EU-Skvadern News Home |
Rolf Englund IntCom internetional
Home - Index - News - Krisen 1992 - EMU - Economics - Cataclysm - Wall Street Bubbles - US Dollar - Medborgare mot EMU Om boken "En olaglig folkomröstning" /EMU/ av Joakim NergeliusRolf Englund 21 maj 2008
Bakgrund I samband med bildandet av Stiftelsen Fritt Näringsliv bytte Näringslivets fond namn och stadgar till föreningen Ratio. - Sedan den lika olyckliga som onödiga kampanjen genomlevts och det nesliga resultatet inregistrerats har debatten i stort sett helt upphört. - Det är nu verkligen hög tid att väcka liv i diskussionen kring det viktiga ämnet när och hur Sverige i framtiden skall kunna bli medlem i EMU, skriver Nergelius i sitt slutord. Nergelis tror att "gissningsvis" kommer en diskussion, om man (en bred riksdagsmajoritet) trots allt inte skulle kunna frångå folkomröstningsbeslutet, "att påbörjas rätt så snart efter riksdagsvalet 2010". Det är nog en riktig bedömning, men Nergelius borde kanske något ha refleterat över att denna viktiga diskussion borde påbörjas före, inte efter, riksdagsvalet. Men den EU-kramande överheten, och deras hantlangare, finner det helt naturligt att bryta mot fundamentala principer för demokratin, folkstyret, i sitt trägna arbete för att föra över makten från folket till Bryssel. Nergelius suckar i sin bok över att det i Sverige just nu helt enkelt "inte finns politiker som vill profilera sig som EMU-vänner", med undantag av några "folkpartistiska riksdagsledamöter som Birgitta Olsson och Cecilia Wikström." Att det har blivit så skyller Nergelius på Carl Bildt och Göran Persson. Mest arg, till och med rasande, är han på Carl Bildt efter dennes utspel om folkomröstning:
Bildt hade, i oktober 1997, i sin första partledardebatt efter två år som fredsmäklare i Bosnien, i riksdaens talarstol till allmän överraskning krävde en folkomröstning om EMU (uppenbarligen efter att först ha konsulterat Lars Leijonborg och Alf Svensson). Därmed fanns en majoritet i riksdagen för ordna, vad Nergelius kallar "den sedermera så ödesdigra folkomröstning, och Göran Persson hade då bara att rätta sig efter detta faktum. Jag (RE) tycker dock att man skall notera att det Bildt föreslog inte var en folkomröstning vilken som helst utan hans förslag var att den skulle hållas i samband med att vi går till val till Europaparlamentet i juni 1999 Utspelet var, skriver Nergelius, av allt att döma fullkomligt överrumplanden för de respektive borgerliga riksdagsgrupperna. Det får anses uppseendeväckande när en professor i juridik använder ordet "olaglig" om en folkomröstning beslutad av regering och riksdag. Denna olaglighet, som Nergelius återkommer till ofta i texten bygger på hans grundläggande ståndpunkt att Sverige genom omröstningen 1994 förbundit sig att gå med. - Sveriges fördragsbrott fortgår alltjämt vilket faktiskt acccentueras av att Sverige inte heller efter omröstningen begärt någon undantag från skyldigheten att gå med i EMU, skriver han. Han hade kunnat tillägga att regeringen och riksdag i höst avser att utan invändningar godkänna Lissabon-överenskommelsen om EU:s nya grundlag utan att heller där ha fått, eller ens begärt något undantag. En inte ovanlig uppfattning inom EU-kretsar är, skriver Nergelius, att EU-kommissionen i händelse av att en sådan framstöt gjorts helt enkelt hade vägrat Sverige ett undantag och att regeringen ville undvika en såan nesa. Nergelus lyckas nästan totalt undvika att nämna den deklaration som EU-förhandlaren Dinkelspiel gjort
innehållande avsiktligt mångtydiga formuleringar om bl a att Debattten inför folkomröstningen var, enligt Nergelius, bedrövlig. Nej-sidan kritiserar han för populism och osaklighet "samtidigt som kampanjorganisationerna på ja-sidan pumpade in miljardbelopp i diverse olika, mer eller mindre förfelade kampanjer vilka definitivt inte främst präglades av övertygande sakargument". Vad är - eller vad bör vara - kärnfrågan? Jag tror man skall börja med att fråga sig varför Ulf Dinkelspiel inför EU:s, eller om det var EG:s, förhandlare läste upp den ensidiga svenska deklarationen om införandet av euron i Sverige, varför den togs i regeringens proposition om EU-medlemskapet och varför sagde Dinkelspiel en gång till läste upp deklarationen inför den svenska riksdagens ledamöter. Om allt hade varit klappat och klart hade ju en sådan deklaration inte funnits. Men nu finns den och skälet att den finns var naturligtvis att underlätta för de svenska makthavarna att övertyga svenska folket om att rösta ja till EU i folkomröstningen 1994. Någon annan rimlig förklaring för deklarationens förekomst är svår att finna. Jag kan försäkra att om ett EMU-medlemskap funnits med i ja-sidans argumentation Den 1 juli 1991 lämnade Ingvar Carlsson högtidligen över Sveriges EG-ansökan på en gräsmatta i Haag.
Carl Bildt tog över som statsminister på hösten och ägnade sig med liv och lust åt Europa. I februari 1993 inleddes förhandlingarna och var färdiga så snabbt som i juni 1994.
Söndagen den 14 september 2003 ska de som har kommunal rösträtt svara på frågan: I samförstånd mellan regeringen Bildt och den socialdemokratiska oppositionen begärde Sverige inget undantag i anslutningsfördraget inför inträdet i EU. Sveriges chefsförhandlare, handelsminister Ulf Dinkelspiels uttalande Nergelius anser att folkomröstningen om euron var ”ett fullkomligt gigantiskt fiasko för hela det svenska politiska och ekonomiska etablissemanget, utan motstycke i modern svensk historia”.
Efter folkomröstningen om euron 2003 har tystnaden emellertid varit nästan total, trots att hela det etablerade Sverige efter det totala nederlag som omröstningen utgjorde borde ligga på analyssoffan. Det är Carl Bildts fel eller förtjänst att sju miljoner väljare avgör om Sverige ska byta valuta eller inte. Med mindre än ett år kvar till nästa val hade Bildt inte bara behov av att komma in på plan. Han behövde stuka Göran Persson. Verktyget blev att plötsligt föreslå en folkomröstning om euron. Göran Persson och hans värld, av Olle Svenning Det är angeläget att vi får en tidsplan, inför nästa mandatperiod, för en EMU-anslutning och så småningom för ett införande av euron. Fredag 7/9 2007 Landsmötet beslutade att Folkpartiet ska verka för en ny folkomröstning om euron under nästa mandatperiod. |