Nils-Eric Sandberg
Viktiga händelser som påverkat kredit- och valutapolitiken
1864
Bankerna får tillstånd att fritt sätta räntan. De kan därmed börja fungera som allokerare av sparkapital. Detta är ett huvudvillkor för företagandets utveckling.
Näringsfrihetsförordningen. Alla får rätt att starta företag. Därmed är skråsystemet helt eliminerat.
1873
Sverige går med i guldmyntfoten. Som mest ingår 32 industriländer. Guldmyntfoten fungerar i princip som en gemensam valuta.
Lågkonjunktur. Kris för fastigheter och banker.
1914
28 juli: Första världskriget bryter ut.
1 augusti: Riksbanken slutar inlösa sedlar mot guld. Därmed lämnar Sverige i realiteten guldmyntfoten. Formellt slopas den 20 mars 1920.
1917
De flesta krigförande länderna har infört hyresreglering. I Sverige införs den 1917.
Inflationsvåg under krigsåren:
1915: 15 %
1916: 13 %
1917: 26.2 %
1918: 41.5 %
1918-1920 stiger timlönerna i industrin med drygt 70 %. Aktiekurserna stiger, finansierade med generösa lån, särskilt av emissionsbolagen (den tidens motsvarighet till 1980-talets finansbolag.)
1921
Deflation. Priserna faller:
1921: -14,1
1922: -19 %
Riksbanken höjer räntan för att ta igen valutaförluster. Sverige får en realränta på 31 %. Priserna på industrivaror faller 1920-1922 med ca 50 procent. Produktionen faller 25 procent. Arbetslösheten blir ca 25 procent.
Priserna på konsumtionsvaror och löner faller 30-35 %. Branta fall i aktiekurserna, ca 20 % per år efter 1918.
1922
Bankerna gör förluster. Kreditkassan, ett organ för sanering av nödlidande banker, startas – formellt av de privata bankerna, men i huvudsak med statliga pengar. 1927 tar staten över kassan även formellt.
BNP: En våldsam förändring från krigskonjunkturen till första fredsåren:
1920: + 13,8 %
1921 - 11,9 %
1922 - 5,3 %
1923 + 8,3 %
Den genomsnittliga tillväxten under 1920-talet blev 4,8 % per år. Obs dock att en relativt stor andel av ekonomin då låg utanför BNP-statistiken.
’1923
Hyresregleringen avskaffas med en rösts majoritet i riksdagen. Under kort tid därefter fördubblas bostadsbyggandet.
1924
April: Sverige återinför guldmyntfoten i syfte att stabilisera penningvärdet.
1929
24-29 oktober: börskraschen i New York. Aktiekurserna har drivits upp med lånade pengar. Efter kraschen kommer en run mot bankerna. 5 500 banker går omkull 1929-1932. Penningmängden i USA faller med ca 30 %. Rader av konkurser. Arbetslösheten stiger till ca 25 %.
1930
17 juli: Kongressen i USA höjer, på förslag av senatorerna Smoot och Hawley, tullarna på ca 900 varor till ca 60 procent. Därmed föll de europeiska ländernas export till USA, som, efter kriget, var deras helt dominerande importland. De europeiska länderna svarade med att höja de egna tullarna. Följden blev att världshandeln 1930-1933 minskade med två tredjedelar, mätt i värde. Detta ledde till depressionen.
1931
21 september: England överger guldmyntfoten.
27 september: Sverige överger guldmyntfoten. Kronan faller mot dollarn.
1932
11-12 mars: Ivar Kreuger begår självmord i Paris. Aktiekurserna faller.
1933
Kronan knyts till pundet
1939
23 augusti: Det socialistiska Sovjetunionen och det nationalsocialistiska Tyskland ingår en nonagressionspakt, vari det ingår att de ska dela på Östra Europa. Det svenska kommunistpartiet – som nu heter Vänsterpartiet – hyllar entusiastiskt denna överenskommelse.
1 september: Tyskland anfaller Polen, andra världskriget bryter ut.
17 september: Den socialistiska Sovjetunionen anfaller Polen från öst.
18 september: England devalverar pundet med 30,5 % mot dollarn.
19 september: Sverige inför valutareglering och knyten kronan till dollarn. Kronan devalveras med 30,5 % mot dollarn. Eftersom även andra valutor devalveras blir den svenska devalveringen mot ett utrikeshandelsindex ca 17 %.
