SvD-ledare 99-06-18: Det kallas demokrati
Under några korta dagar kring förlidet årsskifte var Sverige på väg mot ett snabbt avgörande av EMU-frågan. En, som alltid, självsäker statsminister förklarade att det skulle hållas extra partkongress under våren år 2000. Där skulle ställning tas till EMU. Folkomröstning skulle sedan arrangeras några månader senare.
Men den brasan slocknade snart.
Efter bara ett par veckor talade åter partisekreteraren - Ingela Thalén heter hon - i tungor. Den kraftfulle statsministern var kraftfull om något annat.
Det var bra att folkomröstningseuforin lade sig. EMU-frågan är viktig. Vi bör inte kasta krona och klave om hur det skall bli med EMU. Men det vore bra om Sverige hade något annat än en "kanske-folkomröstning-tämligen-snart-men-lite-senare"-politik i EMU-frågan.
Det har inte Sverige, allra minst efter söndagens val. Tio procent av de röstberättigade lade sin röst för socialdemokratin. (26,1 procent av 38,3 procent är 9,99 procent.) Det är ungefär en tredjedel av de väljare som röstade på socialdemokraterna i riksdagsvalet i september förra året. Det är ingen djärv gissning att de EMU-positiva socialdemokraterna mangrant gick till valurnorna i söndags.
Göran Persson skulle göra Europapolitiken till denna mandatperiods stora socialdemokratiska fråga. Han har misslyckats kapitalt. Regeringen är allmänt sett på defensiven i Europapolitiken. Total osäkerhet råder om utgången av en eventuell folkomröstning. Risken är uppenbar att Göran Persson skulle få en överväldigande majoritet av de egna emot sig. Han skulle kunna få se inemot en miljon socialdemokratiska väljare i en folkomröstning stödja Gudrun Schyman i hennes nej till EMU.
Det är faktiskt klart som korvspad. Det blir ingen folkomröstning nästa höst.
Socialdemokratisk politik är, också på detta område, på väg att bli ingen politik. Skall då frågan avgöras av folket i riksdagsvalet år 2002? Skall valet i sig bli ett slags folkomröstning?
Ja, hur tänkes det gå till? Skall Persson säga att en röst på honom är en röst på EMU? Och följaktligen att den socialdemokrat som är emot EMU, dvs majoriteten av de socialdemokratiska valmännen, bör rösta på Gudrun Schyman i riksdagsvalet?
Persson har redan lyckats driva upp vänsterpartiet till nivån 15 procent. Ett upplägg där EMU-frågan avgörs i valet 2002 skulle mycket väl kunna innebära ytterligare ett tioprocentslyft för Sveriges omkostymerade kommunistparti. Så usel som politisk strateg är inte Göran Persson att han drar igång något sådant.
Skall det då bli en folkomröstning på valdagen år 2002? Rimligen inte. Också en sådan folkomröstning innebär att vi som nation kastar krona och klave om EMU. Och fortfarande är det ett politiskt högriskprojekt för socialdemokraterna. De skulle försöka få sina trogna väljare att med den högra handen rösta på Persson och med den vänstra på Schyman. Göran Persson har vid upprepade tillfällen sagt att EMU-frågan är den viktigaste fråga han kommer att vara med om att avgöra under sin politiska gärning. Han har också sagt sig vilja ta den tid som frågan kräver för avgörande.
Men gör då så. Tänk bort den olycksaliga bindningen till en folkomröstning eller ett avgörande i samband med ett val. Till EMU:s politiska ekvation hör otvivelaktigt opinionen i Sverige. Den är inte på väg att föra Sverige in i EMU. Oavsett inställning till det ekonomiska projektet EMU bör enighet kunna uppnås om att de politiska förutsättningarna för ett svenskt medlemskap inte föreligger nu. Det vore ett ställningstagande, till skillnad från dagens eviga löfte om ett beslut i morgon.
De EMU-entusiaster som vill se ett snabbt svenskt medlemskap får väl försöka övertyga opinionen. Om de inte lyckas kommer Sverige att vara kvar utanför ett tag till.
Det kallas demokrati.