Handelsminister Björn von Sydow
Björn von Sydow på DN Debatt 97-02-10
"Demokratiskäl mot EMU förvånande"
Häromveckan sade statsministern i partiledardebatten i riksdagen atthan från och med 1998 och framåt väntar sig ett överskotti statens budget på runt 10 miljarder kronor. Detta överskott villregeringen använda för att under några års tid förstärkavård, omsorg och utbildning. Genast gick räntorna upp. Kronan sjönk.Det välbekanta mönstret från tidigt 90-tal upprepade sig. Ändåvar det ett ganska måttligt besked från Göran Persson, måsteman säga. 10 miljarder ur en budget (stat, kommuner och landsting) närahundra gånger så stor. Att denna enda procent skulle stjälparegeringens saneringsbudget är svårt att tänka sig.
Är marknaden dum? Hörde den inte vad karln sade? Nja, nu verkardet ha varit en del utländska faktorer som också påverkade räntoroch kronkurs den dagen. Men jag tycker att händelsen illustrerar rättväl hur vi ett bara tag framöver kommer att få betala för1970- och 80-talens skulduppbyggnad och den inflation den medförde. Vibetalar inte bara i form av de räntor vi lägger ut utan ävengenom att vår handlingsfrihet är beskuren. Och vi betalar långtefter det att vi i handling visat att det är ordning och reda i finansernasom gäller.
För att slippa en sådan sits i framtiden måste vi skapa enekonomi som är så stark och stabil att regeringens beslut inte ifrågasättsav andra skäl än de rent politiska, och då av väljarna -inte finansmarknadens personal. Detta inser allt fler i Sverige i dag.
Vad tämligen få tänker på är emellertid att EU:smonetära union (EMU) kan användas till samma sak. Att frigörapolitiken. Att skapa handlingsfrihet utifrån en styrkeposition. Fråganblir då hur vi bäst uppnår en sådan position. ProfessorLars Calmfors EMU-utredning från i höstas kom fram till att det pålängre sikt förmodligen inte kommer att råda någon störreskillnad i realränta om Sverige går med i EMU eller inte.Makroekonomiskt sett skulle ett medlemskap med andra ord inte spela någonstörre roll så länge den svenska politiken är likadisciplinerad som EMU:s. Kommer den att vara det? Ja, den nuvarande regeringenär definitivt inställd på det. Men vad skulle hända vid ettregeringsskifte, om fyra eller fler partier skulle regera ihop och nödgasge varandra godbitar?
Våra erfarenheter de senaste 20 åren är att Sverige rasatfrån en topposition i OECD:s välfärdsliga till enbottenplacering. Vår frihet att devalvera har vi devalverat oss ifrån.Jag menar att vi måste ta oss en titt på vad vår relativafrihet i den ekonomiska politiken varit och är värd. Spelar detegentligen någon större roll om vi kallar det vi gör fördevalveringar eller för lönesänkningar? Om vi utför dem inomeller utom EMU? I realiteten gör vi ju samma sak: sänker vårlevnadsstandard.
I mycket har den ekonomiska friheten blivit en illusion. Vi har tvingats tatill devalveringar i Sverige eftersom vi inte trott oss ha förmåganatt skapa jobb till alla svenskar dem förutan. Den keynesianska politiken förökad efterfrågan har vi emellertid nu misslyckats med. Den expansivapolitik vi fört i lågkonjunkturer har vi inte balanserat med återhållsamheti goda tider. Nu sitter vi i en situation där traditionell keynesianskpolitik inte får samma effekt som den hade för, säg 25 årsedan.
Den enorma skulduppbyggnaden i västvärlden sedan dess har tvingatfram en internationalisering av ekonomin. Internationaliseringen gör att omett land försöker stimulera efterfrågan a la Keynes, försvinnereffekten utomlands.
När vi diskuterar EMU i Sverige bortser vi ofta från detta. Vi görsamma misstag som när vi debatterade inför EU-medlemskapet. Vi ställeren oviss framtid mot ett tryggt förflutet.