30 november: Den socialistiska Sovjetunionen anfaller Finland. Vinterkriget börjar.
13 december: Sverige får samlingsregering.
1942
Sverige inför 1 oktober hyresreglering som tillfällig krisåtgärd under kriget. Den fungerar fortfarande. Andra världskriget har i övriga former avslutats.
1944
22 juli: Bretton Woods-systemet grundas vid en konferens i New Hampshire. Medlemsländernas valutor ska ha inbördes fasta växelkurser och vara knutna till dollarn, som i sin tur har ett garanterat värde i guld (35 dollar per ounce, 31,1 gram). Systemet får finansiella reserver genom den nya IMF, Internationella Valutafonden. Vad ytterst få förstått innebar Bretton Woodssystemet att guldmyntfoten återinfördes. Alla valutor var kopplade till dollarn, som var knuten till guld.
1945
31 juli: Samlingsregeringen efterträds av en rent socialdemokratisk regering.
1946
För att bromsa den internationella inflation, som kan utlösas av att USA slopar sina prisregleringar, beslutar regeringen revalvera kronan med 14 procent mot samtliga valutor i utrikeshandeln.
1948
Revalveringen bromsar exporten. Regeringen skär ned bostadsbyggandet med 35 procent.
1949
28 september: regeringen följer England och devalverar kronan med 30,5 procent mot dollarn. Den handelsvägda devalveringen blir ca 10 procent.
1951
31 augusti: Sverige går in som medlem i Bretton Woodsystemet och IMF. I Bretton Woodssystemet är alla medlemsvalutor knutna till dollarn, som i sin tur har koppling till guldet – ett uns guld, 31.1 gram, är värt 35 dollar. Indirekt har Bretton Woodssystemet återinfört en variant av guldmyntfoten.
1 oktober: Socialdemokraterna och bondeförbundet bildar koalitionsregering.
1957
10 juli: Räntekuppen. Riksbanken höjer diskontot från 4 till 5 procent utan att i förväg sökt godkännande av finansdepartementet. Följden blir att bankofullmäktiges ordförande Per Eckerberg tvingas avgå. Riksbankschefen Per Åsbrink får däremot sitta kvar.
31 oktober: Koalitionsregering avgår och ersätts av en helt socialdemokratisk regering.
1970
29 april: ”Idiotstoppet”. Handels- och bytesbalanserna hade visat betydande underskott. Finanspolitiken var expansiv. All ekonomisk restriktion måste därför komma från Riksbanken, som försökte reducera underskotten genom att begränsa bankernas utlåning och skära ned deras checkräkningskrediter till företagen med 20 procent.
September: Socialdemokraterna och vpk vinner tillsammans första valet till den nya enkammarriksdagen. Därefter höjer regeringen en lång rad indirekta skatter.
1971
1 januari: Ny skatteskala. Progressiviteten skärps kraftigt. Skattekvoten stiger från 40 till 43 procent av BNP.
1972
21 december: Prisstopp på livsmedel
1973
13 februari: Dollarn devalveras med 10 procent mot guldet.
15 februari: Kronan devalveras mot guldet och SDR (IMF:s ”pappersvaluta” Special Drawing Rights) med 5 procent.
18 mars: Sverige går med som associerad medlem i EG-ländernas valutasamarbete ”ormen”. Det innebär att den svenska kronans kurs inte får avvika mer än 2,25 procent upp/ned mot bl a D-marken.
20 mars: Vid köp av utländsk valuta ska 10 procent av kronlikviden placeras på räntelöst konto i Riksbanken.
September: I riksdagsvalet blir det jämnt mellan det socialistiska och det borgerliga blocket, som får 175 mandat vardera.
5 december: Skattereform. Folkpensionsavgiften på individer ersätts med socialförsäkringsavgift på arbetsgivare och egenföretagare med 3,3 procent.
Under ”jämviktsriksdagen” fördubblas arbetsgivaravgifterna, från ca 11 till ca 23 procent.
15 december: Utländska banker får etableras i Sverige endast efter regeringstillstånd, och de får inte ha direkt in- och utlåning.
1975
1 januari: Ny bostadspolitik. Paritetslånen – som skulle utjämna inflationsbetingade räntor över tiden och hålla bostadskostnaderna stabila i reala termer – slopas och ersätts med direkta räntesubventioner, som inte går till de boende utan till husen. Statliga lån och subventioner går endast till hus som byggts på kommunal mark (”markvillkoret”).
