skatter och bidrag automatiska omfördelningen mellan regioner inomlandet är betydande.
Trots detta tycks det råda enighet i många europeiskapolitikerkretsar, höger som vänster, om att avregleringar avarbetsmarknaden inte bör ske och om att de förändringarsom ändå bör ske skall vara marginella. Så sent somi förra veckan då Jean-Claude Juncker, premiärministeri EU:s ordförandeland Luxemburg, varm EMU-förespråkareoch ledare för moderaternas systerparti i Luxemburg, besökte Göran Persson gjorde han detta tydligt. Juncker tog avstånd från alla tankar på att EU skulle lära av USA i detta avseende och var tydlig om ambitionerna inför EU-toppmötet om sysselsättningen i slutet av november: - Budskapet från EU-toppmötetom sysselsättningen skall inte bli avreglering.
Kvar som instrument för att hantera spänningarna inom det nya valutaområdet finns då bara ökade transfereringar. Men skall dessa i storlek ens vara i närheten av dem som företas i ett måttfullt politiserat land som USA, krävs i praktiken en gemensam europeisk finanspolitik. Och detta är i praktiken omöjligtav såväl politiska som ekonomiska skäl.
Eller i klartext: få européer vill upplösa nationalstaten och de som skulle bli nettobetalare i en europeisk skatte- och bidragsunion - inte minst Tyskland - tycker redan att de betalar för mycket till EU. EMU-projektet drivs således framåt i den fromma förhoppningen att det skall bli undantaget som bekräftar regeln: Den första valutaunionen som fungerar väl utan en flexibel och gemensam arbetsmarknad och utan en gemensam skatte- och bidragspolitik. Det är möjligt att det fungerar.
Men de som av politiska skäl låtsas som om det vore en självklarhet spelar ett högre spel än vad någon valutaspekulant någonsin gjort.
| EU-Kommissionen om Euron Kommissionen | Calmfors utredning | samt reservationen av Nils Gottfries | Rolf Englund 96-12-14:"Hellre randstat än delstat" |
Back to Englund InterNetional Home Page
