Avreglering, överhettning och finanskris 1985 -1992
Lars
Jonung i Tillbaka till konvertibilitetsprincipen?
Penning- och
finanspolitiska regimer i ett historiskt perspektiv
underlagsrapport till
Stabiliseringspolitik i valutaunionen (SOU 2002:16)
I mitten av 1980-talet var den svenska inflationen på väg ner mot nivån i våra närmaste konkurrentländer. Nedtagningen avbröts genom en expansiv inhemsk politik, vilken gav upphov till den s.k. överhettningen i slutet av 1980-talet.
Den främsta drivkraften bakom överhettningen var avskaffandet av de inhemska kreditmarknadsregleringarna i november 1985, den s.k. novemberrevolutionen.
Lars Wohlins beskrivning av novemberrevolutionen
Beslutet innebar att affärsbankernas utlåning inte längre begränsades direkt av Riksbanken. Följden blev en rask tillväxt i såväl utbudet som i efterfrågan på krediter i svensk ekonomi samtidigt som kronans växelkurs hölls fast.
Denna expansiva impuls neutraliserades inte genom motverkande ekonomisk-politiska åtgärder.
Realräntan, dvs. räntan efter skatt och inflation, sjönk till en nivå kring noll eller under noll procent för många placerare genom kombinationen av hög inflation, höga inflationsförväntningar och konstruktionen av det rådande skattesystemet. De låga realräntorna gjorde det frestande att ta lån för investeringar och konsumtion. Tillgångspriser som aktie- och fastighetspriser rusade i höjden.
Resultatet blev att svensk ekonomi hamnade i ett finansiellt drivhus med hög inflation. Grunden lades för den kommande 90-talskrisen.
Förloppet under 1990-talskrisen, vilket inte har någon motsvarighet under efterkrigstiden, tog ekonomiska bedömare och de ansvariga för den ekonomiska politiken på sängen.
Krisens styrka och snabbhet var oväntad.
Krisen underskattades eftersom de sedvanliga prognosmodellerna inte var konstruerade för att hantera en process driven av realräntan och tillgångsmarknaderna.
De finansiella marknaderna, dvs. räntan och de finansiella flödena, hade varit reglerade sedan andra världskriget - så länge att ekonomer och politiker hade glömt vilken roll finansmarknaden kunde spela om den var fri och öppen. Det saknades helt enkelt insikt om stabiliseringspolitikens förutsättningar i ett Sverige som var finansiellt integrerat med omvärlden.
Insikten hade försvunnit bakom valutaregleringens tjocka murar 1939-1989.
Sverige bytte stabiliseringspolitisk regim i slutet av 1980-talet utan att det fanns förståelse för processens konsekvenser för den makroekonomiska utvecklingen.
Kjell-Olof Feldt: Att Olof
Palme över huvud taget orkade ta sig igenom regeringsarbetet dessa
månader
hösten 1985 förvånade mig ibland.
Jag
var emellertid tvungen att försöka fånga hans
uppmärksamhet åtminstone en kort stund för ett viktigt
meddelande. Riksbanken ville nämligen inom kort avlägsna de sista
resterna av regleringarna på kreditmarknaden. Det som nu fanns kvar var
det s k utlåningstaket för banker, finansbolag och bostadsinstitut.
Olof såg allt mer irriterad och störd ut ju mer jag lade ut
texten. Han uttryckte sin olust också med sitt kroppsspråk - han
vände sig mer och mer bort från mig där han satt i sin soffa.
Men just som jag började tro att han tänkte säga nej till hela
idén reste han sig och sade:
Gör som ni vill. Jag begriper
ändå ingenting.
“Devalveringen 1982 - rivstart eller snedtändning?”
Bengt Dennis om Lars
Jonung, ekonomiprofessor, rådgivare åt statsminister Carl Bildt
"En ständig källa till oro både i finansdepartementet
och Riksbanken var dock statsministerns ekonomiske rådgivare, professor
Lars Jonung, som under hösten förespråkade att gällande
kronkurs skulle överges.
Mer om bank- och finanskrisen och kronkursförsvaret