Eurofighter

This is a continuation of - Detta är en fortsättning på
ehpemu.htm

Jacob Rennerfelt i Svensk Linje 5-6/97:

Ödmjuk emperi & avregleringsvilja

EMU en kritisk analys av Margit Gennser, Fischer & Co ,1997

Den moderate riksdagsledamoten Margit Gennser dagtingar inte med sin övertygelse. Att skriva en bok som kritiserar den moderata partiledningens politiska favoritprojekt EMU är inte populärt och boken kommer säkert att från partielitens sida bemötas med en tystnadens konformism.

Det är självfallet synd i och med att det alltid behövs en idédebatt inom ett parti. Den stora andel av den moderata väljarkåren som är skeptisk eller negativt inställd till EMU välkomnar säkert å andra sidan Margit Gennsers försök att med denna bok bryta tystnaden.

Margit Gennsers politiska övertygelse är fast rotad i en anglosaxisk liberal förnuftstradition, vilket är något som hon slår fast redan i bokens inledningsskede. Med sin ödmjuka empirism representerar Margit Gennser en helt annan moderat politik än partiledaren Carl Bildt et consortes vars politiska hållning, i denna fråga och i motsats till den politik som de vanligtvis förespråkar, kännetecknas av en högdragen teknokratisk konstruktivism. .................. mer

Germany: Professors in court appeal

Four German professors lodged an appeal with the nation's constitutional court yesterday against the government's plans to join the single European currency. However, the European Commission privately predicted that their challenge would fail.

Presenting a 352-page complaint, the professors requested an injunction to prevent the single currency from going ahead before the court reached a final decision. The four asserted that Europe's economic and monetary union would be neither stable nor sustainable. Emu therefore threatened their property rights, as guaranteed by the German constitution.

Moreover, the Bonn government's determination to see the single currency start next January infringed the constitutional duty of the Bundestag, the lower house of parliament, to represent the German people.

In Brussels, a senior Commission official discounted the suggestion that the German constitutional court could block monetary union once EU leaders had made their formal choice of founder members on May 2. The official said that the period between late March and early May was likely to prove "the last hurrah" for opponents of Emu.

The Commission will issue recommendations on which countries meet the Emu criteria on inflation, exchange rate stability, public debt and deficits in late March. All EU members except Britain, Denmark, Greece and Sweden are expected to join the first wave.

Wilhelm Hankel, a former Bonn monetary official, said he and the three other German professors were not against Emu as such, but they wanted to halt the present timetable.

Professor Hankel lodged the complaint along with Wilhelm Nölling, a former member of the Bundesbank's decision-making council, Karl Albrecht Schachtschneider, a constitutional specialist at the University of Nuremberg, and Joachim Starbatty, an economics professor and expert on the social market economy from Tübingen University.

Dala-Demokraten 97-01-13 EU-kommissionen bråkar

EU-kommissionen muttrar om Sveriges deltagande i EU:s valutaunion, EMU. En så kallad talesmannen för EU-kommissionären för finansiella frågor, fransmannen Yves-Thibault de Silguys (bara att slippa alla dessa namn vore värt ett utanförskap) är nu igång med att mästra oss.

Så här låter det i talesmannens mun: "Inget EU-land kan välja att avstå från att delta i valutaunionen." Eftersom Sverige inte gått med i valutasamarbetet misstänker han att Sverige försöker diskvalificera sig för EMU-deltagande. Han behöver inte misstänka, det är precis så. Nå vad skall EU-kommissionen nu göra, vi kan ju inte välja att stå utanför EMU enligt denna? Kommer EU hit med en polisstyrka för att stänga Riksbanken?

I Sverige föreligger en politisk, realitet. Varje parti på ja-siden i EU-omröstningen lovade svenska folket (felaktigt) att ett ja till EU inte alls hade med valutaunionen att göra. Den frågan skulle vi få ta ställning till senare.

Anständiga svenska politiker som Göran Persson och Erik Åsbrink kan inte lura svenska folket, de måste lura EU.

Moderaterna och Folkpartiet däremot, vill inte lura EU utan svenska folket och ta in Sverige i EMU.

Dala-Demokraten direkt

Mer ur DD om EMU

Is the Monetary Cart Leading the Political Horse? by Wynne Godley

Östgöta Correspondenten 12/6 1997
EU-kraven går inte ihop

En gemensam europeisk politik för att samordna de ekonomiska aktiviteterna mot arbetslösheten välkomnades av statsminister Göran Persson i ett tal inför TCO-kongressen. I samma andetag varnade han för mera överstatlighet i EU.

Ur SvD:s ledarsidas julbokstips 97-12-17:

Johan Hakelius: Statsvetaren John Laughland granskar i The Tainted Source (Little, Brown & Co) rötterna till och konsekvenserna av eurofederalismen. Det är befriande läsning i klassisk liberal anda i en tid då många liberaler förvandlat europatanken till religion.

Thomas Gür: En välargumenterad skrift är den moderata riksdagsledamoten Margit Gennsers "Emu - en kritisk analys" (Fischer & Co). Gennser skär utan pardon genom det mesta av EMU-floskler man hör från såväl höger som vänster.

