News Home
Index - 1992 - EMU - Cataclysm - Economics - Wall Street - US Dollar
Rutger Palmstierna
Om att inte förstå Kina
Rutger Palmstierna, Svensk Tidskrift 1985
Så befästes klansamhället
Rutger Palmstierna, Axess 25 nov 2009
Den muslimska civilisationen har utvecklats på ett radikalt annat sätt än den kristet västerländska. Orsaken till detta behöver inte sökas i skilda religiösa budskap, utan snarare i hur respektive religion hanterade sin vardag, sina personalfrågor och sin byggnadsförvaltning.
Mer än hälften av de lettiskt ägda bankernas inlåning är i utländsk valuta medan aktiekapitalet är i lettiska lat.
Skulle Lettland devalvera sjunker då värdet på dessa bankers aktiekapital i förhållande till den del av inlåningen som är i utländsk valuta.
Vid en viss nivå på fallet skulle bankerna bli insolventa
och nödvändiggöra en större räddningsoperation från regeringens och/eller centralbankens sida.
Rutger Palmstierna, SvD Näringsliv 8/6 2009
Rutger Palmstierna är tidigare diplomat, och driver efter många år på UD och som landriskbedömare på SEB en egen konsultfirma i internationella finansfrågor.
- För ryssar, ukrainare och vitryssar har de lettiska bankerna ungefär samma roll som de luxemburgska traditionellt haft för tyskarna.
– Därför misstänker jag att omsorgen om Lettland som ett finanscentrum är ett av skälen till att den lettiska regeringen kämpar så hårt för att bevara sin sedelfond och dess nuvarande koppling till euron, säger Rutger Palmstierna.
Tysklands dilemma blir smärtsamt
tydligt
Rutger Palmstierna
intervjuad i DN 17/12 2002
Kan euron hota dollarn?
Mauro Gozzo, Gunnar Palm
och Rutger Palmstierna
i boken "X » 2005" - Sverige och
exportmarknaden mot år 2005
Tysklands dilemma blir smärtsamt
tydligt
Rutger Palmstierna
intervjuad i DN 17/12 2002
Rutger Palmstierna, landriskanalytiker som numera är sin egen, påpekar att det var tre faktorer som gjorde att USA-ekonomin nu framstår som svagare än vi trott:
Produktivitetsökningen kan ha varit mindre än man antagit
eftersom det visat sig at den amerikanska befolkningen i arbete var 5 eller 10
miljoner större än man trott.
Rapporteringen kan också ha
gett en bild av högre produktivitet, medan man än räknat
investeringar. än konsumtionen.
För det tredje, det som
Palmstierna vill kalla "Enronfaktorn" - en mängd företag har
överdrivit sina vinster.
Sammantaget ledde dock flödena till att det blev efterfrågan på dollar och stigning av dollarkursen - vilket ledde till att dollarekonomins konkurrenskraft försvagades och att USA fick ett mycket stort underskott i bytesbalansen, 6 procent av BNP.
Men Rutger Palmstierna vill också påpeka att bakom eurons oattraktivitet ligger arbetsmarknadens hårda reglering i området. Han tar en parallell:
- Se på Argentina. Dess fall bottnade i att man hade målat in sig i ett hörn. Landet hade en sedelfond (valutan var låst i paritet mot dollarn) så man kunde inte använda växelkursen som medel. Eftersom provinsguvernörerna stretade emot kunde man inte använda finansvapnet, alltså att höja skatterna. Det enda man kunde göra var då att låta löntagarna ta smällen, eftersom man samtidigt misslyckats med att avreglera arbetsmarknaden. Resultatet blev ett sammanbrott för valutan.
-Ta nu eurozonen, där vi har samma räntepolitik för alla länder, men inte samma skatte-och finanspolitik. Spanien, som har hög inflation, borde då med sin högre statsskuld tvingas ha ett högre budgetöverskott, medan Tyskland med sin låga skuld borde kunna ha ett större budgetunderskott. Men så fungerar inte stabilitetspakten.
Tyskland får då den högsta realräntan medan Spanien har den lägsta. Tysklands dilemma blir då enligt Palmstierna smärtsamt tydligt:
- De måste höja skatterna när inflationen är på väg ner och får då stigande skattetryck och realräntor, samtidigt som det finns en komplett ovilja att reformera arbetsmarknaden. Det här är ju en faktor som man skymtar bakom de internationella kapitalströmmarna och som undergräver förtroendet för euron (möjligen för hela EMU) och bromsar fallet för dollarn.
