Välståndsligan mäter OECD-ländernas köpkraftjusterade BNP per capita
Sverige har fallit från en 4:e till en 12:e plats i välståndsligan sedan 1970.
Det stora raset inträffade i samband med krisåren i början på 1990-talet.
Ekonomifakta

Sverige har tagit ett rejält kliv uppåt i OECD:s så kallade välståndsliga.
På ett år har vi klättrat från fjortonde plats till en delad niondeplacering 2007.
Finansminister Anders Borg har hittills inte gått ut med denna fördelaktiga nyhet.
Gillar regeringen inte att skryta?
Johan Schück, DN 15/2 2008

Sverige släpar inte längre efter?
Rolf Englund blog 2008-02-16

Johan Schück: Flytande krona förkortade krisen
DN 19/11 2002

Bland ekonomer var det endast ett fåtal, på behörigt avstånd från makten, som direkt ifrågasatte kronförsvaret. I min klippbok från denna tid finns intervjuer med professorerna Sören Wibe i Umeå och Lars Oxelheim i Lund, som båda förespråkade en övergång till rörlig växelkurs.

Men annars rådde en kuslig tystnad efter räntechocken med 500-procentaren i september 1992.

"Stålbadet i skuldfällan" Rolf Englund på DN Debatt 92-08-26

Nils Lundgren skrev en starkt engagerad debattartikel.

Situationen uppfattades som så bräcklig att minsta felsteg kunde få dramatiska följder. Det både hindrade en öppen debatt och inverkade hämmande på tankeverksamheten.

Även i medierna var det ont om öppna ifrågasättanden under hösten 1992, då kampen pågick. Kanske fångades även vi journalister litet av beredskapsandan, samtidigt som många ogillade de spekulanter som försökte fälla kronan. Men huvudskälet var nog även bland oss en rädsla för alternativet, det vill säga brist på kunskap och insikt om vad en flytande kronkurs skulle betyda.

I efterhand har det visat sig att farhågorna var kraftigt överdrivna. Övergången till flytande krona bidrog aktivt till att förkorta Sveriges ekonomiska nedgång, utan att där-för ge särskilt mycket av de negativa följder som har brukat förknippas med devalveringar. Numera står det klart att den rörliga växelkursen mycket väl går att förena med en stabil ekonomi, där de offentliga finanserna visar överskott, inflationen hålls i schack och räntorna är låga.

Om Sverige går över till euron, kommer den i efterhand att ses som ett kortvarigt mellanspel. Men möjligheten finns också att fortsätta med en flytande krona, som ändå har visat sig fungera.

Full text

DI, 1999-05-18

Nästa vecka blir Sverige 50-100 miljarder kronor rikare. Då kommer de nya, EU-anpassade nationalräkenskaperna som i ett slag höjer den svenska bruttonationalprodukten med upp emot 5 procent.

Sverige blir då med ens mycket rikare än flera andra länder, räknat i BNP per invånare.

Uppräkningen blir i storleksordningen 100 miljarder kronor. Det räcker för att flytta upp Sverige ett par, tre pinnhål i välståndsligan", säger Sven-Arne Svensson, chefsekonom på Hagströmer & Qviberg.

Räknat i köpkraftskorrigerad BNP per invånare skulle vi i ett slag passera Frankrike, Finland och Italien. Vi skulle avancera från elfte till åttonde plats i EU-ländernas välståndsliga.

Ann-Marie Bråthén, chef för SCBs avdelning för nationalräkenskaper, spår att uppräkningen av Sveriges BNP blir något mindre, i storleksordningen 3-4 procent, men hon är inte helt säker på att det räcker för att förbättra Sveriges placering i välståndsligan.

"Det kan bli så, det ska bli intressant att se men jag vågar inte lova det", säger Ann-Marie Bråthén. Orsaken är att andra länder också håller på att EU-anpassa sina nationalräkenskaper.

Flera EU-länder är redan klara, men inte alla. Danmark var först ut under hösten 1997 och har sedan följts av Storbritannien, Finland och Nederländerna. "Italien och Frankrike är inte klara än, men det är långt ifrån säkert att deras omräkningar kommer att ske uppåt", säger Sven-Arne Svensson.

BNP (bruttonationalprodukten) mäter värdet av den samlade produktionen av varor och tjänster i ett land. De viktigaste ändringarna i de nya nationalräkenskaperna är att:

Växande skog kommer att räknas som produktion", närmare bestämt som lageruppbyggnad. Sverige med sina vidsträckta skogar kommer därmed att öka sin BNP-tillväxt relativt alla andra EU-länder utom Finland. Men eftersom Finland redan lagt om sina nationalräkenskaper blir det ändå en förbättring till Sveriges fördel.

Företagens inköp och utveckling av programvara till datorer kommer att klassas som ôfasta bruttoinvesteringar" och inte som förbrukning. Det är också goda nyheter för Sverige som genast får ett betydligt högre BNP-bidrag från sin högteknologiska sektor.

