Sven Lindqvist i DN, avd Kultur, 90-10-30

Så tyst det plötsligt blev i landet.

Inte däruppe förstås. Där råder nu en hysterisk aktivitet som jag knappast sett maken till. Den ena panikåtgärden efter den andra föreslås och förklaras otillräcklig.

Men härnere, bland oss som tackar och tar emot, här gick en ängel genom rummet.

Tystnaden är full av obesvarade frågor. Begrep inte regeringen när den framkallade 80-talets exempellösa företagsvinster att även dessa vinster skulle kräva avkastning precis som det ursprungliga kapitalet? Kapitalexplosionen liknar befolkningsexplosionen - varje ny krona föds med samma hunger att föröka kapitalet som varje ny individ att föröka släktet.

Och vart hade regeringen tänkt sig att dessa enastående vinster skulle ta vägen? Man hoppades på industriinvesteringar i Sverige och det fick man också. Men när den svenska arbetskraften sedan länge är fullt sysselsatt och den svenska marknaden monopoliserad intill och ibland utöver gränsen för vad NO kan tolerera -vart skall då den kapitalanhopning som regeringspolitiken skapat ta vägen? Den måste ut.

Tyst enighet
Det var i det läget man avskaffade valutaregleringen. Detta som i efterhand framstår som ett ödesbeslut, fattades i tyst enighet, utan politisk diskussion, som om det gällt en ren teknikalitet.

Var det av oförstånd? Eller begrep riksdagen mycket väl att när den skrotade hela det regelverk som dittills skyddat den svenska kronan, så utsatte den Sverige för just sådana kriser som den vi nu upplever?

Varför sade man i så fall inte det? Varför lät man inte folket i val vara med och fatta beslutet?

Nej, det var för obekvämt. Nu skyller man i stället på gruppegoismen hos ansvarslösa fackföreningar. Lönerna är för höga, svenska folket har det för bra och arbetar för lite... Sånt går nästan alltid hem, ty inne i varje svensk sitter en liten Luther som alltid tycker att han arbetar för lite och har det rör bra och borde skämmas.

OECD:s statistik över antalet faktiskt arbetade timmar ger en annan bild. Enligt den arbetar de flitiga västtyskarna 200 timmar mindre än vi per person och år. De flitiga belgarna arbetar 300 timmar mindre. I topp ligger Japan och USA, sedan kommer de nordiska länderna. Sanningen är att vi arbetar mer än andra; Inte mindre. Kan det då vara den svenska lättjan som har skapat krisen?

Enligt SCB:s lönestatistik fick de allra flesta svenskar sina reallöner sänkta under 80-talet (TT/SvD 31/12 89). Industriarbetarna nådde inte förrän 1988 upp till den lön de hade haft 1980. Offentliganställda inte förrän 1989. Kan det verkligen vara återkomsten till 1980 års reallöner som har skapat överkonsumtion och kris?

Eller finns det andra orsaker?

Aggressiva Sverige
Svenska Dagbladet karaktäriserade den 5 februari de svenska storföretagens företagsköp på den europeiska marknaden som en "huggsexa". Svenskarna hörde till de mest "aggressiva" I kampen om att köpa upp andra europeiska företag. Sverige var förra året trea bland världens stormakter när det gäller nettouppköp av företag.

Om inte företagsledarna har spekulerat ansvarslöst med aktieägarnas pengar kommer de här företagsköpen så småningom att skapa vinster som åtminstone delvis flyter tillbaka till Sverige. I slutändan kommer de att positivt påverka betalningsbalansen. Men så länge ränteutgifterna för utländska företagsköp är mycket större än hemtagna vinster blir betalningsbalansen ansträngd.

Och svenska folket får med sänkta löner, sämre skolor och längre sjukhusköer betala företagens "huggsexa".

Borde inte politikerna innan de avskaffade valutaregleringen ha talat om att det var detta som skulle bli konsekvensen?

Det var ingen som talade om för svenska folket vad som skulle hända när fastighetskapitalet I november 1987 fick rätt att gå utomlands. Ingen talade om för oss vad det innebar när försäkringskapitalet och pensionsfonderna 1989 fick samma rätt.

Förköpt sig
- Det har skapats enorma övervärden i svenska fastigheter de senaste tio åren, sa Erik Sondén, internationell sekreterare i Svenska fastighetsägares utlandsorganisation (DN 5/2). Redan då hade 14 miljarder förts ut för svenska fastighetsköp i utlandet. Och det var bara "handpenningen". Köpen lånefinansieras till 60-80 procent och räntorna belastar bytesbalansen.

Återigen - i det långa loppet kommer hyror och värdestegringar på de inköpta fastigheterna förmodligen att återvända till Sverige. Men på kort sikt har de svenska företagen förköpt sig. Eller rättare sagt: de har förköpt Sverige. Den svenska exportindustrin rår normalt med att finansiera vår import. Men den är inte stor nog att köpa upp hela Europa.

Vad går då dagens hysteri ut på? Jag tror att de dramatiska överreaktionerna på hotet mot kronan går ut på att skapa mental förberedelse för EG-inträdet.

