|
Sverker Gustavsson EMU-skeptiker Home |
Under sina år som partiledare, statsminister och EU-sändebud lyckades Carl Bildt bygga upp ett politiskt kapital. Göran Rosenberg i DN 1999-06-18 Demokratin, folkstyret, har hittills förutsatt ett demos, ett folk, en varm krets av medborgare som på något sätt känt sig höra samman, historiskt, språkligt, kulturellt, och som därmed varit redo att respektera den makt som utövats i dess namn. Nationalstaten skapade ett sådant demos, EU kanske inte klarar det — hymnen, flaggan, parlamentet och euron till trots. I varje fall inte i den form unionen nu har. Med all säkerhet inte i den ännu lösare form som en fortsatt utvidgning lär framtvinga. Kanske är det just detta som sextiotvå procent av Sveriges väljare åter har bekräftat. I så fall bådardet inte bara illa för demokratin i EU utan också för demokratin i nationalstaten. Nationella regeringar vars huvudsakliga uppgift blir att anpassa landets politiska och sociala institutioner till ständigt skiftande yttre krav och villkor, kommer inte att kunna uppbåda vare sig respekt eller samhörighet. En demokrati som inte tillåter medborgarnas egna preferenser och värderingar att sätta sin prägel på samhället har snart förlorat sitt existensberättigande. För den byråkratiska administrationen av en utifrån påbjuden samhällsordning finns andra och effektivare beslutsformer. Är då demokratin möjlig utan demos? Nej, inte så länge vi tänker i banor av "ett folk, en regering". Ja kanske, om vi börjar tänka i banor av "flera folk, flera regeringar". Vad vi i så fall bör kunna tänka oss är en demokrati som tillåter oss att rösta som européer i frågor där en europeisk samhörighet känns naturlig och rimlig, men som nationella och lokala "folk" i frågor där den inte gör det. Vad som ska beslutas var, av vem och hur, är den stora konstitutionella fråga som måste besvaras — om demokratin i Europa inte ska urarta till en fasad för något annat. Margit Gennser SvD Brännpunkt 1999-02-10 |