Sture Eskilsson
In Memoriam – Sture Eskilsson
Svenska Dagbladet
Ur Sture Eskilsson "Från folkhem till nytt klassamhälle" (Fischer & Co) sid 325-326
Kostnadsinflation och svag bytesbalans, i förening med ett halstarrigt försvar av kronvärdet, gjorde att vi blev attraktiva för världens valutaspekulanter... Valutareserven höll på att försvinna helt och och försvaret av kronan fick lov att överges. En del stora företag hade haft detta på känn och bytt ut sina tillgångar i svenska kronor mot säkrare valutor och klarade sig därmed relativt oskadda av kronfallet. Mer troskyldiga småkapitalister råkade illa ut.
...
Det som förundrade mig under krisens förlopp var den relativa frånvaron av debatt om regeringens ekonomiska politik. Det syntes verkligen vara nationell samling kring kronförsvaret. I början av november hade jag den årliga konferensen på Gran Canaria. Där fanns gott om ekonomiska experter och företrädare för näringslivet. De flesta vittnade om att det nu gällde att sluta upp kring regeringen, för att inte omvärlden skulle få ytterligare stöd för sin tro att kronan till sist skulle falla. Jag anmälde inte heller någon avvikande mening, det var ju inte bara kronans värde som stod på spel utan också förtroendet för borgerligt regerande.
En avvikande uppfattning hade dock Olle Lindgren, ekonom med anknytning till SE-banken. Den svenska kronan hade inte marknadens förtroende och skulle komma att falla. Hans inlägg mottogs med avvisande tystnad.
En engagerande kritiker utanför etablissemanget var min tidigare medarbetare på Timbro, Rolf Englund. Han förutsåg kronförsvarets misslyckande och varnade för de kostnader som skulle komma att drabba Sverige.
Han har sedermera ofta haft anledning att återkomma i frågan när diskussionen gällt ansträngningarna att åter få Sveriges ekonomi på fötter.
Enligt Rolf Englund uppgick de totala kostnaderna för kronförsvaret till 300 miljarder kronor.
Rolf Englund om kronkursförsvaret
Den tystnadens konformism som då rådde och de bannbullor som utdelades över de som vågade hävda en annan mening var vid den tidpunkten förståelig, om än inte acceptabel. Att samma tystnad fortfarande råder över detta skeende i den svenska ekonomiska historien är däremot varken förståeligt eller acceptabelt.De som agerade hade med största sannolikhet landets bästa för ögonen, men det finns anledning att granska motiv och effekter av dessa händelsekedjor.
Ulla Reinius i boken "Stålbadet" 1996
Tomas Fischer: Med Bildt mot Poltava
Aftonbladet 22/12 1991
RE: "Hur statens utlandsskuld ökade med 311 miljarder"
Bokförlaget T.Fischer & Co AB
Kanske är jag skadad av att under julledigheten ha läst Sture Eskilssons memoarbok Från folkhem till nytt klassamhälle
Eskilsson var under mer än tre decennier ansvarig för det svenska näringslivets uthålliga arbete för att först stoppa vänstervågen i kölvattnet av 1968 och därefter etablera ett brett allmänt stöd förgrundläggande liberala värden som frihet och marknadsekonomi.
Thomas Idergard SvD ledarsida 2/1 2006
Även om Sture Eskilssons bok är lika lågmäld som hans person, är det tydligt att ingen av de förändringar han skildrar har kommit till av en slump. Det krävdes mod, professionalism och hårt arbete för att förändra det värderingsklimat som anger ramarna för vad som är möjlig och önskvärd politik. Och det krävdes övertygelse och tro - på de egna idéernas styrka och på möjligheterna i förändring.
Vem tror och vill då något i politiken anno 2006? En massa partier och personer vill regera, fler än vad det finns utrymme för. Gott så. Utan formell makt går det inte att åstadkomma något. Men i frågan om vadmakten ska användas till blir alla fortfarande svaret skyldiga.
Full text
Top
Studio Etts fredagskrönikör Björn Elmbrant har läst en bok som behandlar
dagens borgerlighet. Den har övergett frihetskampen, säger SAF:s förre chefsideolog Sture Eskilsson.
