Rolf Englund
89 05 18
Manus till Rapport nr 5, 1989, från Näringslivets
Mediainstitut
OPINIONSSTORMEN MOT SKOLBESPARINGEN
- Om ett SVEK på fem promille -
Cash limit. Det är den som gäller numera.
I valrörelsen var det inget snack om cash
limit. På fackmöten och ute i s-föreningarna
har det aldrig varit tal om cash limit. Men i
Stockholm, på budgetmötena, talade alla om
cash limit som om det vore den givna vinnaren
på Solvalla, en plötsligt uppdykande stjärna
som alla måste känna till.
Glöm Legolas. Glöm Stenmark och Thomas
Gustafsson. Glöm George Cramne. Nu är det Cash
Limit som gäller.
Länstidningen, Östersund (s)
citerad i Sv D 15/1 1989
Prolog
=======
I kapitlet "Uppkomsten av en opinion - synpunkter och erfarenheter" i sin bok "Min politiska horisont" (Norstedt 1969) ger Herbert Tingsten en beskrivning av de fem stegen i opinionsbildningen i en ny fråga.
Först kommer initiativet. Från början var ingen intresserad, men senare anser man sig tvungen att behandla frågan på något sätt.
Den andra akten kallar Tingsten för förvirringen. I fråga om förslaget att ansluta Sverige till Atlantpakten (NATO) skriver Tingsten att flertalet politiker blev förvirrade och oroliga. Att de i alla händelser inte var bestämda tror jag man vågar påstå. Politiker och tidningsmän var helt enkelt på en gång benägna att ta ställning - för politiker är i alla fall till för att ta ställning - och mycket oroliga för att ta ställning. Ofta var motsättningen mellan vad de sade privat och det de sade offentligt, kanske ett par månader senare, mycket stor, skriver Tingsten.
Därefter är det dags för kristalliseringen. Under kristalliseringen blev opinionerna småningom någorlunda fasta, åtminstone på vissa håll, framförallt då inom socialdemokratin... När utrikesledningen hade intagit sin bestämda hållning, kan man säga att det blev tyst inom partiet, lyder Tingstens beskrivning från Atlantpaktsdebattens dagar.
Efter kristalliseringen följer avgörandet.
Därefter följer likriktningen. Norge går in i pakten, Sverige ställer sig utanför, och vi finner att på ett halvår likriktar sig de båda länderna så att nästan ingen i Norge uppträder emot pakten och nästan ingen i Sverige uppträder för pakten. I sin bok gör Tingsten en beskrivning enligt samma modell även för ATP-frågan.
Dag 1 - Söndagen den 8 januari. Lugnet före stormen.
8.1
Allt var lugnt i Den Tredje Vägens Folkhem på morgonen söndagen den 8 januari 1989. I ett inslag i Godmorgon Världen sades det att stämningen åter (efter Feldts utspel på nyårsafton) är god på börsen och att det är en gåta att Feldt ännu inte utsetts till årets aktiefrämjare.
Några timmar senare utkom Aftonbladet. Tidningen hade på sin förstasida rubriken "Aftonbladet avslöjar Feldts budget". Skolbesparingen fanns med, men ingalunda med den framskjutna ställning som man så här i efterhand hade trott. Texten på förstasidan var i sin helhet följande:
Aftonbladet kan i dag, för andra året i rad, avslöja hela finansminister Kjell-Olof Feldts budgetförslag. Den "nådigaluntan" presenteras för riksdagen på tisdag.
Budgeten slutar på närmare 375 miljarder kronor. Och för första gången sedan 1962 blir det överskott - 423 miljoner.
Föräldraförsäkringen byggs ut till 15 månader. Man får ersättning för att stanna hemma och vårda svårt sjuk anhörig.
Men anslagen till grundskolan skärs ner med 170 miljoner. Det blir färre lärare och färre klasser - med fler elever.
Aftonbladet puffade på ettan också för sidorna 2 och 6-14.
Aftonbladets ledare den dagen var en ganska traditionell hyllningsledare från en tidning tillhörande ett regeringsparti, oavsett partifärg. Under rubriken "Feldt går i mål" och bredvid en leende finansminister med pannband och allt springande i någon motionstävling kunde man läsa att med årets budget spränger finansminister Kjell-Olof Feldt målsnöret. Han lägger fram en budget i balans. Det blir till och med pengar över! Det är första gången på årtionden något sådant sker. Senast det hände hette den ansvarige Gunnar Sträng.
- Säkert kommer Kjell-Olof Feldt att sträcka på sig när han själv får presentera budgeten, vilket är planerat att ske på tisdag, spådde ledarskribenten. Skolbesparingarna behandlades i ledaren med tre meningar:
Men vad blev av alla löften om en bättre skola? I årets budget skärs anslagen till grundskolan ned med 170 miljoner kr. Hur ska dessa pengar sparas utan att det går ut över eleverna?
Budgeten presenterades således på de 9 sidorna 6-14. Under rubriken "Skolbarnen - de stora förlorarna" på sidan 10 skrev Jonas Gummesson den artikel som skulle starta en av årets stora debatter i Sverige. Den artikeln måste räknas som det första steget i Tingstens modell - initiativet. Det kan därför finnas anledning att titta närmare på artikeln och se i vilken mån den gav läsarna en "riktig" bild av regeringens förslag.
Ingressen var:
Carlssons löften spricker i år igen.
Minus 170 miljoner kronor.
Och färre lärare.
Och färre klasser med fler elever.
Det är det bistra beskedet till landets alla barn och ungdomar i årskurs 1 till 9.
Egna skolböcker till alla. Bättre skolmat. Bättre lokaler, en upprustning av gamla och förfallna skolor.
"En bra skola och utbildning är en av hörnstenarna i välfärdssamhället. Skolan ska ge kunskap åt alla och erbjuda goda läromedel, bra lokaler och bra mat".
Av den efterföljande debatten förefaller det som om det svenska folket inte tycker att skolan idag uppfyller dessa önskemål.
Jonas Gummesson pekar i sin artikel inte bara på att "det mer och mer talats att om att det är kommunerna som har ansvaret för skolböckerna och maten i skolan" (istället för hur valmanifestets paroller skall genomföras) han ger också en beskrivning av bakgrundet till Feldts skolbesparing. Eftersom en stor del av debatten om debatten handlat om huruvida och i vilken mån som medborgarna faktiskt har informerats om detta är det avsnittet i artikeln betydelsefullt.
Och nu är det dags för 1989 års budget och lärare och elever har bara att konstatera att inget av Ingvar Carlssons gamla löften uppfylls. Tvärtom ska grundskolan s p a r a 170 miljoner. Förklaringen återfinns i den finansplan som Kjell-Olof Feldt lade fram i fjol. Där slog finansministern fast att lönerna inom den statliga sektorn icke fick öka mer än med fyra procent. Vartenda öre utöver det skulle betalas genom rationaliseringar och nedskärningar. Eller med hjälp av färre anställda - uppsägningar - om man så vill. Nu fullföljs den strategin även inom skolan.
Regeringen konstaterar kallt att lärarnas löner ökade med 6,5 och inte med fyra procent. Alldeles för mycket och följaktligen får lärarna - och ytterst eleverna - också ta konsekvenserna.
Mindre pengar till löner betyder färre lärare och fler elever i färre klasser. Men samtidigt sjunker kostnaderna och därmed är fjolårets för höga löneökningar insparade.
Med Aftonbladets avslöjanden om budgeten var debatten om Sveket Mot Skolan inledd.
