Janerik Larsson och Björn Oxhammar i DN 90-11-04

VAD HANDLAR den svenska Europa/EG-debatten om? Ja inte handlar den om det Sven Lindqvist tog upp i sin artikel (DN 30/10). Borde den då handla om det Sven Lindqvist tog upp? Nej, bestämt inte.

Europa/EG-debatten i Sverige handlar lyckligtvis inte längre om ekonomiska teknikaliteter av det slag Sven Lindqvist uppehåller sig vid. Det är bra. Europa/EG-perspektivet är vidare. Det handlar om en bred process för fred och integration I en världsdel vars historia tyvärr är så tragisk och blodig. Inget är mera fredsskapande än den fria marknaden. Europa/EG-perspektivet handlar om fred, integration - och dynamik. Ur ett svenskt perspektiv är dessa tre värden centrala. Fredsperspektivet är inte minst viktigt.

Integrationen och dynamiken är av vikt för det svenska näringslivet. Men också för hela det svenska folket. Den nuvarande ekonomiska kursen för Sverige leder till allt sämre förhållanden för svenskarna och deras företagare. Detta söker Sven Lindqvist motbevisa med de märkligaste resonemang. Och så söker han frammana "spöket SAF" som förklaring till att allt fler nu ser de problem Sven Lindqvist vill blunda för.

I all korthet finns det anledning att ta upp de centrala frågorna i Sven Lindqvists ekonomisk-politiska resonemang:

Valuteflödet symtom

1. Sven Lindqvist tycks tro att valutaflödena är krisens orsak. Men valutaflöden styrs av markna dens verkligheter. Valutaflödena är symtom - inte orsak. Alternativet till den avskaffade valutaregleringen var en svensk isolering där kronan på sikt riskerade att inte längre vara konvertibel. Den sortens isolationism har sina vänner - både bland övervintrande socialister/ kommunister och bland miljoextremister.

Om Sverige ska förbli en modern, öppen utrikeshandlande ekonomi är en bibehållen valutareglering i en avreglerad värld helt omöjlig.

Sven Lindqvist tycks tro att en bibehållen valutareglering skulle ha kunnat stoppa utlandsinvesteringarna. Så är inte fallet. Den avskaffades inte för att möjliggöra utlandsinvesteringar utan för att modernisera den svenska ekonomin. Detta har varit en mycket positiv strukturreform. Valutaregleringar hör kristider till!

2. Är de svenska reallönerna problemet? Här vill vi ge Sven Lindqvist ett erkännande. Den svenska debatten har genom sin fixering på de fackliga organisationerna och "spelet" med respektive arbetsgivare tenderat att övervärdera lönefrågorna och undervärdera det som är det verkliga problemet: arbetskraftskostnaderna. Hit hör de okända skatterna, de k arbetsgivaravgifterna (löneskatten) som trats namnet i huvudsak är en ren skatt.

Detta är huvudproblemet - arbetskraftskostnaderna inklusive arbetsgivaravgifterna. Att denna kostnad fördubblats under 80-talet är huvudförklaringen till den svenska krisen.

På grund av den höga inkomstskatten - vilket land beskattar sina låginkomsttagare hårdare än Sverige? - och de höga löneskattema har företagens arhetskraftskostnader skjutit i höjden, samtidigt som reallönerna efter skatt stått och stampat på samma nivå.

Bidragande orsaker är arbetskraftsbristen (orsakad av en felaktig politik som i grunden skadat ekonomin) och avsaknaden av trovärdig, långsiktig energipolitik.

3. Vinsterna på 80-talet var ingalunda exempellösa. De var förvisso högre än under 70-talets krisår men i ett historiskt perspektiv är de fortfarande låga.

Även vid en internationell jämförelse är de svenska företagens vinster inte mycket att skryta med (eller som Sven Lindqvist gör förfasa sig över). OECD-sekretariatet har visat att lönsamheten inom svenskt näringsliv under 80-talet var klart lägre än genomsnittet inom såväl OECD i dess helhet som Västeuropa.

4. En svensk arbetare i verkstadsindustrin arbetar färre timmar än arbetaren i jämförbara industriländer. Här är givetvis den höga svenska frånvaron (sjukförsäkringssystemet; en lång rad ledighetsdagar vars summa är en orimlighet i längden) en nyckelförklaring. Föreställningen att frånvaroskillnaden i internationell jämförelse skulle bero på en dålig arbetsmiljö är absurd.

Det faktiskt arbetade antalet timmar per heltidsarbetande arbetare i verkstadsindustrin var 1989:

Den statistik Sven Lindqvist redovisar handlar om något annat - förvärvsfrekvensen

Fred i Europa

5. Sven Lindqvist hävdar att kvinnorna blir förlorarna, att den offentliga sektorn är kvinnornas värn. Vilket struntprat. Som om kvinnorna skulle törlora på fred och harmoni i Europa. Som om kvinnorna skulle förlora om tjänstesamhället utvecklades mot högre effektivitet och kom att präglas av mångfald och flexibilitet. Som om de kvinnor i Sverige som arbetar i de offentliga monopolen skulle älska att inte ha någon alternativ arbetsgivare. Som om tillväxt vore till nackdel för kvinnorna.

Sverige håller på att ändra sin jämställdhetslagstiftning för att den bättre ska överensstämma med EG:s strängare lagstiftning på det området.

Till slut. Det är självklart nyttigt med en bred debatt om Europa/EG. Ingen ska givetvis inbillas att det som nu står framför oss är problemfritt. Frågan om vilken kurs EG:s framtida utveckling ska följa är hett omstridd - inom EG. Där finns socialister/federalister som nog gärna skulle se att EG utvecklades i "svensk" riktning, Vi som vet hur illa det då går har givetvis andra önskemål. Den kritik mot Jacques Delors, EG-kommissionens ordförande, och det han står för som till exempel kommit från de brittiska intellektuella i The Bruges Group är intressant och värd att följa.

Men ur ett svenskt perspektiv är den avgörande poängen givetvis de betydande fördelar, de möjligheter att påverka, som ett medlemskap ger.

JANERIK LARSSON
Informationschef, SAF

BJÖRN OXHAMMAR
Ekonom, SAF

Top of Page
Början på sidan