Mats Johansson i Sv D 97-09-01 En talmans ursäkter - Vikten av ett liv i sanning
Talman Birgitta Dahl gjorde förra lördagen något ovanligt i svensk politik: erkände att hon hade haft fel (DN 23/8) Hon hade plågats av att hon "inte tillräckligt snabbt begrep och tog avstånd från Pol Pot-regimens grymheter Efter 20 års betänketid var tillfället inne att göra slut på detta själsliga lidande. Utmärkt bättre sent än aldrig som många redan har kommenterat.
Men vadan denna brådska undrade vi som under 8o-talet hade påtalat sådana försyndelser i frågan om vänsterns moraliska skuld utan någon respons, vare sig från henne eller just några ändra ledande opinionsbildare eller politiker. Den egentliga förklaringen kom dagen efter i denna tidning; tillfället hade plötsligt uppenbarat sig, för Per Ahlmark hade bedrivit en "partipolitisk kampanj" mot henne.
Med ens devalverades botgörelsen. Hennes bild stämmer inre. Innan Ahlmark gav ut "Vänstern och tyranniet" (1994) och "Det öppna såret" (1997), som handlar om större saker än talmannens förflutna, hade fru Dahl ett helt 8o-tal på sig att be offren om ursäkt. Hon kan inte gärna under ett helt decenniums avslöjande om khmerterrorn ensam i västvärlden ha fortsatt att leva i det tillstånd som ledde henne fel några år tidigare, oförmågan att förstå "att något så gräsligt kunde vara sant".
Stalinterror
Det låter mänskligt, men sådan bristande inlevelseförmåga kan efter stalinterrorn och Förintelsen faktiskt inte vara möjlig, inte år efter år, inte för ledande politiker. Inte när det gäller en massutrotning av 1,7 miljoner människor, en fjärdedel av landets befolkning, på bara tre år (1975-78). Som statsråd 1982-91, då hon inte var talman utan talträngd, hade hon utan större ansträngning kunnat påräkna viss uppmärksamhet, kanske t o m respekt. om hon gjort det enkla konstaterandet att det som hon under 70-talet kallat lögn och propaganda hade visat sig våra sanning. Men hon behövde inte det för att befordrats, inte ens vid upphöjelsen till rikets andra dam. Det säger något om Sveriges förflutna.
Inga felsägningar
Saken förstås lättare om man studerar talmannens tidigare världsbild. Uttalandena var inga tillfälliga felsägningar, utan ingick i en utrikespolitisk helhetssyn. Och hon var sannerligen inte ensam.
"USA måste dölja för världen att det är Nord-Vietnam och befrielserörelserna i Syd-Vietnam, Laos och Kambodja som representerar demokrati, kultur och social rättvisa. Det exempel på hur utveckling och människovärdiga levnadsförhållanden kan skapas, som de indokinesiska folkens eget samhällsbyggande utgör, är ett livsfarligt vapen morden amerikanska imperialismen och det kapitalistiska system som USA vill sprida över världen", hade hon skrivit i en artikel.
Ideologisk kamp
Om bistånd hette det i ett tal att det borde gå till länder som "satsar på en snabb ekonomisk utveckling och social utjämning och på ett ökat samhällsinflytande för medborgarna." Som exempel utpekade hon kommunistdiktaturen Kuba ty den hade "i sina utvecklingsansträngningar konsekvent sökt tillämpa en sådan integrerad syn på samhällsutvecklingen."
Ur en samtida artikel om den ideologiska kampen:
"Den internationella situationen i dag är ett eftertryckligt bevis för att man inte med konservativa eller liberala idéer som grund kan skapa samhällen präglade av förnuft, rättvisa, välstånd och lycka ... Vi har gemensamma motståndare och samma system - det kapitalistiska - att bekämpa. Våra motståndare är starka och väl organiserade. Vi kan inte förändra världen om vi inte sluter oss samman. Slagord som 'proletärer i alla länder, förenen eder' är aktuella också i dag ... Vi bör avstå från medlemskap i organisationer, vars syfte utgör ett hot mot u-ländernas och de svenska arbetarnas intressen, t ex EEC."
Folkdräkt och monarki
Det var 60-tal, många delade hennes extrema synsätt som alltså inte bara gällde Pol Pot. Nu är det folkdräkt och monarki som gäller. Jag är och har alltid varit en övertygad demokrat och reformist står det i Dahls avbön. Det leder tanken till Vaclav Havels ord om vikten av ett liv i sanning, ord som gäller oss alla, men särskilt dem som intet visste om de kommunistiska och nationalsocialistiska folkmorden, eller t ex det svenska steriliseringsprogrammet och dubbelspelet i neutralitetspolitiken:
"Den kvävande slöja som omger 'livet i lögn' består av ett märkligt material. Så länge som den hermetiskt täcker hela samhället tycks den gjord av sten. Men när någon bryter igenom den på en enda punkt, när en ensam människa ropar att kejsaren är utan kläder!' och när en ensam speldeltagare bryter mot spelets regel och därmed avslöjar att det är ett spel står plötsligt allt i ett annat ljus. Hela slöjan tycks nu som gjord av papper och ser ut att ohjälpligt trasas sönder i småbitar."
Mats Johansson är kolumnist och samhällsanalytiker
Rolf Englund i "Till vänster om marknaden - Bistånd med slagsida", Timbro, 1991.