Johan Schück i DN 97-10-11, utdrag

Termen "devalveringscykel" kräver en förklaring. Ulf Jakobsson, chef för Industriens utredningsinstitut, visade i en artikel i tidskriften Ekonomisk Debatt tidigare i år (nr 3/1997) hur den svenska ekonomin har följt ett regelbundet mönster under mer än 25 år tillbaka.

Under åren efter 1970 befann sig Sverige i en lågkonjunktur, som följdes av en återhämtning. Därefter inträdde en konjunkturuppgång, som snart ledde till överhettning och stagnation.

Den kostnadskris som var nästa steg i förloppet medförde att kronan devalverades i flera steg, som avslutades med jättedevalveringen på hösten 1982.

Därmed hade den svenska ekonomin gått varvet runt på tolv-tretton år.

Från 1983 inleddes en ny omgång som följde i stort sett samma mönster med återhämtning, uppgång, överhettning, stagnation, kostnadskris och devalvering (se diagrammet).

Det glada 80-talet slog över i det krisbetonade 90-talet.

En viktig skillnad var dock att kronan denna gång inte devalverades, utan på hösten 1992 lämnades att flyta fritt. Men resultatet blev detsamma, så tillvida att kronkursen föll som en sten.

Kronraset var ungefär lika stort som alla de tidigare devalveringarna sammantagna.