1 april: Första landstingslånet i utlandet. Stockholms läns landsting lånar 100 miljoner D-mark från Westdeutsche Landesbank på 12 år mot 8,75 procents ränta.
15 april: Statsanställdas förbund får totalt 27 procent i löneökning 1975-76.
25 april: Centralt avtal mellan LO och SAF. Lönerna höjs totalt med drygt 25 procent på två år.
27 augusti: LO:s chefekonom Rudolf Meidner föreslår löntagarfonder. Alla företag med mer än 50 anställda ska varje nyemittera aktier motsvarande 20 procent av årsvinsten till fackliga fonder. Via dem kommer facket successivt att ta över majoriteten av rösterna i de större företagen. Aktier, utdelningar och rösträtter får inte disponeras individuellt utan får endast utnyttjas av organisationen. Detta är en huvudpunkt i Meidners förslag.
5 oktober: SAP-kongressen avslår motioner med krav på socialisering av affärsbankerna.
Via den skärpta progressiviteten, de höga löneökningarna och mer indirekta skatter stiger skattetrycket 1975 med 4,7 procent, den högsta siffran på ett år i modern tid.
1976
25 mars: Regeringen, LO och TCO gör upp om en provisorisk skattereform för 1977: inkomstskatten sänks något, medan arbetsgivaravgifterna höjs ytterligare 3 procentenheter.
LO-kongressen antar Meidners förslag till löntagarfonder, med en ändring: gränsen 50 anställda slopas, alla företag som går med vinst ska in i systemet, och tas över av facket.
9 september: England låter pundet flyta fritt, första gången sedan 1930-talet.
19 september: Riksdagsval. Borgerlig majoritet i riksdagen med 11 mandat. Centern, moderaterna och folkpartiet bildar gemensam regering med Thorbjörn Fälldin som statsminister. Den första borgerliga regeringen på 44 år.
17 oktober: D-marken revalveras mot övriga ormvalutor, dvs även mot kronan, med 3 procent.
18 oktober Kronan devalveras med 3 procent mot D-marken.
2 december: PTK erbjuder sig att dämpa löneökningskraven om lönerna indexregleras under 1977.
1977
De höga ökningarna av löner och arbetsgivaravgifter belastar företagen och börjar tvinga fram nedläggningar.
7 mars: Regeringen föreslår stöd till ”sysselsättningssvaga” branscher.
4 april: Regeringen devalverar kronan med 6 procent mot D-marken.
26 maj: Två löneavtal blir klara: LO får 11,5 procent i lönelyft, PTK får 14,4 procent.
23 juli: 700 000 kommun- och landstingsanställda får 10,5 procents löneökning.
29 augusti: Sverige lämnar EG:s valutasamarbete ”ormen” och devalverar kronan med 10 procent mot en ny handelsvägd korg av valutor. Allmänt prisstopp.
Danmark och Norge devalverar sina valutor mot ”ormen”.
17 december: Skatten på småhus skärps – lägsta schablonintäkten i beskattningen höjs från 2 till 3 procent. Även reavinstskatten på småhusinnehav skärps genom en begränsning av indexregleringen.
1978
Inflationstakten har via stigande arbetskraftskostnader och devalveringar kommit upp till 10-procentsnivån.
14 mars: Regeringen inför generell plikt för företag att i förväg anmäla prishöjningar till SPK (Statens Pris- och Kartellnämnd, som administrerade priskontrollerna).
16 maj: LO kräver höjda offentliga utgifter och kritiserar ett regeringsförslag om sänkta arbetsgivaravgifter.
25 maj: Tidningen Affärsvärlden redovisar vinsterna för Sveriges 170 största företag. 1976 blev vinsterna 9,3 miljarder kronor, 1977 stannade de vid 200 miljoner kronor.
23 september: ”Vi ska införa löntagarfonder” lovar Olof Palme när SAP-kongressen startar.
30 september: SEB visar att de börsnoterade företagens sammanlagda resultat 1977 blev en förlust på 500 miljoner kronor.
5 oktober: Den borgerliga regeringen spricker på motsättningar om kärnkraften.
13 oktober: Folkpartiet bildar minoritetsregering med Ola Ullsten som statsminister. Regeringen har stöd av en majoritet i riksdagen.
