Home
You should start your life with the illusion that you are completely in control of what you do.
You should finish life with the recognition that, all in all, you got better than you deserved.
David Brooks, New York Times, August 2, 2012
You’ll be struck by the astonishing importance of luck — the fact that you took this bus and not another, met this person and not another.
In short, as maturity develops and the perspectives widen, the smaller the power of the individual appears, and the greater the power of those forces flowing through the individual.
Världen borde tacka Michail Gorbatjov
Joseph Nye om Sovjetunionen och det kalla krigets slut.
Kolumn DN 11/4 2006
Joseph S. Nye Jr., University Distinguished Service Professor, is also the Sultan of Oman Professor of International Relationsand former Dean of Harvard's Kennedy School of Government. He received his bachelor's degree summa cum laude from Princeton University, did postgraduate work at Oxford University on a Rhodes Scholarship, and earned a PhD in political science from Harvard. He has served as Assistant Secretary of Defense for International Security Affairs, Chair of the National Intelligence Council, and Deputy Assistant Secretary of State for Security Assistance, Science and Technology.
Home page at Harvard
Nyligen firade Michail Gorbatjov sin 75-årsdag med en konsert och en konferens i Moskva. Dessvärre är han inte särskilt populär bland ryssarna som anklagar honom för att landet har försvagats. Men, som Gorbatjov brukar säga till dem som skriker okvädingsord efter honom, "kom ihåg att jag var den som gav er rätten att skrika."När han kom till makten 1985 försökte Gorbatjov att förbättra disciplinen för att på så sätt komma åt den ekonomiska stagnationen. När detta misslyckades lanserade han perestrojka. Och när byråkraterna motsatte sig hans beslut använde han sig av glasnost.Glasnost lät människor säga vad de ville, och många sade "vi vill ut". I december 1991 upphörde Sovjetunionen att existera.Gorbatjovs utrikespolitik bidrog också till att det kalla kriget tog slut.
Jag instämmer i vad Bodil Jönsson sade i en intervju i SvD 2000-02-20:
Jag vet sedan länge att jag är en kreativ människa. Kreativa människor utmärks av att vibehöver pysventiler.
Tänk dig att jag är ett system, inuti finns ett starkt tryck av alla idéer - men så länge jag kan lätta på trycket lever jag ett bra och kul liv. När det yttre trycket blir lika stort som det inre finns inget pysutrymme. Då känns det som om jag var omgiven av ett ogenomträngligt skal. Ändå kan jag inte krympa, då skulle jag dö - så det som händer är att jag förvandlas till en tänjd hinna på insidan av detta skal. Totalt uppblåst inifrån.
Det har hänt att hon tittat sig i spegeln och bett: Gud, ge mig ett nervsammanbrott.
-Men det har aldrig hänt. Jag har en nästan gränslös förmåga att tänja mig, utan att brista.
Ibland skulle jag önska att det inte var så. Eftersom det gör så ont.
Fysiskt eller psykiskt? Nej, den frågan var korkad. Nu glimmar professorns ögon nästan argt:
- Både och, förstås. Jag skulle uppfatta det som en personlig förolämpning om de åkommor som jag har eller får - inte är psykosomatiska till sin karaktär. Oberoende av hur de yttrar sig. Något så dumt som att min själ och min kropp inte skulle snacka med varandra eftersom båda tillhör mig, det kan jag inte föreställa mig!
Utdrag ur avsnittet om Ettor i RICHARD ROHR & ANDREAS EBERT: ENNEAGRAMMET - Själens nio ansikten, Utbildningsförlaget Brevskolan, STOCKHOLM 1996
Boken verkar vara av typ New Age, någonting som jag normalt inte har så mycket till övers för, men i bokens beskrivning av nio människortyper kunde jag inte undgå att känna igen mig själv i mycket, om än inte allt, som står att läsa om Ettor:
-------
Typ Ett: ”Jag har rätt”
Ettor är idealister, drivna av en djup längtan efter en vär1d där sanning, rättvisa och moralisk ordning råder. De är ärliga och rättvisa och kan sporra andra att arbeta med sig själva och nå längre än vad de själva trott var möjligt. De är ofta begåvade ledare och lärare och anstränger sig att föregå med gott exempel.
De har svårt att acceptera egna och andras ofullkomligheter. De behöver vara samlade och ett med sig själva för att kunna lära sig att känna sig hemma i en ofullkomlig samtid och förtrösta på det godas (Guds rikes) stadiga tillväxt.
Jag är själv en Etta. Ända sedan vi var små har vi Ettor försökt vara mönsterbarn. Redan vid mycket unga år har vi internaliserat de uttalade eller outtalade röster som kräver: “Var lydig! Uppför dig! Ansträng dig! Var inte så barnslig! Bättre kan du!”
Redan då beslutade vi oss för att förtjäna omvärldens kärlek genom att uppfylla förväntningar och vara snälla. Vi har försökt utveckla och hålla fast vid måttstockar som kan hjälpa oss att bedöma vad som är bra och dåligt, rätt och fel. Denna krävande röst inom oss tystnar aldrig.
Dilemma
Sökandet efter fullkomlighet behärskar vårt liv och är vår egentliga frestelse. I kampen mot ofullkomligheten kan en Etta utvecklas till en Don Quijote som kämpar mot väderkvarnar och drömmer en omöjlig dröm.
När vi får syn på någonting som verkar motsvara vårt fullkomlighetsideal kan vi bli alldeles till oss av glädje och är för ett ögonblick de lyckligaste människorna på jorden. Det kan vara en upplevelse av konst eller natur - en fullkomlig solnedgång, en fullkomlig tavla, ett fullkomligt musikstycke - eller en människa, som vi för ett ögonblick håller för fullkomlig. Vi fylls av entusiasm. Så snart vi upptäcker att även denna människa har sina fel och brister blir vi besvikna.
