|
Doom Home |
Kraschvarning
Alla varningslampor blinkar i den amerikanska ekonomin. Historiska erfarenheter talar för att det amerikanska undret slutar med en krasch - inte med en mjuklandning. Den amerikanska ekonomin uppvisar alla de tecken som brukar visa sig före en kraschlandning. Men detta syns inte i prognoserna, som nästan samtliga pekar mot en behaglig mjuklandning. Varningar finns visserligen, den konjunkturbedömning som inte har med en brasklapp om en amerikansk börskrasch finns nog inte. Men det är nästan alltid ett sidoalternativ. Ju längre den snabba tillväxten i USA fortsätter, desto fler tycks anhängarna bli till tron på en "ny era". Där kan hög tillväxt förenas med varaktigt låg inflation och stigande vinster som rättfärdigar dagens börskurser, som i sin tur balanserar stora skulder hos företag och hushåll. Men egentligen borde det kanske vara precis tvärtom: ju längre den amerikanska boomen pågår, desto större blir de obalanser som måste rättas till. Och det faktum att USA under de senaste åren har kunnat kombinera hög tillväxt med låg inflation är egentligen ingenting som man ska bli särskilt lugnad av. Enligt den internationella banken HSBC är detta tvärtom ett typiskt mönster i så kallade bubbelekonomier. Låg inflation, som kanske beror på mer tillfälliga faktorer än man tror, innebär att man för en lätt penningpolitik som kan leda till andra obalanser. Stigande priser på tillgångar, som aktier och fastigheter, är uppenbara exempel. HSBC har gått igenom erfarenheterna från Japan, Storbritannien, Spanien, Mexiko, Sverige, Norge, Finland och Thailand, som ju alla har råkat ut för någon slags krasch under 1980- och 1990-talen. Utifrån dessa erfarenheter har HSBC sammanställt en checklista för bubbelekonomier. Alla dessa länder hade stark tillväxt och förhållandevis låg inflation under åren före sina kriser. Kriserna föregicks också av fallande råvarupriser, som bidrog till att hålla inflationen "konstlat" låg. Detsamma gäller stigande växelkurs, eller att växelkursen slutat falla. Man ska också se upp med de typiska tecknen på att konsumtionen ökar snabbare än vad som är hållbart i längden: att bytesbalansen försämras, att den reala penningmängden börjar öka snabbare och att det privata sparandet faller. Finansiella innovationer, till exempel på grund av avregleringar, har ofta gett en alltför snabb ökning i penningmängden. Tal om "paradigmskifte" och annat är också mycket vanligt under åren före en kris. Det är bara alltför frestande för politikerna att tolka en till synes gynnsam utveckling som en djupgående förändring (som inte kräver några obehagliga åtgärder). Att så många har tjänat och hoppas tjäna ännu mer på exempelvis stigande tillgångspriser gör dem säkert också väldigt mottagliga för sådana förklaringar. Tron på ett paradigmskifte drar tillsammans med stigande tillgångspriser, en allt starkare valuta och ofta något högre räntor än i omvärlden oftast också till sig mycket kapital från utlandet. |