Söndagen den 8 januari, forts.
8.1
Lunchekot söndagen den 8 januari hade inget om skolbesparingarna utöver en snutt ur Aftonbladet i tidningskrönikan.
Dagens Eko hade 1 minut och 45 sekunder där man bl a sade att kritiker frågar sig varför besparingar i krävs i en balanserad budget.
Rapport hade ett inslag om den första balanserade budgeten sedan 1960-talet, förlängd föräldraförsäkring, SJ får i uppgift att bli lönsamt till 1991, 100 milj kr till kulturen och att mögelskador i bostäder skall förebyggas.
I Aktuellt börjar vi närma oss stadiet förvirringen. Aktuellt refererar Aftonbladets avslöjanden och låter Beatrice Ask, f d MUF-ordförande, numera skolborgarråd i Stockholm komma till tals.
Besparingen innebär ju att vi får mindre resurser till lärarlöner ute i kommunerna och då blir det större klasser, färre valmöjligheter på högstadiet och sådana saker som vi måste dra ned på.
Reporter: - Men kan inte kommunerna själva klara en kvalitetssatsning på skolan?
Beatrice Ask: - Ja, det kan man ju tycka, men förra partikongressen som socialdemokraterna hade så lovade statsministern att vi skulle ha bättre skolmat, satsa på läroböcker och lokaler. Det gör vi då och det är kommunernas sak och det är ganska så jobbigt att klara av det. Nu smiter statsministern och regeringen ifrån det som är statens ansvar; att betala lärarlönerna och vi kan inte då ute i kommunerna klara alla de här sakerna samtidigt och ensamma.
Och det är därför som den här besparingen slår hårt. Vi kan inte gå in och kompensera hur mycket som helst.
Reporter: - Men skulle du då som moderat skolborgarråd verkligen vilja ha höjda skatter eller en budget i obalans för att lägga pengarna på lärarlöner?
Beatrice Ask: - Det finns många andra områden jag kan tänka mig att spara på. Jag tycker att skolan är så viktig att den går först. Och det gäller även om man måste prioritera på det som rör barn och ungdomar. Skolan och barnomsorgen, den måste fungera och då är det inte där man skall spara, ansåg det moderata skolborgarrådet.
Och därmed hade det blivit afton den första dagen.
Dag 2 - Måndagen den 9 januari
9.1
Dagens Nyheters förstasida om budgeten denna morgon gav inga stora tecken på att en folk- och mediastorm skulle komma att bryta loss om skolan inom några timmar. I en tvåspaltig artikel, överst till höger, under rubriken "Överskott i Feldts nya budget" sägs ordagrant följande:
Finansminister Kjell-Olof Feldt kommer i morgon, tisdag, att lägga fram en budget i balans. Men redan i det löpande budgetårets finanser ersätts de många årens underskott med ett överskott som beräknas bli tio miljarder kronor.
Överskottet är inte något som finansministern enbart är glad över. Det har skapats av högre inkomster än beräknat till statskassan från moms och lagstadgade sociala avgifter, vilka i sin tur beror på att svenskarna skaffat sig större löneökningar och konsumerat mer än vad finansministern önskar.
Trots den förbättrade ekonomin blir också Kjell-Olof Feldts sjunde budget stram. De statliga myndigheterna får själva genom besparingar betala de löneökningar som skett över det tak som regeringen fastställt.
Polisen och försäkringskassorna får fler tjänster, medan skolan tvingas spara 170 miljoner kronor."
Puff till sidan 12.
Där finns en femspaltig artikel av Dick Ljungberg. Under en dårrad "Mer till författare och föräldrar, mindre till skolan" kommer den femspaltiga rubriken "Feldts nya budget går ihop". Man får väl säga att Dick Ljungberg där gjort en rimlig bedömning av en erfaren politisk journalist. Det var, eller kanske borde ha varit, Den Stora Nyheten. Ingressen i artikeln, måndagen den 9 januari, innehöll följande:
Utbyggd föräldraförsäkring, mer pengar till kulturen och handikappområdet är nya inslag i regeringens budgetproposition som presenteras på tisdag. För första gången kan Kjell-Olof Feldt lägga fram en budget som är i balans, det vill säga inkomster och utgifter går någorlunda ihop.
Dick Ljungberg hänvisar dock kortfattat till att de statliga myndigheterna själva får stå för kostnaderna för att "regeringens s.k. lönetak" överskridits:
Det har redan lett till het debatt om neddragningar på Dramaten och Operan samt besparingar inom skolan på nära 170 miljoner kronor, som kan leda till större klasser och färre lärare.
Besparingarna på skolan kommer att leda till starka protester även i riksdagen, förutspådde Dick Ljungberg, som hänvisade till Aftonbladets artikel.
Morgonekot måndagen den 9 januari hade två stora inslag om skolan, endast föregångna av nyheten om en ny svår flygolycka i England med minst 37 döda.
Lärarnas Riksförbunds ordförande Carl-Magnus Wendt är emot besparingar på lärarlönerna. Vi tror lärarna uppfattar det som ett dålilgt skämt, säger han och tillägger att vi kommer inte att hålla igen i löneförhandlingarna. En lärare, Jon Alström, säger att alla elever blir lidande av de större klasser som blir följden av nedskärningarna. Likaså anser Skolöverstyrelsens generaldirektör, Erland Ringborg, att nedskärningar i skolan är någonting negativt.
Lunchekots två första inslag handlar om skolan. En niondeklassare tycker det är tokigt att skolan drabbas. I det andra inslaget beskrivs finansdepartementets syften med Cash Limit-principen.
Både Expressen och Aftonbladet hade måndagen den 9 januari med ordet "svek" på sina förstasdor. Expressen förstasida hade rubriken SVEKET MOT SKOLAN och texten var:
I dag är första skoldagen efter jullovet. Många elver och lärare går tillbaka till trasiga och nerklottrade skolböcker och mögliga klassrum. De har länge hoppats att skolan ska bli bättre. Men Kjell-Olof Feldt sviker dem. I hans budgetförslag förlorar skolan 170 miljoner kronor. Lärare, elever, deras fackliga organisationer och övriga riksdagspartier är djupt upprörda över Feldts förslag som gör att lärartjänster försvinner och skolklasser blir större.
Vad vill du säga till Kjell-Olof Feldt? Vad har du att berätta från din skola? Ring i kväll till Expressen.
Puff till sidorna 2, 6,7 och 8
Aftonbladets förstasida hade rubriken "ETT SVEK MOT SKOLAN -
Föräldrar och lärare rasar mot Feldts budgetförslag efter Aftonbladets avlöjande igår." Texten i övrigt var:
Regeringens budget möts nu av en storm av protester. Man vill dra ner anslaget till grundskolan med 170 miljoner, vilket leder till färre lärare och fler elver i varje klass.
Ett vansinnigt, säger TCO:s ordförande Björn Rosengren. Feldt ger igen för att lärarna inte höll sig under fem procent i avtalsförhandlingarna.
Det är omöjligt att fortsätta på det här viset, säger centerledaren Olof Johansson. Vi kommer att kraftfullt gå emot besparingarna.
Vad tycker du? Ring Aftonbladet ikväll och säg ifrån om skolan.
Puff till sidorna 6-11.