Statliga bidrag till läkar- och tandläkarbesök, läkemedelsinköp, rättshjälp och liknande, ska inte klassas som subventioner utan som "offentliga myndigheters konsumtion". För Sverige, som har en mycket stor offentlig sektor i internationell jämförelse, blir uppräkningen relativt sett större.

Själva begreppet investering" kommer också att ändras. "I Sverige har vi anpassat nationalräkenskaperna till företagens egna bokförings- och avskrivningsregler. Det betyder att vi klassar inköp av allt, som är avsett att hålla i minst tre år, som investeringar", säger Ann-Marie Bråthén.

"Nu kommer vi även att räkna in sådant som bara ska hålla i ett eller två år."

En annan nyhet är hur BNP-tillväxten ska mätas i fasta priser. I dag räknar SCB ut tillväxten mätt i 1990 års priser. I framtiden kommer jämförelsen alltid att avse prisnivån året innan. "Då blir det genast betydligt knepigare att göra BNP-prognoser", säger Sven-Arne Svensson. "Det räcker inte med att spå rätt real tillväxt, man måste spå rätt prisutveckling också."

När Sveriges BNP räknas upp med 50-100 miljarder kronor får det också konsekvenser av annat slag. Medlemsavgiften till EU kommer till exempel att öka, eftersom den räknas i procent av ländernas bruttonationalprodukter.

Den svenska statsskulden kommer också att krympa mätt som andel av BNP. Statistikerna på SCB har slitit hårt med de nya nationalräkenskaperna. Bruttonationalprodukten har räknats om från 1993 och framåt. "Vi siktar på att ha siffrorna klara till på torsdag nästa vecka", säger Ann-Marie Bråthén.

OECD: GDP PER CAPITA, 1997

Johan Schück i DN 99-02-06, utdrag

Sverige föll under 1998 till en delad 18:e plats i den internationella köpkraftsligan, enligt nya siffror från OECD.

Den verkliga innebörden är att vi har stått och stampat på ungefär samma fläck under de senaste fem åren. Irland och Finland har däremot gått kraftigt framåt och numera passerat oss i fråga om konsumtionsstandard.

Indextalet för 1998 var 101, medan det var 100 under 1997. Men eftersom Finland lyckades bättre och gick från 100 till 103, så föll Sverige tillbaka från 17:e till 18:e plats.

Även under 1996 hade Sverige ett indextal på 101, men då räckte detta till plats nummer 16.

OECD varnar också för den sortens jämförelser, som bygger på strikt rangordning. Måttet, som bygger på jämförelser mellan de numera 29 OECD-länderna, är alltför grovt för att utnyttjas på det sättet. Sifforna för 1997 och 1998 är dessutom skattningar, som inte bygger på nytt insamlat material.

Däremot kan de köpkraftskorrigerade BNP-siffrorna, med fördel, användas för att gruppera länder. Meningen är ju att man ska kunna göra jämförelser av olika länders BNP per invånare, med hänsyn tagen till deras ofta ganska stora inbördes skillnader i prisnivå.

En genomgång visar att Sverige sedan 1993 oförändrat har legat i underkanten av gruppen etablerade europeiska industriländer. Bland EU-länder är det numera endast Spanien, Portugal och Grekland som ligger steget under.

Så sent som 1990 tillhörde vi däremot en mellangrupp och låg på ungefär samma position som Danmark och Island.

För Sverige kom det stora raset under perioden 1990-93, då BNP sjönk tre år i rad.

Den verkliga uppstickaren är Irland, som under 90-talet har haft en årlig BNP-ökning på närmare 7 procent.

Norge har också - kanske mindre överraskande - haft stora framgångar under 90-talet och ligger numera på köpkraftsligans tredje plats. Men utanför Sveriges kust kan vi inte räkna med att hitta olja, i norsk efterföljd.

För den tillväxtgrupp som leds av Björn Rosengren - liksom för motsvarande grupp under ledning av moderatledaren Carl Bildt - borde det vara viktigt att granska vad som ligger bakom den starka ekonomiska utvecklingen i länder som Danmark, Island, Finland och Irland. Det gäller även Nederländerna, som gradvis klättrat uppåt på listan och samtidigt lyckats ovanligt väl med att driva ner arbetslösheten.

Avskräckande exempel kan också vara nyttiga att studera. Schweiz har visserligen endast sjunkit från tredje till fjärde plats i köpkraftsligan, men inget annat land - inte ens Sverige - kan visa en sådan nedgång i indextal under 90-talet. Den schweiziska BNP-utvecklingen sedan 1990 har faktiskt varit ännu svagare än den svenska.

Konstant i toppen på köpkraftsligan ligger lilla Luxemburg, vars roll som finanscentrum är svår för andra att efterlikna.

Mer imponerande är hur USA under hela 90-talet har hållit sin ledande position, utan att bli upphunnet eller förbisprunget av andra. Där har inte bara Sverige, utan så gott som hela Europa, åtskilligt att lära.

hela artikeln

http://www.oecd.org/

Johan Schück i DN 98-05-09

Utdrag

Sveriges köpkraft ökade - Oppositionspartierna mister viktigt argument i valdebatten

Moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna har otur. Deras påstående att Sverige har fallit från 16:e till 18:e plats i den så kallade köpkraftsligan stämmer inte längre. OECD har räknat om siffrorna och funnit att Sverige i själva verket har avancerat till plats nummer 15 på listan.

