Mer om Göran Persson Göran Persson och federalismen Hur hamnade vi i krisen? Den som är satt i skuld är inte fri Var det Göran Perssons svångrem som räddade Sverige? Home |
Göran Persson, statsministerStatsministern säger att han delar Riksbankens syn att det inte finns någon risk för en bubbla på bostadsmarknaden och han ser heller inga tendenser till att hushållens skuldsättning är oroande. Frågan om Sverige skall bli medlem av en europeisk
valutaunion är ett av de största och mest vittomfattande beslut som
vårt land stått inför på mycket lång
tid. SWEDEN: We will join euro, says PM
Sweden's prime minister has admitted that his country will inevitably join the euro at some point in the future. The statement by Göran Persson, in an interview with the Financial Times, will further stir up domestic debate ahead of a congress of his Social Democratic party next March, at which he and the party will seek to form a final position on Sweden's entry to the single currency. "It's impossible for us to say no. We have only two options. 'Yes, we want to enter now' or 'Yes, we want to enter later'," he said. If the capital markets, as seems likely, take this as a clarification of the Swedish leader's position, Swedish government bond yields - now trading at a premium of just under 50 basis points over German equivalents - could fall. That would lower the interest burden on government debt, still well above the Maastricht limit of 60 per cent of gross domestic product. Mr Persson aims to state his own position around Christmas or early next year, despite rising pressure on him to make his opinions known earlier. Last week the tabloid Aftonbladet, the country's biggest Social Democratic paper, urged a "yes" to the euro on its front page and Lena Hjelm-Wallen, deputy prime minister, said the country could not maintain its wait-and-see approach much longer. The prime minister said he would resist pressure for an early statement of his views to allow a full national debate. "The political elite, the papers and the market may be demanding a yes to monetary union. But my electorate are not so strongly engaged in this discussion yet," he said. A recent opinion poll found that 45 per cent of Swedes supported euro entry, with 41 per cent against, and 14 per cent undecided. But opinion has swung wildly, from strong support for euro entry at the start of the year, to a predominantly negative view on it by mid-year. Many people outside the big cities remain highly sceptical about the project. Analysts say Sweden's strong economy, expected to grow by up to 4 per cent this year while inflation remains low, could complicate efforts to persuade Swedes of advantages of the single currency. Mr Persson declined to indicate the timetable for a euro referendum. If the March congress comes out in favour of Emu, a referendum could be held next autumn. A "yes" vote would enable Sweden to join the euro in 2002, the year that coins and notes are to be introduced into the single currency region. S-Redaktörer: Från och med nu går den svenska debatten om EMU in i sin avgörande fas och det som hädanefter sägs kan komma att bestämma tillvaron för långa och kommande släktled. Statsminister Göran Persson, tillika partiordförande, har rätt när han utpekar EMU-frågan som den kanske största fråga som svenska folket stått inför i modern tid. Naturligtvis har socialdemokratin ett särskilt ansvar för att debattera frågan grundligt: det som till sist står på spel är ju en modell för jämlik fördelning som inte kommer att överleva euron. Att regeringen så länge avstått från att ta ställning bör därför ses som ett uttryck inte bara för räddhågad taktik, utan framför allt som ett tecken på respekt inför frågans djupa allvar. *** Den europeiska monetära unionen föddes definitivt inte ur ett djupt känt folkligt behov; från första början var det de europeiska eliternas