Kolumn/Konjunkturnedgång - Gamla
hjältar till heders igen
Klas Eklund på SvD ledarsida 2001-08-24
Inneordet just nu är konjunkturnedgång. Prognoser skrivs ned och varsel läggs i bjärt kontrast till den ljusa bild som de flesta ekonomer - däribland er krönikör - beskrev för bara ett år sedan. Då spådde vi att den väntade nedgången skulle bli mild och att räntesänkningar ganska snabbt skulle kunna få kurvorna att vända upp igen. Varför fick vi fel?
I efterhand vet vi: Vi såg inte att det under den finansiella bubbla som byggdes upp och sprack - kraschen för teknikaktierna - också fanns en real bubbla.
Investeringarna steg snabbt i USA under åren 1996-99, och det såg de flesta ekonomer som något positivt: Investeringar i ny teknik lägger ju grunden till framtida tillväxt, högre inkomster och fler jobb. Den våldsamma stegringen av produktiviteten tycktes också bekräfta denna optimistiska analys.
Problemet var dock för det första att vi baserade vår analys på ett felaktigt statistiskt underlag. De amerikanska nationalräkenskaperna har nyligen reviderats ned. Tillväxten har visat sig vara klart lägre och kostnaderna högre än vad vi trodde.
För det andra - och viktigare: Vi såg inte att en del av investeringarna var fel- och överinvesteringar. En överkapacitet byggdes upp - i komponenttillverkning, mobiltelefoni och en rad sektorer. När den finansiella bubblan hade brustit följde baksmällan då även den reala överkapaciteten måste betas av. Det är där vi är nu. Överkapaciteten måste bort - vilket betyder lageravveckling, nedskärningar, avskedanden och produktionsminskning.
Känns beskrivningen igen?
Jovisst. Det är den gamla klassiska konjunkturcykeln som är tillbaka, efter att ha varit begravd i några år. Alltför optimistiska planer och för stora investeringar under uppgång leder till att kostymen blir för stor varpå den måste skäras ned - vilket ger nedgång.
Det här är precis i enlighet med vad gamla österrikare som Hayek och Schumpeter beskrev en gång i tiden. Under uppgångsfasen växer optimismen och riskaptiten, pengar satsas på alltför riskfyllda projekt - när dessa inte blir lönsamma måste företag bantas eller läggas ned.
Då träder en annan mekanism in - en som har beskrivits i detalj av Keynes. När företagen skär ned ökar arbetslösheten, efterfrågan dämpas och det uppstår en stor risk för en ond spiral nedåt.
Vad som kännetecknar nedgången nu är att överinvesteringarna i en speciell sektor - IT - har varit så enorma. Det betyder att produktions- och investeringsminskningarna blir lika enorma. I vissa delsektorer faller investeringarna med 30-50 procent i årstakt.
Detta förklarar också varför räntesänkningarna i USA ännu inte har givit de resultat många hoppades på. När industrin tvärnitar och investeringarna faller så mycket, betyder någon halvprocent hit eller dit på räntan inte särskilt mycket. Överinvesteringarna måste värka ut, och det tar tid.
Däremot kan sänkt ränta ge stöd åt konsumenterna: Huslånen blir billigare och fastighetspriserna hålls uppe. Genom att lägga om lån frigörs medel till konsumtion, varvid ett led i den keynesianska nedgångsspiralen kan brytas.
Här är också förklaringen till varför vi ser en så märklig tudelad ekonomi i flera länder, med fallande industriproduktion men fortfarande hygglig konsumtionsutveckling.
Lärdomen? Konjunkturcykeln är inte död.
Tvärtom gäller det för ekonomerna att återuppliva de gamla, halvt glömda konjunkturmodellerna från Hayeks och Keynes dagar och återgå till ritbordet.
Slutsatsen bör rimligen bli att det dröjer innan uppgången kommer.
Svenska Dagbladet (Mats Johansson) tror vare sig på Keynes eller Moses teorier (Sju svåra år)
"USA har ryckt
åt sig ett stort försprång och har världens mest
framgångsrika ekonomi"
Klas Eklund på SvD:s ledarsida
2000-08-11