Mats Odell på DN-Debatt 97-12-04 - Om folkomröstning före EMU-beslut

Rolf Englund på Internet 97-12-10 - "Carl Bildt angriper EU på viktig principfråga"

Riksdagsbeslut och debatt om EMU 97-12-04

- Inlägg av Margit Gennser (m)

Tom Heyman (m) avstod också

Voteringsprotokollet i snabbprotokollet

Mats Svegfors i SvD 97-11-29: "Av diagrammet framgår vad som har hänt med relationen mellan den svenska kronan och den tyska marken sedan 1973. På sitt sätt belyser diagrammets kurva bättre än någon annat de komplikationer som hela EMU-frågan rymmer. Med en lönebildning som ger sådana konsekvenser kan vi inte vara med i EMU."

Socialdemokratiska EU-kritiker (Ordförande Bengt-Ola Ryttar)

Utdrag ur Ronald I. McKinnon "Alternative Exchange-rate regimes" ur Swedish Economic Policy Review, Volume 4, Number 1, Spring 1997. "Published by the Economic Council of Sweden" Introduktion av Lars Calmfors

In the absence of capital controls, official par values for exchange rates between national currencies will invite speculative attacks that eventually undermine the currency pegs themselves. In their paper provocatively entitled "The Mirage of Fixed Exchange Rates", Obstfeld and Rogoff (1995) survey exchange-rate regimes throughout the world and find that only five major countries succeeded in maintaining a fixed exchange rate - defined as a band with +/- 2 percent margins - for as long as five years up to June 1, 1995.

They are Hong Kong, Thailand, and Saudi Arabia against the U.S. dollar and Austria and the Netherlands against the German mark. An example of a small country is Luxembourg against the Belgian franc.

Obstfeld and Rogoff conclude: The striking conclusion is that, aside from small tourism economies, oil sheikdoms, and highly dependent principalities, there is literally only a handful of economies in the world today that have continuously maintained tightly fixed exchange rates against any currency for five years or more (p. 87).

Richard Lambert: Europe's dangerous monetary experiment Financial Times 97-11-19

The US is waking up to the reality of European economic and monetary union - and does not much like what it sees. What in Europe looks like a bold political adventure appears in the US as a dangerous economic experiment. Pestilence and famine are on the agenda.

Ny bok om EMU: -- The Euro: The Engine That Couldn't by Joset Joffe - He is editorial page editor and a columnist at the Süddeutsche Zeitung in Munich and an associate of Harvard's Olin Institute for Strategic Studies.

Johan Hakelius i SvD 97-11-11, utdrag

Ett konfliktskapande fredsprojekt

Ingen bestrider längre att EMU är ett projekt vars främsta mål är politiska, även om dess medel är ekonomiska. Tydligast framgår det av de bevekelsegrunder som driver EU:s maktaxel Paris-Bonn.

... Tanken är att ett politiskt enat Europa skall kunna utmana USA, Japan och Östasien om rollen som världens maktcentrum. Vid sidan av detta globala maktperspektiv, vars underliggande antaganden är tvivelaktiga och konfliktskapande, är det därför inte utan grund EMU kallas ett fredsprojekt. Och det är därmed inte heller en självklarhet att argumenten för EMU kan avfärdas enbart därför att de potentiella ekonomiska fördelarna av en monetär union är små i förhållande till alternativa reformer.

Under senare tid har också en början till diskussion om EMU som fredsprojekt inletts. I Bernard Connollys The Rotten Heart of Europe (Faber and Faber), som publicerades redan för två år sedan, beskrevs visserligen EMU som en konfliktrisk, men ett i många stycken intressant resonemang drunknade i den hätska polemiken.

Mindre tillspetsad är statsvetaren John Laughlands The Tainted source (Little, Brown & Co), som gavs ut tidigare i år. Laughland, som bl a undervisat vid Sorbonne och nu bor i Bryssel, visar i sin bok att ursprunget till rädslan för nationalstaten och idén om överstatlighet som en väg till fred är tvivelaktigt. I stället understryker han vikten av offentliga rum för demokratisk debatt och konstaterar att sådana är kopplade till nationalstaten.

... I mars i år skrev Forsyth en kort men intressant artikel på temat i the Spectator. Hans slutsats var dels att Helmut Kohl personligen spelar en alldeles avgörande roll, dels att en tyst oro över konsekvenserna av EMU är allmän i Tyskland, men att få vågar tala om det i rädsla för att stämplas som nationalister. Frågan är vad som kan växa ur denna oro efter 1999.

... Ett av de längre inläggen om EMU som fredsprojekt publiceras i november/december-numret av Foreign Affairs. Författare är Martin Feldstein tidigare rådgivare till Ronald Reagan och nu professor i nationalekonomi vid Harvard-universitetet samt ordförande för den obundna forskningsstiftelsen National Bureau of Economic Research.