projekt. I de syrefattiga rum (ofta slottsmiljöer) och vid de väldiga konferensbord där den monetära visionen utformades var inga av Europas miljoner arbetslösa synliga; nej i Maastrichtfördraget nämndes inte ordet arbetslöshet. I själva verket är ju det fantastiskt. Det vittnar om den makt de mest ensidiga teknokratiska idéer började erövra från och med åttiotalet. Motvilliga befolkningar har övertalats och närapå hotats med utpressning att ta ställning för EMU. Vi som undertecknar denna artikel har skilda synsätt på den Europeiska unionen. Några av oss har förblivit negativa till EU medan andra intar en positiv hållning. Gemensamt förkastar vi dock de principer den monetära unionen vilar på samt, naturligtvis, ett svenskt inträde i EMU. Och vi gör det med två huvudargument, ett demokratiskt och ett ekonomiskt. *** Det demokratiska argument som måste riktas mot EMU är att den berövar medborgarna praktiskt taget allt inflytande över penningpolitiken. Hur styrs den europeiska centralbanken? Sex ledamöter, utsedda på åtta år, med det enda målet att slåss för stabila priser, och i lag förbjudna att "ta emot instruktioner från gemenskapsinstitutioner eller gemenskapsorgan, från medlemsstaternas regeringar eller något annat organ" (artikel 107). Oberoende ekonomiska experter - "vilkas auktoritet och yrkeserfarenhet på det penning- och valutapolitiska området eller inom bankväsendet är allmänt erkända", som artikel 109 stipulerar - bestämmer över bärande bjälkar i den ekonomiska politiken. De är enligt lag förbjuda att lyssna på folkliga rörelser eller folkvalda överhuvudtaget! Vad det handlar om är att Europas folk kommer att regeras av ekonomiska experter. *** Makten lämnar demokratin. De som är positiva till EU tvingas åse hur den nyliberala ekonomismen går före löntagarnas Europa. De som förblivit negativa till EU ser ännu ett farväl till demokratin. I det avseendet speglar EMU troligen djupt liggande auktoritära traditioner i de europeiska samhällena, ja traditioner som måste härledas ända till tiden före demokratins genombrott. *** En europeisk stormaktsdröm av 1800-talssnitt pulserar i den monetära unionens hjärta. Vi tycker oss se den. Vi skräms av den. Euron mörklägger den utomeuropeiska världen: förklarar den som fiende i den globala konkurrensen. Det ekonomiska argument som den monetära unionen inte står rycken för är det faktum att Europas länder inom överskådlig tid kommer att uppvisa djupgående olikheter. En valuta och en ränta över detta stora område kommer att tvinga fram enorma spänningar. När dessa inte kan lösas med flytande växelkurs eller nationell räntepolitik måste de pysa ut på annat sätt. Hur? Genom att löntagarna får ta stötarna. *** Valuta och ränta kan inte variera - det kan däremot arbetslösheten i de olika länderna och regionerna. Därför avkrävs Europas löntagare en helt ny nivå av "flexibilitet" i den fullt genomförda monetära unionen och hur modeordet "flexibilitet" ska uttydas råder knappast någon oklarhet kring: Mindre trygghet! Piskan att flytta dit jobben finns! Svagare arbetsrätt! Och i sista hand - vanmäktiga fackföreningar. De som ser EMU som en försäkring mot globaliseringens negativa sidor har missuppfattat saken. Under en gemensam euro fråntas nationella regeringar instrumenten att parera de ofta våldsamma svängningarna i världsekonomin, på samma sätt som fasthållandet vid guldmyntfoten under Den stora depressionen drev ner enskilda länder djupt i massarbetslöshet. Euron gör folken maktlösa. *** Vi säger Nej till Den monetära unionen. Vi är dessutom övertygade om att svensk socialdemokrati behöver en övning i självförtroende. Inte på åratal har partiet vågat ta ideologisk ställning i någon avgörande fråga; den har i stort sett flutit med den marknadsliberala strömmen. Att i EMU-frågan våga uttala sitt Nej innebär i själva verket ett Ja till något annat och mindre tidsbundet: Modet