Expressen skrev i sin ledare under rubriken "Feldt i balans sätter skolan i gungning" att
Feldt har lyckats bromsa en till synes konstant ökning av utgifter. För det skall han ha en eloge. Men regeringen har inte medverkat till att den nödvändiga omfördelningen av resurser inom den offentliga sektorn verkligen har kommit till stånd. Och det skapar stora problem... Ansvaret för besparingar och rationaliseringar har tryckts ned på myndigheter och kommuner. Befogenheter och handlingsmöjligheter har inte delegerats i motsvarande mån: dogmatiska skäl har rests... Löneökningarna slutade på nästan sju procent. Finansministern sätter nu sitt hot i verket. Men det blir barnen, inte förhandlarna, heller inte administratörerna, som blir lidande - och det kan aldrig ha varit meningen med försök till "cash limit" och lönetak.
9.1
På sidorna 6,7 och 8 hade Expressen skolartiklarna under den nya vinjetten SVEKET MOT SKOLAN. Arg och besviken är Lars Lindahl, ordförande i Riksförbundet Hem och Skola:
Det här ett ovanligt korkat och enfaldigt förslag. Hur kan de d r a n e r på anslaget när vi äntligen har ett budgetöverskott och regeringen dessutom vill satsa på skolan?
Expressen återger på sid. 6 under vinjetten "SVEKET MOT SKOLAN" och rubriken "LÖFTENA VAR INGET VÄRDA" Ingvar Carlssons ord på socialdemokraternas partikongress 1987 om att Socialdemokratin har alltid betraktat kunskap som något viktigt och fint, som måste erbjudas alla lika. Demokratin förutsätter goda kunskaper hos hela folket, och utan utbildning hade Sverige aldrig kunnat bli en ledande industrination. Därför ska vi satsa på skolan.
Det moderata skolborgarrådet i Stockholm, Beatrice Ask, säger att det är bra att lärare och elever reagerar. Fortsätter nedskärningarna på skolan så går skolan mot en kris liknande den inom barnomsorgen, säger hon. I samma artikel meddelas att gymnasieskolorna i Stockholm på onsdag kommer att demonstrera mot nedskärningarna i skolan och att flera aktioner från grundskolan också är att vänta.
På sid. 7 under rubriken ENIG PROTEST: STOPPA FELDT!" får läsarna veta att finansminister Feldts förslag får underkänt av de övriga partierna och att vid Expressens rundringning alla var upprärda över detta förslag, sår stick i stäv med partikongressens beslut.
- Vi går aldrig med på det här förslaget, säger Björn Samuelsson, (VPK), ledamot i utbildningsutskottet. Förslaget är förskräckligt. Sveriges ekonomi är bättre än någonsin och ändå har vi inte råd att ha en bra skola, säger Larz Johansson, (c), vice ordförande i utbildningsutskottet. Lars Leijonborg, (fp), är också med i utbildningsutskotet och säger, enligt Expressen syrligt, att
Det är typiskt att socialdemokraterna kommer med förslaget efter valet. Löneökningarna var klara redan i våras, men då sade de inget om nedskärningar i skolan. Vi har sagt nej till alla besparingar inom skolan och jag utgår från att vi säger nej till det här också.
- Man ska inte minska anslagen till grundskolan. För ett tag sedan kom rapporter om att tio procent av eleverna är analfabeter. I det läget är det ytterst tvivelaktigt att komma med ett sådant här föslag, säger Birger Hagård, (m), ledamot i utbildningsutskoittet.
Eva Goes, miljöpartiets representant i utbildningsutskottet, säger att Feldts förslag är ett slag i ansiktet på folkopinionen i Sverige som länge kämpat för mindre klasser:
Det är en ynkedom i högkonjunkturens land när vi inte ens vill upprätthålla kvaliteten på skolorna. Svaret till Feldt är nej.
Artikeln var skriven av Gunilla von Hall, liksom artikeln på sid. 8 under rubriken - "NU BLIR DET ÄNNU VÄRRE" - Stefan och Moa tvingas köpa skolböcker själva - där man kan läsa att
Idag är det första skoldagen efter jullovet. Stefan Björnson, 11, traskar iväg till Trångsundsskolan utanför Stockholm med trasiga skolböcker under armen. Om han överhuvudtaget har några. I skolan luktar det mögel, eller som Stefan säger: - Det luktar gammal sommarstuga i klassrummet.
Stefan och hans kamrater trodde att de skulle få det bättre i skolan. Men med Feldts förslag blir det istället ännu värre...
Fast Stefan är på sätt och vis lyckligt lottad. Hans föräldrar ställer upp och köper honom egna skolböcker i vissa ämnen... Hans syster Moa, som går i första klass, kan också komma att drabbas av Feldts nya förslag. Men Kristina Björnsson har bestämt sig för att Moa också ska få egna skolböcker och slippa de gamla trasiga.
På samma sida, Expressen den 9 januari, sidan åtta, återfinns en liten enspaltig ruta med knappt sex raders text av följande lydelse:
- Hälsa den där Feldt att han kan gå och hänga sig!
Calle, 11, i telefon till Expressen efter att ha sett TV-Aktuellt på söndagskvällen.
Aftonbladet samma dag har vinjetten FELDTS BUDGET över sina skolartiklar. Under huvudrubriken "Skolan rasar mot Feldt" meddelas att det blivit "Svekdebatt efter Aftonbladets avslöjande igår". På fyra spalter kommer Björn Rosengren, TCO-ordförande, till tals. Han "rasar" mot förslaget, som han sägs beteckna som "vansinnigt" och "en ren repressalieåtgärd från Feldt". Det "kokar" i Rosengren som säger att
Det enda det här förslaget kommer att leda till är att det inte blir några lärare alls i skolan. Det blir ju outhärdligt att jobba där. Har inte Feldt förstått nånting av debatten om krisen i skolan.
Exakt hur TCO nu ska agera vet inte Rosengren.
- Nej, men att vi kommer att agera är det ingen tvekan om. Och vi kommer att göra det kraftfullt...
Finansminister Kjell-Olof Feldt vill inte kommentera Rosengrens angrepp:
- Jag kommer att svara Rosengren och alla andra på tisdag när vi presenterar budgeten, sade Feldt sist i Aftonbladsartikeln av Håkan Söderberg måndagen den 9 januari.
På nästa sida i Aftonbladet under rubriken "Lärarbasen: Risk för att våldet ökar" i en artikel över hela sidan uttalar sig Solveig Paulsson, ordförande i Sveriges lärarförbund. På journalistens, Jonas Gumessons, något ledande fråga - Vad skall hända nu? Sämre utbildning? Mer bråk i klassserna? Ökat våld? - säger hon:
Det finns en risk att våldet ökar i skolorna när antalet vuxna blir färre. Det behöver inte nödvändigtvis vara så - men det k a n bli så, speciellt om nedskärningarna går ut över olika typer av fritidsverksamhet.
Skolminister Bengt Göransson säger att han ännu inte vill kommentera budgetens nedskärningar inom grundskolan:
Det kan jag inte göra förrän hela propostionen lagts fram på tisdag. Det tycker jag respekten för riksdagen kräver.
På den därpå följande sidan, Under rubriken "Satsningen var bara tomt prat" talas om besvikna lärare och elever i Högalidsskolan:
Det har blivit klart sämre nu än när jag gick i skolan, minns Mikael Dalla-Santa, som är lärare i en specialklass. Jag hade i alla fall min egen bok. Hans kollega Tove Falk håller med.
Jag är själv outbildad. Om jag vore förälder skulle jag vara förbannad över skolans dåliga resurser.
