Stefan De Vylder Ari Kokko Lars Wohlin m fl Home |
Eva SrejberOne central banker who understands inflation in its various forms is First Deputy Governor Eva Srejber of Sweden's Riksbank - who, in a speech last week about asset bubbles, showed that the applause meter has no place in the responsible conduct of monetary policy: "Those who maintain that there is too much uncertainty to dampen (an asset) price rise via interest rate adjustments are thus of the opinion that it is better to wait until a correction of abnormally high asset prices is a fact, and take action then. Many believe that it is important in such a case to act forcefully, so as to prevent a deep recession. "However, in my opinion and that of others, the risk of such an approach is in overdoing it and thereby delaying a necessary adjustment of balance sheets and debt levels. New imbalances in other markets could then arise, and the process will begin again. When the situation turns next time in other asset markets, there is a greater risk of reaching the zero-interest rate level. Many central banks have acted in this way, which may be the reason why a house-price bubble has been created some time after a share price bubble." Ska penningpolitiken dämpa uppdrivna skulder och tillgångspriser i en inflationsmålsregim? Asset price bubbles and Alan Greenspan with link to Bernanke RE: Bunkern sitter kvar Hellre Srejber än Heikensten En hel del talar för att räntehöken Eva Srejber borde ha fått jobbet som riksbankschef i stället för Lars Heikensten. Internationella valutafondens roll i
krishantering: fallet Asien Internationella valutafondens roll i
krishantering: fallet Asien Pol mag EVA SREJBER är andre vice ordförande i Riksbankens Direktion och vice riksbankschef. Eva Srejber ansvarar för beredning och samordning av internationella frågor, samordningen av den finansiella sektorns EMU-förberedelse samt intern och extern information. Hon har tidigare varit chef för Sveriges Riksbanks penning- och valutapolitiska avdelning och har även varit Sveriges representant i IMFs exekutiva styrelse 1994 -1997. Fil kand MARTIN CARLENS är rådgivare på Riksbanken och är för närvarande tjänstledig för arbete vid det nordisk-baltiska representationskontoret på IMF som teknisk assistent. Fil mag MARIA GÖTHERSTRÖM är verksam vid Riksbankens internationella avdelning. Orsaker till den finansiella krisen i Indonesien, Thailand och Sydkorea Utöver strukturella orsaker till kapitalinflödet var avkastningen på kapital avsevärt bättre inhemskt än på andra marknader, så länge växelkursen var fast. Den snabbt ökande kortfristiga skuldsättningen, som oftast inte var kurssäkrad, var i samtliga tre länder högre än valutareserverna under de två år som föregick krisen, vilket vid ett förtroendefall snabbt kan leda till en likviditetskris för landet. En riskabel situation framkallad av den goda avkastningen, en outvecklad inhemsk kapitalmarknad, en partiell avreglering av de finansiella marknaderna, otillräcklig tillsyn samt av de fasta eller halvfasta växelkursregimer som länderna följde. En del i det makroekonomiska upplägget för dessa exportberoende hinder var fast eller halvfast växelkurs visavi dollarn. Investerare kom att i hög grad lita på att myndigheterna skulle hålla fast vid respektive växelkursregim och ansåg det därför som relativt riskfritt att låna utomlands till investeringar som genererade intäkter i den egna valutan. Penningmängdstillväxten var hög och privat kreditgivning växte snabbt, väsentligt snabbare an tillväxten i nominella BNP. Tillgångspriser på exempelvis fastigheter och värdepapper steg också kraftigt. Inte heller de utländska långivarna reagerade i någon större utsträckning, vilket naturligtvis reser frågor om “moral hazard” och om huruvida riskhanteringen hos långivarna och tillsynen i de länder där långivarna var domesticerade var adekvata. Den höga avkastningen verkar ha inducerat ett osunt risktagande samtidigt som aktörerna som alltid vid finansiella bubblor hoppas kunna hinna likvidera sina positioner före alla andra, vilket när förtroendet faller, ger en rusning till utgångarna. För oss från Norden var det dock uppenbart redan i ett relativt tidigt skede av krisen i Asien att det fanns flera likheter med den bank- och finanskris vi upplevt i Sverige, liksom i Finland och Norge. Låt oss här nämna tre punkter där vi anser att likheterna är de mest uppenbara. Se även Urban
Bäckströms uttalande av samma innebörd För det första upplevde vi även i Sverige i slutet av 80- och i början av 90-talet en mycket snabb tillväxt i privat kreditgivning. Dessutom rådde överhettning i kölvattnet av devalveringarna i slutet på 70-och i början på 80-talet, finanspolitiken var ej tillräckligt stram. Liksom i Thailand bidrog överhettningen och den högre kreditgivningen till snabbt stigande tillgångspriser (på främst fastigheter och aktier) och till ett växande bytesbalansunderskott, finansierat med privat kortfristig upplåning. För det andra var en konsekvens av konkurrensen efter avregleringen och av kreditinstitutens bristande vana att hantera risker att, även i Sveriges fall, hela den finansiella sektorn blev svagare och känslig för chocker. Tillsynen över och reglerna för sektorn utvecklades inte i samma takt som avregleringen. Bl a kom den ökade konkurrensen bland finansinstitut att leda till alltmer riskfylld långivning till allt sämre villkor för långivarna och till riskfylld kortfristig finansiering i utländsk valuta. För det tredje hade vi även i Sverige en fast växelkurs som ett ankare för antiinflationspolitiken. Detta uppmuntrade liksom i de asiatiska länderna till ökad upplåning i utländsk valuta till lägre räntor. Den fasta växelkursen sågs som en garanti för att det i stort sett var riskfritt. Bindningen till en viss växelkurs utgjorde som i Thailand en begränsning för hur aktivt riksbanken kunde föra en stramare penningpolitik för att motverka överhettningen i ekonomin. IMF, April 1999: Fears of a hard landing in the US have been fuelled in part by the experiences of Japan, Finland, Sweden and the UK following similar periods of falling net savings in the 1980s. To assess the possible impact, the IMF examines a scenario in which the household saving rate rises in response to a 30 per cent fall in share prices, with markets overseas dropping by 15 per cent as a result. |