att gå en egen väg, att hålla fast vid grundläggande demokratiska principer och idén om genomskinliga institutioner. En socialdemokrati som vågar detta kan äntligen sträcka på sig en smula. GÖRAN GREIDER LOTTA GRÖNING KENNETH LUTTI JAN G ANDERSSON PETER SWEDENMARK Ortmark: Du sade en gång om Carl Bildt att han har ingen som helst kontakt med den ekonomiska verkligheten? Tomas Fischer: Det stämmer nog. Han förde Sverige mot ett ekonomiskt Poltava, som jag skrev i en debattartikel. Och det blev ett ekonomiskt Poltava. Och det är ju häpnadsväckande att de som hade ansvaret för detta aldrig har ställts till ansvar. Jag frågade Göran Persson, som jag en enda gång ätit en privat lunch med, hur kunde ni sossar ge riksbanksfullmäktige ansvarsfrihet som har brännt iväg 200 miljarder kronor? - Ja, sade Göran, det där ett trauma som det kommer att ta decennier att komma till rätta med. Olle Svenning i Aftonbladet, 99-04-12 Nej med förnuft till EMU GÖTEBORG. Hjalmar Branting blickar från sin staty ut över Järntorget. Tillfälligtvis har hans namninskription dock ändrats till ”Öcalan”. Branting ställde en gång samman monumentalverket ”Socialdemokratins århundrade”. Inne i Folkets hus hör jag hans sentida efterträdare Göran Persson lova ännu ett socialdemokratins århundrade. Partiet står inför en skördetid, var budskapet: Det är starkt i Europa, och i Sverige är åtminstone ekonomin stark. ”Jag är socialdemokratisk traditionalist”, sa Persson. En säker applåd på Göteborgs partidistrikt, där Sven Hulterström leder förhandlingarna, Göran Johansson tar emot delegaterna, votering begärs och distriktsstyrelsen åker på nederlag. Efter Perssons sorgesång om kriget och den etniska rensningen, så prövar partiordföranden EMU-argumenten. Han har ännu inte bestämt sig själv i den, som han säger, största frågan han ställts inför. – Om vi går in så finns det ingen återvändo, säger han, ödesmättat. För Göran Persson är EMU inte i första hand en ekonomisk fråga. Den svenska ekonomin är så stark att vi har råd att stå utanför, resonerar han och hänvisar till de extremt starka statsfinanserna. Han viftar bort ”elitens” argument. ”Den har haft fel om kronkursen, räntenivån och effekterna på en svensk ekonomi utanför EMU.” Nu sjunker räntan inom EMU-området och det är bra för Tyskland men inte för Spanien, Portugal och Irland, som behöver kyla ner sina ekonomier, resonerar Persson som invändning mot EMU:s trubbiga centralism. Göran Persson ser EMU som en i högsta grad politisk fråga. I dess spår måste följa samordnad ekonomisk politik, gemensam skattepolitik och arbetsmarknad. Federalismen reser sig som överbyggnad. Han avvisar inte direkt en sådan utveckling men markerar hur problematisk den förhåller sig till demokratin, till försöken att minska avstånden mellan politisk ledning och väljare. ”Och det är du som ska bestämma”, säger han med ytterligare ett inlån från Branting. Jag frågar Persson om nästa års extra partikongress måste bestämma sig för ett ”ja” eller ”nej” till EMU. Han avvisar först etikettsargumentet att ”vi” måste besluta oss före ordförandeskapet i EU 2001, som ”dumheter”. Flera alternativ är möjliga, exempelvis ett nej tills vidare, säger Persson. EMU-frågan omvandlad till kärnkraftsomröstning: ”Nej med förnuft.” I den här frågan samordnar Persson sin strategi med Tony Blair. De ska snart träffas. Blair vill inte ha något beslut före år 2002. Ännu ett argument för EMU-frågans tredje väg: ”Ett nej med förnuft.” Ur det socialdemokratiska
valmanifestet 98-08-07 Persson attackerar EMU-ja