På fem spalter med bild där intill kommer skolborgarrådet i Stockholm, Beatrice Ask, till tals:
"Jag kan inte begripa varför skolan ska drabbas så hårt", säger hon enligt rubriken. Det har blivit svårare att hitta vikarier och drar man nu åt svångremmen på lärarsidan blir det inte lättare för oss. Jag är mycket besviken, säger hon enligt bildtexten.
Därefter, på sidan nio, finner man två stora bilder på det något omaka paret Olof Johansson och Jörn Svensson under rubriken "Centern och vpk: Stoppa förslaget".
Under säger Feldt och Engström: Inga kommentarer - förrän på tisdag.
Kanalen måndagen den 9 januari debatterar "Skola i förfall - Vem tar det politiska ansvaret" med deltagande av skolöverstyrelsens chef Erland Ringborg som säger sig under dagen ha blivit en hel del medveten om hur förebenade, arga och uppretade lärarna är idag:
Jag är överraskad över att inte regeringen kunde hålla den prioritering av skolan som man uttryck för så sent som för ett år sedan och kunde ta konsekvenserna av de avtalsenliga lönehöjningarna. För jag är medveten om att dessa kostnader måste täckas på något sätt. Men man har ju faktiskt möjlighet att prioritera mellan sektorer också i detta sammanhang.
En lärare i Nacka anser att det är ett hån mot oss som lärare att man säger att barnen skall betala för att vi skall få högre lön. Det tycker jag är fullständigt orimligt. Som nyutexaminerad lärare från 1986 har jag en lön idag på ungefär 9.300 kronor och 100.000 kronor i studieskulder. Jag och mina kollegor orkar inte längre. Det finns inte en chans att vi skall orka stanna kvar i skolan med de här villkoren längre.
Rektor Stig Norrby i Nacka menade att den avtrappning från läraryrket, som är tydlig redan, kommer att fortsätta. På frågan om 170 miljoner verkligen är så mycket säger han att det kan han inte riktigt säga, han har inte tittat på siffrorna, det är nog inte så förfärligt mycket, men det är ju liksom en, vad skall vi säga, psykologisk sak. Om det kommer den här gången så kan det väl komma i nästa omgång med - och det samtidigt som man har gett löftet om att man skall satsa på skolan.
SÖ-chefen Erland Ringborg upplyser om att SÖ faktiskt ganska nyligen tittat på det här. Vi lät göra en undersökning om hur grundskollärarna ser på sin yrkesroll och sin arbetssituation, genom Sifo i höstas, sade han.
Elevorganisationens ordförande Helene Lewin svarar bl a på frågan om skolan skall vara en helig mark som inte får beträdas med finansministerns röda penna.
Ja, det tycker jag. Det är liksom det underliga, att Sveriges statsbudget ser bättre ut. Vi har fått vara med och spara när vi hade ett budgetunderskott och nu när vi har fått överskott tycker jag att vi kan få vara med och ta utav det överskottet också.
Programledare påpekade att Erland Ringborg satt med i arbetsgivarverkets styrelse, som gick med på de (för) höga lönelyft, som besparingarna nu syftar till att finansiera.
Ringborg svarade att han känt sig absolut övertygad om att regeringen skulle ha förmågan att hantera konsekvenserna av den totala kostnadsökning som följd av avtalet på ett sådant sätt att man skulle fortfarande prioritera skolan. Ingen var medveten om vad som skulle hända. De var ju första gången vi tillämpade systemet med ett lönetak. Vi hade fått ett tak på fyra procent, vi tecknade ett avtal som låg på 6,5 ungefär. Vi anmälde detta för regeringen och hade då förhoppningen att regeringen skulle göra en politisk bedömning av vad som var nödvändigt för att säkra personalförsörjningen inom olika områden.
Dagens Eko måndagen den 9 januari innehöll två inslag om skolan. I det ena gav Willy Silberstein en beskrivning av lönetaket för de offentliganställda för 1989:
Det blir fem procent för 1989, skriver finansminister
Kjell-Olof Feldt i sin finansplan. Han är noga med att betona att det här inte är statlig inkomstpolitik. Avtalen får alltså bli högre än fem procent, men då måste myndigheterna betala det som ligger över fem procent i löneökningar genom att spara på annat eller exempelvis genom att skära ned antalet anställda. Det är just de - som regeringen anser - höga löneökningarna för lärarna som gör att regeringen vill skära ned anslaget till grundskolan med 170 miljoner kronor.
I det andra förutspådde, eller konstaterade, Thomas Hempel att förslaget kommer att falla i riksdagen. Man kan notera att det var redan dagen innan det lades fram för riksdagen:
Finansminister Kjell-Olof Feldts förslag att spara 170 miljoner kronor på lärarlönerna har lett till många högljudda protester redan nu. Men det förslaget kommer inte att gå igenom i riksdagen. Alla oppositionspartier går emot, trots att de sagt ja till ett tak för löneökningarna. För några år sedan när budgetunderskottet var stort tävlade riksdagspartierna om att spara i statens finanser. Så sent som förra året ställde sig samtliga riksdagspartier, utom vpk, bakom principen om ett tak för de statliga lönekostnadsökningarna. Regeringen fastställde taket till fyra procent, men höjde sedan nivån till 5,6 procent när det visade sig att avtalen blev betydligt högre. Löneökningar över den nivån får alltså klaras med besparingar.
I dag när budgetunderskottet är avskaffat och statsbudgeten till och med går med överskott är sparnitet inte lika stort. När det kommer ett konkret exempel på vad lönetaket innebär så går samtliga partier emot.
I Rapport berättar Elisabet Höglund att "i morgon kommer finansministern, erfar Rapport, att föreslå ett nytt lönetak som blir hårdare än det förra":
Feldt kommer nämligen i morgon att presentera ett nytt tak för hur höga löneökningarna inom statliga verk och myndigheter får bli i år. Fem procents löneökningskostnader får det bli, inte mer. Annars får den statliga verksamheten dras ned eller också får det bli att avskeda folk.
Desförinnan hade Rapport rapporterat om upprörda reaktioner från hela landet i 6 minuter och 35 sekunder:
Övertorneåeleverna Petter Huuva, Tony Mämmi och läraren Ture Laitamaa fruktar för skolans existens. Mattias Rantapää, (s)-ordf skolstyrelsen: God utbildning nödvändigt för glesbygden. I Järfälla är lärarna upprörda. Steffan Pschyöp, rektor Rune Salemyr och Karin Månsson håller med sina elever Elin, Lena och Linda. Skolan behöver mer, inte mindre, pengar. Kurator Lennart Hansson: Svaga elever blir direkt lidande. Elevorganisationens Helen Levin och Sten Svensson, SLR, godtar inte fler besparingar. -Feldt förstör grundskolan. Ingmari Hansson, (s)-ordf skolstyrelsen Gävle: Feldt måste tänka mer långsiktigt. Malmös kommunalråd Nils Yngvesson (s) tänker protestera mot planerna.
Aktuellt rapporterar om bestörtning i lärarkåren över nedskärningarna under 6 minuter och 25 sekunder:
På Hjulstaskolan känner man redan av lärarbristen. Rektor Ingemar Lundkvist: Det finns ingenting att spara. Högstadieläraren Hans Ljungberg: Fler kommer att sluta. Vikarien Christina Daun: Lärarlösa lektioner dåliga. Övertorneås skolstyrelses (s)-ordf Mattias Rantapää ogillar Feldts förslag. Gävles skolchef Åke Gillström: Förslaget tyder på dålig känsla för vad som är politiskt gångbart. Malmös finanskommunalråd Nils Yngvesson (s): Skolan kan inte spara.