Ettor är ständigt frustrerade över att livet och människorna inte är som de borde vara. Framför allt är Ettor besvikna över sin egen ofullkomlighet. Därför är den religiösa vägen mycket attraktiv för dem: Gud är i alla fall fullkomlig!
Jag har på mina föredragsturnéer sett mycket av världen — allt detta lidande, all denna dumhet, allt detta bedrägeri, all denna ytlighet. Gör det mig inte rasande? Jo! Men ännu mer aggressiv gör mig allt det jag finner inom mig själv.
Vi Ettor känner stor vrede mot oss själva. Vreden är Ettans rotsynd. Om någon hade frågat mig när jag var ung vilken min älsklingssynd var, skulle jag som alla unga män ha tippat på vällusten — men det stämde inte. Jag skulle aldrig ens ha drömt om att tänka på vreden. Det hade nog varit den sista av de klassiska huvudsynderna som fallit mig in.
Även om det till att börja med inte alls är enkelt måste vi Ettor lära oss att komma till ro för att bli varse världens ofullkomlighet (det har vi inte svårt för) och godta den (det är vår verkliga livsuppgift).
Den speciella gåva eller andefrukt som utmärker varje typs mogna karaktär är alltid baksidan av deras speciella rotsynd. Ettans andefrukt är ett glädjefullt inre lugn. Jämte den befriade Ettans lugn äger Ettor som har nått fram till en viss inre mognad även andra gåvor. De är förnuftiga, rättvisa och balanserade. Därför är vi goda lärare. Ettor blir gärna lärare eller präster, om de inte förverkligar sin förkärlek för ordning i yrken som revisor.
Ettan tenderar att betrakta sig själv som den Vite riddaren som drar ut for att rädda världen. Ettor känner den hemliga lusten att dra upp det onda med roten. Sankt Göran eller ärkeängeln Mikael, den kristna traditionens drakdödare, är skyddspatroner för denna sida hos Ettan.
I relationer kan Ettans energi bidra till stora komplikationer. En Etta blir lätt förälskad i en människa som i hennes ögon är fullkomlig. Så snart de första svaga punkterna visar sig och lacken börjar flagna sätter Ettan igång att gnata på den andre för att förändra honom.
Ettan kan inte känna någon förståelse om inte den andre åtminstone gör ett allvarligt försök att bli en bättre människa. Om denna person ärligt tillstår sina fel, ber om förlåtelse, lovar bättring och i handling visar att hon vill andra på sig, kan Ettan dock visa sig storsint och vara beredd att förlåta och glömma. Ettans förlåtelse är dock sällan helt villkorslös.
Ettor kan i sina tankar föra långa listor över andra människors fel och vara mycket långsinta. De kan visserligen förlåta, men de är dåliga på att glömma. Detta hänger samman med att vår ilska är vår verkliga energikälla som hjälper oss att bli medvetna om oss själva. Denna ilskas kritiska potens är vårt bidrag till varje gemenskap - men den är inte hela sanningen. Om jag alltför starkt identifierar mig med min vrede och sitter och tjurar eftersom jag tycker att mitt eget perspektiv är det allra viktigaste, kommer de andra förr eller senare sluta att ta mig på allvar.
Symboler och exempel
Det djur som hör ihop med den ofria Ettan är den gläfsande, ständigt aggressive terriern. Myran och biet symboliserar Ettans flit. De är ständigt sysselsatta med att bygga upp och vidmakthålla det idealiska statsväsendet. Bina prövar alla blommor och behåller bara det bästa av allting, honungen. De förblir sin bistock trogna och arbetar för gemenskapens tillväxt.
Ettans symbolnation är Ryssland. De ryska utopisterna, revolutionärer och författare som Dostojevskij och Tolstoj, förkroppsligar drömmen om en fullkomligare värld och ett mänskligare samhälle. Även Michail Gorbatjov står för detta reformistiska ideal. De ville inte omstörta det bestående samhället med våld utan förändra det på ett evolutionärt sätt.
Vi Ettor måste sluta med att kräva allt eller inget. Vi behöver den fullkomlighet som står att finna hos Gud allena. Vi kan inte själva skapa fullkomligheten. Jag säger ofta till mig själv: “Detta ögonblick är så perfekt det kan bli.” Sedan jag lärt mig detta har jag blivit lyckligare och fått en större förmåga att älska andra människor. Jag är och förblir en Etta. Mina karaktärsdrag kommer livet ut att förbli mig trogna och att gå andra på nerverna. Därför är jag beroende av Guds och mina medmänniskors tålamod.
Den speciella inbjudan som vi Ettor måste höra och ta till oss finns gömd i ordet växande. Vår kärlek till naturen är ett tecken på att det gör oss gott att se saker växa. Det som växer är ännu inte fullkomligt. Men det är på väg. Jesus berättade många liknelser i vilka sådden och skörden och det tålmodiga väntande som ligger däremellan visar på gudsrikets tillkommande. Dessa finns samlade i Markusevangeliets fjärde kapitel.
Notes on Prejudice
By Isaiah Berlin
Few things have done more harm than the belief on the part of individuals or groups (or tribes or states or nations or churches) that he or she or they are in sole possession of the truth: especially about how to live, what to be and do — and that those who differ from them are not merely mistaken, but wicked or mad: and need restraining or suppressing.
It is a terrible and dangerous arrogance to believe that you alone are right: have a magical eye which sees the truth: and that others cannot be right if they disagree.
http://www.nybooks.com/articles/14625