"Jag vill inte ha en federativ utveckling. Svenska folket har inte gått med i en federation. EMU kan mycket väl komma att kräva en europeisk finanspolitik. En sådan är inte möjlig att utveckla, om den ska vara kraftfull, utan att man också bygger upp europeiska, gemensamma politiska organ. Då växer det federativa inslaget i EU fram. Den diskussionen är det centrala i EMU-sammanhanget." "Logiken är ganska lätt att förstå för den som reflekterar över de två sidorna av ekonomisk politik. Det finns alltid ett samband mellan finanspolitik och penningpolitik. Antingen är finanspolitiken slapp, då stramar man åt penningpolitiken, eller också är penningpolitiken stram för att man ska kunna ha en lösare finanspolitik. All ekonomisk debatt handlar ju just om den här balansen. Nu gör man det här jättelika ingreppet och lyfter upp penningpolitiken på europeisk nivå. Innebär det inte också att man lyfter finanspolitiken till samma nivå? Det är den frågan jag ställer." Veckans Affärer nr 43/97 den 20 oktober |
Göran Persson om Nordbankens ekonomer i Godmorgon världen 97-02-09, ref i SvD 97-02-10 Persson gav inte mycket för en referens till Nordbankens ekonomer och deras prognos att köpkraften kommer att minska och elpriserna stiga /som en följd av kärnkraftsavvecklingen/:
Jfr Ulla Reinius i boken "Stålbadet" (Ekerlids Förlag), sid 178 ff och 278 ff. Frågan om Sverige skall bli medlem
av en europeisk valutaunion är ett av de största och mest
vittomfattande beslut som vårt land stått inför på
mycket lång tid. Frågan om Sverige skall bli medlem av en europeisk valutaunion är ett av de största och mest vittomfattande beslut som vårt land stått inför på mycket lång tid. Det beslutet förutsätter en öppen, ärlig och folkbildande debatt. Frågan rymmer enorm sprängkraft. Den handlar om så mycket mer än om de något snäva ekonomiska teknikaliteterna som exempelvis hur D-marken, pundet, francen, liran, kronan och övriga nationella valutor skall bytas mot den gemensamma euron, om en viss ränta, en viss skuld eller en viss inflationsnivå. Nej, EMU-frågan handlar framför allt om vilken europeisk union som vi vill se i framtiden. Det är om denna demokratiska dimension som EMU-debatten måste handla. Min utgångspunkt för den diskussionen är följande: EU är en politisk och mellanstatlig organisation av - för närvarande - 15 självständiga nationer. Det var detta i huvudsak mellanstatliga samarbete som Sverige gick in som medlem. Beslutet togs i en folkomröstning med knapp men klar majoritet. Förblir EU ett sådant mellanstatligt samarbete mellan självständiga nationalstater när valutaunionens tredje fas är genomförd? Jag menar att detta inte är givet. Valutaunionens tredje fas innebär att balansen mellan de ekonomiska och politiska faktorerna i Europa kan komma att förändras. Den gemensamma, starka och oberoende centralbank som självständigt skall sköta den gemensamma penningpolitiken kan komma att sakna en balanserande kraft i europeisk finanspolitik. Denna centralbank, som kommer att bli mycket starkare än till och med den nuvarande mycket självständiga tyska Bundesbank, kommer att få en oerhörd makt och genomslagskraft i sina beslut för att hävda eurons värde, räntenivåer och inflationsbekämpning. Men vad händer med den andra delen av den ekonomiska politiken, finanspolitiken, när penningpolitiken förs upp på övernationell nivå? Innebär införandet av en gemensam penningpolitik att man måste föra upp även finanspolitiken - det vill säga skatte- och avgiftspolitiken - till samma övernationella nivå? Eller går problemet med övernationell penningpolitik och nationell finanspolitik att överbrygga med en så kallad tillväxt- och stabilitetspakt som diskuterades och tog form vid senaste EU- toppmötet i Dublin i mitten av december? Tillväxt- och stabilitetspakten är ett försök att via olika sanktioner hålla den nationella finanspolitiken i så strama tyglar att det inte uppstår några svåra konflikter mellan de två delarna av den ekonomiska politiken. Ifrågasätta och debattera Om en sådan tillväxt- och stabilitetspakt löser konflikten mellan överstatlig penningpolitik och nationell finanspolitik återstår att se. Jag ser som min uppgift att ifrågasätta och debattera om en sådan pakt i praktiken