22 november: Regeringen föreslår att finansbolagen ska ställas under bankinspektionens tillsyn.
5 december: EG-länderna beslutar om ett nytt valutasamarbete: EMS (European Monetary System).Det innebär att kurserna på EG-valutorna ska kopplas samman.
14 december: Sverige erbjuds delta i EMS som associerad, men tackar nej.
1979:
Marginalskatten har sedan skattereformen 1971 stigit till 85 procent. Folkpartiet föreslår att taket för marginalskatten ska sättas till denna siffra. Det går inte igenom. Året efter har högsta marginalskatten stigit till 87 procent.
4 mars: Regeringen satsar 1,1 miljarder kronor på att rädda bondeskogsföretaget NCB från konkurs.
16 september: Riksdagsval. Borgerlig valseger med 175 mandat mot 174.
23 september: D-marken revalveras med 2 procent och danska kronan devalveras med 3 procent inom EMS.
28 september: OPEC beslutar höja råoljepriserna med 50 procent.12 oktober: Thorbjörn Fälldin bildar ny borgerlig trepartiregering, med ett mandats övervikt i riksdagen.
1980
12 februari: SCB visar att BNP i Sverige steg 1,6 procent som genomsnitt per år under 1970-talet. Tillväxten blev under 1950-talet 3,4 procent per år, under 1960-talet 4,6 procent per år.
Min egen analys visar att arbetskraftskostnaden för gen genomsnittlige industriarbetaren, nominellt, steg 1971-1981 med 268 procent, medan hans reala nettolön steg 6 procent.
23 mars: Folkomröstning om kärnkraften. Enligt en uppgörelse mellan regeringen och socialdemokraterna skulle väljarna få tre alternativ. Resultat: linje 1 /bevarad kärnkraft 18,8 procent/; linje 2 /kärnkraft tillsvidare, avveckling med förnuft 39,4 procent/; linje 3 /snabb avveckling 38,4 procent/.
1981
3 mars: LO säger nej till regeringens inbjudan om överläggning om marginalskatterna.
5 mars: TCO säger nej till samma inbjudan.
9 mars: LO och TCO säger ja till förnyad inbjudan.
22 mars: Italien devalverar mot EMS-valutorna med 6 procent.
Mars-april: De tre borgerliga partierna i regeringen förhandlar om en skattereform. Samtidigt gör budgetministern Rolf Wirtén (fp i hemlighet upp med socialdemokraternas ekonomiske talesman Kjell-Olof Feldt om en gemensam skattereform: marginalskatterna ska sänkas något, och avdragseffekterna reduceras till 50 procent. Detta blir grunden för en överenskommelse mellan folkpartiet, centern och socialdemokraterna. Moderaterna protesterar. Samtliga partier hade inför valet 1979 lovat att inte begränsa avdragsrätten.
30 april: Thorbjörn Fälldin ger moderaterna ultimatum.
4 maj: Moderaterna lämnar regeringen. Innebörden blir att socialdemokraterna dikterar den borgerliga skattereformen.
19 maj: Centern och folkpartiet bildar ny regering med passivt stöd av moderaterna. Thorbjörn Fälldin blir åter statsminister.
20 juli: Franska centralbanken sänker räntan på skattkammarväxlar från 18,25 till 17,75 procent i ett försök att generellt sänka räntenivåerna.
I sitt tal i Almedalen upprepar Olof Palme sitt löfte att snarast möjligt införa löntagarfonder om socialdemokraterna vinner kommande val.
14 september: Underskotten i handels- och bytesbalanser består. Regeringen devalverar kronan med 10 procent mot den handelsvägda valutakorgen. Momsens sänks från 23,4 till 20 procent från 1 november. Allmänt prisstopp införs från november 181 till 1 januari 1982.
1982
19 september: Riksdagsval. Socialdemokraterna och vpk vinner. Mp och Kds faller under 4-procentsspärren och kommer inte in i riksdagen. Socialdemokraterna bildar ny regering med Olof Palme som statsminister. Kjell-Olof Feldt blir finansminister.
8 oktober: Redan innan den nya regeringen formellt tillträder devalverar den kronan med 16 procent mot korgvalutorna. Planen var tidigare att devalvera med 20 procent; efter kontakter med de övriga nordiska länderna backade socialdemokraterna till 16 procent. Devalveringen innebar att kronan på 13 månader devalverats med 27 procent från 1980 års nivå.