Därefter drog reportern Pelle Edin slutsatsen att regeringen får svårt att genomdriva sitt sparförslag:
Endast moderaterna tvekar. Olof Johansson (c): Satsa på kunskapssamhället. Bengt Westerberg: Fel lägga besparingskrav på skolan. Lars Werner (vpk): Satsa i stället på att förbättra skolan. (Mp)-gruppledaren Claes Roxbergh: Ett slag i ansiktet på lärare och elever.
Feldt fick dock stöd från kommunfördundets ordförande.
Problemen i skolan har djupare orsaker, säger Larseric Ericsson, som dock anser att det är fel att koppla ihop lärarnas löner med statsbidragen: Eftersom man har gjort kopplingen till utfallet av lönerörelsen, så förstår jag lärarfackens reaktioner, där man då menar att de skall inte straffas för att de har fått ett hyggligt löneutfall. Och där menar jag också att staten får ta naturligtvis det fulla ekonomiska ansvaret för de löner de har förhandlat fram... Det huvudsakliga problemet är att vi kanske inte får ut så mycket bra skolverksamhet som vi skulle önska av de samlade kommunala resurerna. Vi har, om jag ser det ur rent kommunal synpunkt, fortfarande det förhållandet att hälften av de kommunala skolkostnaderna går till skollokaler, där vi i vissa fall faktiskt också håller oss med lokaler som egentligen inte behöver därför att antalet elever har minskat. Och vad jag tror kommer att bli nödvändigt under åren framöver, det är att också göra omprioriteringar inom den samlade skolverksamheten. Så att vi faktiskt kan satsa resurserna där de bäst behövs. Och det handlar om att rusta upp lokaler som vi skall ha kvar och det handlar om att skaffa bättre läromedel till eleverna och bra skolmat och allt sådant som vi känner igen från skoldebatten... Vad vi generellt skulle önska, det är ett ännu mer allmänt statsbidrag. Om jag uttrycker mig litet förenklat; att kommunerna i större utsträckning får en påse pengar i statsbidrag, men att man lämnar över väldigt mycket
av beslutanderätten om hur de pengarna skall användas till de enskilda kommunerna. Därför att förhållandena är olika i olika delar av landet och jag tror att kommunerna själva kan bäst bedöma hur de skall få ut så mycket bra verksamhet som möjligt för pengarna om de får större utrymme att fatta de besluten själva.
Det hade blivit afton den andra dagen.
Dag 3 - tisdagen den 10 januari
Dagens Nyheter hade på nyhetsplats tre artiklar. I den ena frågade några ledsna lärare på en femspaltig bild "Hur ska vi nu få vikarier?" Några röster från Vällingby grundskola:
Jag blev heldeppig när jag hörde att regeringen ska dra ner anslagen till skolan... Och motiveringen: att vi har fått för höga lönepåslag! Jag som inte klarar mig på min lön... När regeringen inte gör något, tycker jag näringslivet ska vakna och sponsra oss. Det får gärna stå Volvo på baksidan av böckerna - bara vi får böcker.
I den andra artikeln berättas om bakgrunden med angivande av källa: "bilaga 10 till budgetpropositionen för 1988, sidan 106..."
I den tredje artikeln med rubriken "Ramaskri från oppositionen" sägs att regeringen bara kan hoppas på moderaternas stöd för att få igenom sina tänkta besparingar: - Undervisningen skall vara fredad men vi kan tänka oss nedskärningar på administrationen, säger en m-sakkunnig.
På ledarplats skriver Dagens Nyheter under rubriken "Fel signal till skolfolket":
Att nedskärningen är marginell och länge aviserad hindrar inte att den är dum... Regeringen bör konstatera att cash limit-styrningen har misslyckats. Den fick inte avsedd effekt på den totala lönebildningen i samhället. Den drabbar däremot godtyckligt offentliga verksamheter för vilka regering och riksdag måste ta politiskt ansvar.
Svenska Dagbladet har på på nyhetsplats två artiklar. I den ena sägs att lärarna vid Eriksdalsskolan på Södermalm i Stockholm uppfattar budgetförslaget som en ren hämndaktion för att lärarna i förra avtalsrörelsen lyckades höja sina löner. I den andra, under rubriken "Enig opposition går emot förslaget om besparingar. Ann-Cathrine Haglund, moderat ledamot i utbildningsutskottet säger att partiet aldrig accepterar besparingar som drabbar undervisningen.
På ledarplats skriver Svenska Dagbladet att en pinsam opportunism har präglat de första moderatkommentarerna:
Om moderaterna anser att det är bristande resurser som är problemet för skolan och annan offentlig verksamhet, varför föreslår de inte ökade anslag till skolan, sjukvården, trafiken etc? Och om detta är deras hjärtans mening, varför har de inte gått till val på en sådan politik?
Norrländska Socialdemokratens förstasida har rubriken "Tummen ner för Feldt. Det finns inte ens en teoretisk möjlighet att spara på undervisningen i skolorna, säger rektor Eric Hellström under en stor bild. På ledarplats skriver NSD att:
Låt oss höra regeringens uppfattning om hur denna besparing ska kunna möjliggöras utan att det blir fråga om nedrustning i skolan innan vi spikar fast att det handlar om svek.
Inne i tidningen under rubriken "Bakläxa, Feldt" rapporteras att skolpersonal, elever och skolpolitiker rasar mot förslaget.
Morgonekot berättade att lönetaket för statligt anställda upprör facken:
Curt Persson, ordf, Statsanställdas Förbund, menar att problemen med personalförsörjningen kommer att bli större om man halkar efter mer. Förste ombudsman Rune Larsson, TCO-S:
-Ett lönetak förutsätter samma inriktning på hela arbetsmarknaden, den ambitionen finns inte nu. Vi accepterar aldrig att våra medlemmar blir regulatorer för finanspolitiken.
Lunchekot upplyser om att Kjell-Olof Feldt på en presskonferens förklarat att "Skolan har problem, men inte för få lärartjänster". Problemen består i hanteringen av lokaler och böcker och bristen på behöriga lärare. Därför har regeringen anslagit 32 miljoner kronor i reformpengar, säger Feldt. Han fick många frågor om besparingarna på skolans område och valde att inleda sitt svar personligt:
Jag hade nämligen inte tänkt mig att svenska politiker offentligen skulle uppmanas att begå självmord. Men jag kunde ändå på löpsedlarna i landets största dagstidning i går läsa uppmaningen till mig att gå och hänga mig. Jag måste säga att det är inte ofta jag blir upprörd. Ett långt liv i politiken har lärt mig att det mycket sällan lönar sig. Men jag måste ända säga att jag finner det vulgärt, och ganska avskräckande, att utnyttja ett elvaårigt barn för att på det sättet frammana bilden av att jag har ställt mig bakom denna politik, antingen för att jag är sinnessjuk eller så pervers eller på annat sätt deformerad så att jag bör avlivas.
Och jag vill säga till den tidningens representanter att varför ta risken att jag inte följer rådet? Ni hade kunnat råda någon annan att skjuta mig, här finns ju faktiskt prejudikat.
Vi anser att skolan har problem. Men vi anser definitivt inte att problemet består i att skolan har för få tjänster, för få lärartjänster eller för få vuxna anställda i skolan. Skolans problem är av annat slag. Skolan har problem med hur man hanterar lokaler och skolböcker. Skolan har problem med behöriga lärare. Skolan har problem med kvaliteten i undervisningen. Därför har vi anslagit i detta budgetförslag 32 miljoner i reformpengar till skolan för vad vi kallar lokalt utvecklingsarbete på mellan- och högstadium.