fungerar. Jag vill att frågan om tillväxt- och stabilitetspakt ytterligare belyses såväl i teoretisk analys som i en allmän politisk debatt. Visar det sig att tillväxt- och stabilitetspakten är en alltför svag konstruktion för att balansera den mycket starka centralbankens gemensamma penningpolitik, då tvingas också finanspolitiken lyftas upp på gemensam EU-nivå. Skall skatter och annan inkomst- och utgiftspolitik föras upp på en gemensam övernationell och politisk nivå förutsätter det, så vitt jag förstår, att ett reformerat EU-parlament skall besluta om skatter på europeisk nivå. I det läget byter EU-samarbetet karaktär. Från att ha varit ett samarbete mellan självständiga nationer går då EU mot en europeisk federation. Då omvandlas EU till något helt annat än det EU som svenska folket, efter viss vånda och lång och uppslitande debatt, sade ja till. Därför är jag milt sagt förvånad över Carl Bildt.... Inte minst den debatt och opinion som finns i hans eget parti är ett uttryck för den skepsis och tvekan till EMU-tanken som många svenskar känner. Ytterst kan den handla om svenskarnas rätt att sig själv beskatta. Jag vill möta våra väljare i ett öppet och prestigelöst samtal. I en folkbildande debatt ..... ... EMU får inte bli något som Europas politiska och ekonomiska eliter bestämmer sig för att genomföra ovanför huvudet på Europas folk. Mot bakgrund av den djupa EU-skepsis som råder inom stora delar av den svenska befolkningen - och som är tydlig också i de flesta andra EU-länder - får inte EMU överlämnas till Sveriges och Europas medborgare som ett färdigt och fullbordat faktum där deras uppgift bara blir att bestämma tidtabellen, inte ett ställningstagande till saken. -Går det att föra en nationell ekonomisk poltik -
besluta om skatter, momssatser och arbetsgivaravgifter samtidigt som
penningpolitiken blir europeisk? Sveriges eventuella inträde EMU - den ekonomiska och
monetära unionen - och lönebildningen dominerade statsminister
. - Går det att föra en nationell ekonomisk poltik - besluta om skatter, momssatser och arbetsgivaravgifter samtidigt som penningpolitiken blir europeisk? Undrade statsminister Göran Persson och lämnade svaret öppet. Under det närmaste året skall frågorna dock få svar och de skall besvaras tydligt, lovade statsministern i sitt anförande. Om svaret blir att det inte går och vi är på väg in i Europas förenta stater måste vi konstatera att "det var inte det vi gick in i" och basera vårt beslut på detta. Om frågorna besvaras med distinkta och tydliga "ja det går" är problemen med EMU, åtminstone för statsminister Göran Persson, mycket mindre. - Jag vädjar till er alla i kongressalen att delta i den här debatten som förestår. Det är ett mycket viktigt beslut oavsett hur vi beslutar, manade statsministern. Persson på tvärs mot Calmfors Statsminister Göran Perssons tankar om EMU går helt på tvärs mot slutsatserna i regeringens expertutredning som letts av professor Lars Calmfors. Persson har i tal efter tal förklarat att de ekonomiska fördelarna med EMU är stora, men att det politiska priset kanske är för högt. Calmforsutredningen slår däremot fast att EMU inte innebär något ekonomiskt lyft, men att utan medlemskap kan Sverige isoleras politiskt. Regeringen aktar sig noga för att ta ställning om EMU. Frågan splittrar det socialdemokratiska partiet på samma sätt som EU-frågan gjorde för några år sedan. Nästa höst skall den socialdemokratiska partikongressen ta ställning i EMU-frågan. Under tiden ägnar sig Göran Persson åt att "tänka högt" utan att binda sig för någon linje. I tal efter tal under hösten har han pekat ut både möjligheter och risker. Ekonomiskt ser Persson inga nackdelar med EMU och radar upp fördelarna. Det är en styrka för ett litet exportinriktat land som Sverige att ha samma valuta som de länder man exporterar till, anser Persson bland annat. Risken att åter få en sönderspekulerad