Maginot Line and other Bunkers
De kallades ”nyttiga idioter” av Leninisterna.
På DN debatt skriver i denna anda ett antal historiker och andra samhällsforskare i protest mot den pågående informationskampanjen om kommunismens brott mot mänskligheten som Forum för levande historia just nu genomför.
Emil Uddhammar, Professor i statskunskap, Smålandsposten 4/4 2008
En gissning är dessa personer – drygt 20 av dem är professorer, lektorer eller doktorander vid Växjö Universitet, huvudsakligen i historia och sociologi – anser att brott mot mänskligheten som begåtts – och ännu begås – i marxismens namn bör tystas ned. En annan förklaring är att de flesta själva är marxister. En tredje just att de är nyttiga idioter.
Göran Persson tog initiativet till Forum för Levande Historia som skulle syssla med Förintelsen.
Den borgerliga regeringen har nu gett ett nytt uppdrag: kommunismens brott mot mänskligheten.
I brist på andra glädjeämnen ser den nog fram emot en redovisning av socialdemokratiska reaktioner på dessa,
exempelvis Birgitta Dahls lovsång till Pol Pot eller Sten Anderssons besked till balterna att de inte var ockuperade.
Tomas Fischer, Fokus 25 januari, 2008
Tomas Fischer
"Genom att belysa de mörkaste delarna av mänsklighetens historia vill vi påverka framtiden", skriver Forum för levande historia på sin hemsida.
Men varför tillkommer makten att peka ut vilka som är "de mörkaste delarna" den för tillfället sittande regeringen?
253 akademiska forskare fördömer regeringens kampan på DN Debatt
Bråk i den blå bunkern
Aftonbladet, ledare, 2000-04-09
Vad händer i moderata samlingspartiet? Det största borgerliga partiet lyckas inte med uppgiften att opponera. Inte heller lyckas det bli större. Den yngre generationen begåvade moderater som Thomas Idergard och Ulf Kristersson har lämnat partipolitiken för annan verksamhet.
Svenska Dagbladets ledarsida har på kort tid förvandlats från en tankeväckande, självständig sida till en förutsägbar partimegafon.
Tankesmedjan Timbro ska nu fösas in i partifållan och inhysa det så kallade Reforminstitutet under ledning av moderaternas förre partisekreterare Gunnar Hökmark.
|
När lojaliteten med partiledningen går före lojaliteten med idéerna är det fara på färde |
”De politiska kommissarierna i partiet intar en puristisk hållning. Det viktiga är att alla är lojala, att alla tänker rätt”, skriver Emil Uddhammar, forskningschef vid Cityuniversitetet i en besk betraktelse över moderata samlingspartiet i senaste numret av Moderna Tider. Uddhammar fortsätter: ”Kanske stämmer Palmes ord, att moderaterna har blivit en sekt, bättre i dag än för 30 år sedan.”
”En liten krets ur det gamla gardet styr”
Finanstidningens politiske chefredaktör Johan Hakelius skrev nyligen en ledare under rubriken ”Bo och bunkern”. Där gavs bilden av en tämligen maktlös Bo Lundgren, som varken lyckats ta kommandot som moderatledare eller som oppositionsledare.
”En liten krets ur det gamla gardet styr. De har access till den förre partiledaren på ett sätt Bo Lundgren aldrig haft och svänger Bildt som ett rökelsekar framför sig. Mystiken funkar i ett teokratiskt parti. Det banas väg. Även partiledaren stiger åt sidan”, skrev Hakelius.
En liknande bild av ett slutet och toppstyrt parti har givits av förre Muf-ordföranden Thomas Idergard. I Moderna Tider (november) beskrev Idergard att de unga och självständigt tänkande partimedlemmarna betraktas som opålitliga av ledningen. Lojaliteten med partiöverheten går före lojaliteten med idéerna.
När Carl Bildt lämnade partiledarposten i höstas hade moderaterna chansen att förnya och föryngra partiet politiskt och organisatoriskt. Men av detta blev intet. Den nya m-ledningen domineras av samma män i 50-årsåldern som tillsammans med Bildt präglat partiet i minst 20 år. ”Framtidens parti är gårdagens klubb”, som Hakelius uttrycker det.
Moderaternas oförmåga att vara oppositionsparti är ett bekymmer också för regeringen. Det är aldrig bra med ett politiskt klimat som präglas av vakuum i stället för av åsiktsbrytning. Risken för självgodhet är dessutom överhängande för en regering som leder en tillväxtekonomi och som får dåligt politiskt motstånd.
Socialdemokratin bör även se sönderfallet inom
moderaterna som ett varningstecken. Hittills har diskussionen om varför
socialdemokratin inte förmår skörda frukterna av en
ekonomi i balans lyst med sin frånvaro. Självkritikens plats i
den interna diskussionen är ett mått på ett partis öppenhet
och framåtanda.
Både moderater och socialdemokrater har en tendens att tycka
att det är väljarna det är fel på, inte det egna
partiet.
Det håller inte. Medborgarna i ett kunskapssamhälle kräver tänkande partier med förmåga till självreflexion.