Olof Palme tvingades, om än motvilligt, att ställa sig i spetsen för ett försök att rubba den svenska balansen i form av 70-talets löntagarfondsförslag.
DN huvudledare 27/2 2006
Visst har Sverige förändrats sedan Olof Palmes tid. Men trots tidsandans lappkast finns det också en betydande kontinuitet. Det handlar inte i första hand om socialdemokratisk politik eller någon "svensk modell", utan om ett samhälle som styrs av en lokal variant av protestantisk individualism: jämlikhetspatos, laglydighet och övertygelsen att staten är en god bundsförvant när det gäller att garantera medborgarna frihet och självständighet. Dessa ideal - låt oss kalla dem för "folkhemmet" för enkelhetens skull - har stormats än från höger och än från vänster.
Olof Palme tvingades, om än motvilligt, att ställa sig i spetsen för ett försök att rubba den svenska balansen i form av 70-talets löntagarfondsförslag.
Kommentar av Rolf Englund:
Vad tvingade honom till det annat än hans opportunism?
Ledare i SvD 1985-07-13 skriven av Rolf Englund
Olof Palme fruktar och är emot fondsocialismen. Åtminstone sade han det indirekt vid den stora riksdagsdebatten som föregick beslutet om löntagarfonderna i december 1983.
Där sade han nämligen i sitt stora anförande att utbyggnaden av löntagarfonderna kommer att upphöra 1990. Då kommer fonderna enligt Olof Palme att ha 8-10 procent av börsvärdet. Det kommer icke att leda till något "ensidigt" maktövertagande, lovade han.
Sedan skall det vara stopp.
Detta "upplever vi" vara en lagom storlek, sade Olof Palme.
I detta instämde hela den socialdemokratiska riksdagsgruppen, från Maj Britt Theorin till förre LO-ordföranden Gunnar Nilsson.
I anledning av detta finns det inför årets val anledning att ställa två frågor.
Varför säger Olof Palme att fonderna inte bör bli större?
Kan man tro socialdemokraterna på deras ord?
En förklaring till att Olof Palme sade att fonderna inte kommer att bli större skulle kunna vara att han bara vill lugna oroliga väljare, som fruktar fondsocialismen. Det gäller att gå fram steg för steg med det tredje steget.
Det är en diabolisk tolkning, ehuru inte helt osannolik.
Man kan också tänka sig, som en intressant tankelek, att Olof Palme menade precis det han sade. Då tycker Olof Palme att de nu beslutade fonderna är lagom. Då vill han inte bygga ut dem. Då skulle de nämligen bli för stora.
För stora för vaddå, frågar man sig.
Olof Palme har inte som Thorbjörn Fälldin och Gunnar Nilsson eller andra "taggtråds-utrullare" varnat för öststatssocialism. Ändå tycker Olof Palme, om man får tro honom på hans ord, att fonderna inte skall bli för stora.
Olof Palme är en talför person.
Han borde vid något tillfälle i valrörelsen, ju förr desto bättre, tala om för väljarna varför han inte vill att löntagarfonderna skall bli större än 8-10 procent av det samlade börsvärdet av alla aktier.
Vad är det för inslag i en längre gående fondsocialism som Olof Palme fruktar? Fruktar så mycket att han låter hela den socialdemokratiska riksdagsgruppen stå upp som en man och deklarera att mer fondsocialism än så här skall vi inte ha.
Man kan förstå om Olof Palme inte gärna haller ett sådant tal i Almedalen. Men han kanske skulle hålla det talet till att börja med vid nästa möte med LO-ledningen.
Ingen ledande företrädare för den nuvarande LO-ledningen har gett uttryck för tanken att de nu beslutade fonderna skulle vara lagom stora. Stig Malm Rune Molin, Per-Olof Edin och LO-Tidningen har tvärtom klart deklarerat att de tycker att fondbeslutet inte är långtgående nog.
Det kommer bättre tider efter 1990, hoppas de. Och tror.
Sannolikheten talar också för att de i LO-borgen som hoppas på bättre fondtider efter 1990 kommer att få rätt - om fonderna inte avvecklas som resultat av en borgerlig valseger i höst.
Olof Palme hade nog inte fått majoriteten med sig på LO- och partikongresserna, om han i sina tal där före besluten om inrätttande av de 24 länsfonderna och sjungandet av Internationalen, hade sagt att det var lagom med några åttaprocentsfonder.
Fondfrågan gäller till syvende och sist om man skall, eller inte skall, införa socialism i Sverige.
Allt annat är teknikaliteter.
Om man vill ha socialism skall man ha löntagarfonder. Vill man inte ha socialism skall man inte ha löntagarfonder. Finns det löntagarfonder och man inte vill ha socialism, då skall löntagarfonderna avskaffas.
Är det någon som tror att Olof Palme på följande kongresser i LO och parti kommer att lägga ner all sin kraft på att övertyga kongressombuden i salen om att fonderna redan är lagom stora och att det skulle leda till en för färlig fondsocialism om de blev större?
Är det någon som kan tro det? Den som inte tror att Olof Palme gör det, och lyckas med det, bör i höstens val rösta borgerligt så att fonderna försvinner för gott.
Några lagom stora fonder finns inte.