När Internationalen tystnat

Utdrag ur Rolf Englund, Rosornas Krig, Timbro

När man på den socialdemokratiska partikongressen våren 1982 efter många års debatt hade tagit sitt beslut om fonderna och klubban fallit tog känslorna överhanden hos kongressombuden. De reste sig, höll varandras händer upplyfta och sjöng unisont Internationalen.

Det var en gripande stund.

Än mer gripande är det att minnas detta så här efteråt. Nu när Kjell-Olof Feldt äntligen har baxat den “dj-a skiten” genom riksdagen och det har visat sig att det han baxat genom riksdagen så väsentligt skiljer sig från det kongressbeslut som ombuden sjungande Internationalen hade beslutat om.

LO-kongressen hade, ett halvår före SAP-kongressen, beslutat

att löntagarna, inte medborgarna, bör vara fondernas uppdragsgivare,

att viktiga principiella skäl talar för att fondstyrelserna bör utses i direkta val, (men)

att det samtidigt finns praktiska skäl (enkel valprocedur) som talar för att styrelserna ska utses av de fackliga organisationerna (LO hade således inte bundit sig för direkta val) och

att det under ett uppbyggnadsskede bör vara möjligt att ge existerande löntagarorganisationer (således inte, som det blev, regeringen) rätt att utse löntagarrepresentanter i fondstyrelserna. På så sätt skulle tid vinnas för att hitta den rätta principiella och praktiska utformningen av ett system med direktval.

SAP-kongressen beslöt våren 1982 att fonderna skall vara uppbyggda enligt bl a följande principer:

o Kapitalplaceringen ska bygga på den enkla principen att löntagarfonderna ska köpa aktier utifrån sina egna bedömningar av vad man vill uppnå med sina placeringar (inget avkastningskrav).

o Organisatoriskt bör fondstyrelserna — en i varje län — (det blev inga länsfonder) i ett inledande skede utses efter förslag av löntagarnas organisationer (det blev regeringen).

Även representanter för kommuner och landsting bör ingå i styrelserna (så blev det inte heller).

Ett system med direkta val till löntagarfondstyrelserna bör dock utredas, tillade kongressen, och så har det blivit.

Allt enligt ett referat av LO/SAP-kongressernas beslut i en senare upplaga av den rapport, Arbetarrörelsen och Löntagarfonderna, undertecknad av bi a Kjell-Olof Feldt, som kongresserna hade godkänt som riktlinjer för det fortsatta arbetet.

Mer om löntagarfonderna

Top of Page
Början på sidan