Feldstein börjar med att konstatera att EMU är att betrakta som ett avgörande steg på vägen till den politiska union som efterlyses i Maastrichtavtalet. Feldstein menar dock att tanken är förfelad: "[...] en politisk union av europeiska nationer är tänkt som ett sätt att minska risken för ännu ett inom-europeiskt krig mellan de enskilda medlemsstaterna. Men det är mer sannolikt att försöken att hantera en monetär union och den påföljande utvecklingen av en politisk union leder till ökade konflikter inom Europa och mellan Europa och USA."

Inom EU ser Feldstein uppenbara konfliktrisker vad gäller den gemensamma penningpolitikens mål och metoder. Han menar att en gemensam penningpolitik kommer att kräva en gemensam finanspolitik för att mildra de negativa effekterna av en enhetsvaluta.

Stabilitetspakten, som sätter snäva gränser för medlemsländernas budgetbeslut, har gjort detta än mer nödvändigt. Den centralisering av skatte- och utgiftsbeslut detta innebär är ytterligare en konflikthärd, liksom de överträdelser av stabilitetspakten som med all sannolikhet kommer att ske när EMU väl är i gång börjat också striden om makten över de överstatliga ekonomiska institutionerna, och då har inte längre Frankrike och Tyskland gemensamma intressen. Därtill kommer spänningen mellan de EU-länder som deltar i EMU och de länder som inte gör det, inklusive ansökarländerna i öst.

Den strävan efter standardisering och likriktning som EMU är ett exempel på minskar också EU-ländernas möjligheter att göra något åt de verkliga ekonomiska problemen, enligt Feldstein. Förbud mot skattesänkningar under vissa nivåer och enhetliga arbetsmarknadslagar berövar Europa positiva exempel och cementerar de strukturfel som är orsaken till Europas eftersläpning. EMU och dess konsekvenser riskerar således att befästa europeiska ekonomiska problem och då kommer kraven på protektionism och konflikterna med bl a USA som ett brev på posten.

Man behöver inte gå lika långt som Martin Feldstein som, med det amerikanska inbördeskriget som exempel, varnar för att politiska unioner byggda på felaktig grund snarare uppmuntrar till krig än fred. Men hans resonemang är alltför träffande för att bara avvisas som illa underbyggd undergångsretorik.

Det må vara i elfte timmen, men diskussionen om EMU som fredsprojekt är värd att föra.

......... mer av Hakelius

Per Gahrton på DN-debatt 97-11-10 Det är lika bra att lägga ner Sveriges riksdag - utdrag

... Om inget oförutsett inträffar kommer en massiv majoritet av ledamöterna utan att fråga folket, redan före riksdagsvalet, att godkänna Schengenavtalet som avskaffar de sista resterna av gränskontrollerna och ratificera Amsterdamfördraget som överför stora delar av polis- och rättspolitiken till EU:s befogenhet.

... Den svenska riksdagen består till 100 procent av företrädare för de svenska väljarna. I EU-parlamentet är motsvarande siffra 3,5. Den "demokratisering" som sker genom att EU-parlamentet får ökad makt innebär alltså att de svenska väljarna byter ut ett läge där de har 100 procent av makten i Sverige och noll procent av makten i Spanien mot att de får 3,5 procent av makten i både Sverige och Spanien. Är det det Sveriges väljare vill? Vill spanjorerna det? .............. mer av Gahrton

Jämför Carl Tham

Jämför Sverker Gustavsson

Martin Feldstein: "EMU and International Conflict" Foreign Affairs

As the plans for European Monetary Union steam ahead, Martin Feldstein strikes an ominous note. According to him, Jean Monnet's dream that European integration would eliminate conflict may have been a delusion. France and other countries, he observes, do not share Germany's fixation on sound money*or its hegemonic vision.

A European central bank would be unresponsive to local unemployment, while political union would remove competitive pressures within Europe for structural reform, prompting protectionism and conflict with the United States. A Europe of 300 million people and with an independent military might be a force for world peace, Feldstein concludes, but war is also a distinct possibility.

"If EMU does come into existence, as now seems increasingly likely, it will change the political character of Europe in ways that could lead to conflicts in Europe and confrontations with the United States."

"The Europeans, guided by a combination of economic self-interest, historical traditions, and national pride, may seek alliances and pursue policies that are contrary to the interests of the United States."

... In the 1997 November/December issue of Foreign Affairs

Gunnar Hökmark på DN Debatt 97-10-29, utdrag

Moderata samlingspartiet är för att Sverige skall uppfylla sin fördragsmässiga förpliktelse i Maastrichtavtalet och fullt ut bli medlem i EMUs tredje steg från den 1 januari 1999

Vi är övertygade om att ett fullvärdigt deltagande i valutasamarbetet är bra för Sveriges ekonomi, för företagsamheten och medborgarna - detta var ett av många skäl till att vi förespråkade ett svenskt EU-medlemskap vid folkomröstningen 1994.

… När regeringen väljer att bryta mot våra fördragsmässiga förpliktelser och ställa Sverige utanför EMU:s tredje steg kan vi moderater inte sitta stillatigande.

Vär grundläggande uppfattning att Sverige skall vara med fullt ut i valutasamarbetet från starten 1999 har inte ändrats. Vi kommer att hävda den tills den av rent kalendariska skäl blir omöjlig. Men också vi måste ju se till parlamentariska realiteter. När regeringen väljer att skjuta frågan på obestämd framtid så förefaller det osannolikt att Sverige kommer med 1999.

