Mariana Burenstam Linder: Både mamma och pappa har arbetat i banken
DI 2002-10-26
Mariana Burenstam Linder slutar som chef för affärsområdet private banking inom SEB. Det är den del av banken som har hand om större privatkunder och stiftelser, under varumärket Enskilda Banken.
"Men det har varit ett svårt beslut. Både mamma (Thesy Burenstam Linder) och pappa (Staffan Burenstam Linder) har arbetat i banken, och så har jag många vänner här, så det känns som att lämna en familj."
Om Staffan Burenstam Linder
Ur Carl Bildts veckobrev v32/2000, 9 Aug 2000
I början av 1990-talet var det dags för ett nytt språng. Jag bad som statsminister Staffan att bli ordförande i riksbanksfullmäktige, vilket under dessa år var ungefär så långt ifrån ett rutinuppdrag som man kunde tänka sig.
När Sverige 1995 tog steget in i den Europeiska Unionen tog Staffan steget in i politiken igen och valdes som ledare för den moderata gruppen i Europaparlamentet.
Håkan Hagwall i runa i SvD 2000-07-23, utdrag:
Staffan Burenstam Linder höll starkt på det europeiska parlamentets vikt i EU-systemet. Och han var en varm anhängare av svenskt medlemskap i den europeiska monetära unionen. Han var vice ordförande i stiftelsen Svenska Dagbladet och mycket kritisk mot den linje i EMU-frågan som var tidningens fram till det senaste chefredaktörsskiftet. Han valde den offentliga formen för att föra fram sina synpunkter, inte minst genom brev till ledarsidan, och bidrog därmed konstruktivt till en öppen inomborgerlig debatt.
Kommentar RE: Detta till skillnad från Peter Egardt.
född 1931 av pappa Martin Linder och mamma Marianne, f Burenstam.
"Ekonomiska unioner : en översikt över den ekonomiska integrationens förutsättningar och verkningar" Ort/Förlag: Stockholm Utgivningsår: 1957 Omfång: 48 s. Serie: Studier och debatt ; 1957:1
ekonomisk konsult Stockholms Enskilda Bank 1955-1965.
gift med Therese-Marie Dyrssen 1956
ekonomie doktor och docent Handelshögskolan 1961."An essay on trade and transformation"
handelsminister för vapenexport mm 1976-78 och 1979-81.
ledamot Riksbanksfullmäktige 1982-1994, ordförande 1991-1994
Chairman of the General Assembly of Trygg-Hansa Life Insurance Group, 1991-
Ledare för moderata delegationen i EU-parlamentet (hans egen hemsida)och vice ordförande i EPP:s parlamentsgrupp. EPP står för "European People's Party" och där ingår de flesta av parlamentets konservativa och kristdemokratiska partier.
hedersdoktor Université Catolique de Louvain (Belgien) 1998, för "sina betydelsefulla insatser i utvecklingen av teorin för den internationella handeln med viktiga tillämpningar även inom företagsekonomisk teori". Hedersdoktoratet utdelas i samband med universitetets 100-årsjubileum.
Bengt Dennis om Staffan Burenstam Linder, ordförande i Riksbanksfullmäktige:
"Visserligen hade ordföranden vid samtalet med mig i emotionella ordalag ondgjort sig över hur mycket pengar som vi genom våra interventioner 'skeppade iväg till USA' och risken för skador på svensk ekonomi genom det höga ränteläget, men jag var van vid ordförandens ojämna lynne och emotionella reaktioner."
För elegant kritik av Staffan Burenstam Linders EMU-uppfattning; se t ex Lybeck
Staffan Burenstam-Linder på Nationalekonomiska Föreningen 96-12-05
Ref i Ekonomisk Debatt 1997/3 sidan 199
... - Det är riktigt som Assar Lindbeck sade att EMU är ett högriskprojekt.
Det är ju också östudvidgningen som Assar Lindbeck satte mycket högt. Det är ett oerhört riskprojekt; man kan slå sönder hela den Europeiska Unionen genom att göra en misslyckad östutvidgning. Att en gång sätta igång med Rom-fördraget var även det ett riskprojekt av högsta klass. Det fanns många stora motståndare. .
Jag vill även göra gällande att det för Europa är ett högriskprojekt också att inte skapa en monetär union. ...
... Jag är förvånad. Under hela 1980-talet hörde jag varenda dag svenska ekonomer tala om "fasta spelregler". Jag satt då i riksbanksfullmäktige och alla var medvetna om att både ekonomer och politiker vill ha fasta spelregler.
På grund av att trycket från alla håll var så hårt på dessa fasta spelregler drevs ju Riksbanken till att försvara den svenska kronan in till vad man kan säga extrema gränser.
Kommentar RE: Det behöver kanske egentligen inte erinras om att Staffan Burenstam Linder inte satt i riksbanksfullmäktige bara "under hela 1980-talet" utan även, och framförallt (och då som ordförande i fullmäktige och således överordnad riksbankschefen Bengt Dennis) vid tiden för de åtgärder han nu säger att Riksbanken "drevs till" av "trycket från alla håll" - hösten 1992.
