Undanryckt propaganda
Borås Tidning 2001-04-11
Vad skall riksdagsman Arne Kjörnsberg (s) från Borås och hans likar landet runt ta sig till? Om radioekot inte är ute i galet ärende måste den frågan ställas. Ekot säger sig ha kommit över ett bihang till den budget som skall presenteras nästa vecka, och budskapet i bilagan är att 90-talskrisen till stor del orsakades av socialdemokratiska försyndelser på 1980-talet!
Analysen är knappast ny. Nej, det sensationella består i avsändarens identitet. Här har Arne Kjörnsberg med flera skrivit artikel efter artikel - bland annat på BT-debatt - om Bildtregeringens uselhet i allmänhet och finansminister Wibbles i synnerhet. Och så kommer finansdepartementet och säger: - Skulden var i huvudsak vårt partis!
Att den borgerliga regeringen begick missgrepp lär få personer bestrida. Det är alltså inte en borgerlig felfrihet saken gäller, utan den brist på perspektiv som kännetecknat den socialdemokratiska propagandaversionen av varför Sverige hamnade i en så djup kris.
Om radioekots uppgifter stämmer bjuder finansdepartementets bilaga på hedervärt självkritiska perspektiv. Det finns antagligen inslag i rapporten som inte är menade att ha sin udd mot regeringspartiet, men som likväl slår också mot socialdemokratin. Hit hör kritiken mot den borgerliga regeringen för att ha sparat för lite och för sent.
Så lät det sannerligen inte när det begav sig! Då stod Ingvar Carlsson utanför riksdagshuset och anförde folkmassans ilskna vrål: Nu får det vara nog! Till avdelningen felgrepp räknas också bibehållandet av den fasta kronkursen i det längsta.
Det fanns röster som bröt det mäktiga nationella samförståndet, dessa hade dock ytterligt svårt att bli tagna på allvar. Den enda vägen hade lagts fast.
Nu heter det från finansdepartementet att det var Sveriges vilja att hålla sig god fot med EU som gjorde en realistisk bedömning av valutapolitiken omöjlig.
Om prestige (viljan att vara ett hårdvalutaland) snarare än ekonomiskt förnuft vägledde handlandet är det ingen rolig signal till alla de företagare som drevs i konkurs eller till alla dem som förlorade sina anställningar till följd av högräntepolitiken.
Det är förvisso lätt att vara efterklok. Värt att komma i håg är att goda skäl inte saknades för att kämpa emot en devalvering. Men med en annan attityd hade kronfiaskot inte behövt bli så utdraget och storslaget.
Att den bakomliggande krisen var en produkt av socialdemokratins bristande insikt om de ekonomiska sakernas tillstånd har vi om dryga veckan, av allt att döma, finansdepartementets egna ord på. Ett stycke propaganda att återanvända 2002 tycks ha gått förlorad!