Eurofighter

Marianne Samuelsson och

Birger Schlaug om EMU och Lennart Daléus

DN DEBATT 14/4 1998

Lennart Daléus reserverade sig mot centerpartiets partistyrelses beslut, han drev aktivt frågan om EMU. Med Daléus vid rodret skulle centern således kunna bli ett av de partier som hårdast driver en EU-positiv linje med ett EMU-medlemskap inom räckhåll.

Daléus kan kosta på sig att med rak rygg säga att det var hans eget verk ­ hans egen inför folkomröstningen bildade organisation Grönt Europa ­ som lyckades dra tillräckligt många osäkra väljare till ja-sidan för att det skulle bli ett knappt ja till EU på valdagen.

Som tack kan nu Lennart Daléus säkert räkna med stöd från LRF. Som ju också stod på barrikaderna ­ trots djup misstro bland majoriteten aktiva bönder! ­ viftande med EU-flaggan.

Två tredjedelar av alla som bor i Sverige skulle idag rösta nej om det vore folkomröstning om svenskt medlemskap i EU, visar den senaste undersökningen från Temo. Bland dem som sympatiserar med centern är gruppen än större, och lär bli än större när det medlemsavtal vi tog ställning till inför folkomröstningen (Maastrichtfördraget) nu ersätts med det så kallade Amsterdamfördraget, som innebär än mer överstatlighet, än mer byråkrati, än mer inskränkning av vårt självbestämmande.

I det perspektivet är det värt att notera att centern väljer en av de hårdaste EU-förespråkarna till partiordförande. Självfallet får detta konsekvenser. EMU-frågan är central för en borgerlig regering.

Moderaterna och folkpartiet profilerar sig på frågan. De anklagar regeringen för saktfärdighet och Olof Johansson för att stänga dörren. Men Daléus kan förväntas öppna dörren till EMU på vid gavel om de borgerliga partierna inklusive centern når majoritet i valet!

Från att ha varit ett hart när omöjligt projekt under nästa mandatperiod har plötsligt hotet om ett svenskt medlemskap i valutaunionen blivit högst reellt. Kristdemokraternas försiktiga "vänta och se"-linje lär förvandlas till "sitta still i båten" i en borgerlig blockregering där tre partier strävar efter medlemskap.

Det tragikomiska är att den kompromiss som Olof Johansson accepterat ­ tvingats till? ­ om en första grundlagsändring för att efter valet kunna ge de juridiska möjligheterna till ett medlemskap i EMU, nu visar sig vara detsamma som hissandet av den bila som inom fyra år kan falla över den svenska kronan och den svenska riksbanken.

De som vill ha någon form av garanti för att Sverige även vid nästa valrörelse ska stå fritt från medlemskapet i EMU bör därmed lägga sin röst på miljöpartiet, vänsterpartiet eller socialdemokraterna ­ socialdemokraterna har ju trots allt högtidligt lovat, förmodligen efter påtryckningar från Olof Johansson, att ett inträde i EMU kan ske först efter att folket getts möjlighet att säga sitt, antingen i en folkomröstning, ett nyval eller i riksdagsvalet 2002.

Den som liter på socialdemokraterna i denna fråga har tre valmöjligheter. Den som inte gör det har bara två.

Lennart Daléus gör centerns linje tydligare i EU- och EMU-frågorna. Det är bra. Den politiska debatten gynnas av klarhet ­ även om det i detta fall innebär en förskjutning till det sämre, om man får tro såväl det svenska folket som dem som sympatiserar med centern och funnit Olof Johanssons kritiska EU-inställning som ett mer rimligt förhållningssätt.

Kanske kan också Lennart Daléus engagemang för EU bidra till att lyfta EU-frågan i valet. För inte tänker en som till och med startade en egen organisation för att bedriva ja-propaganda plötsligt falna? Inte kan den som reserverat sig mot en negativ EMU-hållning plötsligt tiga?