Det är i ljuset av detta som vi föreslagit att frågan om när (kurs här) Sverige skall gå med i EMU underställs svenska folket i juni 1999. Vi kan nämligen inte låta en socialdemokratisk förlamning bli en nationell förlamning.

Om statsministern och hans regering inte mäktar med att samla sig till en uppfattning i en för nationen avgörande fråga måste oppositionen ta det ansvaret. Så fungerar det i en demokrati.

Johan Hakelius i SvD 97-10-21 (utdrag)

"Blair förvaltar sitt pund"

En intressant fråga att ställa i den brittiska EMU-ankans efterföljd är varför nyheten omedelbart snappades upp och okritiskt upphöjdes till sanning på såväl nyhetsplats som i många opinionsbildande fora. Hur fick skribenter, som rimligen har en god inblick i brittisk politik och ekonomi, beskedet om en tidig brittisk EMU-anslutning att gå ihop med övriga fakta?

Ett möjligt svar är att Tony Blair missförståtts. … Ett annat möjligt svar är att många av dem som är satta att rapportera om och kritiskt granska EU:s utveckling, efter att i åratal ha fått höra att den monetära unionen är oundviklig, omistlig och historiskt nödvändig, har gjort denna övertygelse till norm.

Därför blir varje nyhet som är i linje med övertygelsen trovärdig; medan varje nyhet som inte är det blir osannolik och svårbegriplig.

En sådan historicism - för att använda Karl Poppers begrepp för ideologier som tror sig ha funnit historiens lagar och därför kan förutsäga framtiden - är lika svår att kombinera med god journalistik som den socialistiska motsvarighet som redan är alltför vanlig i tidningar, radio och tv.

Kommentar RE: En sådan historicism, att inte missa EMU-tåget, är oförenlig, anser jag, med en konservativt samhällssyn. Det är romantisk utopism och social ingenjörskonst. Det liknar mer den östtyska definitionen av frihet: "Freiheit ist Einsicht in Die Notwendigkeit".

Rolf Englund kommenterar Carl Bildts veckobrev om EMU

RUPERT DARWALL i Wall Street Journal 97-10-14

It is a sad day when The Wall Street Journal Europe of all papers puts the claim -of economic efficiency over democracy-an argument normally deployed by technocrats and socialists. Yet this is the position of your editorial on Britain adopting the euro. Joining the European single currency has profound constitutional implications for the United Kingdom and would weaken democratic accountability, dismissed by your editorial as "sentiments" to be overcome.

True conservatives have always rejected this trade-off. As Edmund Burke wrote, "A brave people will certainly prefer liberty, accompanied with a virtuous poverty, to a depraved and wealthy servitude. I shall always, however, consider that liberty as very equivocal in her appearance, which has not wisdom and justice for her companions; and does not lead prosperity and plenty in her train." ........ more

John Laughland i Wall Street Journal 97-10-14

The U.S. is a country where constitutional debates are condueted with a rare vigor. It is disappointing, therefore, thal your Oct. 1 editorial, "The Euro, Another Look," should fail to apply American standards of analysis to the issue of European Monetary Union.

Would you condone stripping the U.S. Congress and all the state congresses of their law-making powers in many key areas, and transferring them to an executive committee which met in secret in the White House, and which no electorate or parliament could either dismiss or monitor? Yet this is the position in Europe, where legislative power across a whole range of policies is vested in national governments sitting in the European Council of Ministers. More to the point, would you like such a system to inciude Mexicans, Canadians, Guatemalans and Nicaraguans, members of whose governments would determine U.S. law and policy, both foreign and domestic? ........... more

97-10-16 Dir. 1997:101 Utredning om folkstyret i Sverige inför 2000-talet (inkl kronförsvaret 1992)

Walter Eltis, Emeritus Fellow of Exeter College, Oxford, har författat en rapport, "The Creation and Destruction of EMU", utgiven av Centre for Policy Studies.

The Times October 11 1997

Hague ber om ursäkt för "ERM-debacle"

WILLIAM HAGUE yesterday broke with the Conservative past by delivering an unreserved apology to the country for the last Government's "great mistake" of entering the European exchange-rate mechanism.

It was time, he told the Conservative Party conference in Blackpool, to be "brutally candid" about the fateful move in 1990 that led to the mayhem of Black Wednesday and eventually destroyed the credibility of the Tories.

"I'm sorry we did it. We should have the courage and the confidence to say so, " he said.

Almost everyone thought it was a good idea at the time but the party paid the price, he added. "We went into something when the time was not right and we must never let that happen to our country again."

It was another indication of his decision to take a hard line against entry to the single currency, which he confirmed could not be contemplated in the "foreseeable future".

Mr Hague's decision to apologise and "purge our contempt", as one of his aides put it, brought one of the loudest cheers in his rallying address to the conference.

---

Kommentar RE: Detta är något för alla svenskar, i synnerhet kanske hrr Bildt och Feldt, och fru Wibble, m fl, mfl, att betänka.

