Om kraschen kommer - var finns beredskapen?
Med en allt större andel av folks sparande i aktiefonder är det inte bara konjunkturen som står på spel vid ett börsfall - det är även riskkapitalmarknadens legitimitet, förtroendet för marknadsekonomin. Hur planerar Aktiespararna, Aktiefrämjandet, börsen och övriga aktörer att hantera en sådan förtroendekris?
Stockholmsbörsens värdering är i dag cirka 22 gånger årsvinsterna och kursuppgången sedan den senaste bottennivån 1992 är 450 procent. Allt fler aktörer på och kring aktiemarknaden känner oro för utvecklingen. Med ett totalt börsvärde på 2 650 miljarder kronor, 50 procent större än Sveriges samlade årliga produktion av varor och tjänster, och en allt större andel av folks sparande i aktiefonder har börschefen och Riksbankschefen varnat för att större kursomslag på aktiemarknaden nu har en potens att i vissa lägen allvarligt störa den reala ekonomins utveckling, det vill säga närmast hushållens spar- och konsumtionsbeteende och i förlängningen näringslivets investeringar.
Men om vi är på väg in i den sorg- och aningslöshetens era som präglade de finansiella marknaderna i slutet på 1980-talet, är det emellertid inte bara börsutvecklingens påverkan på konjunkturutvecklingen som borde bekymra.
Ett i grund och botten allvarligare problem är att börsens goda rykte står på spel och därmed legitimiteten för hela riskkapitalmarknaden, marknadsekonomins centrala nervsystem.
Alltför få tycks minnas den förtroendekris som följde på excesserna på fastighets- och finansmarknaderna för bara sex till sju år sedan, med grovskäll på finansvalpar, fastighetshajar och bankdirektörer som gav sig kasinoekonomin hän. Det gick till och med så långt att tunga instanser i näringslivet planerade ett särskilt upplysningsorgan med kampanjer hos allmänheten om de finansiella marknadernas livsviktiga betydelser för en effektiv ekonomi.
Projektet somnade in efter devalveringen och den kraftfulla banksaneringen 1992-1995. En ny börskrasch skulle allvarligt kunna hota 1990-talets kanske främsta ekonomiska landvinning i Sverige - en blomstrande riskkapitalmarknad för innovationsföretag, småföretag och omstrukturering av företag. Inte på en hel mansålder har Sverige sett så många entreprenörer som under de senaste åren kunnat finansiera företagsidéer med publikt kapital. Många omstruktureringar och rekapitaliseringar har återskapat stora värden.
Men om kraschen kommer - hur lätt skulle det inte vara att misskreditera hela riskkapitalmarknaden med drabbade småsparare som lockades eller lurades av finansindustrin och dess glada fonder att satsa sparkapital på för höga kursnivåer? Gärna ställda i kontrast till fondkommissionärernas hiskeliga vinster, för att inte tala om deras unga guldgossars och - -flickors årslöner, många gånger högre än börs-VDars eller småsparares livslöner.
Att fondkommissionärer och banker borde visa besinning vad gäller löner och bonussystem är en sak. Viktigare är att hela branschen, och fonderna i synnerhet, på ett helt annat sätt borde ta på sig ett kollektivt ansvar för att informera och upplysa om riskkapitalets innebörd och aktieägandets risker.
För att illustrera vad som håller på att hända har jag konstruerat en kurva för aktiemarknadens känsloläge (efter en idé av Morgan Stanleys gamle strategiguru Barton Briggs). Jag tror att vi befinner oss i orosläget efter att ha hört i över ett år om den nya eran där räntorna är mer eller mindre permanent låga, liksom inflationen, och där den nya underbara ekonomin i USA nu ska följas upp av ett lika underbart integrerat Europa.
Här kommer EMU, östutvidgning, IT och Internet som kvitton på nya kvalitativa inslag i den ekonomiska utvecklingen utlovandes stabil och uthållig tillväxt så långt ögat når.
Medan den allt skickligare analytikerkåren med hjälp av allt mer sofistikerade datoranalyser ständigt kan benchmarka fram säljbudskap för aktier som inte hunnit med eller är undervärderade vis vis ditten eller datten, tycks ingen bank eller fondkommissionär kunna få fram vettig rådgivning på aggregerade värden för hela börsen.
Det är möjligt att marknaden kan vara effektiv i enskilda aktier, men det innebär inte nödvändigtvis att den är rationell på total nivå. I alla tidigare krascher har marknaden snarare varit emotionell, enligt Varför-lär-vi-oss-aldrig-cykeln och dragit med sig även de allra bästa experterna ända fram till stupet.
Enskilda placerare kan alltmer sällan överträffa marknaden, därför att de i allt större utsträckning är marknaden, tack vare dagens väldiga sekundsnabba informationsflöde. I ett alltmer hyperemotionellt börsklimat är det dags för Aktiespararna, Aktiefrämjandet, börsen, fondkommissionärerna och bankerna att börja se om sina budskap.
Hur ska man hantera en förtroendekris för aktiemarknaden? Hur ska man möta imagerisken när kollektiv girighet slår över i jakt på syndabockar? Den pedagogiska uppgiften är krävande - ingen köper aktier i det ädla syftet att ge näringslivet riskkapital och skapa sysselsättning åt Sverige. Folk placerar pengar på börsen för att tjäna pengar. Det är en marknad för förhoppningar och framtidstro.
Men - det är ett väldigt förtroendekapital för marknadsekonomin som nu står på spel.
MATS HALLVARSSON