Men det är inte EMU som gjort att många av de redskap vi litattill på nationell nivå inte fungerar lika effektivt som tidigare.Till exempel att det blivit svårare att beskatta kapital och höginkomsttagarepå ett sätt som skapar ekonomisk och social rättvisa. FörSveriges del gäller det därför att besluta om vi ska ingå ien valutagemenskap eller leva vid sidan av en framtida sådan. Vi valdeEU i stället för EES för att få vara med och påverkaen politik som ändå influerar vår vardag. Utvecklar sig EMUtill en stark organisation kommer vi att hamna i en liknande valsituation igen.
Vi kan inte välja bort internationaliseringen och det faktum att allpenningpolitik i Europa kretsar kring Tyskland. Vi kan inte välja bort vårtstarka beroende av hur den utformas. Det vi kan välja bort är våregen medverkan vid bordet när riktlinjerna för denna penningpolitik läggsupp. Att sitta med vid bordet ska faktiskt inte underskattas.
De debattinlägg som görs av många EMU-motståndare präglasav fantastiskt dåligt självförtroende när det gällerSveriges möjligheter att tas på allvar inom EU och särskilt EMU. Själv har jag helt andra erfarenheter. När jag som handelsministerdeltagit i rådsmötena i Bryssel och nu senast på världshandelsorganisationensministermöte i Singapore har jag slagits av kraften med vilken de nyamedlemmarna Sverige och Finland förmått påverka den gemensammahandelspolitiken. Tillsammans med likasinnade har vi bildat en frihandelsvänligpool, som varit svår för de andra medlemmarna att bortse ifrån.
I EMU skulle Sverige få minst lika stort verkligt inflytande. EMU haren för Sverige mycket fördelaktig konstruktion, som bygger påatt penningpolitiken tas över av Europeiska centralbanken (ECB). Den ledsav ett råd med alla medverkande länders centralbanks-chefer och endirektion. Den svenska riksdagen utser fortfarande svenska riksbanksfullmäktige,som utser riksbankschefen. Medlemskapet i EMU skulle endast ge denna personytterligare möjligheter att utföra sitt jobb. Direktionen utses avmedlemsstaternas regeringar efter hörande av Europaparlamentet. Beslutet måstevara enhälligt. Jag menar att denna uppläggning ger Sverige bramycket bättre möjligheter att påverka penningpolitiken i Europa änvi har i dag.
Alla beslut i ECB-rådet fattas enligt principen en person - en röst.Cheferna i centralbankerna i de större länderna har alltså intestörre beslutsinflytande än cheferna från våra små länder.EMU bygger på en mellanstatlig beslutsmodell. Därför har jag svårtatt förstå talet om att EMU skulle vara så synnerligenodemokratiskt.
Det är ju med demokratin som med handlingsfriheten i ekonomiska frågor:vi kan gratulera oss varma över allting vi har rätt att bestämma över,men ifall detta inte har någon praktisk bety-delse är övningenganska frustrerande. Jag ser gärna att ECB får en instruktionliknande den som den amerikanska centralbanken Federal Reserve har. Eninstruktion som inte enbart inriktar sig på inflationsbekämpning utanbalanserar denna mot arbetslösheten.
Men att denna instruktion fattas i dag innebär inte att EMU är etthopplöst fall när det gäller sysselsättningen. ECB:spolitiska konstruktion gör den framtida europeiska penningpolitiken till enöppen fråga. En fråga av största intresse förSverige.
Att jag ännu inte tagit definitiv ställning för ett svensktEMU-medlemskap beror på att det fortfarande är mycket svårt attveta hur unionen kommer att utvecklas. Risken finns att länderna som gårmed i EMU av omsorg om unionens överlevnad steg för steg börjar föraen gemensam skatte- och finanspolitik.
Vi svenskar skulle sättas under tryck att minska vårtskattetryck. Andra länder skulle få utstå påtryckningaratt höja sitt. Att vara medveten om denna risk är viktigt. Men detfinns ingen anledning att betrakta den som oundviklig.
