|
|
|
|
Slutet är inte nära |
|
 SvD 98-08-07
|
K orrigering eller krasch? Sedan New York-börsen föll med 3,5 procent i tisdags har det inte bara varit handlarna som haft mycket att göra. Analytikerna jobbar övertid. Är det som sker inledningen till en rejäl nedgång eller bara en begränsad korrigering av uppblåsta värden? Att döma av tonläget i press, radio och tv är det som sker en stor händelse. Och visst, ett börsfall på några procent kan översättas i svindlande penningbelopp. Miljontals människor är berörda, bara i Sverige. Och blir fallet ett rejält ras sprider sig snabbt effekterna. Men det skadar inte att ha ett litet längre perspektiv på de snabba kurskasten. Stockholmsbörsen har sedan toppnoteringen i mitten av juli sjunkit. Men ännu är fallet inte större än att en person som i början av året skaffade sig en aktieportfölj som följt index kan tillgodoräkna sig en värdestegring på ungefär 20 procent vid försäljning. Och man behöver inte gå särskilt långt tillbaka i tiden för att värdestegringen skall vara dubbelt, eller t o m fem gånger, så stor. Det verkar, milt sagt, vara litet förhastat att tala i katastroftermer. De svenskar som har en sparad slant placerad på bankkonto har betydligt större anledning att ångra sitt val än de svenskar som satsat på aktier. De flesta analytiker tar också oron med fattning. En enkät som Aktiespararen gjort visar t ex att sju av tio analytiker i Sverige tror på en fortsatt stark börs. Den ekonomiska utvecklingen i såväl USA som Europa talar för att så blir fallet. Visserligen är USA på väg ut ur en sex år lång högkonjunktur, men allt talar för att det blir ett odramatiskt förlopp. Tillväxten sjunker något, men avstannar inte. De stora europeiska ekonomierna, med undantag för Storbritannien, är samtidigt i början av en högkonjunktur. Därtill kommer att det är rimligt att vänta sig en rad företagssammanslagningar och privatiseringar i Europa under de kommande åren. Det kommer i sig att stimulera börserna. I grunden finns därmed få skäl att verkligen ryckas med av den oro som just nu präglar världens börser. Det vi ser är knappast början till någon allvarligare kris. Däremot är det sannolikt att de närmaste åren kommer att präglas av en nervositet på aktie- och finansmarknaderna. Skälen är i huvudsak två: Asienkrisen och EMU. Det är ännu omöjligt att säga hur krisen i de asiatiska ekonomierna kommer att avlöpa. Den japanska ekonomin har långt kvar till en hållbar återhämtning, och de politiska förändringarna under senare tid visar att viljan och förmågan att göra något åt saken är begränsad. Kina slåss kontinuerligt, och till ett högt pris, för att försvara Hongkong-dollarns fasta kurs. Samtidigt företas stora stödköp av den kinesiska yuanen för att motverka att rädslan för en kinesisk devalvering blir självuppfyllande. De s k tigerekonomierna försöker ta sig ur den kraftiga recession de hamnat i, med blandade resultat. Vi har med stor säkerhet inte sett den sista chockvågen sprida sig från Asien, men samtidigt börjar nu också de kostnadsfördelar många av krisekonomierna fick när ohållbara växelkurser övergavs, ge resultat. Vad gäller EMU är den officiella ståndpunkten att övergången till en gemensam europeisk valuta kommer att bli odramatisk och stabil, men - som påpekas i affärstidningen Fortunes senaste nummer - det är en orealistisk hållning. EMU är ett jätteprojekt utan motsvarighet i världshistorien. Valutaunionen för med nödvändighet med sig en mängd oförutsedda konsekvenser - vissa potentiellt goda, andra potentiellt dåliga - men alla rubbar nuvarande strukturer och kommer att leda till kapitalrörelser. Och det innebär i sin tur att marknaderna kommer att svänga. Börsoron är således inte ett tillfälligt fenomen. Mer är att vänta. Men det bästa rådet är att ta det lugnt. Och att, trots allt, inte låta sig skrämmas till att välja bankboken framför aktiemarknaden. |
 |
© 1998 SvD webmaster@svd.se |