Ett av de grundläggande problemen i svensk ekonomi är att vi fortsätter att ha för höga kostnadsstegringar och för hög inflation. Och till slut kommer det att drabba även skolan om vi misslyckas med ekonomin.
På reportern Anders Lindkvists fråga om att det väl finns risk för att kassataket bryts igenom också det kommande året svarade Feldt att:
Sådana risker får man alltid ta i politiken. Men att nu ge upp och säga, vi går tillbaka till det gamla sättet där regeringen direkt blir indragen i löneförhandlingar, skall ge hemliga bud till arbetsgivarverken och sedan kompromissa fram och tillbaka och där till slut statsministern skall sitta och förhandla med löntagarorganisationerna. Det tror jag är en mycket sämre lösning.
Nu utkommer Expressen och Aftonbladet. Expressen har en bild på Feldt över hela förstasidan under rubriken/Vinjetten SVEKET MOT SKOLAN. Över Feldts ansikte är ritet med något som liknar sprayfärg "STOPPA SABBET, FELDT!" Puff till sidorna 2, 6-9,23.
Aftonbladets förstasida upptas till hälften av en artikel under rubriken "Backa Feldt! - Läsarna rasar mot skolförslaget"
Puff till sidorna 2,3,6,7,8,9,10 och 11
Troget sina traditioner skriver Expressen i sin ledare dels att "varje medborgare, intill sista morfar och moster, skakar sina huvuden och knyter sina nävar mot finansministern", dels att "170 miljoner av ett anslag på 16 miljarder trots allt är marginellt". Politik är inte bara att tillämpa principer, skriver tidningen.
Aftonbladet skriver i sina ledare under rubriken "Ta ansvar för skolan" att förslaget nu är så sönderkört av kritiken att det väl redan står klart att det inte går att skapa majoritet för det i riksdagen:
Det duger inte att först hålla vackra tal om satsningar på skolan och sedan överlåta till kommunerna att, eventuellt, genomföra löftena.
Expressens fem nyhetssidor om skolan upptas mest av de "rasande elever" som ringde Expressen hade sagt. Därutöver berättas under den fyrspaltiga rubriken "FELDTS EGET LÖNELYFT: 27 PROCENT" att han och andra statsråd på ett halvår höjt sina löner från 31 500 till 40 000 kronor per månad. Om man läser noga ser man också att den höjningen beslutats av statsrådslönenämnden, och inte av regeringen.
I Aftonbladets nyhetssidor om saken kan man i en artikel av Jonas Gummesson, under rubriken "Carlssons löften - inget värda?" läsa följande uttalanden av Ingvar Carlsson:
I Dagens Eko berättas att TCO-S har uppmanat sina förbund att stärka konfliktekonomin. Carl Bildt säger att moderaterna aldrig har stött socialdemokraternas akolpolitik och inte kommer att göra det nu heller.
Kjell-Olof Feldt anser att om de borgerliga partierna går emot besparingarna kan de sluta tala om lösningar för den offentliga sektorn. Han fortsätter sin motoffensiv i Rapport där han säger att sparplanen för skolan får mycket små effekter. Bengt Göransson vidhåller att det är nödvändigt med lönekostnadsram och upprepar att vikariesituationen skall åtgärdas med bidrag till fasta vikarier. Rune Larsson, TCO-S, manar, som vanligt frestas man skriva, till strejkberedskap. Regeringen blåser till strid, anser han. På invandrarverket säger en representant för Statstjänstemannaförbundet att motivationen sjunker.
I Aktuellt upprepas regeringens motförslag om bidrag till vikarier. Olof Johansson hävdar att nedskärningarna i skolan skadar kvaliteten. I ett långt reportage rapporteras om missnöje med det allt mäktigare finansdepartementet. Medan de andra departementen bantar får finansen växa sig allt större och lägga sig i allt mer. Det är naturligt att vi är ena parten i en dialog, anser Odd Engström.
Och det blev afton den tredje dagen.
Onsdagen den 11 januari 11.1
Svenska Dagbladet hade på ledarsidan på onsdagsmorgonen två stora artiklar om skolan. Den ena en osignerad ruta med rubriken "Myten om skolsveket" och den andra en Inblick av den politiske chefredaktören Mats Svegfors.
- Det finns skäl, ansåg SvD i "rutan", att sätta in /neddragningen av uppräkningen på/ 167 miljoner kr i sitt sammanhang och närmare studera kostnaderna för undervisning i Sverige. Det totala statliga anslaget till det obligatoriska skolväsendet föreslås bli 18 041 miljoner för budgetåret 1989/90. Det är en ökning från 88/89 med 1 179 miljoner... 167 miljoner utgör mindre än en procent av statens bidrag till grundskolan eller drygt 14 procent av uppräkningen. Ser vi till den totala kostnaden för grundskolan 1987 på 32 miljarder, så är 167 miljoner en halv procent av det beloppet.
I en tabell i anslutning till artikeln, med siffror från UNESCO 1987, avseende 1984 och 1985, där Sverige toppade listan, över offentliga utgifter för utbildning, med Kr 7 800 per capita före Schweiz med 7 700. Västtyskland satsade 4 600, Japan 5 800 och USA 5 900 kr per capita. (Vad nu sådana jämförelser betyder i en värld med våldsamt svängande växelkurser??). Kanske siffrorna i tabellen över utgifterna i procent av BNP är mer rätttvisande? Även enligt den låg Sverige i topp med 7,5 %, följt av Kanada 7,2 %, Nederländerna 6,9 % och USA 6,8 %. Japan hade 5,6 och Storbritannien 5,2 %.
SvD infomerade vidare sina läsare om att en elev i grundskolan kostade år 1987 i genomsnitt 34 580 kronor. Den halva procenten blir utslaget per elev 174 kronor. I en annan tabell i anslutning till artikeln visas att antalet lärare per 100 elever i grundskolan stigit från drygt 7,5 år 1977 till cirka 8,8 år 1987.
I sin signerade "inblick" på samma sida drog Mats Svegfors några slutsatser av bl a dessa fakta.
- Det typ av förändringskraft som verkar i det enskilda näringslivet måste tillåtas verka också i den offentliga sektorn, skrev Mats Svegfors: Detta är uppenbarligen Kjell-Olof Feldt och hans båda drabanter, Odd Engström och Bengt K Å Johansson, medvetna om. Därför formulerar de "förnyelsen av den offentliga sektorn" som sitt nya politiska uppdrag. Det gör de alldeles rätt i och det länder dem till stor heder. Men det erkännandet får de inte, inte bland de socialister och andra anhängare av det nuvarande välfärdssystemet som rimligt att döma borde ha starkast intresse av att visa att detta system kan fungera ekonomiskt rationellt. Men ej heller från de borgerliga oppositionspartierna. Alla skriker i stället i högan sky när fem promille av grundskolans totala omslutning räknas av på det ökade (!) statsbidraget till skolan.
Om man skall döma av kvällstidningarnas löpsedlar var det ingen stor dag i går för Kjell-Olof Feldt. Om man skall se litet allvarligare på den svenska välfärdsstatens problem var det ingen stor dag för de borgerliga partierna och deras ledare, skrev Mats Svegfors och avslutade med orden:
Inte ens moderatledaren förmådde säga det enkla och självklara, nämligen att just denna neddragning av det ökade anslaget till lönerna för lärarna i grundskolan var den alldeles riktiga konsekvensen av beslut som bland andra hans parti hade varit med om att rösta igenom i riksdagen. Dessa beslut fattades från den uttryckliga utgångspunkten att de var i samklang med behovet av att ersätta expansion i den offentliga sektorn med "effektivisering, omprioritering och förnyelse av verksamheten".