Allvarligt talat, det är anmärkningsvärt, men föga uppmärksammat, att det officiella Sverige fortfarande inte har erkänt att det var ett misstag att knyta kronan till ecun. Det var rätt att låsa kronan, och det var rätt att försvara kronan, även om det misslyckades, är den vanliga uppfattningen, i den mån säger något.

Sanningen, som jag uppfattar den, och jag brukar inte ha helt fel, är knytningen av kronan, och kronförsvaret, beslut fattade i det av alla idag efterstärvade stora samförståndet, var misstag av historiska proportioner.

Det är inte konstigt att de ansvariga försöker komma undan sitt ansvar, men det är konstigt att de ha klarat sig så länge.

"Ett misstag skall kallas ett misstag"

SvD-ledare 97-10-11 Fortsatt ovisshet om EMU

Den EMU-proposition regeringen lade i går innehöll inga överraskningar. Det var bara en bekräftelse på vad alla redan vet: Sverige kommer inte att gå med i valutaunionens tredje steg 1999. Två formuleringar är möjligen värda att notera.

Dels konstaterar regeringen att en anslutning av kronan till ERM II inte fyller någon annan funktion än att förbereda ett EMU-deltagande. Därför finns ingen anledning att överge den flytande kronkursen om inte ett beslut om EMU-deltagande fattats. Det är naturligtvis helt korrekt.

Dels signaleras i propositionen att regeringen helst vill att frågan om ett svenskt EMU-medlemskap "underställs svenska folket för prövning" i ett allmänt val. Det är att föredra framför extraval eller folkomröstning, menar regeringen, utan att utesluta de senare alternativen.

I klartext innebär det att regeringen inte vill att EMU-frågan skall aktualiseras förrän tidigast år 2002. Det måste ses som ett avvisande av Carl Bildts förslag om en EMU-omröstning i samband med valen till EU-parlamentet 1999.

Hur det förhåller sig med just folkomröstningstanken är dock oklart. Och oklarheten står moderaterna själva för. Lars Tobisson hävdade i gårdagens DN att Carl Bildt och moderaterna inte alls föreslagit någon folkomröstning. Allt Bildt hade sagt att han ville, påpekade Tobisson, var att "vi prövade möjligheten att efter den nationella debatt och de ställningstaganden från olika håll som är nödvändiga underställa svenska folket frågan om vårt fulla deltagande i den europeiska valutaunionen för prövning i samband med att vi går till val till Europaparlamentet i juni 1999." Det innebar, menade Tobisson, att utslaget i själva EU-parlamentsvalet kunde ses som vägvisande.

Det veckobrev Carl Bildt skickade ut över Internet i går upprepade förslaget om att söka "ett folkligt mandat" i samband med EU-parlamentsvalet 1999, men utan något förtydligande. Bildt antyder dock att Sverige kan stå utanför EMU utan att begå fördragsbrott - något moderaterna tidigare förnekat - genom att "låta beslutet sommaren 1999 gälla tidpunkten för deltagandet i EMU:s tredje steg". Ett nej skulle då innebära att "frågan skjuts på framtiden". Huruvida en sådan strategi innebär att även en knytning av kronan till ERM II skjuts på framtiden, eller om Sverige riskerar att hamna i den situation med fast växelkurs utanför EMU som internationella valutafonden varnat för, skriver Carl Bildt inget om.

... Den tyska centralbankens, Bundesbanks, oväntat stora räntehöjning i torsdags, trots högre tysk arbetslöshet än någon gång sedan kriget och trots låg inflation, underströk ytterligare denna problematik. Räntehöjningen skedde i huvudsak som ett led i processen att likställa centralbankernas styrräntor inom EMU-området i väntan på att den europeiska centralbanken tar över. Fler manövrer av samma slag kommer att ske fram till 1999. Därmed får Europa en första aning om hur det kommer att vara när en penningpolitik skall gälla i flera länder, oavsett variationer i inflation och ekonomisk aktivitet. Om det kommer att fungera? Vem vet? Ingen har försökt sig på något liknande tidigare. ........... more

DNet. Ledare 971011 Ynkedomens aktstycke

Regeringen drar skam över Sverige med sin EMU-proposition

Så hur skulle då regeringen, den svenska regeringen, formulera sig när den uppmanade till fördragsbrott genom att begära att riksdagen i höst ska rösta emot ett svenskt deltagande i den euroepiska valutaunionen EMU från starten den 1 januari 1999?

Inte blev det särskilt övertygande. Nog fanns där en inställsam formulering ägnad att dämpa kritiken bland europeiska kolleger. EMU är ett viktigt projekt för EU och dess medlemsstater heter det. Dessutom: "Sverige har ett betydande intresse av att EMU lyckas". Men samtidigt förklarade finansminister Erik Åsbrink vid en bedrövlig presskonferens på fredagen att det "inte ligger i svenskt intresse" att gå med i denna valutaunion nu.

Den socialdemokratiska regeringen har därmed angivit statusen för Sverige: Sverige som snyltåkaren, Sverige som fripassageraren - ett Sverige som kliver på om allt går bra, men som inte själv ämnar ta några risker eller lägga två strån i kors för att genom eget aktivt engagemang bidra till detta projekts framgång.

