(Refuserat) Brev till Ledarsidan, Svenska Dagbladet

Rolf Englund 1999-01-15

Man kan förmoda att det var många som reagerade med stor förvåning när de läste Thomas Gür på Inblick på SvDs ledarsida den 9/1. I artikeln drevs linjen att ökad tillväxt räcker inte för att arbetslösheten i Sverige skall minska. Som stöd för tanken hänvisades till ett diagram över tillväxt och sysselsättning för åren 1982 och 1998. Speciellt påpekades att under perioden från 1993 då, trots att tillväxten återgick till sin tidigare takt, sysselsättningen ändå står stilla.

LO-chefen Bertil Jonsson, och ”de andra frasmakarna” krävdes på förklaringar till varför den ökade tillväxten inte leder till nya jobb, och hur det kommer sig att ökad tillväxt i länder som USA och Storbritannien leder till nya jobb.

Men frågan om huvurvida tillväxt leder till ökad sysselsättning hänger samman med hur stor tillväxten är. Marian Radetzki har i sin bok "Klarspråk om arbetslöshet" (SNS) förklarat sambandet så här: ”Ett enkel, mekaniskt, men ändå lärorikt sätt att spalta upp arbetslöshetproblemet bygger på följande samband: Tillväxt i BNP minus ökning i produktivitet minus ökning i arbetsstyrkan = förändring i arbetslösheten. Om BNP stiger med 3,2 procent och produktiviteten samtidigt ökar med 2,2 procent och antalet personer i arbetskraften ökar med 0,5 procent minskar arbetslösheten med 0,5 procentenheter.”

Visst låter det bestickande?

Thomas Gür hävdade att ”den avgörande skillnaden mellan länder där tillväxten genererar jobb och där den inte gör detta, är en ordentligt avreglerad arbetsmarknad, lägre lönekostnader för företagen och lägre skatter för de arbetande… Vad som behövs är genomgripande reformer på den svenska arbetsmarknaden. Ett systemskifte kort och gott.”.

För några år sedan provades ett systemskifte med fast växelkurs som grundbult. Det är väl inte för mycket sagt att det misslyckades. Misstag gjordes före, under och efter kronförsvaret. En del av skeendet har beskrivits av Bengt Dennis i boken ”500%”, en bok som ännu inte har behandlats på SvD:s ledareavdelning.

Det vore orättvist att endast kritisera Thomas Gür. Hans artikel ligger väl i linje med vad SvD har skrivit på ledarplats. Mats Svegfors skrev (94-09-10): ”Visst beror dagens problem i ekonomin i någon mån på missgrepp i slutet av 80-talet och början av 90-talet. Men i grunden har Sverige inte hamnat i en stabiliseringspolitisk kris.” Och SvD frågade (1996-05-22): ”Kan både Ingvar Carlsson och Göran Persson ha levt i villfarelsen att riksbankens sänkningar av reporäntan skulle sätta fart på den ekonomiska tillväxten i Sverige?”.

Ja, det är väl det som är meningen, när en centralbank sänker räntan. Om centralbanken vill kyla av ekonomin brukar räntan höjas i detta syfte. Elementärt, min käre Watson. Hur har dessa elementära basfakta ur den nationalekonomiska läroboken kunnat komma bort i samhällsdebatten?

Kanske det hänger samman med vad jag har kallat den Järnhårda Politikerlagen: "Har man sagt A, får man säga B. Och har man sagt B är det svårt att säga att A var fel". Har man sagt, under tio år, att räntan inte skall sänkas för att öka efterfrågan, är det svårt att nu säga att arbetslösheten har något att göra med ränta och efterfrågan. Då får man ta till andra förklaringar.

Både Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, liksom de flesta andra, hörde till de tappra kronförsvararna. En gång vacklade DN tillfälligt. Det skedde 8/8 1993, då tidningen påminde om att den fasta växelkursen i tio år var själva ankaret i den ekonomiska politiken. Man kan inte, hette det, "stryka ett streck över allt man sagt i tio år och ändå betraktas som seriös”.

Man borde heller inte kunna framhärda i allt man sagt i tio år, bortseende från nya fakta, och ändå betraktas som seriös.

Rolf Englund

Civilekonom

Top of Page
Början på sidan