- Tyskland begränsas alltså av EMU; man skulle kunna ta på sig en högre statsskuld men det går inte. Då kommer man tillbaka till det som riksbankschefen Urban Bäckström har sagt: man måste driva en mycket aktivare finanspolitik med mycket större svängningar när man kommer med i EMU. Eller får man vältra över npassningsbördan till arbetsmarknaden - vilket ju Tyskland nu gör när arbetslösheten ökar.
Kan euron hota dollarn?
Mauro Gozzo, Gunnar Palm
och Rutger Palmstierna
i boken "X » 2005" - Sverige och
exportmarknaden mot år 2005
Mauro Gozzo, fil kand, är Exportrådets chefsekonom och svarar för ekonomiska omvärldsbedömningar. Dessutom arbetar han med konsultuppdrag inom market research och har assisterat åtskilliga svenska företag i deras internationaliseringsprocess.
Gunnar Palm, fil mag, tidigare diplomat med placeringar i Frankrike och Argentina, säljare på Svenska Finans samt Atlas Copcos konjunkturexpert; författare till boken "Världshandel" (SNS förlag); driver konsultfirman Expalm.
Rutger Palmstierna, fil kand och Master of Arts (Area Studies, Far Fast), även han tidigare diplomat med placeringar i Bonn, Peking och Jakarta. Efter sex års deltagande i internationella skuldomförhandlingar gick han 1986 över till S-E-Banken, där han svarar för analys av politisk risk globalt.
Kan euron hota dollarn?
Den dag den Europeiska Unionen blivit så integrerad och harmoniserad att en gemensam valuta skapas, kommer det att vara en valuta baserad på ett starkt sparande - konvergenskraven medför detta. Se även kapitel 4, där EMU behandlas utförligt.
Uppfylls konvergenskraven kommer sannolikt EU att svara för en större andel av världens sparande än Japan; på grund av åldrande befolkning beräknas Japans nettosparande bli negativt strax efter år 2005.
EU kommer således att ha en valuta som omfattar en stor del av världshandeln och världsekonomin samtidigt som den blir alltmer använd på de internationella finansmarknaderna. Uppbackad av ett starkt sparande kan den förväntas bli stabil. Allt detta gör den attraktiv som reservvaluta, men också som transaktionsvaluta för exempelvis olja - inte minst som många oljeländer har större import från EU-stater än från USA.
Det är alltså mycket som talar för att en gemensam EU-valuta blir ett farligt alternativ för dollarn.
På grund av ständiga underskott i USAs budget- och bytesbalanser har dollarn ständigt försvagats, men bevarat en stark ställning som både transaktions- och reservvaluta främst avsaknad av alternativ.
Dollarn har länge svarat för ca 80 % av världens valutareserver. Denna andel har sjunkit under de senaste åren, och i några länder i Ostasien med stora yen-skuJder sänkts tu] omkring hälften. Om man antar att den europeiska valutan blir lika attraktiv som dollarn och yenen, kommer efterfrågan på i första hand den svaga dollarn att minska.
Dollarn skulle troligen falla rejält, med allvarliga konsekvenser för både USA och dess långivare, främst Japan. En gemensam europeisk valuta kan alltså bli ett hot mot dollarn - och kanske rentav mot USAs ställning som världsekonomins centralmakt..."
....
ÞVart går EU?
ÞSkapandet av EMU är det viktigaste projektet för EU inför de närmaste åren. Men av trots allt större betydelse är den övergripande frågan: vad kommer att hända med den politiska överbyggnaden?
Kommer EU att utvecklas mot en förbundsstat, eller kommer det att fortsätta att vara ett löst sammanhållet förbund av stater, där beslut kräver stor enighet.
För att över huvud taget kunna besvara den frågan krävs en genomgång av de olika politiska riktningarna visavi integrationssträvandena. De brukar gå under beteckningarna federalism, funktionalism, konfederalism och rättsliberalism.
Kä11a: Gustavsson "Ett demokratiskt Europa?"
De fyra riktningarna skiljer sig från varandra i inställningen till dels frågan om ökad överstatlighet inom unionen, dels frågan om huruvida överstatligheten ska ha en egen demokratisk maktbas, en legitimitet baserad på allmänna val.
...
Det är svårt att se att det går att skapa ett Europa som är i högre grad överstatligt, utan att ge Europaparlamentet mer makt. Kan man verkligen få medborgarna i de olika europeiska länderna att acceptera att fler beslut undandras det egna landets parlament, utan att man i direkta val har en möjlighet att påverka besluten? Det är därför troligt att utvecklingen bör gå mot en förstärkning av den federalistiska riktningen, som i dag är en minoritet. Alternativet är förmodligen ett sammanbrott för EU och en återgång till enbart en ekonomisk union.