Det är en skam, en nationell skam, som den socialdemokratiska regeringen med sin EMU-proposition nu drar över landet.

När den socialdemokratiska partistyrelsen sent omsider lyckades samla sig till en rekommendation hade den två argument. Projektet var för skakigt. Och den svenska opinionen verkar inte gilla EMU.

I EMU-propositionen har skakigheten raderats som formellt argument. Det skulle se illa ut att i ett officiellt dokument skriva vad statsråden säger. I stället anges just opinionens negativa inställning som det avgörandet motivet bakom regeringens uppmaning till fördragsbrott.

... Finansministern vägrade också trots upprepade anmaningar att ange några som helst sakpolitiska skäl till varför Sverige skulle stanna utanför EMU. I stället hummade han allmänt om fördelar och nackdelar och Calmforsutredningen. Men den som läser EMU-propositionen ska finna att Calmfors analys vinner mycket svagt stöd hos regeringen. På flera centrala punkter skiljer sig regeringens bedömning tvärtom från EMU-utredarnas - vilket kanske inte är så konstigt med tanke på de ganska hårda krav på arbetsmarknadsreformer som Calmfors slutsatser leder fram till....

Regeringens proposition 1997/98:25 om Sverige och den ekonomiska och monetära unionen

.Moderaternas partimotion daterad Stockholm den 22 september 1997

Opinionsläget enligt gallup publicerad i Expressen

27 procent av svenska folket tänker rösta ja. 44 procent tänker rösta nej och 29 procent är tveksamma.

48 procent av moderaterna tänker rösta ja. Mot 72 procent av folkpartisterna.

DN-ledare 97-10-09 Rösta om EMU i valet 1998

utdrag

.... Socialdemokraterna har förklarat att svenska folket innan Sverige går in i EMU ska få säga sitt antingen i allmänt val eller i folkomröstning. Samtidigt har partiledningen hävdat att man inte kommer att begära något mandat om ett svenskt EMU-inträde i valet 1998. Med andra ord: alternativen är en folkomröstning, ett extraval eller - vilket är det egentliga huvudalternativet - ordinarie riksdagsval 2002. Den socialdemokratiska partiledningen kan emellertid knappast fortsätta att ducka.

Moderaterna har hittills sagt nej till tankarna på en folkomröstning. Frågan är nämligen i formell mening redan avgjord. Folkomröstningen om ett EU-medlemskap gällde Sveriges anslutning till EU i enlighet med Maastrichtfördraget. Däri ingår också valutaunionen, EMU. Från detta har Sverige inte begärt några undantag. Det är därför ett mycket djärvt scenbyte som Carl Bildt regisserar när han vill "/Vi kan inte bara vänta. Därför skulle jag vilja att vi prövade möjligheten att, efter den nationella debatt och de ställningstaganden från olika håll som är nödvändiga/ underställa frågan om vårt fulla deltagande i den europeiska valutaunionen svenska folket för en prövning i samband med att vi går till val till Europaparlamentet i juni 1999". ............ more

Kommentar RE: Det låter vackert när Carl Bildt talar om "vårt fulla deltagande i den europeiska valutaunionen". Men något annat är inte möjligt när det gäller valutaunioner. Man är med, eller man är inte med. Det är som med graviditeter, man är gravid eller inte.Det förstår säkert Carl Bildt, om han tänker efter. Men han låter retoriken flöda. Tanken stilla står.

Ny nyckel ger ny låsning SvD-ledare 97-10-09

... Det är ingen hemlighet att EU-kampanjen valde bort EMU-frågan under folkomröstningen, med de EU-positiva partiernas goda minne. Att hävda att EMU var en redan avgjord fråga var därför inte konstruktivt och bidrog inte till att lösa frågan. Pragmatikern Bildt, som upptäckt detta, valde därför under gårdagens partiledardebatt att helt byta fot. (Hinner partikamraterna med i svängarna?) Då avtalstekniska principskäl inte håller, får andra verktyg användas.

...SvD har tidigare med skärpa avrått från ett svenskt deltagande i växelkurssamarbetet ERM II. Som argument räcker det egentligen att säga "500 procent" eller "1992". Men moderaterna och folkpartiet har förespråkat ERM-anslutning, eftersom de är för EMU-medlemskap som i sin tur förutsätter ERM-anslutning. I dag står det klart att en ERM-anslutning, om det blir folkomröstning om EMU, rimligen inte är aktuell förrän därefter, och då bara om resultatet blir "ja".