valuta med räntor på 500 procent försvinner. Sådant gör man inte med euron, som blir världens största valuta. Men de argumenten från statsministern får alltså inte mycket stöd i Calmfors expertutredning. Tal av Göran Persson 1996-10-02 Göran Persson: Är konvergenskriterierna grejen? Han (Göran Persson) låter betydligt mer pessimistisk till EMU än bara för ett halvår sedan. - Nja, jag har varit så oerhört spänd när det gäller att ta hem konvergenskriterierna. Det har varit mitt projekt som finansminister, jag har fokuserat på detta. - När väl det är hemma funderar jag, om det är det här, som är grejen. Källa: SvD 96-08-22, reporter Anita Kratz GÖRAN PERSSON OM EMU Programledare: - Men den europeiska monetära unionen, varför är det så viktigt att vi ska vara med i den? Göran Persson (s), statsminister: - Ja, vi får väl se om vi går med. Nu är det faktiskt fortfarande inte beslutat. Som idé är ju den monetära unionen ett sätt att följa upp EU-tanken, att integrera Europa allt närmare, att se till så vi får ett Europa som växer ihop... ... - Det finns många goda argument för det här alltså, men det finns ju också anledning att fundera på: Vad betyder det här för den europeiska unionens karaktär i framtiden? - Mina, ska vi säga i ett nötskal, mina argument omkring EMU: I ekonomiskt avseende, klara fördelar. I demokratiskt hänseende finns det anledning att faktiskt fråga sig hur det här kommer att fungera innan man kliver in. Jag är inte säker på vad svaret blir på de frågorna, utan de ska vi ställa nu det kommande året och sedan får vi se vilket beslut vi tar. Göran Persson: .................. Den har varit helt fixerat, den svenska debatten, vid: Ska Sverige klara konvergenskriterierna?.... Och det kanske trots allt är den lilla diskussionen i sammanhanget. Men till följd av krisen och ekonomismen så har allt varit koncentrerat på ekonomi, men det finns ju också en fråga om demokrati. Hur kommer det i framtiden att se ut om penningpolitiken beslutas europeiskt - men skatter och avgifter och utgifter i övrigt beslutas av varje nations riksdag? Vi vill ju ha balans däremellan. Kommer det här att driva fram en situation där också de besluten blir europeiska, att skatter och sådant fastställs av ett Europaparlament? Ja, då är det en helt ny union, någonting helt annat än det EU vi har i dag, och det var inte det EU vi gick med i. "Krav på diskussion om EMU" Vid fyra tillfällen har nu höga representanter för den socialdemokratiska regeringen i EU-sammanhang efterlyst en grundläggande debatt om de politiska konsekvenserna av ekonomisk och monetär union, EMU. Det började med statsminister Göran Persson, som vid en pressträff vid toppmötet i Florens, tog upp ämnet utan att ha fått någon speciell fråga i den riktningen. Vid sitt besök i Bonn någon vecka efter Florensmötet sade han samma sak, också denna gång helt oprovocerad. Vid finansministermötet i Bryssel den 8 juli återkom förslaget i mer formell form. I sitt skrivna inledningsanförande sade finansminister Erik Åsbrink att frågan om de finanspolitiska konsekvenserna av EMU bör diskuteras grundligt och få tid på sig. Och nu vid måndagens utrikesministermöte i Bryssel sade utrikesminister Lena Hjelm-Wallén att "det är angeläget att diskutera inte bara den ekonomiska, utan också den politiska dimensionen av valutasamarbetet. Det måste också gälla hur EMU påverkar det politiska handlingsutrymmet nationellt och inom unionen". Det rör sig uppenbarligen inte om några tillfälligheter, utan om ett tydligt mönster. Det har också uppmärksammats av representanter för andra medlemsländer, som ställer sig aning frågande inför det svenska initiativet. Vad menar den svenska regeringen? En grundläggande debatt om de politiska konsekvenserna av EMU? Den debatten har förts i EU-sammanhang i många år. Och det var ju den debatten som ledde fram till EMU-planen i Maastrichtfördraget i december 