Europe has to face threat of US trade deficit
This cumulative process could be enough to send some European economies into recession.
Martin Feldstein, FT August 1 2006
Resolving the massive trade imbalances without a global cyclical downturn can be achieved,
but only if countries approach this challenge in a constructive way.
Instead of seeking to resist the dollar’s shift to a more competitive level, governments in Europe and Asia should focus on developing policies to maintain aggregate demand in their individual economies as their export sales decline.
Martin Feldstein, Financial Times 26/5 2006
The /US/ saving rate began falling in the early 1990s as households increased consumption in response to their rising level of wealth – initially a rising stock market and, more importantly, double digit increases in house prices. More recently, this wealth effect was reinforced by the rise in mortgage refinancing that was induced by falling interest rates.
Past experience shows that a more competitive dollar can substantially reduce the trade deficit. The last big fall of the dollar, a 37 per cent decline in the mid-1980s, was followed by a 40 per cent fall in the trade deficit.
Dollarfallet och den svenska krisen 1992
Martin Feldstein ref i DN 1997-01-16 reporter Johan Schück
Europa har anledning att, ännu en gång, tänka över effekterna av en valutaunion, anser han:
- Skälen för EMU är politiska och väger kanske tillrräckligt tungt. Men valutaunionen medför inga ekonomiska vinster, utan har tvärtom en kostnad. Den förhindrar inte endast en självständig penningpolitik, i förlängningen ges inte heller utrymme för en oberoende skattepolitik på nationell nivå.
TIME (Europe) Magazine January 25, 1999
THE EURO RISK
A unified currency in Europe may spell more and different problems
for the Continent -- and the US
THE NEW YORK TIMES January 4, 1999
Europe's Great
Leap of Faith
Johan Hakelius i SvD 97-11-11:
... Ett av de längre inläggen om EMU som fredsprojekt publiceras i november/december-numret av Foreign Affairs. Författare är Martin Feldstein tidigare rådgivare till Ronald Reagan och nu professor i nationalekonomi vid Harvard-universitetet samt ordförande för den obundna forskningsstiftelsen National Bureau of Economic Research.
Feldstein börjar med att konstatera att EMU är att betrakta som ett avgörande steg på vägen till den politiska union som efterlyses i Maastrichtavtalet. Feldstein menar dock att tanken är förfelad: "[...] en politisk union av europeiska nationer är tänkt som ett sätt att minska risken för ännu ett inom-europeiskt krig mellan de enskilda medlemsstaterna. Men det är mer sannolikt att försöken att hantera en monetär union och den påföljande utvecklingen av en politisk union leder till ökade konflikter inom Europa och mellan Europa och USA."
Inom EU ser Feldstein uppenbara konfliktrisker vad gäller den gemensamma penningpolitikens mål och metoder. Han menar att en gemensam penningpolitik kommer att kräva en gemensam finanspolitik för att mildra de negativa effekterna av en enhetsvaluta.
Stabilitetspakten, som sätter snäva gränser för medlemsländernas budgetbeslut, har gjort detta än mer nödvändigt. Den centralisering av skatte- och utgiftsbeslut detta innebär är ytterligare en konflikthärd, liksom de överträdelser av stabilitetspakten som med all sannolikhet kommer att ske när EMU väl är i gång börjat också striden om makten över de överstatliga ekonomiska institutionerna, och då har inte längre Frankrike och Tyskland gemensamma intressen. Därtill kommer spänningen mellan de EU-länder som deltar i EMU och de länder som inte gör det, inklusive ansökarländerna i öst.
Den strävan efter standardisering och likriktning som EMU är ett exempel på minskar också EU-ländernas möjligheter att göra något åt de verkliga ekonomiska problemen, enligt Feldstein. Förbud mot skattesänkningar under vissa nivåer och enhetliga arbetsmarknadslagar berövar Europa positiva exempel och cementerar de strukturfel som är orsaken till Europas eftersläpning. EMU och dess konsekvenser riskerar således att befästa europeiska ekonomiska problem och då kommer kraven på protektionism och konflikterna med bl a USA som ett brev på posten.
Man behöver inte gå lika långt som Martin Feldstein som, med det amerikanska inbördeskriget som exempel, varnar för att politiska unioner byggda på felaktig grund snarare uppmuntrar till krig än fred. Men hans resonemang är alltför träffande för att bara avvisas som illa underbyggd undergångsretorik.