Den som i första hand skulle ha stått emot trycket, var således Staffan Burenstam Linder.
Att han inte gjorde det har inte föranlett någon bestraffning, utan han har tvärtom belönats för att inte ha stått emot trycket (ni kommer väl ihåg all tal om det fina med en självständig riksbank) genom att av Carl Bildt utses till gruppledare för moderaterna i EU-parlamentet.
Carl Bildt var väl bland dem som mest tryckte på för att kronförsvaret skulle fortsättas.
Staffan Burenstam Linder i SvD, Brännpunkt, 96- 09-26
Nedlåtande tonfall .... Med EMU mot "dollarimperialismen"
Det är en svårförståeligt stor skillnad i debatten om det europeiska monetära samarbetet - EMU - i Sverige och i Europa i övrigt. De nedlåtande och inte sällan förlöjligande tonfall som präglar den svenska debatten har inte sin motsvarighet någon annanstans. Inte ens i Danmark och Storbritannien som till skillnad från Sverige har formella förbehåll vad gäller att delta i en monetär union.
Det kan knappast vara så att vi är klarsyntare och klokare än andra. Under de senaste trettio åren har Sverige haft en sämre ekonomisk utveckling än andra europeiska länder. Vi har förlorat en topp-position och den genomsnittliga inkomsten i Sverige ligger nu under medeltalet för Europa. Fortsätter vi nedåt på samma sätt, kommer vi snart i nivå med Grekland och Portugal. Det bör stämma till eftertanke och inte till självförhävelse.
De som följer vår debatt och läser svensk press måste bli häpna, när de sedan tar del av vad europeiska politiska och ekonomiska ledare och massmedia har att säga om EMU.
Planerna på ett monetärt samarbete drivs med stor kraft av de europeiska centralbankerna. Kohl, Chirac och praktiskt taget alla toppolitiker utom i Storbritannien och Danmark är engagerade i ansträngningarna att bilda valutaunionen. Finansministrarna sammanträder för att ge planerna allt konkretare form.
...
När i de senaste tyska delstatsvalen socialdemokraterna försökte förbättra sina valresultat genom att satta frågetecken för EMU har de mött motgångar och skapat intern splittring. Det är övermaga när t exJohan Hakelius (SvD 15/9) avfärdar politiker vilka driver EMU-frågan som "den europeiska eliten" i konspiration mot folken.
I Sverige har bland partierna endast moderaterna och folkpartiet tagit klar ställning för EMU. I moderaterna närstående press har partiledningen anklagats för att dess ställningstagande inte speglar förhållandet bland moderata sympatisörer i allmänhet.
Men ett politiskt parti som avstår från att uttala sig i frågor där opinionen bland egna väljare enligt opinionsmätningar inte år entydiga, har resignerat. Ledarskap måste utövas alldeles särskilt där så mycket av information och opinionsbildning återstår.
Att den moderata partiledningen inte skulle göra sin analys och dra sina slutsatser utan hålla tyst i denna fråga under det att flera tidningar driver kampanj-journalistik mot den europeiska monetära unionen, EMU, vore orimligt.
Finansminister Åsbrink ger i en artikel på DN Debatt (28/8) en förnuftig uppmaning... Om, som jag tycker mig ha förstått, Åsbrink för sin del anser att det tillsammantaget vore förenat med avsevärda nackdelar att stå utanför EMU, är de beklagligt att han inte klarare uttrycker sin uppfattning och bidrar till bättre balans i debatten.
...
EMU-kritikerna undrar hur de skilda penningpolitiska synsätten i Europa skall kunna smälta samman till en konfliktfri helhet när samma skillnader skapade mängder av konflikter inom det tidigare, lösare växelkurssamarbetet. Men i de länder som skulle utgöra kärnan i ett EMU
EMU-kritikerna undrar hur de skilda penningpolitiska synsätten i Europa skall kunna smälta samman till en konfliktfri helhet när samma skillnader skapade mängder av konflikter inom det tidigare, lösare växelkurssamarbetet.
Men i de länder som skulle utgöra kärnan i ett EMU har under en lång följd av år samarbetet fungerat utmärkt. De spänningar som funnits har framför allt gällt länder med hög inflation som Spanien och Italien - inga självklara medlemsländer. Men de vill gärna bli medlemmar och strävar nu idogt mot att bättre stabilisera sina ekonomier för att uppfylla villkoren för medlemskap - "konvergensvillkoren" - vad gäller budgetunderskott, inflation och räntor.
Just detta innebär att EMU redan varit en stor framgång.
...
Standardargument mot EMU är att det kan uppstå "externa chocker". Med det menar man förändringar i utlandets efterfrågan på våra exportprodukter av annat än rena konjunkturskäl. Eftersom det är svårt att på kort sikt anpassa inhemska produktionskostnader måste man kunna ändra växelkurserna. Detta är den teori för "optimala valutaområden" som så många också utanför ekonomkretsen citerar för att få saken att låta mera bastant.