EU-negativa strömningar är i och för sig starka i många länder. Men den ökande ekonomiska integration, som den inre marknaden med-för, kommer hela tiden att gynna strävanden mot ökad överstatlighet. Ett stalltips är därför att man år 2005 inte har något Europas Förenta Stater, men att man har majoritetsbeslut för fler områden och att Europaparlamentet har betydligt mer att säga till om än i dag.
Kan en emu lyfta?
Innan Europas statsmän möttes i Maastricht var emu, (för andra än ornitologer och "korsordsbitare") relativt okänd fågel i Australien, som utmärktes genom sin oförmåga att flyga. ...
Av den svenska mediadebatten kan man lätt få uppfattningen att EMU har mycket små chanser att lyfta, om ens kläckas. Vi menar tvärtom att chansen att EMU kommer i gång tidtabellsenligt är dubbelt så stor som att den inte gör det. Vi menar också att det vore till långsiktig fördel för Sverige att tidigt ansluta sig till EMU, men att det kommer att krävas hårt arbete för att komma i sådan form att vi passar i sällskapet.
Vi kommer här att i ordning ta upp frågorna varför, hur, när, och med vem.
Varför?
EMU kommer att bli av därför att den monetära unionen med införandet av en för EU gemensam valuta innebär att EUs fredsprojekt tar ett viktigt steg mot målet att garantera fred och demokrati i Europa. För att förstå denna vision kan det vara lämpligt att kasta ett öga på den del av Europas historia, som präglat beslutsfattarna inom EU.
Projektet EMU - med först den inre marknadens fullständiga avveckling av alla handelshinder, inklusive tullar, och därefter införandet av en gemensam valuta - är en upprepning i större skala av de fusionsprocesser som Tyskland och Italien men också Schweiz genomgick på 1800-talet...
Projektet "den inre marknaden" inleddes med uppgiften att gå igenom alla regleringar som hindrade handelsutbytet inom tullunionen och att avskaffa eller harmonisera dessa.
Denna process var nästan genomförd när Berlinmuren föll under hösten 1989. Det ingen längre hade vågat tro på - en tysk återförening -blev plötsligt verklighet, samtidigt som Östblocket föll sönder och Centraleuropa befriades från sovjetiskt herravälde.
Lika plötsligt insåg folk att Tyskland inte längre skulle vara en av de stora europeiska staterna utan den största och starkaste, i ett möjligt neutralt läge mellan öst och väst. Denna insikt forcerade utvecklingen. Det var inte längre nog med den inre marknaden, utan Tyskland måste förankras säkert inom en europeisk ordning. Den historiska erfarenheten - från nationsgrun
Erfarenheterna från de schweiziska och tyska valutaunionerna - för att inte tala om USAs - visar också att budget- och skattepolitiken måste samordnas mellan länderna för att unionen ska fungera.
I de tre exemplen fanns och finns - en för detta ändamål samordnande federal centralmakt under (i Tyskland tidvis) demokratisk kontroll.
EUs mer konfederativa struktur innebär att denna centralmakt saknas, alternativt skulle sakna demokratisk legitimitet om inte långtgående politiska förändringar äger rum. Det är i detta ljus som det tyska utspelet om en stabilitetspakt efter EMUs genomförande ska ses.
Men även dessa tankar väcker tvivel på många håll om EMUs genomförbarhet, inte minst på grund av D-markens dominans, som ställer stora krav på övriga inblandade. Här finns den stora osäkerheten kring EMU:
· Konjunkturavmattningen medför att större tag krävs för att uppfylla konvergenskraven, något som blir inrikespolitiskt svårt för många, inklusive Frankrike, på grund av den höga arbetslösheten.
· Om sydfianken diskvalificeras uppstår en klyffa inom EU, som kan bli svåröverbryggbar.
· Ett av dessa länder är dessutom en av EUs grundare, med en ömtålig självkänsla.
· 1998 är valår i både Frarrike, vars väljare förväntas offra sina bidrag, och Tyskland, vars sparare är rädda att behöva betala kalaset.
...
För ledarna gäller att de också får med sig väljarna. Eftersom opinionssiffrorna tyder på stor opposition i breda lager, som ännu inte övertygats om att EMUs fördelar är värda offren i form av nedskurna bidrag och minskade budgetunderskott, är alltså osäkerheten stor - inte minst om vilka de tyska och franska regeringscheferna kommer att vara, som fattar avgörande beslut om EMU senhösten 1998.
...
Det är alltså många bollar i luften och stora krafter i rörelse när det gäller EMU.