Momsen höjs. Allmänt prisstopp.
1983
September: Likviditetskvoterna på bankerna slopas. Det innebär att bankerna inte längre tvingas hålla en viss del av sin utlåning i stats- och bostadsobligationer med låga räntor. Bankerna kan alltså realisera sina lågavkastande obligationsportföljer och öka utlåningen till företag.
Utredningar och förhandlingar om löntagarfonder har pågått i flera år. Regeringen beslutar föreslå en ny variant: fem fonder inrättas, finansierade med skatter på företagen, med uppgift att investera.
4 oktober: bortåt 75 000 personer demonstrerar mot förslaget om löntagarfonder.
December: Regeringen beslutar införa fem regionala löntagarfonder med uppgift att investera i nya företag, utjämna förmögenheterna och stärka ATP-systemet. Civilekonomen Leif Widén, Informationsarkivet AB, fann senare i en grundlig analys att fonderna använt 96 procent av sina pengar till att köpa aktier på börsen. Detta bidrog sannolikt till den extrema börsuppgången på 1980-talet.
1985
13 maj: Avvecklingen av regleringen av banker fortsätter. Riksbanken slopar styrningen av bankernas utlåningsräntor.
September: Socialdemokraterna vinner riksdagsvalet tillsammans med sitt stödpartiet vänsterpartiet kommunisterna. Ny regering bildas i oktober med Olof Palme som statsminister. Socialdemokratin har ingen egen majoritet men stöds av vpk.
21 november: Bankerna avregleras helt. Taket för bankutlåning slopas; straffräntan för bankernas lån i Riksbanken ersätts med räntetrappa. Utlåningsregleringen för finansbolagen slopas. De enda regleringar som nu återstår är placeringsplikt för AP-fonden och försäkringsbolagen, samt valutaregleringen (som infördes 1 september 1939).
1986
Valutaregleringen börjar avvecklas successivt. Den är nästan helt borta 1 juli 1989, formellt helt slopad 30 juni 1989.
1989
Räntorna stiger under hösten till ca 18 procent. Förklaringarna: Kostnaderna steg kraftigt i svensk industri under 1980-talet; det gick rykten inom storföretagen, och därmed även i utlandet, om att regeringen skulle devalvera än en gång. Vidare: eftersom valutaregleringen var borta styrdes räntorna av omvärldens förtroende för svensk ekonomi.
1990
September: finansbolaget Nyckeln försätts i konkurs efter en extrem utlåning till fastighetsbolag som inte längre kan betala räntorna. Detta blir starten till en allmän nedgång för finansbolagen.
27 oktober: räntorna har, efter svängningar, en tredje gång nått drygt 15 procent. Regeringen lägger fram ett krisprogram för att lugna marknaden. Ett av förslagen är att barn ska börja skolan vid 6 års ålder, ett annat är att Sverige ska ansöka om medlemskap i EG.
1991
21 mars: Riksbanken beslutar att, med verkan från 1 april, slopa kassakraven för finansbolag.
17 maj: Riksbanken beslutar knyta kronan till ecun. Den finns inte som fysisk valuta men fungerar som en valutaenhet som EG-valutorna i EMS är kopplade till. Riksbankens huvudstrategi är alltså att hålla fast växelkurs.
September: En borgerlig majoritet vinner riksdagsvalet och bildar regering med Carl Bildt som statsminister.
3 oktober: Ränteregleringen för försäkringsbolag slopas. Även den sista restriktionen i emissionskontrollen slopas. /Emissionskontrollen innebar att finansinstitut, kommuner och företag som ville låna pengar på kapitalmarknaden genom att emittera obligationer måste ha Riksbankens tillstånd. Via detta tillståndstvång kunde Riksbanken styra hela kapitalmarknaden./
1992
De nominella räntorna ligger på nivån 15-18 procent. Tidigare har hushåll och företag klarat höga räntor via inflation och ränteavdrag mot hög marginalskatt. Men från 1990 läggs skattesystemet om. Ränteavdragen sänks till 30 procent.
