Den politiska pappslöjden
Anders Isaksson i Dagens
Industri 2000-05-12
om Fastighetsbeskattningskommitténs
slutbetänkande (SOU 2000:34)
Fastighetsbeskattningskommitténs slutbetänkande (SOU 2000:34) väger nio hekto men dess specifika vikt är noll. Det är ännu en i raden av potemkinkulisser från den politiska pappslöjden, tillkommen i syfte att hålla fastighetsskatten vid liv och intresseorganisationerna i trim. Vad utredningen skulle komma fram till var redan bestämt när den tillsattes. Redan titeln "Likformig och neutral fastighetsbeskattning" är ett skämt, hela poängen med majoritetsförslagen från s, v och c är att göra en redan olikformig beskattning ännu mera olikformig. Nya undantagsregler adderas till de redan existerande, utrymmet för särbehandling och politiska manipulationer växer. Rättvisa är att säga A och göra B, ta från några och ge till andra.
Alla politiska förslag har en fram- och en baksida, så ock utredningens idéer att taxera bostadsrätter som villor inom ramen för gällande lagstiftning, att koppla ränteavdragen till en intäktsschablon, att begränsa skatteuttaget för lägre inkomsttagare och att inrätta en taxeringsmässig frizon för energibesparande investeringar. Baksidan handlar om att drapera fastighetsskatten i en ny och mer tilltalande klädnad, klämma åt höginkomsttagare i de större städerna, gynna taxeringsfrälset i glesbygderna, täppa till truten på miljölobbyn och smeka HSB, Riksbyggen och SBC medhårs. Det sistnämnda kostar omkring 4 miljarder kronor och antas so oder so kunna betalas med högre skatter.
I den meningen är betänkandet ett rent beställningsarbete, fyllt av passande formler utifrån den politiskt givna utgångspunkten att ägande av egen bostad är en kapitalinvestering och att själva boendet därmed blir en beskattningsbar biprodukt av denna penningplacering. Så står det förstås inte i texten, utredarna legitimerar statens anspråk med den gamla termen "nyttjandevärde" och beskriver fastighetskatten som ett politiskt-strategiskt instrument för fördelningen av investeringar mellan bostäder och andra sektorer av ekonomin. Utan skatt "skulle köparna vara beredda att betala ett högre pris för bostaden", skriver de, varför "mer kapital följaktligen kommer att kanaliseras till bostadssektorn."
Fastighetsskatten förlänas således metafysiska dimensioner, antas inte bara garantera harmonisk balans i ekonomin utan också förhindra att svenska folket förköper sig på bostäder. Att den faktiska bostadspolitiken inte precis liknar den teoretiska spelar ingen roll så länge den givna utgångspunkten accepteras som en ram för den offentliga debatten.
Utan störande principiella ifrågasättanden kan den politiska hanteringen begränsas till detaljfrågor, marken beredas för kompromisser och fredspipan rökas åtminstone med någon närstående intresseorganisation. Ett första kvitto kom i onsdags när SBC - med en direkt hänvisning till utredningen - avstod från att delta i demonstrationen mot fastighetsskatten. Utredningar tillsätts sällan för att ompröva den förda politiken utan för att göra affär av smärre förskjutningar i den redan existerande. En tät ström av betänkanden på samma område är ett säkert tecken på att den underliggande utgångspunkten måste hållas utanför den offentliga debatten och att de ideologiska målen kolliderar med verkligheten.
I invandringspolitiken - som sedan 1970 avhandlats i hela 84 utredningar plus ett otal promemorior och myndighetsskrivelser - har LOs faktiska vetorätt mot ren arbetskraftsinvandring fungerat som en sten i dörren. Eftersom ingen i princip får komma hit enbart för att jobba måste invandraren definiera sig som flykting och politikerna utforma regelverk som skiljer fåren från getterna. Den enskildes öde avgörs av det kollektiv som han/hon förmodas tillhöra.
Även i bostadspolitiken går gränslinjen mellan två kollektiv, de som hyr och de som äger. Ideologin har byggts kring föreställningen om en kostnadsmässig neutralitet mellan olika upplåtelseformer, ett problem som kan liknas vid cirkelns kvadratur eftersom hyresgästen köper alla tjänster och helt förlitar sig på andras risktagande. Bortsett från statens rent fiskala intressen syftar de tjusiga teorierna om beskattningsbara nyttjandevärden till att fördunkla den fundamentala skillnaden mellan den som hyr och den som äger, nämligen att hyrorna stiger över tiden medan amorteringar, inflation och egna arbetsinsatser efter hand sänker kostnaderna och - i attraktiva områden - höjer värdet på den ägda bostaden.
Hur ska boskatten utformas? Mer om det i nästa krönika.
Kommentar RE: Att dom är nöjda hos HSB framgår av följande pressmeddelande:
Besluta om avdragsrätt för bostadsrättsföreningar nu!
HSBs förbundsstämma den 11 maj: Genomför den fulla avdragsrätten för bostadsrättsföreningar nu! En förändrad fastighetstaxering kan genomföras senare. Låt inte en angelägen reform vänta för att nya utredningar måste slutföras. Det är hög tid att fatta beslu
Det går bra för Sverige. Tillväxten är hög, arbetslösheten minskar och inom många sektorer av”den nya ekonomin” har svenska företag intagit en framträdande position. 2000-talet i sin linda inger stora förhoppningar om bättre tider. 90-talets kärva år är förbi och nu finns möjligheter att skapa bättre villkor för alla, i livets olika skeden
Detta gäller inte minst boendet, vars villkor försämrades drastiskt i samband med den statliga budgetsaneringen. Kraftiga höjningar av boendekostnaderna, minskat bostadsbyggande och ökade orättvisor kännetecknar utvecklingen i boendet under de år som varit. För många nyproducerade bostadsrättsföreningar har de ekonomiska problemen varit extra kännbara.
Det är därför med stor tillfredsställelse som vi nu konstaterar att den statliga utredningen om fastighetsskatten, som för bara drygt en vecka sedan presenterade sitt förslag, utgår från att bostadsrätten varit överbeskattad och vill sänka skatteuttaget med ca 3,5 miljarder kr. Kravet på avdragsrätt för bostadsrättsföreningar har drivits av HSB under många år. För det stora flertalet bostadsrättsföreningar medför en sådan reform sänkta boendekostnader och därför är den angelägen. Men vi vill också framhålla att den minoritet som får höjd skatt, till följd av de nya taxeringsvärden som ingår i förslaget, inte ska drabbas av orimliga kostnadshöjningar. Här måste särskilda övergångsregler införas.
Att det nu finns ett färdigt förslag om avdragsrätt för bostadsrättsföreningar visar att alla de tusentals medlemmar som bidragit i HSBs opinionsbildningen har visat vägen. Nu gäller det också att förslaget drivs på så att det blir ett beslut i riksdagen om sänkta kostnader för bostadsrätten. På denna viktiga punkt är vi dock oroade. Enligt utredningen måste nya ”tekniska”utredningar genomföras innan avdragsrätten kan införas. Vi är nu trötta på det eviga utredandet när det gäller boendet och boendeskatterna. Därför riktar vi idag följande uppmaning till er i regeringen och i samarbetspartierna som avgör frågan:
Genomför den fulla avdragsrätten för bostadsrättsföreningar nu! En förändrad fastighetstaxering kan genomföras senare. Låt inte en angelägen reform vänta för att nya utredningar måste slutföras. Det är hög tid att fatta beslut!