utdrag
Kristdemokraterna motsätter sig att Sverige ska vara ett av de länder som deltar /i EMU, den ekonomiska och monetära unionen/. Det främsta argumentet för detta är att den redan höga arbetslösheten riskerar att ytterligare förvärras.
Svensk ekonomi lider av djupgående strukturella problem, huvudsakligen på arbetsmarknaden… Detta är allvarliga tecken på att jämviktsarbetslösheten i Sverige har ökat till mellan 6 och 7 procent. En snart helt självständig riksbank kommer inte, med det inflationsmål riksdagen snart ska besluta om, att låta arbetslösheten sjunka under denna nivå om inte nödvändiga strukturella åtgärder först har vidtagits som sänker jämviktsarbetslösheten.…
Om vi fjättras till en gemensam penningpolitik inom EMU riskerar dessa problem att förvärra den svenska massarbetslösheten. Utöver detta utgör enligt vår uppfattning den negativa folkopinionen ett stort hinder för Sverige att gå med i EMU…
Vi anser i likhet med EMU-utredningen att Sverige bör behålla den nuvarande penningpolitiska strategin med rörlig växelkurs och ett klart uttalat inflationsmål…
Att ta steget in i en ekonomisk och monetär union mot folkets vilja riskerar att äventyra hela EU-medlemskapet…
Inför omröstningen om Sveriges medlemskap i EU klargjordes tydligt att det är Sveriges riksdag som ska fatta beslutet om ett eventuellt EMU-medlemskap. Kristdemokraterna har stått bakom denna beslutsordning.
Riksdagsbeslut av denna dignitet kräver dock ett tydligt folkligt mandat. Vi avvisar därför inte att EMU-frågan underställs svenska folket för prövning.
Om riksdagsmajoriteten ändrar uppfattning i EMU-frågan i förhållande till vad man har fått väljarnas mandat för, är det rimligt att svenska folket får en möjlighet att säga sin mening. Detta kan ske genom allmänt val eller folkomröstning. Vi vill understryka vikten av att frågeställningen vid en eventuell folkomröstning utgår från klara alternativ som inte kan uppfattas som manipulativa.
Vi bedömer i dag att 1999 är allt för tidigt för en sådan prövning. Ett så tidigt avgörande skulle innebära att det svenska folket inte skulle kunna ta ställning utifrån hur EMU-projektet fungerar i praktiken. Den praktiska slutsatsen av denna inställning blir att det krävs en folkomröstning om Sverige ska kunna gå med i EMU före valet år 2002. Detta gäller även om Sverige får en borgerlig regering efter valet 1998.