1990-1992 faller inflationstakten från 10,4 till 2,6 procent. Därmed får hela ekonomin realräntor på ca 15 procent. Detta har inte hänt i Sverige sedan 1921, då vi fick den värsta krisen i modern historia. Så höga realräntor fungerar som finansiella stryptag på hushåll och företag. Högbelånade fastighetsbolag får problem. Finansbolagen, som gett lån till 100 procent av fastigheternas värde, får problem. De har finansierat sig i bankerna. Riskerna i hela fastighets- och finanssektorn skapar en kedjereaktion som har sista led i bankerna.
10 maj: Den statliga Nordbanken har gjort stora kreditförluster. Riksdagen beslutar att staten ska lösa in de privata ägarnas andel i banken, 22,7 procent.
10 september: Riksbanken har som huvudstrategi att försvara den fasta växelkursen. Därför höjer Riksbanken marginalräntan för lån till banksystemet från 16 till 75 procent, och stärker valutareserven genom att utomlands låna 16 miljarder ecu.
15 september: Riksbanken sänker marginalräntan till 20 procent.
17 september: valuta forsar ur landet. Riksbanken höjer marginalräntan till 500 procent. ”The sky is the limit” säger riksbankschefen Bengt Dennis som svar på frågan hur hög räntan kan bli.
21 september – 2 november: Riksbanken sänker successivt marginalräntan till 50, 40, 24, 20 och 12 procent.
Gota Bank inställer betalningarna.
19 november: Valuta till ett värde av 160 miljarder forsar ut ur landet; omvärlden fruktar svensk devalvering och tror inte på växelkursen. Sent på förmiddagen tvingas Riksbanken släppa kronan fri. Kronkursen faller omgående med nästan 25 procent.
4 december 1992- 30 april 1993: Marginalräntan sänks successivt från 11,5 till 7,75 procent. Räntorna i penningmarknaden faller efter kronans depreciering.
/Språklig och ekonomisk detalj: devalvering innebär att en fast växelkurs sänks till en ny nivå – som Sverige gjort många gånger. Depreciering innebär att växelkursen är fri och faller. Motsvarande begrepp: revalvering innebär att centralbanken höjer växelkursen till en högre nivå; appreciering innebär att en flytande växelkurs under marknadens tryck stiger till högre nivå – som i fallet Schweiz./
Staten övertar Gota Bank och ger förlusttäckningsgarantier om, t o m 1993, totalt 25 miljarder kronor.
1993
Regeringen föreslår sänkt företagsbeskattning: enskilda näringsidkare och handelsbolag får samma skatt som aktiebolag; dubbelbeskattningen av utdelad vinst från aktiebolag slopas.
September: Nordbanken övertar Gota Bank. Nödlidande krediter läggs i ett nytt företag, Retriva. Det fusioneras senare med Securum.
1994
Nytt räntestyrningssystem från Riksbanken: marginalräntan ersätts av reporäntan (dvs den ränta Riksbanken sätter på tillfälliga försäljningar av värdepapper på finansmarknaden); räntetrappan ersätts av en ”räntekorridor” med utlåningsränta som tak och inlåningsränta som golv.
September: Val. Socialdemokraterna vinner. Ny regering med Ingvar Carlsson som statsminister.
Den socialdemokratiska regeringen upphäver skattelindringen för enskilda näringsidkare och återinför dubbelbeskattning på utdelad vinst från aktiebolag.
Dubbelbeskattningen innebär att ca 50 procent av utdelad vinst dras in till staten.
Problemet med dubbelbeskattningen: i en dynamisk ekonomi utsatt för internationell konkurrens - Sverige har en utrikeshandel motsvarande nästan 50 procent av BNP – måste industrin kunna förnyas. Alltså måste vinster från äldre företag och branscher kunna föras över till nya. Denna överföring går via aktiemarknaden. Men då tar staten 50 procent av kapitalet.
På 1970-talet var bolagsskatten 52 procent. Kapitalinkomster lades på tjänsteinkomst och beskattas med marginalskatt på 75 procent och däröver.
Den sammanlagda skatten på utdelad vinst blev 87-93 procent. Alltså var det omöjligt att föra över vinst er från historiskt lönsamma företag till nya företag.
Tillväxttakten var på 1960-talet i genomsnitt 4,5 procent per år. På 1970-talet blev den 1,6 procent per år.
Krisen i datumordning
Enligt Rolf Englund
Vad kan vi lära av kraschen?
Bank- och fastighetskrisen 1990-1993
SNS 2005 Nils-Eric Sandberg (red.)