Varför gör prognosmakarna så stora kollektiva misstag?
Göran Albinsson Bruhner
SvD 2001-10-01

Det finns en påtaglig risk att terroristattackerna i USA påskyndar och fördjupar den sedan förra våren pågående konjunkturnedgången. Det ska bli intressant att se hur de ekonomiska prognosmakarna bedömer denna risk. Hittills har de betett sig som sovande eskimåer i en igloo. När en vänder sig, så vänder sig alla.

Jag syftar på strömmen av successivt nedjusterade förutsägelser för bruttonationalproduktens tillväxt. I början av året hette det att konjunkturen skulle vända under andra kvartalet. När detta inte skedde skulle kurvorna börja att peka uppåt under hösten. Före terrordåden i USA talades om en uppgång i början av nästa år.

Varför gör prognosmakarna så stora kollektiva misstag?

Jfr Analytikernas förlorade heder
Weje Sandén, chefredaktör, Veckans Affärer 2001-04-17

Betalda optimister fick alibi för svartsyn
Ledare i Dagens Industri 2001-10-01

Kan en välorganiserad terrororganisation punktera hela världsekonomin genom att demolera två skyskrapor i New York och döda 7.000 människor? Den senaste veckans företagsrapporter och konjunkturbedömningar kan lätt ge det intrycket.

Företagsledare och bankekonomer, ta till exempel SAS-ledningen och SEB-ekonomerna, talade för inte så länge sedan om offensiv och om goda utsikter. Sedan har de långsamt blivit dystrare.

RE: se t ex Klas Eklund

RE: se t ex Stefan Fölster

Efter terrordådet fullbordar de sinnesändringen mot lågkonjunktur och kris. De är inte ensamma utan de rör sig i en flock av tusentals kolleger, nu precis som tidigare. Mörka prognoser är från och med nu vardagsmat.

Det är inte främst verkligheten som har förändrats utan vår samsyn.

För drygt ett år sedan vände den amerikanska ekonomin ned efter en av de längsta högkonjunkturer som den ekonomiska historien registrerat. Vändningen kom efter en tid av överdrifter och önsketänkande.

Augusti kommer före september
Rolf Englund i mail 2001-09-20

Att avsluta en sådan fas, rensa garderoberna och komma i gång med nästa tillväxtfas brukar orsaka ett långt lidande.

Men alla företagsledare och bankekonomer är människor. Den företagsledare som i förtid spekulerar i vargatider sänker företagets aktiekurs. Varför inte göra som Nokias chef Jorma Ollila och hålla masken tills problemen verkligen inträffar?

Och bankekonomer som är anställda för att skapa PR vågar sällan gå ut med dystra framtidsbilder innan historisk statistik stöder detta.

Medierna fokuserar hårt på den som avviker. Vem vågar riskera att vara för dyster?

Se min hemsida

Det är samma grupprörelser som vi ser i analytiker- och fondvärlden. Det kallades riskspridning när flera av de ledande fonderna ökade innehaven i Ericsson för att kunna följa index hösten 1999. Problemet var att processen fortsatte tills Ericsson var värderat motsvarande 17 gånger det egna kapitalet och nära fem gånger omsättningen.

För att motivera sådana värderingar krävs supermarginaler och uthållig supertillväxt. Ericsson hade varken det ena eller det andra. Den stora telekomkrisen på världens börser handlar inte främst om teleteknik utan om spekulation med vanliga sparares pengar.

Likadant är det på en rad andra områden. Entreprenörer utan andra egenskaper än storvulenhet har plockat marknaden på miljarder, företagsledningar har lyft optioner som kopplats till börsspekulation, företag har köpts till fantasisummor och jättelika investeringar har gjorts i teknik som inte hunnit bli färdigutvecklad.

Allt detta är dystra fakta i en tid då finansekonomer är stolta över sina fantastiska riskmodeller och analytiker arbetar med sina otroliga statistikbaser. Vetenskap och teknik som borde ha resulterat i färre överdrifter och större klarsyn har inte fungerat.

Den främsta betydelsen av terrorattacken är att den låter aktörer och bedömare lämna sina tidigare avvaktande positioner. Nu är det okej att tala om problem och kriser, nu kan flocken färdas i en ny riktning. En process som startat försiktigt tar fart.

Mer om optimism på aktiemarknaden
"Botten är nådd"