Utdrag ur Per Gunnar Berglund: Konsten att avskaffa arbetslösheten,Ordfronts förlag.
Första upplagan, augusti 1996 ISBN 917324-503-8
Ur författarens förord:
Det går att lösa sysselsättningsproblemet. Det är huvudbudskapet i denna bok. Många hävdar i debatten om sysselsättningsprolemet att vi "måste bara oss leva med arbetslösheten", som vore den en naturlag. Den inställningen ar mycket farlig. Den riskerar att riva upp den väv av framtidstro och ömsesidig tillit som demokratin och det civiliserade samhället vilar på. Den ger jordmån för "den historiska nödvändighetens" prelater; som alltid tycks dyka upp när det vankas sociala katastrofer.
Ekonomin styrs inte av några naturlagar. Arbetslösheten går att minska med de ekonomisk-politiska styrinstrument som står till buds idag - med samma medel som används för att driva den upp till dagens skyhöga nivå.
Arbetslöshet eller full sysselsättning handlar om politiska vägval. Om valet mellan det goda samhället med arbete, välfärd och människo värde för alla eller ett samhälle med massarbetslöshet, social nedrustning, herrskap och tjänstefolk.
Nyckeln till sysselsättningsproblemets lösning är en ny ekonomisk politik, en politik som är fullt möjlig utan vittgående reformer av våra samhällsinstitutioner och vårt ekonomiska system. För att åstadkomma denna ändring behövs en revolution. Men inte en omvälvning av vårt styrelseskick, utan en tankarnas revolution. Gränserna för vad vi kan åstadkomma sätts inte sällan av våra mentala barriärer; av våra föreställningar om vad som går respektive inte går att göra. Tror vi att det ar omöjligt att avskaffa arbetslösheten, så kommer den garanterat att bestå.
Men våra föreställningar är inte alltid riktiga. En gång i tiden var jorden både platt och Universums mittpunkt. I människornas sinnen, vill säga. När verkligheten så småningom trängde sig på ändrade man uppfattning. På samma sätt förhåller det sig med de ekonomiska trossatser som ligger till grund för dagens ekonomiska politik.
Enligt dessa teorier finns det en "naturlig" arbetslöshet som inte kan underskridas med mindre än att inflationen löper amok med följd att hela ekonomin till slut bryter ihop. Tror man det och formar den ekonomiska politiken därefter så ar det inte att undra på att horder av människor tvingas gå arbetslösa år ut och år in.
Men glädjen Er, I klentrogna! Det finns ingen "naturlig" arbetslöshet. De tankegångar som lett oss in i massarbetslösheten är helt enkelt felaktiga. Arbetslösheten går att avskaffa utan att himlarna rasar ner över oss. Frågan är inte om det går, utan hur det går till. Den frågan skall besvaras inom dessa pärmar. På så sätt är boken en verklig tankeställare, en källa till omtänkande och rannsakan i sysselsättningsfrågan. Förhoppningsvis kan den bidra till att forma det nya sätt att se på vår ekonomiska tillvaro som behövs om vi skall bli kvitt arbetslösheten.
…
Nationalprodukten består av betalda aktiviteter -den är ~ inkomstskapande aktivitetstransaktioner. För att sådana skall komma till stånd krävs det att någon efterfrågar aktiviteterna. Någon måste betala för jobbet för att någon annan skall kunna få betalt. Så enkelt är det.
Efterfrågan är den direkta orsaken till nationalprodukten. Finns ingen efterfrågan på tjänsten ifråga så kommer den heller inte att bli av.
Ta till exempel en hårklippning. Den blir inte till genom att frisören står och klipper med saxen i tom ma luften. Det fordras en kund som efterfrågar hårklippningen för att den överhuvudtaget skall utföras. Och antalet hårklippning är inte konstant eller givet av några "strukturella" faktorer.
När du går in på drop-in-salongen och sätter dig i frisörstolen så kommer antalet utförda hårklippningar att öka, detta tack vare din efterfrågan.
Hårklippningar är förvisso inget unikt exempel. Går du på restaurang så lagar man ytterligare en måltid till följd av din beställning; kontaktar du arkitektkontoret så utför de ytterligare en ritning på din begäran, och så vidare. Mängden tjänster som faktiskt utförs beror direkt på hur mycket som efterfrågas. Inte ens i den så kallade varuproduktionen uppstår några aktiviteter utan efterfrågan.
…
Ofta hör man resonemang om nationers ekonomier som tycks bygga på föreställningen att nationalprodukten är en slags "kaka" som vi antingen kan äta eller ha kvar. Äter vi alltför glupskt av "kakan", det vill säga konsumerar för mycket, så blir det mindre kvar till morgondagen (eller till "barnbarnen" som man ofta säger för att liksom framhäva det moraliska värdet av att spara på kakan).
Problemet med det sättet att resonera är att nationalprodukten inte alls är någon "kaka". Det är visserligen lätt hänt att förväxla aktiviteterna med deras följder; eller med deras värde i pengar räknat - de primära inkomster som skapas i aktivitetstransaktionerna.
Privatekonomiskt sett så är en inkomst en summa pengar, som antingen kan spenderas ("konsumeras") eller sparas på hög så läge man önskar. Men så är det inte med nationalprodukten. Aktiviteter kan inte lagras. Det går inte att "spara" nationalprodukten.
…..
Att införa en gemensam valuta utan att först inrätta de institutioner som behövs för att motverka ekonomiska depressioner, det är i sanning att leka med elden. Det finns ingen som helst beredskap för att ingripa om något skulle gå snett sysselsättningsmässigt, och det finns ingen smitväg ut ur krisen för det enskilda landet.
Om den nationella valutan en gång avskaffats skall det mycket till för att återinföra den. Konsekvenserna av den Europeiska Monetara Unionen i den form som man planerar att genomföra den riskerar att bli mycket allvarliga.
Att stoppa de nuvarande planerna på en gemensam europeisk valuta är den utan jämförelse viktigaste frågan på den ekonomisk-politiska dagordningen.
En egen valuta, och den medföljande möjligheten att devalvera, är i praktiken en förutsättning för att vi skall kunna expandera den inhemska ekonomin och minska undersysselsattningen. Genomför man vansinnesprojektet EMU så frånhänder vi oss - liksom alla andra EU-länder - varje praktisk möjlighet att driva en egen expansiv politik.
….