Behovet av ett nytt ekonomiskt tänkande
/ finansiella
bubblor/
Mattias Lundbäck
SvD Inblick 2002-10-04
Bubblorna bubblar på Att inflationen har dödförklarats i väst innebär inte att kreditexpansion och finansiella bubblor tillhör det förgångna. Ironiskt nog kan det vara precis tvärtom.
Om investerarna är tillräckligt övertygade om att inflationen i konsumentledet kommer att kontrolleras av centralbanken blir spekulation mindre riskfyllt.
En låg förväntad inflation skapar utrymme för en låg realränta.
RE: Är det verkligen så? Kanske det är
tvärtom?
Mer om
realräntor här
Investeringsefterfrågan kan trots låg och stabil konsumentprisinflation överstiga utbudet av lämpliga investeringar, vilket ger inflation i vissa tillgångspriser.
En låg realränta gynnar efterfrågan på investeringar som ger avkastning under många år, exempelvis bostäder, medan en hög realränta innebär att investeringar måste ge avkastning snabbt.
De österrikiska ekonomerna, bland annat Ludwig von Mises (1881-1973), tänkte sig att statligt initierad kreditexpansion leder till att realräntan sjunker och produktionsstrukturen förlängs. Projekt som inte skulle ha varit lönsamma vid en normal ränta blir vid en konstlat låg ränta, som uppnås med penningpolitisk expansion, lönsamma.
Kreditexpansionen drabbar ofta fastigheter, eftersom dessa ger låg avkastning under en lång tidsperiod. Detta förutsatt att investerarna inte hittar ännu bättre objekt. På 1600-talet spekulerades i tulpaner, 1840-talet järnvägsaktier, 1920-talet tändstickor och på 1990-talet handlade det om IT-företag.
Nya bubblor uppstår i våra dagar, trots att informationen om ekonomin blivit betydligt bättre, liksom möjligheterna att motverka eventuella cykler via uppbyggnaden av lämpliga institutioner.
Konsumenternas efterfrågan intar en central roll i traditionell makroekonomisk teori. IT-bubblan var dock inte efterfrågestyrd. Keynes makroekonomiska modell har föga att tillföra analysen av förloppet.
Sättet att mäta konsumtion och investeringar, speciellt den terminologi som utvecklades av 1971 års nobelpristagare i ekonomi, Simon Kuznets, leder till slutsatsen att ekonomin till 80 procent består av konsumtion.
Men allt beror på hur man mäter. Merparten av alla transaktioner som sker är utbyten av insatsvaror inom och mellan företag, transaktioner som med dagens statistik faller ur systemet.
Investeringsgurun Mark Skousen har föreslagit en alternativ beteckning för produktionen, GNO (Gross National Output), i stället för det traditionella begreppet BNP (bruttonationalprodukt). GNO, som liksom penningmängdsmåtten M1, M2 och M3 bättre speglar den ekonomiska aktiviteten i hela ekonomin, har nyligen börjat mätas regelbundet av handelsdepartementet i USA.
Det är möjligt att det också behövs ett inflationsmått som tar mer hänsyn till allt det som händer före konsumtionsledet. Många hinner bli ruinerade innan det står klart om konsumenterna är intresserade av 3G.
Ingen tjänar på att våra bästa nationalekonomer betraktar den privata konsumtionen och Simon Kuznets BNP-mått med lupp, medan resten av ekonomin löper amok.
Med en moderniserad makroekonomisk teori skulle det kanske vara lättare att hitta en förklaring till att investeringarna i USA för tillfället hamnar i bostadssektorn, medan industriinvesteringarna halkar efter.
En viktig orsak kan vara att det inte omedelbart går att styra investerarnas fantasi till nya framtidsbranscher. En låg ränta stimulerar inte nytänkande på några månader. Ytterligare sänkningar av den låga räntan i USA skulle kanske bara ge upphov till inflation i tillgångspriser, medan industriinvesteringarna ändå inte tog fart.
I så fall är den naturliga slutsatsen att problemen i USA bör få verka ut av sig själva, utan penningpolitiska stimulanser.
RE: Jfr The Depression Papers of Herbert Hoover
Ingen tjänar på att en spräckt bubbla i en del av ekonomin ersätts av en ny bubbla i en helt annan del.
Aktiemarknaden i USA - Den Nya Eran
Klas Eklund:
USA har
världens mest framgångsrika ekonomi.
Keynes är stendöd SvD-ledare 2001-03-22