Men betydelsen av sådana chocker är kraftigt överdriven som bl a visats i en nyligen utkommen studie avDaniel Gros vid Centre for European Studies. Risken för sådana chocker är mycket mindre än nackdelarna i nuvarande system med högre räntor och kostnaderna för transaktioner mellan många olika valutor och valutaspekulationer.
Under de senaste årtiondena har Sverige råkat ut för chocker men de har inte varit externa utan utpräglat hemmagjorda. Inga av våra devalveringar har med några externa chocker att göra.
Under 70-talet tappade den socialdemokratiska regeringen all respekt för tyngdlagen och genom skattehöjningar och inflationspolitik fick vi årliga kostnadsstegringar om 20 procent. Resultatet blev en djup kris mot slutet av årtiondet. Allt hemmagjort. Efter dessa konvulsioner och till sist den stora devalveringen 1982 talade nästan alla ekonomer om behovet av "fasta spelregler". Tillsammans med politiker av alla kulörer förklarade de att "nu får det vara slut på devalveringar av den svenska kronan".
Men trots att valutaunionen skulle ge just dessa fasta spelregler talar nu samma ekonomkår om faran med fasta spelregler och hur nödvändigt det är att kunna ändra växelkurser. Det är förvånande med sådana omkastningar i uppfattningarna och inte lätt att samtalsmässigt få något svar när man frågar om vad som förklarar detta nya förhållningssätt.
En del ekonomer som är emot EMU menar att Sverige inte är moget att gå med. Vi skulle inte vara uppgiften vuxna att undvika hemmagjorda chocker och behöver kunna skriva ner värdet på kronan. Och de pekar just på erfarenheterna under 80-talet. Men att etablera ett ekonomisk-politiskt system för fortsatt förfall kan inte vara ett rimligt politiskt program. Sverige har genom ekonomiskt lättsinne följt av devalveringar sjunkit tillräckligt tillbaka i förhållande till andra länder för att vi skall förgylla denna sorts politik till visdom.
EMU kommer att förverkligas. Det är då för vår del inte bara frågan om räntor och växelkurser och ekonomisk politik på det planet. Det kommer att bli en mängd förändringar på ett mera företagsmässigt plan som kommer att spela en stor roll för vår konkurrenskraft.... Svenska banker och försäkringsbolag riskerar att ställas inför extra svårigheter utanför EMU även om en och annan kanske gärna skulle vilja ha kvar lönande valutaaffärer i svenska kronor.
...
Den franske presidenten Chirac framhöll häromdagen att en av fördelarna med EMU var att Europa skulle få en starkare ställning på den internationella scenen och bättre hävda sig mot dollarn. I dag dominerar dollarn så mycket att inte bara extremvänstern talar om "dollarimperialism".
Det kan jag också göra fast med det tillägget att det inte är någon illasinnad amerikansk list utan det nödvändiga resultatet av att de europeiska valutorna var och en för sig är opraktiskt små. Med euron får Europa en starkare ställning - men småvalutorna utanför EMU råkar ut för ökad konkurrens.
För kronan skulle det bli både dollar- och euroimperialism!
------------------------
Fotnot: "övermaga" av fsv oformagi, oförmögen, andligt omogen, barnsligt sjävsäker, osakkunnig, dumdryg, enligt Bonniers Lexikon.
Den värsta krisen mellan Sverige och skyddsmakten USA var inte den diplomatiska frosten 1972-74, orsakad av Vietnamkritiken. Den reella säkerhetspolitiska kölden kom 1979-82 när USA djupfrös tillförseln av militär teknik efter Datasaabaffären.
Alltsedan 1950 hade Sverige i olika former deltagit i Atlantpaktens handelsembargo mot kommunistblocket (känt i Moskva men dolt för svenska folket), från 1952 i utbyte mot militär toppteknik. Men statliga Datasaab smugglade amerikansk elektronik som sattes in i Sovjets luftförsvar, i praktiken ett sabotage mot USA-flygets krigsplanläggning och Sveriges egen återförsäkringspolitik västerut. Det skedde under de förment västsinnade borgerliga regeringarna, vilka saknade full insikt i den dolda politiken.
Först sedan Olof Palme återkommit som statsminister 1982 vred USA åter på kranen.
Ur Total omvärdering av svensk neutralitet, understreckare i SvD 2000-10-04 av Mikael Holmström. Mikael Holmström är Svenska Dagbladets säkerhetspolitiske reporter och har publicerat artikelserierna "Den dolda alliansen" 1998 och "Sverige i Natos ögon" 1999.
Bilden av det neutrala Sverige var ett illusionsmakeri. Svensk säkerhetspolitik byggde på lögner, dubbelspel och hemligt försvarssamarbete, hävdar
Wilhelm Agrell i "Fred och fruktan. Sveriges säkerhetspolitiska historia 1919-2000".