På nyhetsplats i Svenska Dagbladet säger Carl Bildt att det största problemet för skolan är inte bristen på pengar.
Kommer då moderaterna att rösta ja eller nej till regeringens förslag?
- Vi kommer att rösta på vår egen skolmotion, svarar Bildt
Metoden med ett lönetak har ingen verkan, säger Bengt Westerberg.
Att sätta kostnadstak, s k cash limits, diskuterades redan när han satt i budgetdepartementet under de borgerliga regeringsåren. Han tyckte att det kunde vara värt ett försök när det socialdemokratiska regeringen föreslog det. Nu står det klart att experimentet har misslyckats och då finns det ingen anledning att upprepa det, tycker Westerberg.
Under en femspaltig bild kan man läsa i bildtexten att: Lennart Bodström tog sig bekymrat för pannan och Bengt Göransson tittade tankfullt i sina papper när de mötte pressen på tisdagen. Kanske var det inte på dert här sättet som de båda skolministrarna hade hoppats att de skulle väcka intresse för skolan.
På nyhetsplats i Dagens Nyheter säger Kjell-Olof Feldt att inkomstpolitik är det enda alternativet han kan se idag för att komma till rätta med de höga pris- och löneökningarna. Under rubriken "Halv reträtt om skolanslag" på förstasidan sägs att: av de 167 miljoner som regeringen under stormande kritik vill spara på skolan tänker regeringen, senare i vår, återföra 100 miljoner kronor till fasta lärarvikarier. Det avslöjade Kjell-Olof Feldt och skolminister Bengt Göransson när de energiskt värjde sig mot anklagelserna att vilja nedrusta skolan ytterligare. Diskussionerna de senaste dagarna har saknat varje proportion, sade Göransson. Det tyckte även moderatledaren Carl Bildt, som dock på tisdagen inte ville ge klart besked om han tänker stödja regeringen.
Lars Linder har den dagen en lyrisk och mycket underhållande och tänkvärd "teaterrecension" av pjäsen Nådiga Luntan med Kjell-Olof FEldt i huvudrollen under rubriken "Feldt kan konsten att vara vanlig": En teaterregissör skulle bli djupt avundsjuk över att se med vilken självklarhet all uppmärksamhet i rummet riktas mot en enda oemotståndlig punkt, den där Stjärnan uppenbarar sig. Exakt den effekt som en tränad politiker vet att spela på. Eftersom han redan är medelpunkten, bör han lugnt agera tvärtom och vara - nästan - alldeles vanlig. Kjell-Olof Feldt behärskar konsten nästan till fulländning.
På DNs handelssida kan man läsa om "Börsrekord och räntefall - Feldts budget firades". Räntorna sjönk kraftigt och aktiekurserna slog nya rekord. Börsen steg med 0,9 procent och aktier för sammanlagt 600 miljnoner kronor omsattes.
På Dagens Nyheters ledarsida var rubriken "Staten suger på ramarna". Det är mycket å ena sidan och å andra sidan.
Å ena sidan har Feldt som förste finansminister sedan 1962 lyckats presentera en budget i balans. Å andra sidan kan det ifrågasättas om finansministerna valt rätt väg när han även i årets budget vill lägga en utgiftsram för de statsanställdas löneökning, denna gång på fem procent.
Å ena sidan är ambitionen att höja produktiviteten inte fel, men å andra sidan bör finansministern inte förlita sig på rationaliseringsviljan hos personal som fått uppfattningen att deras arbetsinsatser värderas lågt av de politiska uppdragsvivarna.
Norrländska Socialdemokratens ledare å andra sidan ger regeringen sitt stöd. Talet om att grundskolan är utsatt för nedrustning är felaktigt. Per elev ökar anslaget till grundskolan med 1 600 kr per. Den sanningen kan ingen kritiker komma runt, anser NSD. Men på nyhetsplats berättar NSD att skolstyrelsen i Kiruna tillsammans med LO-sektionen har gått ut med ett protestuttalande, där man kräver ett stopp på neddragningarna på skolans område:
Det handlar inte om socialdemokratisk skolpolitik, menade kommunalrådet Lars Essling vid en presskonferens.
I Lunchekot når populismen oanade höjder när Olof Johansson för föra ut sitt budskap om att kassabegränsningsprincipen t ex inte bör tillämpas för personal som arbetar inom miljövården.
På Expressens förstasida finns ett brev avfotograferat med rubriken "Calle skriver till Feldt". Brevet lyder (med ful handstil):
Tjena Kjell-olof Feldt. Du hajar väl att du ine ska gå och hänga dig. jag menade bara T.ex. "Släng dig i väggen." Du gjorde en tabbe när du tog 170 milj från skolan. Ge oss 170 milj i stället, till bättre böcker och bättre mat.
Från den beryktade Calle.
Ps. Jag är 13 år och inte 11 som det stog i tidningen.
Mitt i Expressen har Jan Lindström en stämningsbild (verbal och fotografisk) från presskonferensen dagen innan. Bildtext:
Under stora, vackra takkronor i utbildningsdepartementets största sammanträdesrum svarade Bodström och Göransson på frågor om trasiga skolböcker och förslummande skolor.
På bilden mitt emot, från Sofia skola, är nästan alla toaletter låsta hela dan. De är trasiga eller alltför nedsmutsade. Skolan ser ut som tunnelbanan i Harlem, New York.
Fotografera och visa Feldt hur det ser ut här, säger två elever som visar runt. Nakna glödlampor i taket visar vägen. Fönstren är trasiga och helt igensmutsade, toaletterna igenbommade och skåpen söndersparkade.
- Första veckan här på skolan fick jag mitt skåp insparkat två gånger, berättar Lina Nylén, 13. Vår magister i Katarina Södra försökte förbereda oss på hur det skulle vara här.
För nästan två år sedan blev Sofiaskolan känd i hela landet. En elev i nian slog rektorn i ansiktet med en gardinstång. Nu har skolan ny rektor, och just den eleven har gått ut.
Längre fram i tidningen, under rubriken "Här är Feldt dagens hjälte - Kapitalet jublar åt hans budget" berättas om all time high på börsen - upp 2,7 procent under två dagar:
Jag är inte förvånad. Jag har slutat att bli förvånad över något, när det gäller börsen, kommenterar Feldt.
Hela Aftonbladets förstasida upptas av en blankett för namninsamling. Satsa på skolan! Till Sveriges skolpolitiker. Vi kräver att ni satsar på skolan. Böckerna är trasiga och räcker inte till, klasserna är för stora och bråkiga, maten är dålig, miljön är otrivsam - ni måste änmdra på allt detta. Ni politiker vill säkert väl, med det räcker inte. Vi blir inte nöjda förrän skolan är BRA. Eleverna är framtidens människor. Så lyssna på oss!.
Första undertecknare är Katja Blomquist, SARA i VARUHUSET I TV och Anton Glanzelius, huvudrollsinnehavare i filmen MITT LIV SOM HUND
På ledarplats skriver Aftonbladet att det är klokt av regeringen att trots två år av överhettning i ekonomin inte låta sig förledas att nu slå till bromsarna. Men om finansministrarna /Feldt och Engström/ och regeringen tror på sina visioner, är det hög tid att presentera och låta medborgarna debattera denna förnyelse och de svåra val den innebär. Det finns ingent skäl att vänta tills förslagen är utformade och framlagda.