... Vill partierna ha handlingsfrihet i EMU-frågan och avgöra anslutning efter att det visat sig om EMU-projektet blir lyckat eller inte, så är tidpunkten 1999 synnerligen illa vald. En situation med olyckliga låsningar kommer att skapas, alldeles oavsett om utfallet blir ja eller nej. Kommer man överens om en folkomröstning 1999 så har man visserligen äntligen skaffat sig en strategi. Men sannerligen ingen oproblematisk strategi. ........... more

DN-ledare 97-10-03 Fel debatt om Amsterdam

Ständiga folkomröstningar skulle befria våra folkvalda från ansvar för EU-politiken

Torsdagens ceremoni i Amsterdam, då utrikesministrarna undertecknade det nya EU-fördrag som bär stadens namn, har fått den svenska nej-kampanjens företrädare att vakna till liv igen. Miljöpartiets Per Gahrton levererar en kritisk bok om Amsterdamfördraget med undergångsstämning i titeln: "Vill Sverige bli län i EU-stat?". Fyra av nejsidans EU-parlamentariker målar i en artikel på DN Debatt (2/10) upp Amsterdambesluten som närmast revolutionära i federalistisk riktning.

... En viktig poäng med den svenska linjen i grundlagsfrågan var att undvika att EU-politiken skulle behandlas i särskild ordning, i värsta fall helt vid sidan av partipolitiken. Vi har haft den nödvändiga folkomröstningen om själva medlemskapet. När vi väl är medlemmar gör vi oss själva en demokratisk otjänst om vi genom ständiga folkomröstningar befriar våra folkvalda från ansvar för EU-politiken. Nu bör ju debatten inte handla om medlemskap eller ej, utan om hur vi ska se till att förbättra det europeiska samarbete vi faktiskt har anslutit oss till. På den senare punkten lämnar den svenska diskussionen en del i övrigt att önska.

... Framgången här är att överstatligheten har stärkts i asyl-, invandrings- och gränskontrollsamarbetet. Men det gick inte vägen utan en väl tilltagen övergångstid. I minst fem år till får EU:s arbete inom dessa områden trampa vatten. Och polissamarbetet hade i högre grad kunnat få följa med upp på den överstatliga nivå där brottslingarna redan befinner sig.

................. more

SvD-ledare 97-10-03 EU:s självsyn är inte Europas verklighet

Det fördrag EU:s utrikesministrar under högtidliga former undertecknade i Amsterdam i går innehåller inte de långtgående förändringar som sades vara målet för EU:s regeringskonferens. Besvikelsen över Amsterdamfördragets innehåll är utbredd i EU-administrationen och bland många av EU:s medlemsländer. En del av dessa, däribland Frankrike och Belgien, har t o m tillfogat fördraget en deklaration som kräver mer långtgående reformer av EU och hotar med att stoppa östutvidgningen till dess att så sker.

Kraven på ytterligare reformer, som huvudsakligen skulle innebära ökad överstatlighet bland annat genom en kraftig begränsning av den nationella vetorätten, är lätta att förstå mot bakgrund av de förhoppningar mer federalistiskt inriktade EU-länder hyste inför regeringskonferensen. Men det är för den skull inte givet att lösningen ligger i att hörsamma kraven. Det finns skäl till att det fördrag som undertecknades i går inte är så långtgående som en del hade hoppats. Dessa skäl kan inte bara avfärdas genom att hänvisa till vad som är "nödvändigt" eller genom att hota med stagnation och sönderfall.

Regeringskonferensen och Amsterdamfördraget kan ses som ett exempel på hur illa de officiella beskrivningarna av EU stämmer överens med de faktiska politiska förutsättningarna i Europas olika länder. Definitionen av ett framgångsrikt EU har i praktiken överlåtits till de ivrigaste federalisterna. Ett framgångsrikt EU är således ett EU där samarbetet blir allt tätare, allt mer omfattande och allt mindre beroende av medlemsländernas nationella politiska intressen och intressenter. En idealistisk och utopisk politisk föreställning, vars egentliga grund är en tro på nationalstatens otidsenlighet och irrationalitet, dominerar EU-språket.

... Det är sant att större reformer än de Amsterdamfördraget bjuder på behövs för att EU:s allra viktigaste uppgift, östutvidgningen, skall kunna lösas så smidigt som möjligt. Men det är också sant att EU:s medlemsländer, och EU:s politiska byråkrati, skulle behöva omdefiniera vad ett framgångsrikt EU är.

Europa är en kontinent där nationalstaten under överskådlig framtid kommer att vara den naturliga demokratiska arenan. Då är politiska reformer i riktning mot långtgående överstatlighet och sameuropeiska maktcentra som efterliknar regeringar och parlament, utan att ha någon möjlighet att erövra nödvändig legitimitet, inte ett realistiskt alternativ. ............more

DN-Debatt 97-10-02 EU-parlamentarikerna Sören Wibe (s), Jonas Sjöstedt (v), Inger Schörling (mp) och Hans Lindqvist (c) - Frågan om Sveriges anslutning till det nya EU-fördraget från toppmötet i Amsterdam är för viktig för att avgöras av politikerna.

Det är medborgarna som drabbas av den ökade centralisering och rättsosäkerhet som fördraget kommer att leda till. Därför väntas flera länder låta folket avgöra frågan. Sverige bör följa Danmark, som håller folkomröstning om Amsterdamfördraget under våren 1998.

Det finns anledning att erinra om statsminister Göran Perssons markering om EU från den socialdemokratiska partikongressen i september. Han sade då: "De europeiska folkens stöd för EU skulle öka om unionen koncentrerade sitt arbete på de områden som stärker de nationella demokratiernas kraft och förmåga - inte försvagar dem." Han underströk vidare: "Grundmodellen bör vara mellanstatligt samarbete."

