Keynes återkomst
Ledare i Dagens Industri 2001-08-20
"Vi är alla keynesianer nu" sa den amerikanske presidenten Richard Nixon på 1970-talet i ett försvarstal för sin politik mot lågkonjunkturen. Men påståendet kan bli giltigt också 2001. När världsekonomin viker så tonar Keynes flagnade teorier fram i både USA och Sverige.
De amerikanska skattesänkningarna har i takt med den fallande konjunkturen blivit allt mer motiverade av konjunkturteoretiska argument. Borta är president George W Bushs konservativa och ideologiska resonemang. När checkarna med skattesänkningen hamnade i amerikanernas brevlådor i början av augusti uppmanades de att konsumera mera, och på så vis bidra till att hålla i gång världens största ekonomi.
Samma tankegångar kan spåras i diskussionen kring den svenska finanspolitiken. När finansminister Bosse Ringholm förra veckan motiverade sina förslag till skattesänkningar framförde han att skattesänkningar även behövs som ett offensivt drag mot konjunkturnedgången. Bosse Ringholm och George W Bush har olika agendor. Den amerikanske presidenten behöver skattesänkningarna för att visa politisk kraft, och uppfylla sina löften från förra årets valkampanj. För den svenska regeringen handlar skattesänkningar allra mest om att avväpna och försvaga borgerlighetens argument inför valåret.
Men de underliggande resonemangen från den politiska ledningen både i USA och Sverige bär fram och sanktionerar samma idéer; konjunkturteorier som bygger på den engelske nationalekonomen John Maynard Keynes tankar. Efterfrågan i ekonomin ska stärkas och på så vis hjälpa till att dämpa konjunkturnedgången. Med samma logik kan man lika väl argumentera för statliga satsningar för att hålla igång ekonomin på kort sikt.
Problemet är att erfarenheterna av Keynes medicin är bittra. Därför finns det goda skäl att invända mot de underliggande antagandena i de politiska resonemangen. Reformer ska inte i första hand genomföras för att dämpa världskonjunkturens fall. Träffsäkerheten i centralmaktens stimulansåtgärder borde rimligtvis också vara sämre i tider där det spås gå allt snabbare mellan svängningarna i konjunkturen. Och när länder är mer öppna mot varandra än tidigare gör det den nationella politiken allt trubbigare för att snabbt vända eller dämpa en konjunkturutveckling.
Köper man Keynes argument om att kortsiktigt stimulera ekonomin så ligger flera andra risker i farans riktning. Även om det inte visar sig ännu finns risken att amerikanerna tidigare än vi anar får leva med problemen - fallande budgetunderskott och risker för överhettning och prisstegring när ekonomin väl vänder.
På motsvarande sätt riskerar den svenska ekonomin att drabbas av valfeber. Finansministern presenterar skattesänkningar och statsministern lovar klassisk socialdemokratisk fördelningspolitik samtidigt som de svenska tillväxtsiffrorna revideras ned. Skattesänkningar är mycket angelägna, men av helt andra motiv än de som den svenska regeringen lyfter fram. Utgångspunkten borde i stället vara reformer som får marknaderna och samhällsekonomin att fungera bättre, och som grundar för en växande produktivitet på lång sikt. Regeringen saknar också helt intresse för ett ideologiskt perspektiv där skattesänkningar betraktas som rätt och riktigt också ur ett moraliskt och frihetligt perspektiv.
När Keynes ande återkommer i den politiska retoriken lagom till världskonjunkturens avmattningen finns det anledning att minnas den ekonomiska historien. Vi blir inte nödvändigtvis rikare ju mer vi konsumerar, i stället kan vi få svårt att betala räkningarna när de kommer.
Keynes är stendöd
SvD-ledare 2001-03-22
The enduring legacy of Keynes
The great British economist deserves best to be remembered for
his
doctrine of the macroeconomic risks of oversaving
Samuel Brittan, Financial
Times, November 23, 2000