Björn Elmbrant 16/12 2005
Lyssna här
Om länken inte finns kvar, klicka här för Elmbrants inlägg
Top
Om Sture Eskilssons "Från folkhem till nytt klassamhälle"
Skarpsynt iakttagare, anhängare av anständigt samhälle
Den ska egentligen läsas av alla som vill ha en bild av dagens Sverige, ochborde vara årets julklapp.
Per Dahl, Barometern 14/11 2005
Den ska egentligen läsas av alla som vill ha en bild av dagens Sverige, ochborde vara årets julklapp. Sture Eskilssonär nämligen en välvillig betraktareav sin omgivning, men också skarpsynt,och med en diskret men vasselegans i formuleringarna.
Egentligen möter vi nyckelpassagernaredan i memoarernas första kapitel,där Sture Eskilsson skildrar sinUppsalatid på Östgöta nation medTage Danielsson och Hatte Furuhagensom generationskamrater.
För om Tage Danielsson blev symbolenför ett folkhemmet, men i dessvänsterversion, så visar sig Sture Eskilssonvara samma folkhemssymbol,men för den borgerliga utvecklingsriktning,som så framgångsrikt blockeratsav socialdemokratins maktapparat. Ihans skildring möter vi vardagen i detSverige, som fortfarande präglas av femtiotalets framstegsoptimism, intellektuellaöppenhet och självförtroende.
Memoarernas sista kapitel behandlar delsEskilssons bidrag till kampanjenNej till euron och Junilistan, delshans engagemang för flyktingar ochinvandrare, utpressade från rättssamhälletsgemenskap. Ty den som troratt arbetsgivareföreningens centraleidégivare är en traditionell direktörstypav plakatmodell, bara för att han gillargolf, han hugger i sten så gnistorna yr.
SAF:s legendariske informationschef berättar om sina insatser för fri företagsamhet under den långa karriären i näringslivets organisationer från sent 1950- till sent 1990-tal.
Här finns viktiga budskap om uthållighetens, breddens, stridsberedskapens och det värderingsburna tänkandets betydelse för framgång i opinionen.
PJ Anders Linder, blog, 18/11 2005
Det jag personligen har haft mest utbyte av är de välskrivna interiörerna från Uppsalastudiernas 1950-tal och den svenska modellens SAF. Så nära, så långt borta.
Svagheter? Möjligen obenägenheten att se sina egna framgångar. En del har gått fel i Sverige efter 1980-talets mitt, men i de flesta avseenden är Sverige ett friare och öppnare samhälle nu än då. Detta måste näringsliv och borgerlighet kunna förhålla sig till om man vill nå nya framgångar i opinion och politik.
Full text
Top
Sture Eskilsson, tidigare informationsdirektör i SAF, är den person som har betytt mest för den marknadsliberala opinionsbildningen i Sverige under de senaste decennierna.
Med efterträdaren Janerik Larsson hack i häl, ska det sägas.
Thomas Gür, SvD ledarsida, 24/11 2005
Eskilsson har mer agerat som visionär och organisatör än som debattör och har därför inte varit känd för en större allmänhet. Men det var han som var den drivande kraften bakom SAF:s arbete på 1970-talet att skapa opinion för ett frihetligt samhälle och mot socialism. Eskilsson organiserade motståndet mot löntagarfonderna och påskyndade tillblivelsen av tankesmedjan Timbro.
Full text
Top
TV8 Sture Eskilsson utfrågades i ”O som i Ortmark”
om striden om opinionen under några kritiska decennier och om uppladdningen inför valet nästa år.
TV8 10/11
Moderaterna är övertaktiska ochundviker konfrontation i alla frågor. Jag är inte ens säker på att det valtaktisktär rätt. De sviker dem som vill ha en annan politik.
Så vilket råd skulle du ge den företagare som vill rösta för en annan politik i dag?
– Då bör de rösta på Maud Olofsson. Hon är den tydligaste förespråkaren för marknadsekonomin i dag.
Sture Eskilsson, intervjuad i Resumé 16/11 2005
Under två decennier ritade han om Sveriges politiskakarta. Han var den förste som ägnade sig åt långsiktig opinionsbildning och strategisk kommunikation.
För högern är han en levande legend.För vänstern är han högerspöket framför alla andra.
Nu berättar han själv om hur det gick till.
Full text i pdf-format
