- Jag har redan märkt hur näringslivets män stämmer ner tonen, sade Olof Palme när Mats Johansson intervjuade honom en tid efter valet 1976.

...

En av de varmaste fondanhängarna på 70-talet var dåvarande TCO-ordföranden Lennart Bodström, av Olof Palme senare befordrad till utrikesminister.

Enligt opinionsmätningarna hade han bara 10 procent av medlemmarna bakom sig i sin långvariga kampanj för fondsocialismen, påhejad främst av ett gäng marxister på sitt kansli.

Bl a ville kansliet att "fackligt ideologiska kriterier" skulle styra företagens investeringsbeslut.

En aktivist inom TCO var utredaren Boa Ruthström, som tillhörde den grupp av infiltrerande trotskister som 1976 uteslöts ur SSU. Den sk entristiska taktiken uppstod på 30-talet när Troskij under exil i Paris uppmanade sina anhängare att arbeta inom socialistpartiet för att vrida det åt vänster. 1973 uppstod kring den socialdemokratiska studentklubben i Umeå en gruppering med namnet Offensiv som spreds över landet via något hundratal ombud. Enligt SSU och avhoppare var rörelsen knuten till resterna av den trotskistiska fjärde internationalen, vars främsta bedrift var att skapa en stark militant fraktion inom det då porösa brittiska labourpartiet.

Bodström fick ständig kritik på ledarsidorna i den borgerliga pressen, vilket i längden blev så irriterande för det splittrade TCO att något måste göras. En utredning kartlade några av de värsta motståndarna bland ledarskribenterna, bland dem Rolf Englund i Nya Wermlands-Tidningen och undertecknad i Norrköpings Tidningar.

Vår belöning blev en mutmiddag för journalister på det för många medlemsmiljoner nyinköpta och lyxrenoverade fackliga slottet Foresta på Lidingö.

Visserligen tvingades vi först genomlida flera timmars mässande av Bodström, när han förklarade att vi hade missförstått alltsammans och att vi inte kunde gå emot viljan hos Sveriges tjänstemän, förkroppsligad i hans resliga lekamen.

Men sedan blev det roligt, efter de dyra årgångsvinerna och konjaken. Oartigt tackade vi för supen och supén genom att förklara att vi inte lät oss mutas. Kampen skulle gå vidare. Till groggen berättade en av Bodströms adjutanter hur bra det var i Nordkorea. När vi uppmanade honom att flytta dit, föll han i gråt. Inte ens en generös vickning kunde få oss att svika fondmotståndet.

Kommentar av Rolf Englund:
Ja, det var en minnesvärd afton, whiskyn serverades i dricksglas. Styrkt av detta lyckades jag övervinna min blyghet och ställa frågan till Lennart Bodström:
- Villket land tycker Du är bäst?
Nordkorea eller Sydkorea?

Det kunde, eller ville, Lennart Bodström inte svara på. Min minnesbild är att han sade att det var omöjligt för honom att som representant för Sveriges tjänstemän ta ställning till vilket land som var bäst, Nordkorea eller Sydkora.

Sådan var tidsandan. För mer om tidsandan, se gärna
Den mäktiga tidsandan
Andra Världskriget 60 år - Vietnamkriget 30 år
Rolf Englund för radions OBS 8/5 2005 (refuserat)