Hittills har regeringen talat som om vi hade ett val. Vi skulle kanske gå med i EG, sa regeringen, men bara om det kunde ske med bibehållen neutralitet, bibehållen sysselsättning, bibehållna krav på arbetsmiljö och yttre miljö etc…

Wallenbergs makt
Nu faller dessa förbehåll i panikens tecken. Nu träder den nakna makten fram. Makten ligger hos dem som köper och säljer svensk valuta. Det är inför dem regeringen är ansvarig, inte inför folket. Det är sådana som Wallenberg som betygsätter politiken.

Peter Wallenberg är visserligen inte nöjd med sparpaketet men han vet att se till det väsentliga. Det väsentliga är EG-beskedet. När vi väl blivit medlemmar I EG "kommer vi att få tillfälle att rätta till" det övriga, sa han i Rapport 26/10.

"Få tillfälle", kallade han det. Tvång är vad det handlar om. Och vad skall vi tvingas "rätta till"? Hr Wallenberg förklarar i DN 28/10:

"Låt folk spara till det de behöver: skola, sjukvård, pension och vad det nu kan vara."

Det har han mage att sitta och säga, han som ärvt sin förmögenhet av pappa och fått den tiofaldigad av regeringen utan att behöva spara ett öre.

Kvinnan förlorar
Men varför skulle han skräda orden? Han vet att när Sverige avskaffade valutaregleringen fick företagen makt att tvinga landet in i EG. Han vet att när vi går med där, måste vi anpassa oss - inte bara till EG:s lagar och förordningar, som ibland är utmärkta, utan framför allt till de ekonomiska realiteter som råder inom EG. Vi måste anpassa oss till EG:s arbetslöshet, till EG:s skattetryck och därmed till EG:s offentliga sektor och EG:s familjestruktur. Den bygger vården av barn och gamla huvudsakligen på obetalt kvinnoarbete i hemmen.

Ty detta är, som Agneta Stark sa i Kanalen 24/10, hemligheten med de lägre skatterna i EG. Arbetaren slipper där den skatt som i Sverige betalar hans hustrus lön. I stället får han i motsvarande grad större försörjningsbörda och hustrun är ekonomiskt beroende av mannen.

Om anpassningen till detta system presenteras som villkor för medlemskap i EG, vilket den är, skulle motståndet bli starkt bland kvinnorna. De är en majoritet av väljarna.

Motståndet kunde söka näring inte bara i värden som socialdemokratin i ett sekel har stått för, utan också i sådana för alla svenskar gemensamma värden som nationens oberoende. Motståndet skulle tala ur svenskhetens hjärta.

Det var den sortens diskussion som splittrade socialdemokratin i Norge. Den diskussionen vill regering och näringsliv till varje pris undvika. Men helt och hållet kan man inte tiga om EG, som man teg om valutahandelns avreglering. Det är ju dock suveräniteten som skall uppges. I stället framställer man, med massmediernas benägna medverkan, vår nödsituation som djup och självförvållad.

EG-anpassningen framstår då inte som en anpassning utan som ett straff för överkonsumtion. Man får Luther med sig och slipper ha flaggan emot sig.

SAF har tillbringat hösten med en stor annonskampanj där man påstår att svenska arbetare har för dålig lön och att Sverige har sämre sociala förmåner än andra europeiska länder. En svensk folkpensionär har det sämre än en spansk, påstår man. Eftersom Spanien saknar folkpension över huvud taget är det lite svårt att inse vad SAF menar med ett sånt påstående. Men vad man vill åstadkomma är det lätt att se. Man vill skapa intrycket att Sverige är efterblivet på alla områden, både ekonomiskt och socialt.

Högre BNP
Det är helt enkelt inte sant. Tillsammans med Schweiz och Japan leder de skandinaviska länderna världsligan i BNP per invånare. Du tror mig inte? Det visar vilken effekt SAF:s kampanj har haft. Se efter i Statistisk årsbok 1990, tabell 514. Våar BNP är långt större än Storbritanniens och Frankrikes och ligger något över Västtysklands.

Denna höga BNP har under de senaste åren inte ökat lika snabbt som andra länders. För att sätta fart på tillväxten har riksdagen beslutat om en sänkning av inkomstskatten utan motstycke i svensk historia. Skulle man inte kunna vänta och se vad det ger för resultat innan man i panik börjar rasera den offentliga sektorn?

Företagen söker naturligtvis, i Sverige som i alla andra länder, att sänka lönerna, som överallt är för höga. De som inte behöver socialförsäkringssystemet söker naturligtvis, här som i alla andra länder, att rasera detta system, som överallt kostar för mycket. Så har det varit sa länge jag kan minnas.

Aldrig ifrågasatt
Men hittills har det inte varit dessa krafter som har styrt Sverige. Hittills har det funnits motvikter, i politiken, i pressen, i den allmänna opinionen. Nu talar alla med samma röst. Utom Stig Malm, den dumma jäveln, som hoppar upp och föreslår en ny valpskatt. Va! Som om inte det loppet redan var kört. Han kan ta sig i brasan. Han om någon borde veta att det är regeringspolitiken som har skapat det kapital som nu regerar landet.

Regeringen ligger som den har bäddat och folket - det var aldrig tillfrågat.

Top of Page
Början på sidan