Riksbanken och börsrallyt
Nils-Eric Sandberg DN 2000-05-02

Riksbanken har som uppgift att hålla inflationstakten på högst 2 procent per år.

Debatten om måttet på inflationstakt har länge handlat om konstruktionen av det prisindex som ska styra Riksbankens inflationsmål. Ska det vara KPI som inkluderar alla effekter av räntor och indirekta skatter? Eller bör det vara NPI, alltså nettoprisindex, som exkluderar just effekterna av vad Riksbanken och staten gör. När inflationsmålet skulle fixeras sade Riksbankens representanter bestämt nej till NPI, som om detta vore ett fult ord de helst inte ville ta i sin mun - åtminstone inte offentligt.

USA har haft en diskussion om huruvida centralbanken ska räkna även med förändringar i tillgångsvärden, alltså aktiekurser och fastighetspriser. Argumentet för en sådan expansion av prisindex är att stigande tillgångsvärden ökar hushårens förmögenhet; alltså kan de belåna aktier och fastigheter och öka sin konsumtion; därmed sätter de fart på inflationen.

Vice riksbankschefen Villy Bergström höll den 11 april ett tal i Sundsvall om Riksbankens målfunktion, och diskuterade effekten av ökade tillgångsvärden, med hänvisning till debatten i USA.

Men Bergström missar en viktig skillnad. Den amerikanska importen utgör cirka 10 procent av BNP. Den svenska ligger på drygt 35. När konsumtionen av varor ökar är alltså importinnehållet mycket högt. Exakt hur högt bör Konjunkturinstitutet räkna ut.

Kommentar RE: Jfr Europe's illusion about America's weakness
Gerard Baker, FT, 2000-03-28
One of the abiding features of the US economy in the last 30 years has been a structural balance of payments weakness that acts as a constraint on domestic economic growth. The problem, first identified by the economists H.S. Houthakker and S.P. Magee in 1970, is that the US is much more willing to import from abroad than are other countries to import from the US. In economists' language, income elasticity of demand for imports in the US is higher than the rest of the world's income elasticity of demand for US exports.
Därav det amerikanska handels- och bytesbalansunderskottet

Siffran är viktig, eftersom den indikerar skillnaden mellan prisökning och inflationsökning. Ju högre importinnehållet i privat konsumtion är på marginalen, desto mindre effekt på inflationstakten får en ökning av privat konsumtion.

Det svenska konsumtionstrycket avlänkas i tryck på bytesbalansen.

Med större relevans pekar Villy Bergström på en annan följd av stigande tillgångsvärden: de kan leda till ökad skuldsättning och därmed skapa finansiella obalanser i ekonomin.

Det är ett finstämt uttryck för den oreda vi alla upplevde på början av nittiotalet.

1921 genomgick Sverige seklets värsta kris, med produktionsfall och arbetslöshet på 20-procentsnivån. Aktiemarknaden kraschade. Till förhistorien hör att emissionsbolag - den tidens finansbolag - generöst belånade aktier, som steg i kurs. Precis som åttiotalets finansbolag refinansierade sig emissionsbolagen i bankerna. Och när krisen kom, och aktiekurserna sjönk brant under belåningsvärdena, kom smällen. Bankerna var som vanligt sista länken i kedjan.

En gedigen brist på insikt i ekonomisk historia ledde till att samma scenario gick i repris på slutet av åttiotalet och början av nittiotalet. Helt i onödan.

På åttiotalets slut lovade finansbolag i annonser att belåna exempelvis bostadsrätter till 95 procent. Då borde Bankinspektionen ha ingripit och med tanke på 1921 års erfarenheter - gjort en kartläggning över belåningen. Men det gjorde inte Bankinspektionen.

Den avgörande faktorn i nästan alla finanskrisen genom historien har varit belåningen.

Så var det 1929 i New York. Börsen kraschade därför att så många köpt aktier med lånade pengar.

Det viktiga för Finansinspektionen är nu att kartlägga belåningsgraden på aktiemarknaden. Det viktigaste marknaden behöver är ett belåningsindex som visar, åtminstone ungefärligt, hur hög belåningen är i aktieinnehaven. Ett sådant index ger mångfalt mer värdefull information till marknaden än alla fantasifulla placeringsråd i pressen.

Vidare behöver marknaden ha ett nyemissionsindex, som visar hur mycket av de totala placeringarna i aktier som går till nyemissioner, och hur mycket som stannar på andrahandsmarknaden. Med dagens teknik vore det inte omöjligt för banker och börser att konstruera sådana index.

Riksbanken funderar tydligen på hur den ska hantera tillgångsvärdena i sin inflationsmålsfunktion. Men: stigande konsumentpriser visar att etterfrågan på varor/tjänster ökar mer än utbudet. Stigande aktiekurser visar att förväntningarna om framtida kurser och vinster ökar.

Här finns en viss skillnad.

Åter till Nils-Eric Sandberg samtal med Rydenfelt om 1905