Jag tror inte att det inom EMU kommer att utvecklas en gemensamfinanspolitik i någon större utsträckning. Främst därföratt en sådan skulle sakna folkligt stöd. Och dessutom vore den onödig.
Gemensam penningpolitik förutsätter inte gemensam finanspolitik.
Ett exempel på det är den sedan 1921 existerande valutaunionenmellan Belgien och Luxemburg.
I Belgien är inkomstskatten progressiv och går upp till 55procent av inkomsten. I Luxemburg är den max 32,5 procent. Skatten påkapital i Belgien varierar mellan 13 och 25 procent. I Luxemburg ärbeskattningen av kapital mycket begränsad. I Belgien har budgetunderskottetvarit högt och statsskulden uppgår till hela 130 procent av BNP. ILuxemburg är budgetunderskottet negligerbart liksom statsskulden.
Ett annat exempel är USA. Där har man en fullt utvecklad federalstatsbildning med gemensam valuta. Ändå för de olika delstaternaolika finanspolitik, från nattväktarstater i södra USA med nästintill obefintliga skatter och inget socialt skyddsnät till värlfärdssamhällenav närmast europeiskt slag i delar av norra USA.
Verkligheten visar alltså, liksom Calmfors utredning, att en gemensampenningpolitik på intet sätt med automatik leder till gemensamfinanspolitik. Detta kan man givetvis välja att se som ett problem i sig.Tror man att Sverige inom EMU skulle komma att utsättas för regionalachocker som inte drabbar de andra länderna blir ju slutsatsen att det ärarbetskraften som får ta smällen i form av ökad arbetslöshet.
Men detta resonemang bygger på ett gammaldags tänkande frånden tid då Sverige var ett extremt råvaruberoende land. Framöverblir skog, stål och malm allt mindre viktiga för oss som exportvaror.Förra året (januari-oktober 1996) uppgick "nya"elektronikvarors andel av vår verkstadsexport till nära 30 procent.Ericsson stod för minst 12 procent av Sveriges totala export under året. I dag är vi så pass upplänkade i nya branscher att det vore svårtatt måla upp ett scenario av en massiv ekonomisk chock som skulle drabbaSverige specifikt och som EMU-land så hårt att arbetsmarknaden fickta en avsevärd anpassningsbörda.
Det enda jag kan komma på är att Sverige skulle drabbas av massivskogsdöd. De stora chocker vi utsatts för på senare år -bortsett från oljeprischockerna i början av 1970-talet - har viskapat själva.
Däremot riskerar kapitalets fria rörlighet att tvinga fram enharmonisering av skatterna mellan länderna i Europa. Att Luxemburg knapptbeskattar kapital är ett stort problem för länder som Tysklandoch Frankrike (och i växande grad för Sverige). Men detta är inteorsakat av EMU, utan ett problem vi dras med redan i dag.
Emellertid kommer det, precis som inför EU-medlemskapet, att införriksdagens beslut om EMU finnas gott om debattörer som söker målaupp medlemskapet i en monetär union som himmel eller helvete. Jag trordetta är att överdramatisera frågan. Min erfarenhet frånEU säger att när man sätter en företrädare frånvarje medlemsland runt ett bord kommer de så småningom att hatragglat sig fram till ett antal acceptabla kompromisser.
BJÖRN von SYDOW
Björn von Sydow i Svenska Dagbladet 96-11-03
utdrag
...
Ramarna för den svenska penningpolitiken sätts idag i realitetenav tyska Bundesbank. Vi sitter inte med runt bordet bland de tyska herrarna.De har sin politiska kultur och verkar utifrån sin samhällssyn,formad av en historia och en kultur som inte är vår. Det vore naivtatt tro att inte detta påverkar deras beslut. Rent formellt kan vi drivaen egen linje, men praktiken är vi helt beroende av tyska bankmän ochden internationella penningmarknaden.