För dem är det naturligt att lägga ett mer långsiktigt perspektiv och påvisa behovet av en snabbare ekonomisk tillväxt. Detta kan i sin tur ge stöd för krav på avregleringar av ekonomin, som de borgerliga partierna förespråkar och socialdemokraterna går emot. Det gäller exempelvis förändringar av de regler som finns på arbetsmarknaden.

I de ekonomiska motioner som moderaterna - folkpartiet - och kristdemokraterna lämnade i slutet av förra veckan finns åtskilligt av denna argumentering. Där framhålls också 18:e-placeringen som ett belägg för att Sveriges ekonomiska eftersläpning mot omvärlden fortsätter.

Men detta är ett ohållbart argument, som inte ger något stöd vad de tre partierna i övrigt har att säga.

En rimlig utväg för dem att är hänvisa till god tro. De reviderade OECD-siffrorna, där Sverige lyfts till 15:e plats, har visserligen varit tillgängliga sedan slutet av april. Men från OECD-sekretariatet i Paris har det inte gjorts några ansträngningar att uppmärksamma om de senaste justeringarna i statistiken.

Normalt sett hade de uppgifter om köpkraften som i februari kom från OECD stått sig ett helt år framåt. I år visade dessa siffror att Sverige hade sjunkit två placeringar mellan 1996 och 1997 från plats 16 till 18.

Men den här gången blev det annorlunda. Redan i april kom justerade siffror, som ändrade bilden till det bättre for svensk del - plötsligt hamnade vi på 15:e-platsen. Bakgrunden är att OECD har haft svårare än vanligt att få fram materialet från EU:s statistikkontor, Eurostat...

Totalt sett är skillnaden mellan februari- och april-siffrorna ganska stor, om man ser till rangordningen mellan OECD-länderna (se grafiken). Det är många fler länder än Sverige som har bytt placering, uppåt eller nedåt.

Samtidigt visar indextalen för de olika länderna att förändringarna egentligen inte alls är så stora. Sverige har fått ett nytt indextal på 96, i stället för tidigare 94 - det räcker för att avancera tre placeringar uppåt!

Ibland behövs det inte alls någon förändring i indextal för att positionen på listan ska flyttas. Sverige hade, enligt de reviderade siffrorna, ett indextal på 96 under både 1996 och 1997. Men det hindrar inte att rangordningen blev nummer 16 under 1996 och nummer 15 under 1997, beroende på hur andra länders läge förändrades.

Oavsett hur man vrider och vänder på siffrorna, så är ändå det viktigaste att bakslaget för Sverige uteblev och vändes till en uppgång i köpkraftsligan.

Vad som för svensk del kan konstateras är att nedgången, jämfört med andra industriländer, tycks ha upphört.

Under tre år i följd, 1995-97, har Sverige legat på samma indextal. Den relativa positionen är litet bättre än under bottenåret 1993, men fortfarande väsentligt sämre än under 1990 - alltså innan den djupa 90-talskrisen inleddes.

Någon uppåtgående trend är det alltså för tidigt att tala om, trots uppflyttningen på listan. I stället förefaller det om Sverige numera ligger ganska stadigt förankrat strax under OECD- genomsnittet. De svenska siffrorna för 1997 motsvarar däremot ett genomsnitt för EU-länderna. Till samma grupp som Sverige hör Italien, Storbritannien, Irland och Finland. Det räcker med ganska små förskjutningar för att några av dessa länder ska byta plats med varandra i köpkraftsligan.

Felkällorna är så pass omfattande att länder som ligger mycket nära varandra i indextal, exempelvis Sverige och Italien, bör uppfattas som likvärdiga beträffande köpkraft.

I ett längre tidsperspektiv är det däremot mycket upplysande att jämföra hur köpkraften i olika OECD-länder har utvecklats. I Sveriges fall rör det sig om en gradvis nedgång sedan början av 70-talet, efterföljd av ett ras i 90-talets början.

... Mest uppseendeväckande är nog ändå hur USA har kunnat upprätthålla sin andraplats, som grundar sig på en kombination av relativt hög BNP-tillväxt och låga inhemska priser.

Under 90-talet har den amerikanska ekonomin visat sig ha en dynamik som innebär att landet lyckas försvara sin tätposition, både emot européer och japaner. USA:s exempel visar att det inte ligger något ödesbundet i att rika länder måste bli upphunna och förbisprungna.

För svensk del är detta emellertid vad som redan har hänt. För att kliva uppåt i köpkraftsligan skulle Sverige behöva en BNP-tillväxt som under en längre period är snabbare än andra industriländers.

Hur detta kan åstadkommas är en viktig fråga för valdebatten. Men det senaste årets utveckling i köpkraftsligan bör i fortsättningen lämnas utanför.

Home