State of The Union
Rolf Englund Internet 20/1 2003

Debatten om införandet av eurons ekonomiska för- och nackdelar kan, åtminstone intellektuellt, anses avslutad. Fördelen med euron, att man som företagare och semesterresenär ibland, men inte alltid, slipper att växla pengar, väger lätt mot de uppenbara och långt större nackdelarna med att i framtiden, i all framtid, ta ifrån landet möjligheten att styra ekonomin genom ränta och växelkurs.

Var och en förstår att det är bättre att de svenska boräntorna - och de andra räntorna - sätts i Sverige, efter svenska förhållanden, än i Frankfurt efter förhållandena inom den Europeiska Unionen, ett område som snart kommer att ha 455 miljoner invånare. Sveriges 8,9 miljoner invånare utgör två (2) procent därav, och vårt inflytande blir därefter.

Var och en förstår också att det är bättre, för Sverige, att den svenska kronan flyter mot euron, dollarn och den japanska yenen än att Sverige som tvåprocentig delägare låter euron flyta mot dessa valutor.

Sverige är ett ganska vanligt europeiskt land, bättre i många avseenden. De svenska fackföreningarna och väljarna är inte sämre, snarare bättre, än motsvarigheterna i länder som Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien och Grekland.

Det betyder att det inte bara för Sverige, utan för alla länder, är en dum idé att vara med i euron. Tyskland är det första exemplet hur det kan gå när man sitter inlåst i euron och med en ränta som sätts av och för andra.

Om det är så dumt, varför har då så många europeiska politiker valt att införa euron? Svaret är att det har de gjort av andra skäl än ekonomiska.

Vad är det som har en flagga, en nationaldag, en nationalsång, en militärstyrka, ett parlament och en högsta domstol. En stat, naturligtvis. Vad är det mer en stat har? Jo, en valuta. Det är därför europas ledande politiker har infört euron. För att vara med om att rita om Europas karta, skapa ett nytt imperium, i Habsburgs efterföljd, som kan utmana USA, som vänstern hatar och högern föraktar.

När Ingvar Carlsson åkte till Bryssel och sökte medlemskap var det EG han sökte medlemskap i. EU fanns ännu inte. Många på Ja-sidan, däribland i synnerhet Bo Lundgren, förefaller arbeta för att vi äntligen skall gå med i EG:s föregångare EEC, som var en utmärkt idé – European Economic Community, den europeiska ekonomiska gemenskapen.

Det nu pågående konventet, under fransk-tysk ledning, går nu in i slutskedet med arbetet på det nya kejsardömets författning. Det nya imperiet skall få två presidenter, en mer än USA.

Om man undanröjer det demokratiska underskottet, hemska tanke, får Sverige två procent av inflytandet.

Det nya imperiet saknar utträdesklausul. Det gjorde även USA. Frågan om rätt till utträde avgjordes genom ett inbördeskrig som skördade 600.000 dödsoffer. Sovjet hade utträdesklausul, vilket underlättade för Estland, Lettland och Litauen att göra sig fria. Den Ryska Federationen har ingen utträdeskluausl, vilket försvårar för Tjetjenien.

Den Europeiska Unionen är tänkt att vara för evigt.

Mats Johansson skrev häromdagen i SvD om det pågående konventet att debatten där handlade om "meningen med föreningen". Men EU är inte någon förening. Göran Persson är mycket negativ till den tyska tanken på en vald kommissionsordförande och ser det som ett halvt steg mot en europeisk parlamentarism som vi inte har konstitutionella förutsättningar eller folkets stöd för.

Ett halvt steg?

Lena Hjelm-Wallén, Sveriges representant vid konventet erkände nyligen att "EMU är ju delvis ett enormt experiment. För dem som vill ha Europas förenta stater är det enkelt. Men det vill inte jag."

- Det blir inga Europas förenta stater, det kan jag lova! utbrast Lena Hjelm-Wallén på en presskonferens i höstas.

Hennes löfte är säkert uppriktigt, men ändå betydeselöst. Det spelar nog ingen roll vad Lena Hjelm-Wallén tycker eller lovar. Kanske det inom EU till och med är så att det inte är Göran Persson som bestämmer, en smygande insikt som på sistone synes ha drabbat honom själv.

Genom att rösta nej i höstens folkomröstning uppnår man två saker.

Dels sänder man en signal, som kommer att hörs i hela Europa, om att de europeiska folken tycker att utvecklingen går för fort och att debatten om deras framtid förs över deras huvuden – att det nya imperiet kuppas igenom.

Dels ger vi oss själva betänketid. Eftersom euron är en så dum idé kommer den att haverera. De som infört euron kommer att hålla emot i det längsta, eurons dödskamp kommer att bli en utdragen och smärtsam process.

Långt smärtsammare än den process som ledde fram till sammanbrottet hösten 1992 då Carl Bildt, Lars Leijonborg, Bo Lundgren, Alf Svensson, och Mona Sahlin med stöd av Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter, insprirerade av SNS drev landet till randen av katastrof, under hejarop från så gott som hela det svenska etablissemanget.

När euron spricker är det bästa att inte vara med. Det enda rationella är att vänta, åtminstone en konjunkturcykel, gärna flera, för att se hur euron fungera i praktiken.

Vinsterna med euron är små, riskerna med euron är stora. Vänta och se är rationellt.

Sveriges historia de senaste 100 åren är en vacklan mellan att följa Tyskland och att följa England. Det var nära att vi följde Tyskland båda gångerna.

Låt oss även denna gång avstå från att följa Tyskland.

En territorium som är med i en Union som den inte har rätt att lämna kan rimligen inte anses vara en suveränt stat.

Det vore naturligt att det parti, moderaterna, som påstår sig ha konservativa rötter, gick i spetsen för att slå vakt om rikets fortbestånd som suverän stat. Att det inte är så kommer att förbrylla framtidens historiker.

Vänta och se

It is a union of nation states that has created something less than a federation and more than an alliance.
How much did that vision presume the blurring or even fading away completely of national boundaries and identities?
Was ever closer political union a way of describing a federal or super state?
Chris Patten, FT June 2 2010

Andrew Duff MEP writes in the FT that the EU was “slithering” into a fiscal union.
“What is happening is not very democratic and it will take years for politicians to explain and justify the process by which fiscal union came about.”
Eurointelligence 9/12 2010

”EMU ÄR EN DUM KONSTRUKTION”
P-O Edin, tidigare chefekonom på LO Affärsvärlden, nr 12, 2002-03-20

Fler artiklar av Rolf Englund om EMU

Denna artikel är, tycker jag, en av mina bästa - klicka här för fler av mina bästa opus.

Rolf Englund Home Page