1991. Det var en debatt som vägde samman olika argument om valuta- och finanspolitik, sysselsättning, utrikes- och säkerhetspolitik i Europa och som kom till slutsatsen att en ekonomisk och monetär union var ett centralt instrument för att skapa en ekonomiskt starkare och säkerhetspolitiskt tryggare Europeisk Union. Och det var i den Europeiska Unionen Sverige sökte medlemskap. Att nu förslå att den debatten skall tas upp igen mellan EU-länderna verkar en aning yrvaket. Och det är nog inte heller avsikten med Göran Perssons och hans kollegers uttalanden. ... Göran Persson vill i Sverige få igång den politiska EMU-debatt, som aldrig egentligen fördes inför det svenska medlemskapet. Frågan är emellertid varför han tar detta initiativ nu. Om hans innersta politiska motiv vet vi ingenting. Om detta kan vi bara spekulera. Ett alternativ kan vara att han till fullo har insett frågans politiska laddning och bedömer utsikterna att få sitt parti och riksdagen med på ett EMU-medlemskap som mycket små. För att undvika en prestigeförlust (han har själv sagt sig vara positiv) försöker han dra igång en debatt, som kan skapa ett utrymme för en reträtt i EMU-frågan. Men Göran Perssons motiv kan också vara mer offensivt. Han har kommit till slutsaten att priset för att stå utanför EMU kan bli högre än att delta. Det är hans långsiktiga mål att Sverige skall delta i den valutazon,dit den helt övervägande delen av landets export går. Samtidigt är han alltså fullt på det klara med den politiska dynamit som ligger i frågan. Därför vill han nu få i gång en debatt, där han själv har initiativet. De grundläggande konsekvenserna av EMU-medlemskapet skall upp på bordet redan idag, ett år före den socialdemokratiska partikongressen. Ingen skall kunna anklaga regeringen för att smyga med EMU-frågan. Och när, eller om, Sverige går in i EMU skall det inte finnas utrymme för någon svekdebatt. ... Om Göran Persson och EMU i SvD
96-07-02 Statsminister Göran Persson varnade för en blåögd debatt om EMU. Medlemsländerna kan tvingas ge upp nationell suveränitet i centrala frågor som finanspolitiken och kontrollen över de offentliga utgifterna om enskilda medlemmar missköter sin finanspolitik. Risken är stor att vi i EMU får en obalans mellan en gemensam penningpolitik och nationell finanspolitik, sade Persson efter samtal med förbundskansler Helmut Kohl i Bonn. Han framhöll att de stora problemen börjar först när EMU är på plats. - Det är en ganska enkel sak att uppfylla Maastrichtavtalets stabilitetskriterier. Men del är betydligt svårare att föra en långsiktigt trovärdig ekonomisk poltik, sade han. Enligt Perssons resonemang kan man inte utesluta att EU förr eller senare står inför valet att samordna finanspolitiken eller tillåta att enskilda länder äventyrar hela projektet. Detta skulle kunna vara början på en europeisk finanspolitik. - I sådana fall skulle vi få ett demokratiunderskott i Europa, sade Persson och framhöll att han tagit upp frågan med Kohl. Jag vill att vi även i fortsättningen skall ha en nationell finanspolitik, förtydligade han på en pressträff senare. Samtidigt framhöll han att utvecklingen mycket väl kan gå i en annan riktning. I sådana fall måste Europaparlamentet ges en viktigare roll, krävde han. Persson betonade att han personligen fortfarande stödjer EMU-projektet men att frågan är oerhört komplicerad och har stora konsekvenser för nationalstaterna och EU som äntligen måste börja diskuteras på allvar.
Perssons klargjorde att han ser med stor skepsis på det tyska förslaget om en stabiltitetspakt med automatiska sanktioner för EMU-länder som missköter sin finanspolitik. Inte för att han ar motståndare till den utan för att han räknar med att den inte kommer att få en majoritet i EU. Persson tog i går mycket tydligt avstånd från kraven på en folkomröstning om EMU
Partistyrelsen (s):
Birger Schlaug DN Debatt
2000-03-13 " |