Resultatet från toppmötet är tyvärr det motsatta. Viktiga delar av vårt självbestämmande överlåts till EU: överstatligheten förstärks, gränskontrollerna avskaffas, det blir mer av utrikes- och säkerhetspolitik och EMU-processen med en gemensam valuta och centralbank bekräftas. Det finns inte en enda mening i fördraget som innebär att beslutsmakt flyttas från EU till medlemsländernas demokratiskt valda församlingar. Däremot vimlar det av exempel på motsatsen.

Det överstatliga EU-parlamentet ges utökad medbeslutanderätt beträffande 23 nya områden, till exempel folkhälsa, statistik, yrkesutbildning, forskning och u-landsbistånd. När beslut som tidigare har antagits enhälligt i ministerrådet eller bestämts suveränt i de nationella parlamenten överförs till EU:s medbeslutandeprocedur övergår det nationella vetot ytterst till EU-parlamentet. .................. more

Rolf Englund på Nationalekonomiska Föreningen 97-10-02

... Min andra fråga gäller en stabiliseringspolitisk aspekt på EMU. Finansministern motiverar på sidan 16 sin norm om ett överskott på två procent av BNP för den offentliga sektorn. Det skulle betyda att Sverige "i en normal konjunktursvacka upprätthålla en god säkerhetsmarginal" till EU:s krav på högst tre procents underskott.

Min andra och sista fråga till finansminisern är om inte denna marginal inte är alldeles för liten med våra erfarenheter av hur de svenska statsfinanserna svänger med konjunkturen? ..................mer

Veckobrev från Carl Bildt v 40 1997

... I Storbritannien förefaller det också att pågå en svängning i frågan om deltagande i det europeiska valutasamarbetet EMU. Av allt att döma kommer regeringen att komma med någon typ av avsiktsdeklaration i ärendet mot slutet av oktober. Och den kommer med all sannolikhet att göra klart att man under vissa villkor och inom vissa ramar tydligt strävar efter brittiskt deltagande.

Därmed kommer bromsande svenska socialdemokrater att försättas i en ny situation. Det kommer inte att gå att bara stå tyst när Europa går vidare och varje annan europeisk regering har en tydlig inriktning av sin politik. Tony Blair kommer att tvinga Göran Persson att skaffa sig en politik.

Vi har all anledning att nu börja att diskutera hur den svenska vägen in i valutasamarbetet kan komma att se ut. Det handlar om både de tekniska och de politiska förutsättningarna. Ingen borde ha ett intresse av att det svenska utanförskapet blir längre än vad som är ofrånkomligt i ljuset av det nej till att vara med från början som vår sittande regering förefaller att ha låst sig för. Detta är viktigt från flera utgångspunkter.

Det handlar mycket om våra möjligheter till politiskt inflytande i Europa i övrigt. Vem tar på allvar en regering som inte tar de viktigaste framtidsfrågorna i Europa på allvar? Men det handlar i minst lika hög utsträckning om förutsättningarna för att under kommande år få fram nya riktiga jobb ute i företagen, få upp sysselsättningen och skapa en bättre bas för vår samlade ekonomiska utveckling under kommande år.

Till denna fråga kommer vi alla att ha anledning att få återkomma. Och jag tror inte att det kommer att ta så lång tid innan det blir nödvändigt att starta den debatten om vägarna mer på allvar. ......... more

Dagens Nyheter 97-05-21 Olof Santesson Hörnartikel utdrag Även Hitler ville ett enat Europa John Laughland. I boken "The Tainted Source. The Undemocratic Origins of the European Idea" (Little, Brown and Company)

International Herald Tribune, Tuesday, September 30, 1997 Truce Fails to End Paris-Bonn Dispute on European Central Bank

France and Germany may have publicly put aside their disagreement over the independence of the future central bank, but neither has actually abandoned its position, and the underlying philosophical differences remain, European Union officials and diplomats say. Although it concedes that the bank itself should be independent, Paris still insists on an informal but ''visible and legitimate'' political council to coordinate the economies of the countries in the future European single currency bloc. Chancellor Helmut Kohl of Germany said a ''reasonable solution'' would be found to the demand, even though Bonn has made it clear on numerous occasions that it does not like the idea.

Just as crucially, Paris and Bonn have not ruled out a potential dispute over who will become president of the central bank, which will be the guardian of the single currency, the euro, after comes into being in January 1999. The presumed front-runner is Wim Duisenberg of the Netherlands, president of the European Monetary Institute, a tough monetarist who would insist on the central bank being at least as independent and rigorous as the Bundesbank, a necessary condition for the Germans to accept the euro. But the Socialists in France, who railed while in opposition against ''triumphant monetarism'' and the economic rigor imposed by the Bundesbank, may oppose Mr. Duisenberg and insist on a French-speaking candidate, according to some European officials.

This is a continuation of - Detta är en fortsättning på
ehpemu.htm

This is a continuation of - Detta är en fortsättning på
ehpemu.htm

top of page