Ekonomin har globaliserats. Det finns inte tekniska möjligheter attkontrollera det internationella kapitalet. Vi som små nordiska länderär starkt medvetna om detta. Ingen som var med när Sverigetvingades höja räntan till 500 procent för några årsedan lär glömma hur utlämnade vi var. Och trots denna åtgärdlyckades vi inte åstadkomma vad vi ville.
Marknadskapitalismens mekanismer kan driva folk från hus och hemgenom tillfälliga stormar som chockhöjda räntor eller en kraftigspekulationsvåg. Det går helt enkelt inte för ett enskilt landatt ensamt föra en ekonomisk politik i strid med i övriga länder.
Harry Schein har formulerat det så här: "Vi kan inte självständigtföra en lagom dålig politik, bestämma oss för en lagom högreinflation än omvärlden. När inflationen väl överstigeromvärldens ger den bränsle åt sig själv, kan inte hejdasutan tuff åtstramning."
Jag instämmer helt i detta. Medlemmar eller inte, uppfyllande avkonvergenskraven för EMU krävs för en sund ekonomi. Detta inserman särskilt om man, som jag, förespråkar en samhällsmodellpräglad av offentligt finansierad välfärd.
Det sociala och demokratiska välfärdsbygget kan inte i längdenbaseras på lånade pengar till höga räntor.
En ekonomisk och monetär union skulle möjligen kunna tygla devilda marknadskrafterna.
Europeiska centralbanken har med sin styrelse av alla riksbankschefer störremöjligheter att hävda principen om full sysselsättning utan attsläppa kravet på låg inflation.
Detta, låt mig säga antikapitalistiska drag, i EMU tilltalarmig som socialdemokrat. Det ger ett förbättrat läge rentdemokratiskt jämfört med i dag, när vi ligger som jollar eftertyska Bundesbanks moderskepp.
...
Man har alltså fastnat för en mellanstatlig modell. Det jag nusagt visar väl att jag tycker det vore förhastat att avfärdaEMU-konstruktionen som odemokratisk.
Jag menar att styrningen av all penningpolitik har konstruerats så attden inte ska bli beroende av marknadsspekulationer och av dagspolitiken. Tillfälligastormar i det politiska livet ska inte få påverka penningpolitiken.Det tror jag inte bara är en realitet i en värld med blixtsnabbaReuterskärmar, utan dessutom fullständigt nödvändigt.
Det finns de som argumenterar kraftfullt emot det synsätt som jag justdiskuterat och menar att man som demokrat inte kan försvara ett övergivandeav principen om folkstyre för något så viktigt sompenningpolitiken. Huvudtesen är att genom EMU avsäger, eller avhänder,sig folkvalda politiker det yttersta ansvaret för penningpolitiken.
I annan överstatlig verksamhet har staterna, i varje fall i teorin,delegerat sin beslutanderätt till unionsorganen för gemensamtbeslutsfattande. Det senare är också innebörden i det uppmärksammadedomslutet av den tyska författningsdomstolen, som 1993 frikändeMaastrichtavtalet och förklarade det förenligt med förbundsrepublikensförfattning.
...
En annan sak som man inte kan undgå att komma in på när mandiskuterar EMU och demokratiaspekten är den folkliga förankringen dagfinns det en negativ opinion till EU-medlemskapet i Sverige. Det gällerockså EMU. Detta måste tas på allvar. Vi kan inte fatta ett såstort beslut som det om medlemskap i valutaunionen om en stor del av vårtfolk är emot det.
Och det finns onekligen en rad argument som pekar åt såvälanslutning som utanförskap.
Men det finns även andra orsaker till att man är emot ettEMU-medlemskap. Dessa kan vi bara spekulera om. Det kan vara brist påinformation, allmän olust inför vad som upplevs som centraliseringeller ett utslag av politikerförakt.
För mig är faktiskt frågan om den folkliga legitimitetenen av huvudanledning ännu inte bestämt mig för ett slutligt ställningstagandei frågan om Sverige ska ansluta sig till EMU eller inte.
