68-rörelsen lever med oss
1968 var startskottet för vad som på många sätt kom att bli en frigörelse av individen.
Särskilt tydligt har detta varit på jämställdhetsområdet.
Per Schlingmann Expressen 26/5 2008

Per Schlingmann är moderaternas partisekreterare.
Han är två år yngre än den jubilerande rörelsen

Full text

Att det ideologiskt råder en så fullständig förvirring inom moderaterna avslöjar en artikel i Expressen; den är författad av partisekreteraren Per Schlingmann, som inte tycks besitta några djupare kunskaper om de galna åren -68 och framåt;
han hyllar exempelvis -68 för det var då vi slapp säga Ni, -68 var ett år då hierarkier bröts ner, tror han, det var ju tvärtom, en hyllning av kommunistiska hierarkier.
Kurt Lundgren, Östra Ölands fria horisont, 26 maj 2008

Full text

Visst. Och 1917 var det vänstern som drev på för att minska hierarkierna och öka jämställdheten.
Och nog minskade NSDAP utanförskapet för det tyska folkets breda massa när den på 1930-talet fick bygga vägar av bara helvete. Ja, verkligen.
Jajamen, det är mycket att stå i för den som tydligast ska förvalta frihetsarven från totalitära tider.
Stateblind

De svarta åren Minnen från andra sidan, av Mats Johansson
Man kunde gilla både Rolling Stones och Gösta Bohman. Fler bar studentmössa än svart basker. Den svenska flaggan var populärare än den röda med hammaren och skäran.
De flesta blev inte vänsterextremister 1968.

Början på sidan

68-generationen svek politiken.
Anders Björnsson saknar den.
Det politiska förfallet tilltar när de bästa krafterna drar sig undan.
Politiken.se 26/5 2005

Anders Björnsson har skrivit en personlig politisk dagbok som spänner över större delen av 2004. Det är tankar om och synpunkter på samtiden och utflykter bakåt i tiden. Generationen utan uppdrag är 68-orna, 40-talisterna eller 50-talisterna, vad man nu vill kalla den, som skakade om det svenska samhället med demonstrationer, revolutionära marxistiska och maoistiska partier.

Björnsson var med.

Hans tes är att politiken blev fattig efter vänsterupproret på 60- och 70-talen, eftersom de upproriska lämnade den politiska scenen. De drog sig tillbaka till familj och yrkesliv. Björnsson beklagar det, eller snarare anklagar denna generation för att den inte sökte den politiska makten.

Vänstergenerationens allvarliga misstag var att följa Aristoteles väg, och söka efter fulländning.

Björnsson, Anders: Generationen utan uppdrag, politiska journaler 2004-2005 (Hjalmarson & Högberg)

Full text