"Anne Wibbles minnesfond för föredömligt och nydanände politiskt ledarskap"

har inrättats för att hedra minnet av den nyligen bortgångna Anne Wibble. Bakom fonden står Bertil Ohlin-institutet, som fått ett rejält grundbidrag av Industriförbundet. TT/SvD 2000-04-08

Hur statens utlandsskuld ökade med 311 miljarder


Minnesord över Anne Wibble, av Lars Leijonborg, SvD 2000-03-26, utdrag

Inom politiken började Anne Wibble på den kommunala nivån. 1973 invaldes hon i kommunfullmäktige i Täby och kommunens skolstyrelse. I slutet 1970-talet fick hon sitt första uppdrag för folkpartiet på riksplanet, då hon blev partiets representant i en statlig utredning, Valutakommittén.

Som finansminister 1991-1994 ställdes Anne Wibble inför uppgiften att hantera vårt lands djupaste ekonomiska kris sedan 1930-talet. För oss som då arbetade nära Anne Wibble står det klart att Sverige under den stormiga perioden hade en finansminister med handlingskraft, gedigna kunskaper om ekonomi och tydliga ideologiska utgångspunkter.

Dåvarande Riksbankschefen Bengt Dennis uttryckte också sin stora beundran för hennes agerande.

Anne Wibble hade ett starkt engagemang i internationella frågor. Hon var djupt engagerad i Sveriges medlemskapsförhandlingar med EU.


CARL BILDT: Skicklig finansministerSvD 2000-03-16

- Anne Wibbles bortgång innebär inte bara att många av oss förlorat en nära vän, utan också att vår samhällsdebatt förlorat en av sina viktigaste röster under de senaste decennierna.

- Den som ser tillbaka på den ekonomiska politiken i Sverige under dessa decennier ser hur rätt hon hade och hur rätt hon fick.


GÖRAN PERSSON: Hängiven politikerSvD 2000-03-16

- AnneWibble tog sig med stor kraft an sina arbetsuppgifter. Med de egenskaperna var det ingen tillfällighet att hon blev Sveriges första kvinnliga finansminister.

- Trots våra olika politiska uppfattningar uppskattade jag alltid att möta henne, då hon var tydlig och politiskt konsekvent, men också för att hon var en person med värme och humor.


SIGFRID LEIJONHUFVUD, utdrag, SvD 2000-03-16

Det är ingen rättvis bild av de borgerliga regeringsåren 1991-94 som Göran Persson brukat ge i kammardebatterna med finansminister Wibble och (efter valet -94) folkpartiets ekonomiska talesman. Det var inte Wibble och Bildt som förde Sverige in i den kris som kom att dominera mandatperioden. Det var överhettningen från slutet av 80-talet som var huvudorsak.

Sedan kan man diskutera, och det gjorde Anne Wibble sedermera gärna, om det var rätt att försvara kronan ända till den 19 november 1992. Den kampen tvingades hon, regeringen och Riksbanken ge upp.

Men många menar att detta icke var förgäves utan bäddade för ett ökat internationellt förtroende för Sve rige och en ekonomi i blom.

- Jag har knappast känt någon människa som varit så plikttrogen och arbetsam, säger förre fp-ledaren Bengt Westerberg.

Vice statsministern och socialministern i regeringen Bildt medger att de inte enbart glatts utan ofta grälat med varandra. Det var en of fentlig hemlighet att Wibble och Bildt höll ihop långt bättre än vad hon gjorde med sin partiledare. Hon ville gå betydligt hårdare fram med saneringen av budgeten än vad Bengt Westerberg tillät.

Visst kunde hon vara bitsk och sarkastisk, men hon red aldrig på sin status som (exempelvis) finansminister utan lät hellre argumenten tala.

Anne Wibble kandiderade till partiledarposten efter Bengt Westerberg men förlorade med två röster mot Maria Leissner. Men när Lars Leijon borg valdes till Leissners efterträdare gick Wibble.

I debatten kunde Anne Wibble verka spänd. Inte att undra på som speciellt Göran Persson gick på. Men det egna arbetslaget - och utanför politiken - vittnar man om att hon spred trygghet omkring sig.

- Bäst var hon i kris, säger professor Carl B Hamilton som var hennes statssekreterare under den senare delen av mandatperioden.