|
Eftersläpningen Home |
Sverige har mycket att ta igen
Den som tvivlar på att Sverige halkat efter i den internationella välståndsligan behöver bara ta en tur över Svinesunds- eller Öresundsbron för att konstatera faktum. Till exempel att en svensk sjuksköterska eller byggnadsarbetare kan tjäna grova pengar på att utvandra. Våra grannländer har stadigt vuxit ifrån oss på senare år. Sverige är numera Nordens fattigaste land, räknat i BNP per invånare (köpkraftsjusterat).Och vi verkar inte nära några större förhoppningar om att hinna i fatt. När den svenska ekonomin spås växa med 3,8 procent (Konjunkturinstitutets prognos för i år) så ses det som en sensationellt hög siffra. Det talas redan om att Riksbanken måste strama åt och kyla ned den allt hetare svenska ekonomin. Men i våra grannländer skulle 3,8 procents tillväxt ses som ganska klent med tanke på Sveriges usla utgångsläge. Tillväxttakten i Norge och Finland har legat stadigt över 3 procent de senaste fem åren. Flera år har den nått över 5 procent. Om Sverige, som har så mycket förlorad terräng att ta igen, inte når över 4 procents tillväxt på toppen av en brinnande högkonjunktur vore det knappast imponerande i ett nordiskt perspektiv. Hur man än vrider och vänder är det Sverige som haft den sämsta ekonomiska utvecklingen av de nordiska länderna under 1990-talet. Finland råkade värre ut än Sverige i början av decenniet, men i gengäld har finnarna hämtat sig betydligt snabbare. Den öppna arbetslösheten i Finland har nästan halverats. Norge och Danmark klarade sig ganska helskinnade ur krisåren. Därefter har de haft flera goda år med tillväxttal kring 3-4 procent. Så vad beror eftersläpningen på? Varför har Sverige blivit Nordens sjuke man?Till att börja med kan man konstatera att det inte är de svenska exportföretagen det är fel på. Norge har sin olja och Finland har Nokia, men Sveriges totala export har ändå vuxit lika snabbt som Finlands och betydligt snabbare än såväl Norges som Danmarks från 1994 och framåt. På hemmamarknaden ser det däremot annorlunda ut. Svag inhemsk efterfrågan är den viktigaste orsaken till att Sverige halkat efter övriga Norden i fråga om tillväxt och sysselsättning. Hushållens konsumtion har vuxit långsammare och den offentliga sektorn har skurits ned. Byggandet har gått trögare och andra inhemska investeringar likaså. Det finns flera orsaker till att Sverige haft Nordens svagaste hemmamarknad. "Alltför stram penning- och finanspolitik", säger en del. "Alltför få strukturreformer", säger andra. Intressant nog kan det hända att båda har rätt. Det är sant att Sverige fört en stramare ekonomisk politik, men inte extremt mycket stramare än i övriga Norden.Och visst har Sverige strukturella problem i form av höga skatter och stel arbetsmarknad, men inte extremt mycket värre än grannländerna. Sammantaget har effekten ändå varit förödande. Och nu då? När budgetsaneringen är avslutad och Sverige äntligen lyckats få ned räntorna till normal nordisk nivå, vore det underligt om vi inte kunde få några goda år med hög tillväxt, låg inflation och blomstrande hemmamarknad som våra grannländer kunnat njuta av. Visst återstår en del strukturåtgärder att göra, men de åtgärder som redan genomförts bör rimligtvis ha någon positiv effekt också. Eller har skatteomläggningen, EU-medlemskapet, nedväxlingen till låg inflation och inte minst alla avregleringar, varit förgäves? Dessvärre finns det fortfarande en del "ekonomer" (matematiker vore ett bättre ord) som hävdar det. Med hjälp av diverse olika statistiska beräkningar kommer de fram till att den "potentiella" (icke-inflationsdrivande) tillväxttakten i svensk ekonomi är ungefär 2 procent, det vill säga lika låg som tidigare. Förhoppningsvis tar regeringen och Riksbanken större intryck av den faktiska utvecklingen i våra grannländer än av sofistikerade teoretiska modeller. Det finns ingen anledning till varför Sverige inte skulle kunna ha lika god ekonomisk tillväxt som övriga Norden. |