Rolf Englund - IntCom
Två engelska epidemiologer, Kate Picket och Richard Wilkinson, har i boken The Spirit Level
funnit en rad korrelationer mellan inkomst, hälsa, brott, etcetera.
En korrelation kan visa att många som bor i radhus är goda matematiker.
Men härav följer inte att orsaken till att människor blir goda matematiker är att de bor i radhus, eller att matematikkunskaper är orsak till radhusboende.
Nils-Eric Sandberg, Kristianstadsbladet 11 februari 2010
Två engelska epidemiologer, Kate Picket och Richard Wilkinson, har skrivit
Boken har nyligen utkommen i svensk översättning,Jämlikhetsanden (Karneval förlag)
Statistisk korrelation kan inte utan vidare översättas till kausalsamband. Men just detta fel är den logiska grunden för det mesta i boken.
Full text
Boken Jämlikhetsanden har fel på nästan alla punkter
Danne Nordling blog 17/2 2010
Början på sidan
"Mycket av det som många med mig trodde var välfärdsstatens kris på 1990-talet visade sig vara något som mer hängde ihop med felvärderad växelkurs och dålig makroregim än med grundläggande strukturfel."
Anders Borg, intervjuad i Ordfront nr 10/2005, 27/9 2005
Fast växelkurs och dollarfallet skapade Krisen
Nils-Eric Sandberg, Lars Jonung och "the usual suspects"
Rolf Englund om SNS-boken Bank- och fastighetskrisen 1990-1993
Internet 2006-01-18
Vad kan vi lära av kraschen?
Bank- och fastighetskrisen 1990-1993
SNS 2005 Nils-Eric Sandberg (red.)
Viktiga händelser som påverkat kredit- och valutapolitiken
Uppdaterat Kalendarium 1864-1994
Nils-Eric Sandberg, 2014
Efter överhettningen i den svenska ekonomin på slutet av 1980-talet steg räntorna till uppemot 20 procent från 1990. Ett antal finansbolag och fastighetsbolag gick i konkurs, kreditförlusterna ackumulerades i bankerna och BNP föll tre år i rad.
Varför hände detta? Var det slumpens verk, en olycklig kombination av olyckliga omständigheter? Eller var det en följd av politiska missgrepp?
En rad namnkunniga personer analyserar faktorerna bakom bank- och fastighetskrisen i boken ”Vad kan vi lära av kraschen? Bank- och fastighetskrisen 1990-1993”.
Kommentar av Rolf Englund:
Krisen var väl inte över 1993? Se sidan om Statsminister Persson bygger all sin trovärdighet på påståendet att de borgerliga skapade den ekonomiska krisen på 1990-talet och att han fick reda upp den.
Det är den största politiska lögnen i Sverige det senaste decenniet
Johnny Munkhammar 29/6 2005
Finanskris. Fastighetskris. Bankkris. Kriserna avlöste varandra åren 1990–1993. BNP föll tre år i rad, med totalt 6 procent.
Vi fick chockräntor och rader av konkurser. Bankerna förlorade totalt 175 miljarder kronor. Riksbanken höjde sin styrränta till 500 procent.
Fastighetsbolag och finansbolag gick omkull.
Ur SNS inbjudan till konferens om boken:
Karl-Henrik Pettersson, tidigare vd i Första Sparbanken. Hans huvudtes är att bankerna, efter flera decennier i hård reglering, inte hade någon beredskap att möta den chock som kom efter 1990.
Hans Tson Söderström, tidigare vd för SNS, nu bl a professor på Handelshögskolan i Stockholm, anser att krisen inte kom helt oväntat, utan att några varningssignaler fanns.
Erik Åsbrink, tidigare statssekreterare och finansminister, beskriver hur den ekonomiska politiken lades upp på 1980-talet. Han analyserar också den politiska bakgrunden till kreditmarknadens avreglering och skatteomläggningen.
Stellan Lundström, professor i fastighetsekonomi vid KTH. Han menar att fallet i fastighetspriserna var en huvudfaktor bakom krisen och visar hur modellerna för fastighetsvärdering utvecklades.
Nils-Eric Sandberg, redaktör för boken, som bl a visar att krisen 1991 grundlades av den ekonomiska politik som fördes från 1971.
Full text hos SNS
|
Vi menade då /i Ekonomikommissionens rapport (SOU 1993:16)/,
liksom nu, att de ekonomiska problemen inte endast, eller ens i första
hand, härrör från ekonomisk-politiska missgrepp, som hade
kunnat undvikas med skickligare politiker, experter och
ämbetsmän.
Problemens rötter sitter i institutioner och regelsystem i
den svenska varianten av representativ demokrati och parlamentarism.
- Assar Lindbeck, Per Molander, Torsten Persson, Olof Petersson
och Birgitta Swedenborg, i Ekonomirådets Rapport 2000, Politisk makt med
oklart ansvar, SNS, sid. 15. Diagrammet ovan, som väl knappast stöder
den tesen, är hämtad från sid. 10 i samma verk. |
Mer om Assar Lindbecks ganska fantastiska uttalande
Nils-Eric Sandberg i DN 96-10-18
Sommaren 1991 hälsade jag på min gamle gode vän Sven Rydenfelt. Vi talade om fastighetskrisen som då startat på allvar, och den tanklösa överbelåningen.
Ja, det är ju märkligt att människor inte tänker på vad som hände 1907, sa Rydenfelt.
Under innevarande år, 1989, har således lån i utländsk valuta lämnats på 110.1 miljarder t o m oktober månad. Under samma period förra året uppgick motsvarande siffra till 75 miljarder kr.
En stor, sannolikt dominerande, del av lånen tas för att låntagaren skall kunna tillgodogöra sig räntearbitragevinster. Nils-Eric Sandberg skrev i Dagens Nyheter häromdagen (20/11) att "företagen lånar då utomlands till, säg, 8 procent och placerar pengarna på den svenska marknaden till, säg, 13 procent".
Rolf Englund i Nyhetsbrevet Credit 1989
Economic Policy and Exchange Rate Regimes:
What Have We Learned in the Ten Years since Black Wednesday?
Edwin M. Truman, Institute for International Economics
Speech at the European Monetary Symposium, London School of Economics, London, England
September 16, 2002