Längre fram i tidningen under rubriken ÄR DU FORTFARANDE SOCIALDEMOKRAT? svarar Feldt på Heta Linjen och skolminister Göransson trollar fram 100 miljoner till vikarier - men inte till lärarlöner.
- Principen ligger fast, sade Göransson.
Ett uttryck som bör bli bevingat och införas i Pelle Holm.
I stort sett i samma ögonblik som läsarna på onsdagen fick del av Bengt Göranssons uttalande avgjordes skolbesparingens öde. Då demonstrerade 10 000 elever utanför riksdagshuset och slottet, inför TV-kameror och pressfotografer - en slags Folkhemsk motsvarighet till vad som i maj utspelades på Den Himmelska Fridens Torg i Peking. Elevorganisationen i Stockholm manade till skolstrejk.
En vecka senare, onsdagen den 18 januari, säger även moderaterna nej till Feldts skolbesparingar i lunchekot.
Rapport meddelar att oppositionspartierna går emot nedskärningeni skolan. Aktuellt meddelar att en rad generaldirektörer opponerar sig mot lönetaket. Det finns gränser för rationaliseringen, anser de.
Rapport rapporterar torsdagen den 19 januari att skolelver och lärare demonstrerar mot besparingarna och Aktuellt kan samma dag bland sina korta nyheter meddela att regeringen kommer att slopa löneramen för de statligt anställda.
I Morgonekot fredagen den 20 januari skyller Feldt på de borgerliga som han säger har svängt om utgiftsramar. Det är inte oppositionens sak att föra ekonomisk politik, anser Bengt Westerberg som anser att det är orimligt med utgiftsramar när inflationen överstiger dem.
Lärarordföranden Solveig Paulsson tackar svenska folket för segern över Feldt och säger att det här bäddar för en lugnare avtalsrörelse.
Epilog
I Dagens Nyheter den 28 februari, i en enspaltig artikel på sidan 12 återfinns (med lite tur) följande artikel:
M stöder slopat lönetak
Moderaterna tillstyrker regeringens lönetak på fem procent för den offentliga sektorn 1989, ett förslag som regeringen själv redan har övergett. Det framgår av moderaternas reservation till finansutskottets betänkande. Utgiftsramen för löneökningar, som slopades på grund av protesterna från lärare och elever i grundskolan, bör utvecklas till en ram för myndigheterrnas samlade förvaltningsutgifter, anser moderaterna.
Den enspaltiga artikeln står intill en femspaltig artikel om en EG-debatt i Nordiska rådet. Det för tanken till en artikel om nyhetsbedömningens svårigheter, av Mats Svegfors i Svenska Dagbladet den 15 januari. Han hade dagen dessförinnan gått på fel presskonferens, hade det visat sig. Han hade gått, nästan ensam, för att lyssna på Åsa Domeij som skulle tala miljö:
I detta ligger inte kritik mot andra journalister. Ty det är jag som har gjort den udda journalistiska bedömningen. Mina kollegor har inte samordnat uteblivit från presskonferensen. Var och en har fattat sitt beslut. Alla har de med samma resultat avläst den nyhetsstämning som råder i januari 1989. Miljön och miljöpartiet är ute. Feldt och skolanslagen är inne. Vad är Åsa Domeij mot Calle, 11, som uppmanar landets
finansminister att gå och hänga sig? Vad är en döende säl mot en sliten skolbok?
P.S.
För den som till äventyrs skulle vara intresserad av sakfrågan hänvisas i första hand till till Finansutskottets betänkande 1987/88:20 resp. 1988/89:FiU20, samt snabbprotokoll från riksdagsdebatterna 1988/89:76, från den 8 mars 1989.
I det senare kan man bl a läsa att Lars Tobisson (Anf. 1, sid. 8) frågade:
Får jag fråga finansutskottets ordförande Anna-Greta Leijon: Varför övergav ni 5-procentsramen, när vi moderater yrkat bifall både till finansplanen i denna del och till den /alldeles utmärkta och läsvärda/ socialdemokratiska motion /1988/89:Fi218/ som Anna-Greta Leijon själv skrivit under.
Och ett svar från Kjell-Olof Feldt (Anf. 35, sid. 62):
Sedan har Lars Tobisson flera gånger frågat varför vi övergav lönetidsramen. Svaret är: Därför att ni övergav den. Så fort man på kvällstidningarnas löpsedlar började blåsa upp till storm hoppade ni av. Det går inte att få ett sådant system att fungera i praktiken. Med den mnisstro som Lars Tobisson normalt visar mot fackliga organisationer måste han inse att om dessa får klart för sig att det med två dagars rubriksättning går att förmå riksdagen att falla ifrån en sådan här princip, så är den inte heller något värd i löneförhandlingar.
./.
Ur Moderaternas partimotion 1988/89 m508
s 31 ff
elände, elände...
"Det är därför inte förvånande att regeringens i budgetpropostionen framlagda förslag om att ökningen av statsbidragen till lärarlöner skall minskas med 167 miljoner kronor har lett till omfattande protester. Trots att beloppet motsvarar endast ca 0,5 procent av kostnaderna för grundskolan betraktas förslaget av många som droppen som till slut urholkat stenen. Om regeringens förslag genomförs kommer det också att leda till att undervisningen drabbas. Kommunernas möjligheter att kompensera anslagsminskningen genom att dra in på annan verksamhet är till följd av dagens centralreglerade system begränsade.
Regeringens förslag är från socialistiska utgångspunkter följdriktigt. Det strider däremot mot den skolpolitik som vi förordar och som sätter kunskaper och färdigheter i centrum. Vi avvisar därför förslaget.
Moderata Samlingspartiet accepterar inte socialdemokraternas sätt att hantera anslagen för skolan. Samtidigt som de vägrar att släppa stora delar av centralstyrningen och regleringen av de olika delanslagen, gör de schablonmässiga nedskärningar av skolans basresurser. Detta leder till att den grundläggande undervisningen i skolan drabbas samtidigt som olika kringaktiviteter och specialsatsningar får fortsatt eller t.o.m. ökat stöd...
I samband med riksdagsbehandlingen av regeringens förslag till s.k. utgiftstak för lönekostnaderna framhöll Moderata Samlingspartiet att en förutsättning för att ett sådant skulle kunna fungera bl.a. var att de offentliga myndigheterna kunde disponera sina resurser på ett friare sätt än tidigare. Vi tvingas konstatera att denna förutsättning inte finns på skolområdet i dag.
Statsbidragen till skolan bör läggas om. Principen bör vara att skolan får ett visst anslag för varje elev, och att det är kommunen och skolan som själv fattar beslut om hur detta anslag skall användas. Ett sådant anslagssystem öppnar för en ny frihet för föräldrar och elever att själv välja skola och skolform.
Mot denna bakgrund föreslår vi minskningar av olika anslag som inte direkt berör undervisningen i skolan med totalt 406 miljoner kronor. En betydande neddragning av länsskolnämndernas resurser och funktioner föreslås.
De på detta sätt frigjorda resurserna används för att förstärka de anslag sonm går direkt till den grundläggande undervisningen. Förutom ett återställande av anslagen för skolans s.k. basresurser med 167 miljoner kronor föreslås en förstärkning av den undervisningsrelaterade delen av den s.k. förstärkningsresursen med ca 240 miljoner kronor. Våra förslag redovisas i detalj nedan.