Riksbanken 1997-03-14
Till Finansdepartementet
Remiss angående HSB Banks oktrojansökan
Regeringen har berett Sveriges riksbank tillfälle att yttra sig avseende ansökan om oktroj för HSB Bank AB (nedan Banken). Finansinspektionen har i sitt yttrande tillstyrkt att oktroj beviljas Banken.
Finansinspektionen har i sitt yttrande berört vissa aspekter av den planerade utlåningen i Banken, där även Riksbanken vill framhålla vissa synpunkter. I övrigt, beträffande exempelvis Bankens organisation, ledning, kapitalsituation samt den interna kontrollen, har Riksbanken inga kommentarer att lämna.
Finansinspektionen har, som villkor för att oktroj skall tillstyrkas ställt krav på att endast krediter som är förenliga med Bankens kreditpolicy får överlåtas från HSB Riksförbund till Banken. Riksbanken delar Finansinspektionens bedömning i detta avseende. En annan bedömning av de överlåtna krediterna skulle leda till ett kringgående av de krav som ställs på en banks kreditgivning, vilket inte är acceptabelt.
Bankens kreditgivning skall i första hand vara inriktad på bostadssektorn. Utlåningen kommer i koncernen att vara uppdelad så att topplån och byggnadskreditiv placeras i Banken, medan bottenlån placeras i dotterbolaget HSB Hypotek. Utlåningen i Banken kommer därmed att vara inriktad på ett förhållandevis snävt kreditsegment. Avgränsningen av kreditsegmentet förstärks av att utlåningen med hänsyn till HSB-rörelsens verksamhet sannolikt kommer att inriktas i första hand mot bostadsrättsfastigheter, antingen till bostadsrättsföreningar eller till enskilda bostadsrättsinnehavare.
Enligt Riksbankens uppfattning är en sådan nischbetonad utlåning i en bank negativ utifrån ett riskperspektiv. Orsaken till detta är att kreditförluster inom en utlåningssektor i stor utsträckning kan tänkas samvariera. En huvuduppgift för banker i samhällsekonomin generellt är att medverka till riskspridning och denna uppgift blir mindre effektivt utförd när en bank riktar sin utlåning mot en specifik nisch. En framträdande tanke när det gäller riskhanteringen i banker är också att bankens placeringar skall diversifieras i möjligaste mån. I första hand gäller detta exponeringar mot enskilda kunder eller grupper av kunder med inbördes anknytning, där det även finns legala begränsningar genom reglerna om stora exponeringar, men även när det gäller exponeringar mot kategorier av kunder anses diversifiering vara av central betydelse i bankers riskhantering.
Banken avser att begränsa riskerna i utlåningen genom geografisk spridning. Detta är förvisso positivt, men effekterna av en sådan spridning begränsas av att ett flertal faktorer som påverkar risknivån avseende bostadskrediter verkar med samma effekter oavsett det geografiska läget, exempelvis ränteförändringar, konjunkturskiftningar och förändringar av subventionssystem. Erfarenheterna från finanskrisen visar också att risken för problem i stor utsträckning är nationellt betingade.
En utlåning som är riskfylld bör inte ses som särskilt problematisk förutsatt att risken prissätts på ett riktigt sätt. Bankens möjlighet att ta ut en hög riskpremie begränsas av konkurrensen på marknaden, som framför allt utgörs av övriga bankers kreditgivning för topplån.
Ovanstående diskussion avseende en nischbetonad kreditgivning har förts utifrån beskrivningarna av Bankens planerade verksamhetsinriktning. Bankens balansräkning kommer emellertid inte inledningsvis att spegla den planerade verksamheten. Genom den begränsade överlåtelsen av krediter från HSB Riksförbund, och genom att en omfattande inlåning övertas från HSB Sparkassa, kommer utlåningen under de första åren utgöra en mindre del av bankkoncernens tillgångar. Räntebärande placeringar utgör den dominerande posten. Detta innebär att Bankens placeringar inledningsvis inte blir så nischbetonade som verksamhetsinriktningen ger vid handen.
Den förväntade utlåningstillväxten kommer enligt Bankens ekonomiska prognoser i första hand att ske i hypoteksinstitutet. Den externa utlåningen kommer i moderbanken åtminstone under de första verksamhetsåren att omfatta en mycket liten andel av balansomslutningen. Samstämmigheten mellan de presenterade prognoserna och den deklarerade inriktningen av verksamheten blir därmed liten. Problemet med den nischbetonade utlåningen blir därmed i praktiken också litet. Det kan emellertid inte uteslutas att utlåningen över ett längre tidsperspektiv kommer att uppnå en avsevärd andel av balansomslutningen och att problemet med den nischbetonade utlåningen därmed också blir större.
De problem som här har framhållits med en nischbetonad kreditgivning är emellertid enligt Riksbankens uppfattning inte av sådan art att Bankens verksamhet är att betrakta som osund och att oktroj därmed bör vägras Banken. Riksbanken anser det vara angeläget att oktrojprövningen sker på objektiva kriterier som förutsebara för allmänheten. Att i sundhetskriteriet tolka in ett förbud mot en nischbetonad utlåning liknande den i Banken skulle enligt Riksbanken innebära en alltför godtycklig oktrojprövning. Det finns heller inget stöd i förarbetena för en sådan tolkning av sundhetsregeln.
I den mån en nischbetonad utlåning utifrån statens synvinkel är att anse som ett problem inom banksektorn bör detta regleras genom uttryckliga lagbestämmelser. Exempel på liknande befintliga regler är placeringreglerna för försäkringsföretag. Det vore enligt Riksbankens uppfattning önskvärt att Banklagskommittén inom ramen för sin översyn av lagstiftningen på området utvärderade behovet av sådana regler för banksektorn.
Beslut i detta ärende har fattats av riksbankschefen Urban Bäckström efter föredragning av Martin Blåvarg.