Ur Dagens Nyheter 30/3 1977
S-E-Bankens stämma:
Förslag om vinstandel vann efter fem timmar
Det blir vinstandelar för de anställda i S-E-Banken. Men det var nära att aktieägarna på bolagsstämman lyckats stoppa förslaget. I den avgörande omröstningen avstod de stora aktieägarna från att ta ställning och styrelsens förslag gick igenom med 627 302 röster mot 7 314 nej och 943 856 nedlagda.
Den omdiskuterade frågan om vinstandel för S-E-Bankens anställda dominerade helt den maratonartade bolagsstämman. Först efter mer än fem timmar kunde stämmoordföranden Marcus Wallenberg avsluta stämman och de 500 aktieägarna skynda iväg till en ordentligt försenad lunch.
Opponenterna ville i första hand att bolagsstämman uppsköt ett beslut till i höst. Några gick dock in för att få ett direkt avslag.
Moderaten Rolf Englund var orolig för att de anställda i alla andra företag, vars chefer varit med om att i S-E-Bankens styrelse införa vinstandelar, skulle komma med samma krav i sina företag om banken antog förslaget. Englund var också bekymrad över de politiska effekterna. - Hur skall en politiker kunna säga nej till vinstandelssystem à la Meidner när S-E-Banken sagt ja? Då kan politikerna ju beskyllas för att vara mer reaktionära än S-E-Banken och det är något som ingen politiker vill riskera, sade Englund.
Aktiespararnas ordförande Håkan Gergils avvisade inte tanken på vinstandel för de anställda, men ansåg att banken varit för vag med att markera riskkapitalets rätt till ersättning.
Anna-Greta Hybbinette, tidigare chef för Konsumentinstitutet, kritiserade styrelsen för bristande information till aktieägarna och ansåg att förslaget hade många brister. - Den solidariska lönepolitiken är här för att stanna. Man kan inte komma runt den genom att kalla lönetilläggen för vinstandelar, menade hon och betvivlade att vinstandelar skulle betyda att banktjänstemännen arbetade mycket effektivare.
Den största aktieägaren bland opponenterna var försäkringsbolaget Skandia, vars VD Arne Lundeborg yrkade bordläggning. Han befarade att S-E-Bankens system skulle bli inflationsdrivande.
Till försvar för systemet reste sig främst en rad styrelseledamöter. Ordföranden Lars-Erik Thunholm ansåg att kritiken byggde på missförstånd om systemets karaktär och syften. - Om vi kallat det gratifikationer till de anställda i stället för vinstandelar, hade det inte blivit någon diskussion, trodde Thunholm.
Personalrepresentanten Erik Ende stödde också förslaget, medan den ende "vanlige" aktieägaren som tillstyrkte motiverade detta med bibelord om att "ägandets tid är förbi" och manade aktieägarna att ge bort vad de hade.
Stämningen i Grands Vinterträdgård föreföll klart på oppositionens sida. Och när Marcus Wallenberg föreslog votering om bordläggning med handuppräckning fylldes salen av uppräckta händer, medan de många herrarna på styrelsebänkarna avvaktade.
När motfrågan om avgörande ställdes visade det sig dock finnas så många i salen - inte minst banktjänstemän - som stödde förslaget, att Wallenberg ansåg det nödvändigt med rösträkning.
I första omröstningen förlorade bordläggningsyrkandet med liten marginal. I den avgörande omröstningen vann styrelsen med i stort sett de röster ledamöterna själva kontrollerade.
LARS RAMKLINT
Ur Dagens Nyheter 77-03-30
Sven-Ivan Sundqvist: Det hängde på en hårsmån
Det blev ingen promenadseger för S-E-bankens styrelseförslag om vinstandelar. Den första omröstningen - om bordläggning - vann styrelsen med 685 000 mot 603 000 röster.
För bordläggning röstade bl a
Skandia sakförsäkring | 151 760 |
Skandia livförsäkring | 152 065 |
Custos | 152 065 |
Beijerinvest | 110 000 |
------------- | |
565 890 |
Vid denna omröstning lade som väntat SPP ner sina röster (152 065). Mer oväntat var att Knut & Alice Wallenbergs stiftelse lade ner sina röster (152 065).
Det kan noteras att varken Skandia, Custos eller Beijerinvest är representerade i S-E-bankens styrelse.
Varken Beijerinvest eller Custos yttrade sig i debatten. Ankdammen kräver tydligen den konvenansen.
Det hängde alltså på en hårsmån att bankstyrelsen led ett nederlag redan vid första omröstningen. Skulle man tycka att bankstyrelsen var jävig så led styrelseförslaget ett definitivt nederlag. Styrelsens medlemmar representerade nämligen minst 500 000 röster.
Den andra omröstningen blev en kraftfull demonstration mot vinstdelningsförslaget. Drygt 600 000 röster för förslaget. Men drygt 900 000 röster lades ner.
Om vi till gruppen ovan på 565 890 röster lägger Wallenbergstiftelsens och SPP:s röster så har vi lokaliserat 870 020 av de röster som lades ner. Det är alltså med svagt stöd i aktieägarkretsen som SE-banken nu går till verket att införa vinstandelar.
Jag vill särskilt notera självständigheten dels hos Custos, dels hos Wallenbergstiftelsen. Marcus Wallenberg har inte längre finansvärlden i ett järngrepp.
Eller är det möjligen så att han själv röstade för bordläggning? Han avslöjade inte sin inställning på stämman.