Även om min bild nog är mer förtröstansfull än mångaav de kritiska röster som hörs.
Vi befinner oss i en resonerande situation, där vi har tid på ossatt vara pedagogiska, sökande och mottagliga för argument.
Medlemskap i EMU är en stor sak, och beslutet måste fattas pågrundval av en debatt och diskussion där vi har vänt på allastenar.
...
Björn von Sydow intervjuad i SvD 96-08-23
Reporter Monica Björklund
Utdrag
För att EU:s planerade valuta union EMU skall fungera krävs ensamordning mellan länderna också vad gäller finanspolitiken. Detär handelsminister Björn von Sydow övertygad om.
- Det är problematiskt att de europeiska staterna inte förmåtttala öppet om vilken finanspolitik som skall drivas inom EMU.
Björn von Sydow menar att EU-länderna undvikit att diskutera dettadärför att det är en så svår fråga. Den ledertill mycket som för många är svåraccepterat, sägerhan, bland annat mer av gemensam skattepolitik och regionalpolitik.
Björn von Sydows scenario är därför att EMU startar somplanerat 1999 men att så småningom ekonomisk-politiska kriser kommeratt tvinga fram en samordnad finanspolitik.
Länderna har då helt enkelt att välja mellan att antingen lämnaEMU eller också lägga till finanspolitiken.
Men ett EMU med också till stor del gemensam finanspolitik ländernaemellan, innebär en betydligt tätare europeisk union än idag. Björnvon Sydow sticker inte under stol med att det vore ett stort steg närmareett Europas förenta stater.
- Frågan är om vi vill detta.
...
Han ser både för- och nackdelar med valutaunionen och sägeratt det än så länge lika gärna kan bli ett ja som ett nejfrån hans sida.
...
Själv tillhör han en av de mer insatta i EMU-frågan. Han ärordförande i socialdemokraternas samordningsgrupp för EU-frågoroch han har varit ordförande i den parlamentariska EU96-kommittén
...
Han är noga med att framhålla även de positiva sidorna medEMU: att det är ett sätt att komma bort från spekulationerna motde små europeiska valutorna och en möjlighet för de små ländernaatt få större inflytande över valutapolitiken.
...
Han är också ivrig anhängare av EMU:s konvergenskriterier.
- Det finns något grundläggande sunt med konvergenskraven. Det ärbra med låg inflation, liten statsupplåning och låg räntenivå.
...
Björn von Sydow vill inte att frågan om svenskt deltagande i EMUskall avgöras i en folkomröstning.
...
Han betonar just detta flera gånger, att ... det är mycketviktigt att det är "ett välgrundat" beslut. Det för närvarandekompakta EMU-motståndet i Sverige är enligt honom inte välgrundat.
I den svenska debatten finns åtskilliga förespråkare föratt Sverige bör avvakta med att gå med i EMU, för att förstse vart EMU tar vägen. Björn von Sydow vill inte ta ställningtill det argumentet, men pekar på att man måste diskutera vad utanförskapetkostar under den tid det varar och sedan väga alternativen mot varandra.
Handelsminister Björn von Sydow
intervjuad i DN, reporter Mats Carlbom, 96-08-17
utdrag
Fråga: Så du håller med om att de akuta ekonomiskaproblemen i Sverige delvis beror på EU-medlemskapet?
- Ja, det gör de. Nu genomför vi åtgärder för attleva upp till EMU-kriterierna. Vi gör det för att inte i framtidensitta med för hög inflation, ränta och statsskuld. Så detfinns ett synnerligen sunt långsiktigt krav i kriterierna.
Själv anser han att det är för tidigt att avgöra omSverige ska gå med i valutaunionen eller inte.
- Det finns både stora för- och nackdelar med EMU, och de stårmot varandra. Jag tror att vi Sverige kommer att ha en av de bästadiskussionerna om valutaunionen.
Men ännu finns det ingen möjlighet att veta vad som till slutkommer att väga över.
åter tilllistan EMU-debattörer
åter till listanEMU-debatten i tidsordning