Rolf Englund 87- 08- 27 Debattartikel för NPT
De borgerliga grodorna är inte lustiga att se
LO:s båda ledande ideologer i löntagarfondsfrågan, Per-Olof Edin och Anna Hedborg, skrev i sin bok "Det nya Uppdraget"(Tiden, 1980) följande idag mycket tänkvärda ord:
"En kinesisk lärare, som ville förklara begreppet anpassning för sina elever, tog en groda och lade den i kallt vatten. Grodan simmade glatt omkring. Så lade han grodan i varmt vatten i stället, men då hoppade grodan ur. Men sedan gjorde han på ett annat sätt: han lade grodan i kallt vatten, satte kärlet på elden och värmde upp vattnet. Grodan stannade kvar i vattnet och blev kokt..."
Till skillnad från "finansvalparna" har Edin och Hedborg och andra socialister ett tidsperspektiv som är längre än 48 timmar. Det gör att många borgerligt sinnade personer, särskilt om de har aktier och villor som har stigit kraftigt i värde, glatt simmar omkring i ett vatten som blir allt varmare.
Ändå finns det väl synliga termometrar som visar att vattnet blir allt varmare.
- Med fonderna tar vi över successivt. Det skrev LO-Tidningen med stora bokstäver på sin förstasida när Rudolf Meidner 1975 lade fram sitt och LO:s första löntagarfondsförslag. Det är detta det yttersta syftet med fonderna från fondanhängarnas sida som har gjort att fondfrågan i över tio år har varit den i särklass mest kontroversiella blockskiljande frågan i svenskt politiskt liv. Det är tanken bakom fonderna, som "det tredje steget" på vägen mot socialismen, som är förklaringen till att fondmotståndet än idag är starkt och obrutet.
Nu har fonddebatten börjat om igen på allvar.
- Dags att ta makten över kapitalet, skrev LO-ägda Aftonbladet nyligen. Medbestämmandelagen, utvecklingsavtalet och löntagarfonderna skulle ändra på detta, var det tänkt. Efter förslagens politiska kastrering återstår dock bara ett medansvar för den kapitalistiska produktionens resultat på marknaden. För makten sattes effektiva spärrar. Men kapitalet är inte längre riskvilligt, skrev Aftonbladet, och därför borde "andra intressen än dagens" styra företagen. Därför än den ekonomiska demokratins genomförande den stora framtidsutmaningen, skrev Aftonbladet.
LO-ordföranden Stig Malm förklarade i juni 1987 inför SSU-kongressen att "nu gäller det att flytta maktfrågorna högre upp på den politiska dagordningen. Nu gäller det att ta nästa steg mot ekonomisk demokrati". Våren 1987 skrev Rudolf Meidner i den socialdemokratiska idétidskriften Tiden (nr 4) att fonddebatten blev så hård "därför att motståndarna anser, med visst fog, att dessa reformer är etapper på en väg som leder betydligt längre.
Enligt LO-ägda Aftonbladet är den nya metoden att "i verklig mening demokratisera och aktivera de anonyma institutionerna... Därmed skulle den väldiga kraft mobiliseras som ligger i att vi alla tillsammans är den egentliga majoritetsägaren till näringslivet och dess kapitalstock".
De socialdemokratiska socialisterna har gjort ett elegant byte av motivering för socialismen. Tidigare motiverades fondsocialismen med att det var så få som ägde företagen. Nu är motivet för införande av socialism istället påståendet (Aftonbladet 16/8) att "huvuddelen av kapitalet ägs av institutioner, varav de flesta förvaltar pengar åt ett stort antal människor".
Den manifestation som fondmotståndarna förbereder att hålla på Stockholms Stadion den 4 Oktober har redan fått god draghjälp av de senaste utspelen från LO och socialdemokraterna. Men det är inte utan att jag, som sysslat med fonderna sedan 1974, blivit förskräckt av att fondmotståndet nu verkar vara tillbaka vid "Waldenström 1976". Det talas om vad vi skall ha "istället för löntagarfonder". Men fonddebatten handlar ytterst inte om man skall ha löntagarfonder, utan om man skall ha socialism. Lägre skatter, mindre offentlig sektor och ett SJ noterat på börsen kan vara bra, eller dåligt, men det har inget att göra med om man skall ha socialism.
Först skall vi avvisa förslagen om att med fonder eller på annat sätt omvandla Sverige till en socialistisk stat. Sedan kan vi ta upp en debatt om vi skall ha sparpremier eller ej.
Gärna lägre skatter, men först ett rejält nej till socialismen !
Rolf Englund
Rolf Englund är civilekonom och ingår i redaktionen för Svensk Tidskrift. Han har nyligen utgivit boken "Löntagarfonderna: De nya aktörerna på börsen" (Timbro). Han har tidigare utgivit bl a Samtal om löntagarfonder (1982), Den stora bankkraschen (1983) och Rosornas Krig (1984).